Supply Chain, resa och sommarkänslor


No Comments

De senaste veckorna har jag haft min placering hos Supply Chain. Eftersom det är området jag läste min master inom samt att jag redan sett avdelningen på Corporatenivå är det väldigt spännande att nu få lära mig mer om hur vi arbetar i Stockholm. Jag började på Inköpsavdelningen där jag bland annat fick följa med på flera möten med våra leverantörer, otroligt spännande att se hur den kontakten går till! Därefter gick jag vidare för några veckor på Material Management. De har i uppgift att dels lägga ordrar på material som vi använder i vår produktion, dels att göra en detaljplanering för när vi ska producera vad. När jag var på Corporate Supply Chain fick jag se hur man gör en grovplanering över produktionen, denna används sedan på lokal nivå för att lägga den exakta planen. Sista stoppet på Supply Chain är Logistik, deras ansvar är våra lager, godsmottagning och distribution.

Det är väldigt skönt att vara på de avdelningar där jag har som mest kunskap från universitetet. Det är väldigt mycket lättare att följa med i diskussioner och problem som uppstår, vilket känns väldigt kul! Jag har även haft väldigt givande uppgifter på alla dessa avdelningar. Uppgifter som både är lärorika och intressanta för mig och som samtidigt tillför nytta för avdelningarna, vilket gör det ännu roligare att genomföra dem.

Förra veckan smygstartade redan på söndagen då vi traineer och vår chef åkte till Heidelberg (Tyskland). Det var dags för Summit 2 av 3 under traineeprogrammet. Vi spenderade en dag på vårt kontor i Heidelberg, där vi har forskning och utveckling. Vi fick presentationer av representanter från, i stort sett, alla avdelningar där, samt en rundvandring i laboratorier och i den småskaliga produktionsanläggningen som finns där. Det var kul att upptäcka att många av de metoder som jag fick använda på laborationer under mina kurser inom bioteknik användes på laboratoriet. Även om jag inte kommer ihåg dem i detalj så var det kul att se att de användes på riktigt och få en uppdatering om hur de fungerar. Denna Summit hade vi även fokus på change management och kulturella skillnader. Inom båda områdena var vi, sedan vår förra Summit, uppdelade i olika grupper och hade nu presentationer samt övningar på respektive ämne. Väldigt intressant, men också väldigt intensivt. Många tankar kring hur man själv och andra agerar utifrån olika kulturella skillnader och hur vi på bästa sätt kan hitta vägar för att minimera missförstånd och samarbeta på ett smidigt sätt. En av kvällarna hade vi en gruppaktivitet – geotagging. Väldigt kul sätt att hinna se väldigt mycket av en stad. Har ni någon gång chansen, kan jag absolut rekommendera några dagar i Heidelberg – väldigt mysig stad med små gator, gränder och där det inte riktigt märks att det bor så många som 150 000 invånare.

Väldigt skönt att komma iväg på en sådan här resa och få ett avbrott och lite miljöombyte, men samtidigt är det väldigt intensivt och tar mycket energi. Måste erkänna att jag är lite inställd på att ha ett långt sommarlov framför mig nu. Försommaren som annars har varit full med pluggande, tentor och skolavslutningar, märks nu knappt. Insåg att ett nytt sommartecken är att sommarjobbare har börjat på jobbet – det finns alltså studenter som pluggat klart för terminen och som nu har sommarlov – då måste det ha blivit sommar. Lika mycket som jag nu saknar långa sommarlov, lika skönt är det att slippa stressen med att söka sommarjobb och istället ha fast jobb med betald semester, inte så tokigt det heller.

 

Trevlig sommar!!

Bilder från vårt kontor inklusive utsikt från takterrassen, Heidelberg slott och floden som rinner genom staden.

 

No Comments - Click here to be the first to comment!





Bookmark and Share

Please leave a comment - click here!

WorldWorkTour


No Comments

Hej,

Jag heter Ulrika Orstadius och jag är ytterligare en trainee från Stockholmskontoret. Tänkte ta tillfället i akt och blogga lite från min #worldworktour och berätta om mina upplevelser från programmet hittills.

Vem är jag och vad gör jag här? Stora frågor som kan besvaras på en miljon abstrakta sätt, men rent faktamässigt så är jag Ulrika, född och uppvuxen i Göteborg. Jag pluggade nere i Lund till civilingenjör inom medicin och teknik och flyttade till Stockholm en vecka innan jag påbörjade traineetjänsten. Jag visste rätt tidigt att jag ville gå ett traineeprogram och när jag hittade Octapharmas – var jag säker på att det var dit jag ville. Det jag gillar med Octapharmas Corporate Trainee Program är att man får möjligheten att rotera hos så många olika funktioner – jag menar hittills har jag varit runt (nästan) överallt hos Produktionen, jag har också varit hos: Logistik, Material Management, Inköp, Produktionssupport, Validering, Finans och IT m.m. På denna korta tid har jag träffat nästan hela Stockholmsiten och jobbat tillsammans med kanske 500-600 personer (alltså faktiskt jobbat tillsammans med). Det är så häftigt!

