Tre dagar till har gått och jag har hunnit med praktik/studiebesök på cellulosafakbriken på kartongbruket (Iggesund Paperboard) och på torken, justerverket och underhåll på sågen (Iggesunds sågverk).

Cellulosafabriken är den delen av bruket som tillverkar massan till kartongmaskinerna, och vi fick följa fiberns väg från ved till massa. Det är ganska svårt att få en fram insyn i denna process eftersom många saker är ganska farliga, luktar illa och är svåra att se utifrån. Vi fick dock se barktummorna, kokeriet, mesaugnen och en del av blekeriet. Det är en väldigt avancerad process som jag inte hänger med på till 100 % trots min kemibakgrund. Sofia, min traineekollega, har bättre koll på processen och ställde massor av bra frågor. Vi fick också chans att se den alldeles nya sodapannan som nyligen gått i drift här i Iggesund. Det är en rätt stor och häftig turbin! Dessutom fick vi se alla personalutrymmen runt omkring som är jättefräscha och ljusa, inte alls så man tänker sig att det är på ett bruk.

Igår hade jag en heldags praktik på sågverket, som började på torken. Torken och justerverket är virkets två sista steg innan det är klart och lämnar sågverket. I torken torkas virket i stora kammartorkar till den torkgrad som krävs för just det virket. Man kanske inte tycker att det är så mycket vätska i trä, men när man torkar 140 kubikmeter virke (så mycket som får plats i en kammartork) avgår minst 40 kubikmeter vatten. Det är en hel del, det! Det allra torraste virket torkas ner till endast 8 % vatten medan det minst torkade ligger på 18 %. Allt virke torkas i någon grad – annars får det inte exporteras.

Efter torkning går virket in i det som kallas justerverket, där det kvalitetsbedöms, kapas och förpackas. Kvalitetsbedömningen består dels av operatörer som tittar på virket när det passerar på ett stort band, och dels av en kamera och en avancerad algoritm. Kameran tar bilder på alla sidor av virket och med hjälp av en programvara analyseras färgskillnader i träet. Utifrån det kvalitetsklassas virket, och hela denna process tar bara ett par sekunder. Direkt efter kameran kapas virket till den längd som anses vara lämplig baserat på kvalitetsklass. Algoritmen kan välja på att göra en kort bräda med hög kvalitet eller en lång med lägre kvalitet – baserat på vilket pris vi kan få för det. Sedan sorteras virket baserat på längd och kvalitet och så fort en tillräcklig mängd av någon sort finns tillgänglig paketeras virket i nya staplar, emballeras och skickas ut till utlastningen.

I morse fick jag även möjligheten att besök gruppen som arbetar med underhåll på sågverket. Jag fick delta i ”morgonbönen”, det möte de har varje morgon för att diskutera mellan avdelningar, chefer och operatör vad som hänt och vad som måste ske i framtiden. Just idag var det dessutom stoppdag på såglinjen och vi fick titta på en av de reparationerna som genomfördes där. Väldigt spännande och man inser vilket enormt arbete underhållsavdelningen utför.

Tre nästan hela dagar med praktik har nu passerat och jag känner att jag har lärt mig massor. Jag har en betydligt bättre förståelse för hur sågverket fungerar på detaljnivå, vilket flöden som sker och hur de påverkar varandra. Jag har dessutom fått träffa en del av personerna som arbetar nere på sågen och har därmed utvecklat mitt kontaktnät. Nu känner jag dock att det är dags att köra på med mitt eget projekt igen några dagar, jag har saknat det 🙂

Hej igen,

Det var ett tag sedan nu, det har varit fullt upp med mitt projekt. Projektet har verkligen tagit fart nu, och det är riktigt riktigt roligt. Jag får ägna mig åt en blandning av siffror, analys och att träffa och prata med folk vilket passar mig utmärkt. Men förutom projektet är ju traineeperioden även tänkt att innehålla praktik och jag försöker få till så mycket som möjligt av den varan. Jag inser att det är just möjligheten att få gå på praktik som är en av vinsterna med ett traineeprogram, och att det kommer bli svårt att få till och ha tid med senare i arbetslivet. Dessutom är praktik en möjlighet för mig att vara ute i “verkligheten” i förhållande till det jag kommer att arbeta med. För att arbeta med centralt inköp krävs att man har koll på vad och vilka man arbetar för!

