Kulturkrock? Ja, tack!


2 Comments

Nu under min sista vecka i Italien tänkte jag dela med mig av några av de kulturkrockar som har dykt upp under min tid här. Håll tillgodo.

Sista chokladbiten. Den mest chockande krocken, för det här hade jag verkligen inte förutsett. Min mamma tog med en godispåse som jag kunde bjuda på på jobbet. Jag gjorde som jag skulle gjort i Sverige: ställde en skål i fikarummet vid 10-fikat med en lapp som uppmanade folk att ta en bit choklad. Efter lunch vid tvåtiden kom vi tillbaka för en kaffe och en chokladbit… men alla chokladbitar var borta. Skålen var helt tom! Det hade verkligen aldrig hänt i Sverige. Har ni någonsin sett en godisskål där man har tagit sista biten? Eller någon av de fem sista för den delen… Men i Italien verkar det inte alls finnas samma sociala tryck på att lämna lite kvar.

Vägskyltar. Italien har många vägskyltar som får en att dra på smilbanden, exempelvis de avståndsskyltar som under en sträcka på några kilometer på vägen mot Brescia visade avståndet till staden som i tur och ordning 48 km, 50 km och 51 km (varpå vi undrade om vi verkligen var på väg mot staden). Andra skyltar har jag skrattat gott åt för att sen sätta kaffet i halsen, t.ex. de som visar att man inte får köra om på en motorvägspåfart som är ungefär 1,5 bil bred. Empiriska studier har visat att det inte alls är självklart för en italienare som har en starkare motor i bilen än jag och gärna vill åka fortare. Eller de skyltar som säger att maxfart på motorvägen sänks från 130 km/h till 50 km/h vid “la nebbia”, dimma. Det kändes väldigt överambitiöst fram tills jag en kväll körde in i en dimma där jag inte såg mer än 10 meter framför mig och plötsligt var väldigt nöjd med att köra långsamt.

Män vs kvinnor. I Italien finns det sysslor för män och sysslor för kvinnor, åtminstone i vissas ögon, vilket jag också hade förväntat mig. Det här blev tydligt när jag skulle lära mig montera snökedjor. Inför en resa för att hälsa på en traineekollega i Schweiz fick jag tips om att det kunde vara svårt att komma över bergen utan dem. Visserligen ingick det i teoriprovet till lastbilskörkortet hur man sätter fast snökedjor men jag kände mig ändå tvungen att be om en demonstration. Mina kollegor förstod inte riktigt varför jag behövde det. De tyckte att jag 1) kunde be min pojkvän sätta fast dem, han vet hur man gör, han är ju man, eller 2) slänga lite med håret och stanna en lastbilschaffis som kunde hjälpa mig 🙂

Utan att göra listan längre kan jag bara konstatera att det har varit fler krockar. Ibland har jag känt mig dum med mina svenska förväntningar, ibland varit frustrerad över att de inte tänker som jag och ibland skrattat högt åt våra försök att förstå varandra, men de här små kulturkrockarna är ändå härliga minnen som jag kommer bära med mig från tiden här. Jag är glad över att få ha upplevt dem, och om jag skulle arbeta utomlands igen skulle jag gärna samla på mig några till.

/Louise

 

Read 2 Comments





Bookmark and Share

Please leave a comment - click here!

Språkbyte = sömnig?


Comments Off on Språkbyte = sömnig?

 Jag har lite svårt att bestämma mig för om det var en bra eller dålig idé att börja lära mig italienska. Eftersom jag kan lite italienska får jag delta på fler möten och jag får mer ut av dem. Det är bra. Men eftersom alla vet att jag kan lite italienska pratas det också oftare italienska på mötena. Det är ganska opraktiskt. Jag kan nämligen precis så mycket av språket för att jag ska förstå vad de säger och därmed ha svårt att koppla bort under långa diskussioner, men precis så lite att jag blir otroligt trött av att försöka hänga med. Även om ämnet är otroligt intressant verkar min hjärna bli överbelastad och reagerar med att signalera till hjärnan att jag ska klippa med ögonen och gäspa. Pinsamt.

Det verkar som att det finns någon typ av matematiskt samband mellan hur mycket italienska jag hör på jobbet och hur mycket hjärnan signalerar att jag behöver sova. Jag tror att det är kvadratiskt, ungefär som Einsteins berömda formel e=mc^2. Det innebär alltså att jag av lite italienska blir lite trött, men av ganska mycket italienska blir väldigt, väldigt trött. Jag har hittills inte somnat vid skrivbordet men min kollega som jag åker på utflykter med har noterat min talang för att somna i bilen…

Men jag är ändå mest nöjd med att jag lärt mig en del av språket, eftersom det har visat sig vara väldigt praktiskt i ett land där långt ifrån alla pratar engelska. Annars hade jag t.ex. inte kunnat köpa fotinlägg på apoteket, fråga om vägen när jag tappat bort mig i en ny stad eller beställa rätt saker på restaurangen. Engelska fungerar inte i de situationerna. Tyska däremot fungerar rätt bra i den här regionen. Min familj var här på besök i helgen och så fort man kommer en halvtimme norr om Trento in i Sydtyrolen börjar skyltarna vara både på italienska och tyska och man blir oftare tilltalad på tyska först. Inte helt lyckat för mig som inte kan tyska, men väldigt bra för de andra i min familj som gör det. Så helt plötsligt var det jag som fick be de andra om översättningshjälp istället för tvärtom 🙂

Norra Italien är för övrigt helt fantastiskt vackert. När det regnar nere i dalen snöar det på toppen och det är riktigt häftiga kontraster. Kommer sakna det dramatiska landskapet när jag åker hem!   