Man får ett stort helikopterperspektiv på hela verksamheten som man kommer att kunna använda sig av i sin framtida yrkesroll och man har en möjlighet att bygga ett nätverk på väldigt kort tid. En annan del som lockade med detta program är den internationella sidan av det. Vi har under programmets gång ett antal rotationer och summits där vi är på andra siter än vår hemmasite. Ett stort antal av dessa hamnade efter varandra för min del – därav hashtaggen #worldworktour, hehe.

Just nu är jag på min längre internationella placering som är på vårt huvudkontor hos Corporate Branding i Lachen, Schweiz.  Innan detta var jag, Mathias och Viktoria på besök i Dessau, Tyskland, en av två platser där vi har visuell inspektion och paketering. Efter min tid här i Lachen skall jag till produktionssiten i Wien, Österrike, och därefter är det en summit i Heidelberg, Tyskland. Full rulle! WorldWorkTour!

Det som är kul med att komma ut till andra siter är dels att få se de saker som man inte kan se i Stockholm, dels att få uppleva de olika arbetskulturerna. På mitt kontor här i Lachen exempelvis består teamet av mig från Sverige, en från Spanien, en från Tyskland, en från Skottland och två från Frankrike. Jag älskar denna internationella miljö. Vi är så otroligt lika och olika på samma gång och det gör det väldigt spännande att gå till jobbet.

Jag är mer för visuella förklaringar än att ta in information via text, så hoppas på att kunna lägga ut några filmklipp från några av siterna i framtiden för att visa hur det ser ut. Until next time – Ciao!

 

Ett traineeprogram med utsikt

 

 

 

 

 

 

 

 

No Comments - Click here to be the first to comment!





Bookmark and Share

Please leave a comment - click here!

Slutet på en resa, början på nästa


No Comments

Nu är min tid i Wien över för den här gången. Det har varit otroligt spännande och jag har lärt mig väldigt mycket, samtidigt som jag också har kunnat bidra till avdelningen. Jag måste erkänna att det känns ganska skönt att komma tillbaka till Sverige nu och gå vidare till andra placeringar. Eftersom man som trainee inte riktigt är en del av den avdelning man är på så finns det en känsla av tillfällighet. Jag vande mig ganska snabbt vid att byta placering ofta. Det här, på Corporate Supply Chain, har varit den längsta tiden med samma människor, uppgifter, lunchrutiner, som jag haft under min traineetid, så inte så konstigt att jag börjar känna mig lite rastlös. Visst kan jag även längta till tiden efter traineeprogrammet då jag kommer ha tillhörighet med en avdelning, ha mina egna arbetsuppgifter som jag ska sköta på lång sikt, ha struktur och kunna bestämma mer över mitt eget arbete. Tills dess är ju däremot det mesta väldigt tillfälligt och det känns då kul när man får gå vidare för att upptäcka en ny avdelning på företaget.

De tre projekt som jag haft under min tid är nu färdiga och överlämnade tillsammans med instruktioner för hur Excel-filerna ska uppdateras och hur formlerna fungerar. Det ska bli spännande att om några veckor komma till vår lokala Supply Chain, i Stockholm, för att se hur deras uppgifter är fördelade mellan olika avdelningar och hur kontakten med Corporate Supply Chain ser ut från deras sida.

Min tyska har förbättrats markant. Även om jag fortfarande inte kan göra speciellt avancerade meningar eller hålla igång en konversation, så klarar jag mig i turistsituationer som restauranger m.m.  Jag har även hunnit se i stort sett allt som jag ville i Wien. Självklart finns det mycket kvar att se, men måste ju också spara lite till nästa gång jag åker dit.

Tillbaka i Sverige har jag hunnit med en kort placering på HR. Väldigt kul att få insikt i en avdelning som står väldigt långt från det jag har utbildat mig inom. Det var en kort placering där, bara 3 dagar. Den här veckan spenderas på vår site i Dessau (Tyskland) där vi har syning och paketering av produkter innan de skickas till kund. Ännu en chans att förbättra tyskan med andra ord!

Avslutar med en stor del av Wiens matkultur – Wienerschnitzel och bakverk!

No Comments - Click here to be the first to comment!