Det är dock en slump att det blivit så att denna vecka är en “praktikvecka”, men så är det. Det började idag med timmersorteringen på sågverket här i Iggesund och imorgon ska jag till cellulosafabriken på Iggesunds kartongbruk. Sen fortsätter det denna och nästa vecka.

Timmersorteringen på sågen är där allt börjar, där timret lastas av från lastbilar och tåg och sorteras innan det går in till sågen. Här i Iggesund har vi tre truckar och truckförare per skift som arbetar med att lasta av och flytta timret och två personer som kontrollerar timret. Förutom det finns mängder av smarta system som hjälper till. Varje dag anländer mellan 80-90 fulla timmerlastbilar och varje lastbil kräver tre stycker “gripar” för att tömmas. Det allra häftigaste med dagens praktik (förutom att själv få köra trucken) tycker jag var det GPS-system som förarna använder för att sortera virket från rätt fack till rätt välta och från rätt välta till sågbordet. Dessutom ser förarna varandras truckar på datorn och kan på så sätt veta var de har varandra även när de är dolda bakom vältorna, något som minskar risken för olyckor. Det var även intressant att få diskutera med förarna vad de anser vara viktigt när det kommer till truckarna, eftersom det är en av de frågor jag arbetar med i mitt projekt.

Jag ska försöka återkomma lite då och då under denna vecka och nästa med mina reflektioner från produktionen och “verkligheten”. Nedan kommer lite bilder på mina äventyr när jag fick köra den 75 ton tunga trucken idag.

Jag leker plockepinn med trucken.

Det är en ganska stor truck!

Min värld växer i varje möte med en ny människa, med varje steg jag tar och med varje tecken jag skriver. Upplevelsen av liv berikar varje dag.

Hej, mitt namn är Jonas Lindholm. Jag är inte en Trainee. Än. Som student vid Umeå universitet har jag länge funderat över vad som händer sen, efter exjobbet men före pensionen. Vilka öppningar finns det in till arbetsmarknaden? Alla inlägg jag har läst här på Traineebloggen vittnar om drivna entusiastiska personer som med facit i hand upplever mycket och blir många erfarenheter rikare. Motivationen som lyser igenom inlägg efter inlägg smittar av sig och jag finner mig själv peppad, taggad, redo att själv ta en plats. Men varför skriver jag här?

Traineedagen syftar till att samla företag med traineeprogram under en dag så att du som besökare kan skaffa dig en ordentlig bild av vad det innebär att vara trainee, vad som krävs och vad du kan göra för att öka dina möjligheter att komma in på ett traineeprogram.

Det är anledningen! Det är anledningen till varför jag just nu sitter och har svårt att fokusera på dagens agenda. Mina tankar är på fredagen, där min värld skall växa ännu lite till. Under Traineedagen kommer jag anstränga mig för att låta de som inte får chansen att vara med på plats, ändå få ta del av det som sker. Det kommer bli en fantastisk dag i huvudstaden med massor av fantastiska upplevelser och jag hoppas innerligt att ännu fler tar chansen att inte nöja sig med att sitta hemma och läsa om det nästa år, utan ser till att vara med på plats.

Jag nämnde inledningsvis att jag är student vid Umeå universitet och jag tänkte kort presentera min utbildning. Mitt huvudämne är informatik och programmet heter Beteendevetenskapligt program med inriktning mot IT-miljöer, vilket resulterar i att jag kommer ta ut en Fil.kandidatexamen med huvudämne Informatik och inriktning beteendevetenskap och IT-miljöer. Det krävs ofta en kompletterande förklaring, då många inte direkt kan associera informatik någonting …verklighetsnära. Jag tycker Linnéuniversitetet har en bra förklaring på sin hemsida som jag ofta delar med mig av:

Vad är informatik?
Informatik handlar om hur information används av människor, hur teknik används för att kommunicera och hur system byggs upp för information och kommunikation. Detta innebär att samspelet mellan människa och teknik i ett socialt sammanhang är centralt samt att förstå teknikens möjligheter och begränsningar. Vi utvecklar och utvärderar informations- och kommunikationsteknik i relation till individer, arbetsgrupper och omgivande samhälle.

Nog om mig,
Har Du något tips till mig som skall åka på Traineedagen? Du som kanske är en arbetsgivare eller är Trainee idag. Vad bör jag förbereda och planera inför? Kommentera gärna så plockar jag med det i mitt nästa inlägg.