 

Trainee på ett hotell i sydtyrolen
Scania i Trento i början av november

 

Comments Off on Språkbyte = sömnig?





Bookmark and Share

Please leave a comment - click here!

Lastbilsmässa på italienskt vis


Comments Off on Lastbilsmässa på italienskt vis

Mitt jobb här på Italscania är i normala fall ganska stillasittande. Jag har min dator från Sverige, min dator från Italien, olika papper och en obegränsad mängd pennor. Och sen sitter jag vid skrivbordet och jobbar med olika saker från 8.30 till 17.30 med avbrott för förmiddagskaffe, lunch med kort promenad runt området och att tyst svära åt min kollega när hans telefon ringer på högsta volym (igen). Det är inte ett tråkigt arbete, men det kryper ändå lite i benen att få komma ut och röra på mig.

Förra helgen blev drömmen sann när jag besökte Monza nära Milano, en anrik racingbana för Formel 1. Denna gång var det dock inte små lättviktsbilar med stora däck som skulle köras utan tunga lastbilar. Scania deltog nämligen tillsammans med många andra företag i mässan TruckEmotion som på lördagen avslutades med provkörning av lastbilar på racingbanan. Vi hade en lång kö under hela dagen till att få provköra Scania men som tur var lyckades jag få plats att köra en vända. Om att köra på en Formel 1-bana finns med bland de 1000 saker man ska ha gjort i livet kan jag bara säga: Check!

Våra grannar hade lånat Fernando Alonsos formel 1-bil.
Tyvärr fick man inte köra den, men en Scania smäller väl högre?

Det var riktigt roligt att representera Scania på mässan. Jag hade hårdpluggat italienska under flera dagar så att jag inte skulle vara helt hjälplös när det gällde att prata med kunder och det gick oväntat bra. Visserligen var det svårt att hitta vokabulären för att demonstrera vår häftiga körsimulator på ett bra sätt, men jag klarade mig tillräckligt bra för att kunna diskutera Euro 6 (nya emissionsklassens) fördelar jämfört med Euro 0 (tänk stort svart moln från avgasröret) och att kunna skratta åt de skämt som förarna drog om IKEA. Ibland är det inte så dumt att vara svensk.

Största kulturkrocken hittills i Italien som verkligen fick mig att skratta var när vi först kom till mässan. På ena sidan hade vi fem tjejer i catsuits och högklackat som försökte locka oss in i montern bredvid oss och i grannmontern på andra sidan hade vi följande reklam om möjligheten att lasta dubbelt i en ny form av trailer:

Italiensk reklam är annorlunda än svensk

Hur man lockar till sig kunder i Italien.

Ibland känns Sverige extra långt borta… 🙂

/Louise

 

Comments Off on Lastbilsmässa på italienskt vis





Bookmark and Share

Please leave a comment - click here!

Det blir inte alltid som man tänkt sig


Comments Off on Det blir inte alltid som man tänkt sig

Förra helgen var jag på besök i Prag för att hälsa på Emma, en av de andra traineerna, som gör sin utlandspraktik där just nu. Vi hade en härlig helg fylld av fotboll, klosteröl, shopping, synagoga-sightseeing, tjeckisk mat, regn och solsken. På söndagskvällen skulle jag ta flyget hem, hyra bil på Arlanda, hem och sova och sedan köra till Scanias fabrik i Oskarshamn för att vara där på måndag morgon. Trodde jag.

Problemen hopade sig lika snabbt som molnen på en svensk sommar. Till att börja med fick vi inte ut bilen ur garaget hemma hos Emma i Prag. Garaget hade en ganska annorlunda lösning med en hiss som tar bilen ner till rätt våningsplan. Väldigt praktiskt när allt funkar. Väldigt opraktiskt när man ska ha ut bilen en söndagskväll från två våningar under marken och hissen inte funkar. Istället kastade jag mig in i en taxi och kom till flygplatsen 75 minuter innan flyget skulle gå. Bara för att upptäcka att det inte fanns något flyg som gick den tiden. Mitt flyg hade blivit inställt och jag blivit ombokad på ett som gick 9 timmar tidigare. Det var bara att den informationen inte hade nått fram till mig.

Så där stod jag klockan sju en söndagskväll utan biljett hem och med kollegor som väntade mig i Oskarshamn måndag morgon. Min stora mardröm varje gång jag varit tvungen att gå upp tidigt för att hinna med ett flyg hade slagit in. Det kändes verkligen som att världen skulle gå under. Men som tur var gjorde den inte det. Min snälla sambo lyckades boka en ny biljett till mig till dagen efter, Emma gav mig sovplats en natt till och nästa morgon fick jag skjuts till flygplatsen av traineekollegan Henrik som också jobbar i Prag. Jag kom till slut till Oskarshamn 12 timmar försenad vilket var långt ifrån optimalt, men det funkade tack vare förstående kollegor. Och trots att veckan började tråkigt blev det till slut riktigt bra med intressant och lärorik problemlösning inom monteringen. Slutsats: Det blir inte alltid som man tänkt sig, men det kan faktiskt bli ganska bra ändå.

Jag uppe vid klostret i Prag med utsikt över staden – man kan ju inte vara annat än lycklig!

 

Comments Off on Det blir inte alltid som man tänkt sig





Bookmark and Share

Please leave a comment - click here!