Bookmark and Share

Please leave a comment - click here!

Wien


No Comments

Hälften av min tid i Wien har nu gått och jag känner att jag har kommit in i arbetet. Första veckan var fylld med massor av information. Det var mycket att ta in och det tog lite tid innan saker började falla på plats. Även om jag nu blivit ganska van att byta placering på vår site i Stockholm så blir det så mycket som är nytt igen när man kommer till ett helt nytt kontor i ett annat land, även om det är samma företag. Bara en sådan sak att de äter lunch vid 12.30 här tar sin tid att vänja sig vid, speciellt när jag tidigare vant mig vid att äta redan 10.30 när jag var på teknikavdelningen (jag är väldigt glad över att de har fruktkorgar även här).

Octapharmas kontor och fabrik i Wien.

Under min tid på Corporate Supply Chain kommer jag arbeta med 3 olika projekt och alla, så som så mycket på Suply Chain, utgår från Excel. Det blir en hel del formel-skrivande, det gäller att man håller sig fokuserad för att det inte ska bli slarvfel, men det är också ganska roligt. Det känns väldigt kul med uppgifterna då alla är sådant som kommer hjälpa avdelningen och inte bara något man hittat på för att det kommer en trainee. Det är också spännande när man börjar gräva lite djupare i Excel och får en större förståelse för företaget, våra produkter och marknaderna vi säljer till. Förutom mina projekt har jag även haft introduktionsmöten med managers på de olika avdelningarna inom Corporate Supply Chain, för att få en insikt i vad de arbetar med. Den avdelning som jag har fått mina uppgifter från är Business Planning. De är ansvariga för den övergripande planeringen av allt ifrån ingående plasma till att allokera batcherna mot inkomna ordrar från våra olika marknader.

Jag har självklart även hunnit se en hel del av Wien, känner mig nog till och med lite klar när det gäller att se det som jag helst ville hinna med medan jag var här. Wien är en helt underbar stad och det är otroligt härligt att det finns så mycket att se och göra. Jag har besökt flera av de slott som finns kvar sedan Österrike var ett kejsardöme, varit inne både i Stefansdomen och Karlskirche, varit på konstmuseum, sett Parlamentet och Rathaus, shoppat, joggat i flera av de stora och fina parkerna m.m. I söndags blev det även en dagsutflykt till Bratislava, Slovakiens huvudstad, bara 1h bort med tåg. Det är ju en ganska liten huvudstad, så räckte med att vara där en dag för att se det mesta.

En av Wiens stora shoppinggator, Mariahilfer strasse.

Jag och Julia (Trainee i Wien) vid Schönbrunn slott.

 

 

Bratislavas centralstation.

Det finns dock även en del saker som kan bli lite irriterande när man är utomlands (även om jag tycker att det är ganska charmigt också). En sådan sak är när man ska handla, först lite bakgrund. Jag älskar att åka till stora mataffärer när jag är utomlands! Jag kan spendera timmar i en helt vanlig mataffär för att titta på olika delikatesser och jämföra priser med andra länder för att se om det är något jag ska passa på att köpa och ta med mig tillbaka till Sverige. Jag har till exempel hittat huvuden till min eltandborste, 10st för otroliga 24,90€ (!) det är väl vad 3-4st kostar i Sverige ;). Nog om sparsamhet och åter till det irriterande med att handla utomlands. När det är något väldigt specifikt som man är ute efter så kan det ta betydligt längre tid att hitta det än vad man tänker sig. Som exempel hade jag ingen aning om vad plastfolie heter på tyska. Jag trodde att jag hade hittat rätt, gick till kassakön, när det blev min tur läser jag något på förpackningen som verkar antyda att det skulle vara aluminiumfolie, jag lämnar snabbt kön, kassörskan tittar lite undrande på mig, jag springer tillbaka till hyllan, hittar en förpackning med en bild på plastfolie på framsidan och ställer mig återigen i kön för att betala. Ser att även på den här förpackningen står det samma sak som jag tidigare tolkat som aluminiumfolie – detta inser jag just då det är dags att betala. Jag fick tillslut min plastfolie, ingen skada skedd, men jag blir påmind om att jag är i ett land där man inte riktigt behärskar språket.

På tal om språket så var jag på bio förra veckan. Det gäller att välja sin biograf med omsorg här för att säkerställa att de visar filmerna i originalversion och inte den annars, obligatoriska, tyska dubbningen som görs på ALLA filmer. Väldigt olikt jämfört vad vi är vana vid i Sverige. I min lägenhet har jag ca 20 olika kanaler på TV:n, men hittills har jag inte hittat någonting som visas på något annat språk än tyska.