En dag som trainee

04.50 Klockan ringer och det är dags att masa sig upp ur sängen. Är tacksam över att jag duschade kvällen innan och äter frukost på stående fot, stänger väskan och går ut genom dörren.

05.50 Förbannar min tidpessimism för att jag återigen är på Centralen långt innan mitt tåg ska gå. Och är lite arg på SJ för att man inte får kliva på tåget trots att det står inne vid perrongen (vid den här tiden på morgonen är det ganska lätt att vara arg). Ger dock upp ilskan och läser lite i min bok.

06.23 På plats på tåget och vi rullar iväg. Jag fick tyvärr en gångplats, mycket sämre än förnsterplatserna på nya SJs nya snabbtåg. Väntar tills de kollat biljetterna innan jag blåser upp min nackkudde, pluggar i hörlurarna och somnar. När jag åker såhär tidigt tjänar jag på att sova på tåget så att jag orkar jobba hela dagen.

06.45 Vaknar till av att vi står stilla, någonstans norr om Stockholm. Det är ett signalfel men snart får vi åka förbi. Vi har tur och är vad jag vet sista tåget som lyckas passera, resten av dagen är det totalt kaos i tågtrafiken.

08.00 Klockan ringer – det är en timme kvar tills vi är framme i Hudiksvall. Äter lite medhavd frukost, ringer och beställer en taxi till tågstationen och kollar igenom materialet till mitt möte.

09.15 I taxin på väg till jobbet ringer min handledare och frågar om jag fastnat i tågkaoset. Lugnar honom med att jag är framme om ett par minuter.

10.00 Möte. Har lyckats samla ett gäng viktiga och kunniga personer inom Holmen Timber för att diskutera det underlag jag tagit fram till/inför mitt projekt. Mötet går riktigt bra och jag går därifrån med en lista på prioriterade områden.

12.00 Jag och handledaren åker på lunch. Träffar Timbers nya personalansvariga som tidigare jobbade på Hallsta Pappersbruk och som också var den första som anställde mig på Holmen (sommarjobb). Ibland är Holmen-världen riktigt liten!

13.00 Tillbaka på kontoret skriver jag en sammanfattning av mötet och försöker strukturera upp nästa steg i projektet. Skriver ner allt i det block som blivit en förlängning av min hjärna – utan det skulle jag glömma hälften.

14.00 Avstämningsmöte per telefon med min handledare i Iggesund och min handledare i Stockholm. Telefonmöten är inte direkt min favorit men det går bra ändå, jag får klartecken om att både de två angreppssätt jag tänkt mig för projektet är bra och att jag helt enkelt ska genomföra båda (men börja med det ena).

15.00 Introduktion med den tekniskt ansvarig för en av Iggesund Paperboards kartongtyper, tobakskartong. Får lära mig mer om någonsin om tobaksbranschen och får klämma och känna på olika förpackningar. Jättespännande!

17.10 Upptäcker att kartongintroduktionen var alldeles för spännande och att tiden dragit iväg. Skyndar ner till kontoret och hämtar upp min packning och får skjuts ner till mitt hus av Sofia (en av de andra traineerna).

18.15 Tillbaka efter 5 väldigt svettiga kilometer på det underbart fina spåret vid Ankarmoen här i Iggesund. Sofia är mycket snabbare än mig så jag har fått kämpa för att hänga med – grym träning!

19.00 Två hungriga tjejer handlar och lagar mat, duschar och hamnar i soffan framför TVn. Så skönt att snacka om allt mellan himmel och jord (ganska mycket jobb såklart).

21.00 Går ut till bilen – och inser att det är svinkallt ut (EN plusgrad!). Hösten är här på riktigt.

21.30 Tillbaka ”hemma” i huset, snackar en stund med min tjeckiska rumskompis som varit på svenskkurs i Hudiksvall. Det visar sig att vi fått ytterligare en rumskamrat i huset med han är inte där just då.

22.30 Sover tungt efter en låång men roliga dag.

Iggesunds bruk i kvällsljus.