Här i Wien finns det flera generationer av tidigare traineer. De har, precis som vi traineer i Stockholm, traineelunch varje onsdag. Ett bra och kul sätt att se till att alla generationer av traineer träffas och man kan passa på att fråga frågor som dykt upp och diskutera tips och idéer till olika placeringar. Det är väldigt skönt att kunna diskutera med andra som är eller har varit i samma position som dig själv och det är även ett bra sätt att få tips på vad jag inte får missa medan jag är här. Vi har även haft en AW för oss traineer här, då gick vi till en av alla restauranger i Naschmarkt-området.

 

Skönt med en liten paus från Excel och få ägna sig åt ord ett tag, men nu åter till siffrorna och formlerna.

No Comments - Click here to be the first to comment!





Bookmark and Share

Please leave a comment - click here!

Resan har börjat


3 Comments

Att packa inför en 6 veckor lång placering utomlands tar sin tid och sina funderingar. Jag har visserligen standardiserat mitt packande till den grad att jag har en “standardpacklista” sparad på datorn. Lite i det extremaste laget kanske, men är man en listfantast så är man 🙂 Efter många funderingar och provpackning i väskorna kände jag mig tillslut klar (det blev till och med mindre packning och färre väskor än befarat) och jag fick till och med en lugn kväll i söndags.

Min tid på teknikavdelningen är över och jag har nu kommit fram till Wien. De 6 kommande veckorna ska jag vara på Corporate Supply Chain, som till största del är stationerade här. Under traineeprogrammet så är detta den längsta utomlandsplaceringen. Vi har själva fått vara med och önska på vilken av de globala avdelningarna vi skulle vilja hamna. Eftersom jag har en master inom logistik så tyckte jag att det skulle vara väldigt intressant med Corporate Supply Chain.

Till att börja med fick jag hjälp av HR att få passerkort, vilket var ett litet äventyr i sig då de precis flyttat till en annan byggnad som, minst sagt, ligger i utkanten av siten. Därefter blev jag introducerad till HR-avdelningen, innan jag kom till Corporate Supply Chain där jag fått en kort introduktion. Jag har dessutom fått kontorsplats och delar kontor med en annan, väldigt tyst, ostört och nästan lite lyxigt jämfört med de öppna kontorslandskapen i Stockholm. Tangentbordet jag fått är ju såklart tyskt, vilket skiljer sig en del från vårat, men så länge jag inte tittar ner för mycket på tangenterna så fungerar fingerminnet utmärkt, än så länge i alla fall.

Efter min första arbetsdag var det dags att checka in i lägenheten. Kvinnan som äger lägenheten hörde av sig en stund innan vi hade bestäm att ses för att meddela att hon var på tjänsteresa och att en kollega/vän till henne skulle komma till incheckningen. Detta visade sig vara en äldre man som inte kunde ett ord engelska. Med den lilla tyska jag kan lyckades jag förstå det mest väsentliga (tror jag i alla fall), även om jag inte kunde svara så mycket mer än danke och sehr gut.

Avslutade dagen med en kvällspromenad, bland annat förbi Karlskirche.

 

 

 

 

 

 

Read 3 Comments





Bookmark and Share

Please leave a comment - click here!

En ny generation


1 Comment

Hej,

Jag heter Viktoria och tar över efter Johannes som ansvarig för traineebloggen. Det var för ungefär 4 månader sedan som jag började min tid som trainee på Octapharma. Vi är 3st traineer som började samtidigt här i Stockholm. Då det här är ett Corporate trainee program började även två traineer i Lingolsheim (nära Strasbourg) och en i Wien. Hittills har vi i Sverige fått börja vår upplärning med 3 månader i produktionen och nu har jag gått vidare till teknikavdelningen, där jag totalt ska vara i 6 veckor.

Under tiden i produktionen har jag lärt mig otroligt mycket! Inte bara om de processer och läkemedel som vi framställer, utan även hur jag reagerar på att jobba olika skifttider, allt ifrån tidiga morgnar till natt, och lärt känna otroligt många trevliga personer inom företaget. Det är väldigt spännande att nu i efterhand se tillbaka på vilka förväntningar jag hade på produktionen innan jag började och hur jag trodde att det gick till när man framställer läkemedel. Verkligheten skiljer sig en hel del från mina tidigare uppfattningar. Det var till exempel väldigt ovant att lära sig alla procedurer med inslussning till renhetsklassade rum. Det är olika regler beroende på vilken grad av renhetsklassat rum som du ska gå in i, ju högre grad desto mer renlighet, skalan går från D till A. Det är allt ifrån att sätta på hårnät, tvätta händerna till att hitta produktionsskor och overall i lämplig storlek. Som tur är finns det listor uppsatta som hjälp för att man inte ska glömma något och operatörerna som går in och ut flera gånger per dag har givetvis bra koll på vad det är som gäller. Eftersom det krävs en hel del utbildningar och certifikat för att få göra vissa moment i produktionen blev det stundvis mycket att titta på, vilken visserligen är en konst i sig att kunna göra en längre tid, men också otroligt lärorikt. Jag tror att oavsett vart i företaget jag hamnar efter min traineetid så kommer det vara en otrolig fördel att veta hur det ser ut och går till i produktionen och de olika skiften.

För några veckor sedan träffades alla traineer i Wien på en Trainee Summit. Under 3 otroligt intensiva dagar fick vi en rundvandring i produktionen i Wien, presentationer från utvalda avdelningar, en heldag med fokus på Emotional Intelligence och även en kort rundvandring i centrum samt Laserdome. Totalt under trineetiden kommer vi ha 3 stycken summits, av den här den typen, alla på olika platser. Väldigt roliga och intressanta tillfällen att få lära sig mycket både om sig själv och de andra i gruppen, även om man skulle behöva några dagar att vila upp sig på efter dessa resor.

Den 16 januari började jag på teknikavdelningen. Även om det har varit otroligt spännande att se produktionen så känns det nu skönt att gå vidare till andra delar av företaget och just nu få ha lite vanligt kontorsjobb i några dagar innan jag kommer att hoppa i arbetsbyxorna och följa med tekniker på äventyr runt om i fabriken.

Read 1 Comment





Bookmark and Share

Please leave a comment - click here!

Ögonblick (inte) förlorade i tiden


1 Comment

Jag cyklade över Skanstullsbron sent på kvällen i december, det var något slags vinter, månen hängde blek och svullen över den gamla kranen vid Luma, ett skelett från en enorm förhistorisk fågel inbäddad i Hammarby sjöstads silhuett; ur tusen fönster strömmade ljuset från den övre medelklassen men det nådde inte riktigt det lilla tältläger som vuxit fram i skuggan av brons betongfundament på andra sidan slussarna.

Och jag tänkte på allt som hänt under hösten, ett sista trainee-möte i Wien (teambuilding, konflikthantering och karaoke), ännu en julfest (fantastisk dessert, underskott på Håkan Hellström-låtar på dansgolvet, barmhärtig frånvaro av starksprit i baren), och besök på de sista avdelningarna.

Vår cellbaserade läkemedelsproduktion var precis så intressant som jag hoppats, framförallt arbetet med sterilitet och slutna system från cellodling till färdig produkt. Också teknikavdelningen var spännande, där de olika grupperna verkligen har en enorm bredd i sitt arbete, från delar i mekaniska maskiner till system för ångsterilisering, från det dagliga underhållet till planering av projekt som sträcker sig flera år framåt i tiden.

Och så en kort vända på finansavdelningen, där jag faktiskt haft mitt skrivbord under hela traineeperioden. Budgetprocess och bolagsstrukturer. Trots den korta tiden var detta en av de placeringar där jag lärde mig mest, eftersom jag hade extremt dåliga förkunskaper. (Som bokaffärsinnehavaren Bernard i teveserien Black Books som syr en kavaj av sina kvitton för att han inte pallar att göra ett riktigt bokslut.)

Sen var året slut. Vi tittar tillbaka, sammanfattar. Ett märkligt år, 2016. Politiskt, kulturellt. ”The year Trump became president and all the cool people died” som någon skrev på twitter. Och även traineelivet har varit märkvärdigt. Privilegierat, frustrerande, underhållande. Och nu, ett antal projekt, (alltför) många flygresor och ett par hundra handskakningar senare går det att se slutet på programmet. Alla de där små förändringarna som sker hela tiden är så svåra att förstå och värdera, men när en lyfter blicken och tittar ett drygt år tillbaka har mycket blivit helt annorlunda. Ens trainee-kolleger som nyss irrade runt på lönekontoret för att för tjugonde gången reda ut reglerna kring traktamente har plötsligt blivit självsäkra, totalkompetenta företagsjaguarer som känner alla stigar i organisationsdjungeln.

Det finns många populärkulturella referenser som handlar om avslut och uppbrott. Till exempel Roy Batty i Blade Runner: ”I’ve seen things you people wouldn’t believe. Attack ships on fire off the shoulder of Orion. I watched C-beams glitter in the dark near the Tannhäuser Gate. All those moments will be lost in time, like tears in rain. Time to die.” (Jag var en gång på ett quiz med science fiction-film som tema. Som alla vet är det helt garanterat att filmquiz innehåller minst ett supernördigt lag med svarta polotröjor och tvåhundra universitetspoäng filmvetenskap (var), men sci fi-quizzet tog ändå priset. När ett lag dunkade in ”Solaris” som svar på ett filmklipp medan skärmen fortfarande var helt svart (de kände igen ljudet) gick jag därifrån.)