Bilkörning i Italien. Ja, det är ju inte direkt Indien, som Karolina skriver om, men jag har blivit varnad av ganska många att det inte är att leka med. På Scanias utbildning i riskmedvetande vid utlandsresa visades följande film för att beskriva situationen på italienska vägar:

http://www.youtube.com/watch?v=-v6drVPAij4

Inte direkt uppmuntrande. Trots detta stod jag här i Trento med bilnycklarna i handen och studerade min lånebil för de närmaste månaderna (tyvärr inte en Scania, utan en vanlig bil). Det finns en gräns för hur långt man klarar sig till fots och en tur till stormarknaden för att köpa alla basvaror man kan behöva under nästan tre månader kändes ganska långt förbi den gränsen. Lite lätt panik satte dock in när jag insåg att jag satt i en främmande bil i Italien och plötsligt var på väg upp på motorvägen. Min bil har nämligen inte GPS. Och hur snabbt får man egentligen köra på en italiensk motorväg? Vad betyder den där vita skylten men en massa text som svischade förbi? Men det gick bättre än väntat även om jag nog kommer ta den andra vägen jag hittade vid alla framtida inköpsresor. Utan motorväg.

I lördags kände jag mig dock inte längre ovan vid bilkörningen här efter att ha kört i 6-7 timmar runt halva Norditalien. Jag hade besök av två kompisar och passade på att utforska Verona, Gardasjön och bergen ovanför Bolzano som är nästa större stad norrut. Det kändes sjukt lyxigt att kunna vandra runt i en historisk storstad, ligga på stranden och vandra i bergen inom 24 timmar. I September. Södertälje har en del att jobba på.

Utsikt från berget Renon, norr om Bolzano i norra Italien

Förra fredagen träffades traineegrupp 6 i helgrupp för första gången efter utbytet och semestern. Agendan för dagen gällde framförallt traineeprojektet men som en inledning hade vi lite avstämning kring vad som rör sig i huvudet hos oss just nu.

Det visade sig att vi var ganska eniga om att tankarna just nu rör sig mycket runt vad som händer sen. Vad händer den 1 januari 2013, som nu bara är några månader bort? Vem kommer jobba var? Vem ska flytta vart? Ska någon byta bana helt eller kommer de flesta av oss att bli kvar i den hemkommun vi har under traineeperioden? Svaren kommer dyka upp under höstens gång vilket är spännande. För några av oss har det dessutom redan löst sig… Men det får var och en berätta om själv när det är läge.

Men innan dess att vi avslutar traineeprogrammet ska vi också ro vårt traineeprojekt i hamn – något som vi också ser väldigt mycket fram emot.  Det känns lite som den sista tentan på universitetet, eller som sista gången man ska få betyg innan man tar studenten. Det i samband med spänningen inför vad som händer sen, gör att känslan inför hösten är lite som sista terminen innan examen…

/Therese Månsson, traineeprogrammet SKNV

Min värd står i dörren till nästa rum och viftar med handen. Jag står några meter bort och tvekar. Vad betyder den där handviftningen? Han verkar vilja visa mig något i nästa rum men har handflatan neråt och trycker luft neråt och bort från sig. I min värld betyder det “backa, stanna där du är”, till skillnad från handflatan uppåt och trycka luft uppåt och mot sig som betyder “kom hitåt”. Men kanske har de andra handrörelser i det här landet? Vi står där några sekunder och tittar på varandra innan han tänker efter och säger ‘come’. Ah. Engelska. Det kan jag.

Om det inte redan har framgått befinner jag mig i Italien, landet där man uttrycker lika mycket med händerna som med ord. Jag är på språkkurs i en vecka i Rom inför min utlandspraktik som börjar om några veckor och bor i en värdfamilj. Eftersom handrörelser inte verkar ingå i mina språklektioner tar jag tillfället i akt att lära mig så mycket jag kan från min värdfamilj. Resten av tiden ägnar jag åt sightseeing på egen hand. Jag har valt ut några saker jag ska se, något inte helt lätt även fast jag varit här förut och sett det obligatoriska. Det finns så otroligt mycket konst, kultur och arkitektur att se här att till och med bussen till skolan är en upplevelse. Det är ett tufft jobb, men någon måste göra det! 🙂

Det är otroligt varmt här. Eftersom jag har klagat hela sommaren på att det aldrig blir varmt i Sverige så ska jag väl inte framställa det som något negativt. Låt mig nöja mig med att konstatera att det är en ny känsla att läraren tittar konstigt på mig när jag säger att jag ska ta lite luft på rasten.

Oj, vad Juli gick fort! Och då har jag inte ens haft semester än. Medan mina kollegor legat hemma och njutit av sommaren har jag spenderat de senaste veckorna på praktik på två olika serviceverkstäder i Stockholmsområdet. Kortfattat kan man säga att en verkstad är ett ställe som lagar bilar, säljer reservdelar och utför planerad service.