Alla de här trainee-ögonblicken förlorade i tiden, som tårar i regnet. Nja, det är väl inte riktigt sant. De minnena lär leva kvar många år framöver, och jag hoppas att några stänk av trainee-livets höjdpunkter, svårigheter och vardag har förmedlats på ett någorlunda tillgängligt sätt i de här bloggtexterna. Tack för er tid, nu tar nästa person över, en ny generation. Adjö.

 

 

*edit* Ett avslutande tack till K, vars kommentarer och uppmuntran varit ovärderliga i skapandeprocessen.

 

Read 1 Comment



Bookmark and Share

Please leave a comment - click here!

Gästbloggare Samuel Kääriä: Ordet fritt om Wien och Heidelberg


1 Comment

Såja nu är det min tur att berätta fritt om mina upplevelser som trainee. Sedan starten i oktober 2015 har det hänt mycket, men här ska jag bara beskriva min utlandsresa sep-okt 2016 till Österrike och Tyskland.

Wien

Det började med en vecka i Wien där jag fick vara med i den dagliga produktionen. Produktionen är där det händer, där råvara förädlas till intermediat och slutligen till färdigt läkemedel som underlättar och räddar liv på många, det är detta vi är stolta över på Octapharma. Jag fick umgås med killarna och tjejerna i produktionen, se deras vardag och hur de utför de uppgifter som stora delar av företaget jobbar med att se till att de flyter problemfritt och utan avbrott. Under veckan fick jag se alla produkter och alla steg på siten – i alla fall så långt GMP-kraven tillät. GMP (Good Manufacturing Practice) är regelverket som genomsyrar alla läkemedelsföretag för att försäkra att läkemedlen håller högsta kvalité och är säkra för patienten. Som trainee är man alltså ofta begränsad i hur och vad man får göra på grund av krav på certifiering och utbildning (oftast finns det inte tid att utbilda en när man bara är på avdelningen några dagar). Med i princip obefintliga tyskakunskaper hade det varit svårt på egen hand, men lokala trainee-samordnare ordnade så att jag hade någon som översatte och visade runt varje dag.

Allmänt om sajten i Wien tycker jag att folk är som på andra Octapharma-ställen, hjälpsamma och vänliga. Skillnader från Stockholm? Inte många stora skillnader, mest praktiska lösningar. Dessa tror jag beror på det faktum att för 15 år sedan var fabrikerna i Stockholm och Wien inte samma företag. Slutprodukten, processen och metoderna är dock samma. Mycket spännande och intressant att se! Det är dessa resor som gör att vi Corporate Trainees får en verklig överblick av hela företaget, vi har fått se med egna ögon vad och hur man gör på olika siter och det ger en helt annan förståelse för företaget som helhet. För alla andra tar det många år innan de får en liknande helhetsförståelse.

Wien som stad är fantastisk! Speciellt då det var mer än 30 grader varmt nästan hela veckan 🙂 dessutom hade jag min fru och vår 3-åring med, så på kvällarna var man turist! Att min familj kunde följa med tycker jag visar att även om Octapharma efterfrågar flexibilitet hos sina medarbetare, är företaget också flexibelt i sin tur. Ett större/dyrare boende än vad jag ensam skulle behövt löser man med att låta mig betala mellanskillnaden, mina egna resor betalar företaget eftersom det är tjänsteresa, men för familjen betalar jag privat förstås.

 

Heidelberg

Mina sex veckor i Heidelberg började också bra, med 30+ i över en vecka innan värmen närmade sig 20, och nu halvvägs in i oktober runt 10 C. Siten här är väldigt ny, och personalen mestadels ung. Man är mer hierarkisk än i Stockholm och har kontor (och storlek på skrivbord) uppdelade efter utbildning/titel istället för gruppsamhörighet eller år av erfarenhet. Att komma från produktionen i Wien där nästan ingen kan engelska, till en site för forskning och utveckling (FoU), är en lättnad för här kan alla bra engelska. Dock är tyska det vanligaste och man blir illa tvungen att plocka upp användbara ord och uttryck. Medarbetarna här är mycket hjälpsamma och generösa, och lånar mig både cykel (Heidelberg är en cykelstad) och skolbok för nybörjartyska (efterfrågad av eget intresse, det är inget krav att börja lära sig andra språk).

En höjdpunkt i veckan är Dönerstag då Döner-Priester (kebabprästen) skickar ut listan på kebabbeställningar ackompanjerat av kebab-poesi av högsta kvalité. Dönerstag har de hittat på från tyskans Donnerstag (torsdag), och likheten gjorde att man uppfann Dönerstag och uppfinnaren fick den ärorika titel Döner-priester. Måste säga att kebaben här är godare än någon kebab jag provat i Sverige!

kebab_doner

Menyn på det enkla men populära kebabstället.

Trots att detta är en forskningsenhet och inte produktionsenhet (som jag är van med) märks det att det är Octapharma. Det mest intressanta är nog att detta är en state-of-the-art FoU-anläggning där de anställda ofta är experter inom sina områden, och instrument och utrustning håller högsta klass. Ett spännande inslag och bevis på vikten av arbetet som utförs här är att vi häromdagen fick vi in en helt ny maskin som avsevärt underlättar och automatiserar arbetet. Trots hög kvalité och höga krav fick jag mig givet ett inte alltför oansenligt projekt – givetvis med noga handledning och stöd. Projektet passar min bakgrund (civiling. Bioteknik) och är mycket intressant! Det är alltid roligt att få något viktigt att göra. Trots handledning händer det att misstag sker, både här och i Stockholm har jag råkat trycka på fel knapp, så att säga. Inga allvarliga, jag jobbar ju faktiskt kvar 😉 Men istället för hårda reprimander söker man istället direkt lösningar på detta nya problem. Man lär sig bäst/mest av misstag! Även om det inte är den trevligaste metoden…

utsikt-hiedelberg

Utsikten från takterassen där luncher avnjutes soliga dagar.

Staden Heidelberg är fantastisk såhär på sensommaren/tidig höst, och är faktiskt rankad som Tysklands vackraste stad. Det syns inte minst i andelen turister på gatan. Dessutom är man ju mitt i kontinenten och jag har lyckats klämma in weekend-resor både till Frankrike och alperna i Schweiz.

Om ett par veckor blir det hemåt Stockholm igen. Tack för att du läste!

/Samuel

 

Read 1 Comment





Bookmark and Share

Please leave a comment - click here!

Företagets bästa kaffemaskin.


No Comments

Våren rasade på med finväder, en lång period på Supply chain, ett besök på Octapharmas förpackningscenter i Dessau i Tyskland, samt två veckor i Schweiz (som bara blev en vecka). Allt detta kräver (minst) ett eget inlägg, så jag väljer att skjuta upp den berättelsen till ett senare tillfälle. Just det, precis som alla stora auteurer jobbar jag här med uppbruten kronologi. Som i filmen Memento, om någon läsare eventuellt skulle vara lite till åren kommen, det vill säga född på 80-talet.

Nåja, det här ska istället handla om en annan resa, till en av Europas mest mytomspunna städer, en metropol där storhetstider och perioder av umbäranden avlöst varandra de senaste 150 åren; en plats som verkar innehålla tusen berättelser, om splittring och återförening, om krig och fred, om anarki och dekadens och modernism. Nej, det är inte Borlänge jag pratar om, det är Berlin.
Förutom att hysa Berghain (Europas kanske mest legendariska technoklubb), ett privat galleri i en konverterad bunker, en flygplats från kalla kriget lämnad mer eller mindre orörd mitt i stan, en annan helt ny flygplats lämnad oanvänd på grund av finansieringsproblem och allmän osämja, samt en miljard andra galna och underbara saker som den intresserade läsaren kan läsa om i något reportage i Vice, Rolling Stones eller The New Yorker, så upplåter Berlin också ett halvt våningsplan i en av de sydöstra förorterna åt ett av Octapharmas forskningslabb. Här tillbringar jag för tillfället mina arbetsdagar.

DSC_1079_lr
Forskning och utveckling (FoU) på Octapharma är ett område som genomgått stora förändringar under de senaste åren. Förut fanns det några olika forskningsavdelningar utspridda över Europa, till exempel gjordes en stor del av arbetet med den rekombinanta produkten Nuwiq i Stockholm. I takt med att företaget växte blev denna situation all mindre optimal, och till slut byggdes en stor anläggning i Heidelberg, dit huvuddelen av FoU-arbetet flyttades. Men inte allt, fortfarande finns små avdelningar kvar här och där, bland annat finns plasmaforskningen i Wien, PCR-metodutveckling i Stockholm och virusforskning i Frankfurt. Och så då labbet i Berlin.
Under avdelningsnamnet Molecular biochemistry jobbar här ca 20 personer med vad som nog är de mest grundforskningslika projekten inom företaget. Någon får en idé om en ny produkt eller modifiering av befintlig produkt, eller en förändring på marknaden tvingar företaget att reagera. Berlingruppen gör då något slags konceptstudie som sedan, beroende på resultat, kan bli ett ”riktigt” FoU-projekt som tas över av Heidelberg.