Det blev tydligt ganska tidigt att det är skillnad på arbetet här och i monteringsverkstäderna där jag gjort praktik förut. Ofta vet kunderna vad det är för fel på bilen, men inte alltid. Det gäller därför att vara duktig på hela bilens funktion för att kunna förstå och laga små problem. Det gäller också att veta vad som kan lagas och vad som måste bytas. Och det gäller att inte bli stressad. Hur ofta händer det på line att kunden står bredvid och kollar på när du monterar ihop lastbilen? Jag skulle nog känna pressen, men mekanikerna verkar faktiskt inte bry sig. Starkt.

För mig har det dock varit en fördel att ha kunderna så nära eftersom jag kunnat passa på att fråga dem vad de tycker om sina lastbilar. Den största aha-upplevelsen för mig har varit de kunder som sagt rakt ut att de har valt Scania för att vi har så bra verkstäder. Intressant! Där jag jobbat förut har det mest pratats om att vi ska göra bra lastbilar, men här säger alltså kunderna att servicen också är väldigt viktig. Det var en nyttig insikt för mig.

I min roll som “wannabe” lastbilsmekaniker har jag också lärt mig mycket om lastbilar under de här veckorna. En hel del nyttigt, som hur man kollar bromsarnas slitnivå, och en del som jag inte tror att jag kommer ha lika stor nytta av, som hur man ser att det är en älg som lastbilen har krockat med (tips: kolla efter långa bruna hårstrån på fronten).

Att bo i Stockholm och göra praktik på verkstad söder om stan har dock haft sina sidor. Jag har fått väldigt positiva reaktioner från kompisar och familj, t.ex. från pappa som genast erbjöd mig att få fixa hans bil om den skulle gå sönder 🙂 Men ärligt talat är det rätt slitigt att gå upp halv fem på morgonen för att vara på verkstaden klockan 07.00 när den öppnar. Så jag är väldigt nöjd med erfarenheten, men det känns ganska skönt att gå tillbaka till mitt “vanliga” jobb igen!

Cześć! Dziękuję bardzo! Przepraszam!

Polska är ett svårt språk, som synes ovan. När jag flyttade hit så försökte jag i början att lära mig polska, men gav upp rätt snabbt. Efter snart tre månader i Polen har jag dock upptäckt att språket är det enda som inte är toppen med Polen – det är ett fantastiskt land.

Jag flyttade hit den 23 april, och gör min tredje rotation av traineeprogrammet på marknadsförings- och kommunikationsavdelningen i Polen, på Scania Polska, distributören som ligger i Warszawa. Mina huvudsakliga arbetsuppgifter har varit att projektleda Polens nationella final i Young European Truck Driver (YETD). Vansinnigt roligt, och väldigt lärorikt. Min chef, Paweł, har tagit emot mig på ett föredömligt sätt och inkluderat mig i alla möjliga aktiviteter, även sådana jag inte varit direkt involverade i, för att jag skulle få en överblick över hur marknadsföringsavdelningen i Polen arbetar. Detta innebar att jag har fått resa mycket i Polen och se annat än Warszawa. Jättekul, men jag kommer INTE att sakna hastigheten på polska motorvägar (tänk 190 km/h)…

Finalen i YETD gick av stapeln i Opole den sjätte och sjunde juli i år. Under den första tävlingsdagen fick de nio finalisterna ta sig igenom moment som ”fuel economy driving”, ”check before driving” och ”health and safety”, det sistnämnda i samarbete med Röda Korset. När teamet från Röda Korset upptäckte att jag är svensk så bestämde de raskt att jag skulle spela panikslagen medpassagerare som inte kan engelska/polska i den bilolycka de iscensatte för att testa förarnas säkerhetskunskaper. Mina invändningar var inte till någon nytta, och jag fick spela hysterisk svenska nio gånger om, en gång för varje finalist. En aktivitet som faller in i kategorin ”saker man inte trodde man skulle göra på jobbet”…

Finalens andra dag hölls på Master Truck, som är Polens största lastbilsmässa. Förra året kom ca 50 000 besökare (!!!). De nio finalisterna tävlade i precisionskörning, vilket inte är det lättaste. När alla var klara summerades poängen från båda dagarnas moment, och de två bästa fick möta varandra i Knock the King, som går ut på att förarna med lastbilen ska fälla koner som står i fyra olika hörn. Kruxet är att den kon de ska ha ned står mycket nära två andra koner som absolut inte får fällas av lastbilen, görs detta måste chauffören ut ur bilen och ställa upp dem igen, och förlorar då tid. Efter en mycket spännande final så hade vi till slut en segrare, som kommer att åka till Södertälje och representera Polen i den europeiska finalen i september. Hurra för Wojciech Kobierowski!