CoffeMachine_lr
Den som jobbat inom akademisk forskning känner sig nog hemma här, tempot är lite annorlunda med mindre akut stress men mer funderande och fler öppna problem, organisationen är plattare, och det är inte samma stränga fokus på regler, dokumentation och GMP (även om det är tydligare struktur och mer ordning än i många forskargrupper inom akademin). Kaffemaskinen är den bästa jag sett inom företaget.
Tyvärr kan jag inte prata om mitt projekt, för då kommer företaget att tysta mig. För gott. Men det handlar om förädling av en av våra plasmaprodukter. Ni kommer att se resultatet om tio år när vi totalt dominerar marknaden.

No Comments - Click here to be the first to comment!





Bookmark and Share

Please leave a comment - click here!

Gästblogg – Halldis rapporterar från Wien


No Comments

Glass med kollegorna efter jobbet

Glass med kollegorna efter jobbet

Sommaren har kommit till Wien (i alla fall för mig, islänningen som inte är så van vid +20 grader på sommaren), det kommer vara svårt att åka från +20 – graderna tillbaka till Sverige. Men det är ju alltid skönt att komma hem – borta är bra, men hemma är bäst!

 

I dag är det min sista dag på Corporate Operation Support (COS) i Wien. De sista 6 veckorna har varit väldigt lärorika. Jag har både lärt känna en ny avdelning och se hur olika arbetssätten kan vara mellan Wien och Stockholm. Som mina kollegor har nämnt tidigare, kan det vara ganska stor skillnad, speciellt tycker jag att den ligger i kommunikationen. I Stockholm känns det som man har mycket möten och öppna kontorslandskap, här sitter man mest vid sin dator och arbetar bakom stängda dörrar, men man delar i alla fall kontor med 2-3 personer, vilket är ganska skönt. Jag har delat kontor med två tjejer från COS och sen är det två chefer som sitter på var sin sida av oss, så det är ganska mycket flöde av folk in och ut ur vårt kontor.

Hofburg

Hofburg

Jag har fått jobba på ett ganska spännande projekt och ett litet sidoprojekt. Men tack och lov är de rapporter jag läser och ska skriva på engelska! Jag har i för sig behövt läsa lite SOPar på franska och tyska, där hjälpte google translate ganska mycket, men det gick.  Projekten är ganska utmanande, och jag har fått gå tillbaka till det jag lärde mig om statistik och Excel på universitetet, vilket inte låg så färskt i hjärnan eftersom det var en av kurserna man läste år 1. Har även fått bläddra igenom en tysk matematikbok för att kunna räkna vidare med den data jag hade.

Promenaden till tunnelbanan på väg till jobbet

Promenaden till tunnelbanan på väg till jobbet

En vanlig dag på jobbet börjar med en ganska lång pendling, de håller på att bygga en tunnelbana som går från stadens centrum och ut till Octapharma (som ligger ganska långt från innerstaden), men den är inte färdig än så nu får man ta tunnelbanan från stan ut till sista hållplatsen, där tar man en spårvagn och sen tar man en buss sista biten. Det går faktiskt okej om man har en bra bok eller musik på vägen. Sen tillbringar man det mesta av dagen till att lösa projekt. Min grupp äter alltid lunch tillsammans vilket jag tycker är skönt, och de brukar gå till matsalen tidigare än de andra grupperna, vilket är bra för mig som är van vid svenska lunchtider.

Här i Wien är det ett ganska stort nätverk av trainees, både från andra ”generationer” och från min egen, så tiden här har jag också utnyttjat ganska mycket till att nätverka med mina trainee-kollegor, ge och få tips, höra deras åsikter om programmet och olika avdelningar de har varit på, höra och dela upplevelser, osv.

halldis4

Påskmarknad

 

Under tiden här fick jag också gå in i produktionen eftersom mitt projekt berörde en produkt som inte tillverkas i Stockholm. Eftersom jag redan var inne, fick jag en extra rundvandring runt bas- och finfraktioneringsavdelningarna. Det var ganska intressant att se och jämföra med produktionen i Stockholm eftersom jag har redan spenderat några månader där.

Förutom jobbet har jag hunnit se en del av Wien, som är en underbar stad och jag kan tänka mig komma tillbaka någon gång.

Hälsningar Halldis

No Comments - Click here to be the first to comment!



Bookmark and Share

Please leave a comment - click here!

Older Entries