En liten bit av tävlingsbanan, där man kan se konerna som ska fällas i Knock the King.

En av väldigt många bilar som ställdes ut på Master Truck.

Det som inte varit YETD
Mina vardagar i Warszawa har sett ut ungefär så här:
Jag går upp klockan sex och sätter mig i bilen halv åtta. Det tar mig ca en timme att köra till jobbet, vilket mest beror på trafiksituationen, inte avstånden. Jag bor i centrala Warszawa, och distributören ligger en bit utanför. Jag är oftast framme på kontoret mellan åtta och halv nio. Väl på jobbet har jag som ovan nämnts mest jobbat med YETD, men även med andra egna projekt, samt med att hjälpa till i det löpande arbetet och ofta med kontakter med Sverige. Halv fem brukar jag köra hem. Jag har en barndomskompis som både bor och jobbar mellan mitt jobb och min lägenhet, så jag brukar ofta skjutsa henne – trevligt med sällskap. På kvällarna har jag mest hängt med kompisar, tränat och kollat in Warszawa. Min lägenhet är helt fantastisk, jag bor i en tvåa på 18:e våningen i centrala Warszawa.

Utsikten från mitt vardagsrum.

Att gå Scanias traineeprogram är helt fantastiskt, men igår upptäckte jag en av traineeprogrammets baksidor – att säga hejdå. Igår var sista dagen där både min chef samt undertecknad var på kontoret samtidigt. Min chef gav mig en flaska av någonting polskt (måste googla vad det är), en modellastbil som marknadsföringsavdelningen här hade skrivit sina namn på, och tre smällpussar på kinden. Det kändes rätt vemodigt att köra hem igår, samtidigt som jag var glad över att jag uppenbarligen inte hade gjort ett allt för katastrofalt avtryck här i Warszawa. Men – eftersom Scania är ett så fantastiskt internationellt företag så kommer jag att träffa Paweł redan i september igen – under europafinalen i YETD. Hurra!

Over and out från Warszawa,

/Cecilia

Framför bronsstatyn av Warszawas vapensköld, på torget i Gamla Stan.

Nu är mina tre månader i England över. Tre månader med motgångar och framgångar. Tre månader med massor med resande på “ön”. Tre månader med mycket Skypande och chattande. Tre månader som gett mig många nya erfarenheter både privat och jobbmässigt.

Jag har bland annat lärt mig att:
– “Half eight” inte betyder halv åtta utan halv nio.
– hierarki är viktigt i England.
– man kan få för mycket av potatis. (bakad potatis, pommes (chips), stekt potatis, potatismos, kokt potatis)
– man inte får sova mycket när man tältar i Wimbledonkön.
– det är trevligt att bestiga berg i Lake District.
– den skotska dialekten inte är att leka med.
– det är mitt fel att det regnat sedan jag kom hit (enligt mina kollegor).
– förändringsarbete är minst lika svårt i England som i Sverige.
– man ska klä ner sig när man går ut på restaurang efter en arbetsdag. (kostymbyxor & skjorta -> jeans & t-shirt)
– fish and chips inte är något att ha.
– Wales högsta berg kan bestigas med tåg.
– Brighton gör sig bäst i sol.
– ta vackra bilder med mobilkamera ur ett bilfönster. (se nedan)

Bild tagen ur ett bilfönster med mobilkamera i Skottland. Fotografen måste vara ett geni!

Jag fick precis en gåva av mina kollegor här i England. Ett fullständigt engelskt fotbolls-kit: shorts, tröjor (en borta- och en hemma) och strumpor. Så nu är det bara att försöka trycka ner det i mina välpackade väskor som jag precis fick igen imorse.

Imorgon ska jag jobba en dag i Södertälje, men sedan väntar en välbehövlig semester i fyra veckor. En semester där jag kan återgå till mitt liv i Sverige genom att umgås med sambo, familj och vänner. Jag kan inte säga annat än att det ska bli underbart!