Semestertider


Comments Off on Semestertider

För ett inlägg med denna rubrik en måndag i juli känns det rimligt att förvänta sig att det skall handla om min ledighet och hur det känns att gå från långa universitetssommarlov till begränsad semester. Men nej, inlägget skall handla om just tiden för semester.

Att vara svensk innebär att vi hela livet vuxit upp med vuxna runt omkring oss som varit lediga flera veckor i sträck under sommaren och samma gäller för en hel del andra barn i Europa. Charmen med att jobba i ett globalt företag är att man får nya perspektiv. Självklart visste jag att resten av världen inte checkar ut från sina arbeten under minst 3 veckor på sommaren, men ändå har jag fått nya insikter.

Att som indier plocka ut semester en hel vecka i sträck är högst ovanligt. En långhelg här, en långhelg där och så lite festivaler på det, är så det ser ut. Att då förstå sig på att huvudkontoret för det företag man jobbar för i princip ”stänger” flera veckor under svenska sommaren blir väldigt svårt. Den indiska marknaden rullar ju på som vanligt. Och det är alltså nu, när jag själv fått känna på hur det är när autosvaret i Outlook kommer som säger att personen jag vill prata med återkommer först om 4 veckor som jag förstår den oerhörda lyxen i att kunna hävda så mycket sammanhängande ledighet.

Självklart är det inte helt lätt att ställa om från tidigare 10 veckors sommarlov till i år 3 veckors semester, så studenter, njut så länge det varar. Men jag återkommer senare med en rapport om hur det kändes att ha lön och vara ledig samtidigt…

Ha det så skönt i dessa semestertider!

Comments Off on Semestertider





Bookmark and Share

Please leave a comment - click here!

Äventyr


1 Comment

Som utlovat i förra inlägget kommer här en beskrivning av hur ett verkligt äventyr kan te sig som marknadstrainee på Scania.

Äventyret började en tidig morgon med flyg till Hyderabad norr om Bangalore. Dessa städer är relativt lika i storlek och båda har extremt mycket företag stationerade där, vilket har gjort att det tydligen finns en ständig kamp mellan städerna. Det har varit kapplöpning både i bygge av ny flygplats och ringväg och båda städerna hävdar att den är bättre än den andra. Hyderabad är också känd för sin starka mat, vilket kändes något oroande som svensk när indierna själva säger att maten är stark. Signumrätten är Bryani och den är så välkänd att min kollega köpte THE Biryani på flygplatsen och tog med hem till sin fru. Hyderabads sista kännetecken är dess chaufförer som kör snabbt och galet, återigen ett uttalande som fick mig att fundera eftersom det kom från indierna själva och resan skulle innebära en mängd timmar i bil med en chaufför från Hyderabad.

Vår chaufför visade sig inte vara så galen, men han visste väl hur man tutar sig fram, sicksackar mellan kor, tvärbromsar innan fartgupp och med hjälp av peppande Hindimusik kör in över en halvtimma  på en normal 2-timmarstur. Vi checkade in på det enda hotellet i samhället och där var jag minst sagt en udda gäst.  När jag skulle installera mig i mitt rum var där helt plötsligt massa människor. Två äldre kvinnor tittade på mig med stora ögon och frågade saker på Hindi. En annan kille försökte översätta på sin extremt begränsade engelska och frågorna som kom ut blev: Smart? Salary? Skönt att på dessa mycket direkta frågor bara kunna svara Sweden och sedan le, allt annat skulle vara oförståeligt för de som ställde frågorna. Hotellet höll en högst intressant standard, därför blev mitt lånade reselakan en kär vän.

Målet för äventyret var en gruvkund till oss. I kundens gruva bryts det kol i en enorm grop, dagbrott om jag förstått svenska gruvtermer. Självklart innebär detta stor negativ påverkan på miljön som verkligen kan ifrågasättas på flera plan. Men efterfrågan finns där och Scania säljer lastbilar som är effektivare och bränslesnålare än de kunden haft tidigare, vilket i alla fall är ett litet bidrag. Gruvan är en mycket speciell plats, ett litet samhälle mitt i ingenstans där människor lever och arbetar. Någon uppskattade att uppemot 1500 personer bodde där och i närheten fanns bara extremt små och fattiga byar.

Tiden i gruvan ägnade jag och mina kollegor åt att benchmarka våra bilar mot kundens andra bilar från konkurrerande märken. Det var oerhört lärorikt att se vår produkt in action och där var verkligen action. För att komma åt kolen nere i jorden lastas jord, grus, lera och sten på lastbilens flak och 50 ton fraktas sedan upp ur den enorma gropen för att dumpas på ett annat ställe. Under min tid på Scania har jag hört mycket om att föraren är så avgörande för lastbilens prestanda och slitage, här fick jag verkligen uppleva det. Jag fick även se tydligt hur kunden var tvungen att lösa vissa situationer på ett sätt som Scania inte rekommenderar. Detta tog vi med oss hem till forskning och utveckling för att de skall få möjligheten att  undersöka hur vår produkt skall bemöta kundens specifika krav.

Jag var inte bara en udda fågel på hotellet, utan även och kanske än mer i gruvan. När jag som blond kvinna klev runt nere i gruvan bland lastbilar och grävmaskiner i 47-graders värme var det flera som ville fota mig. Jag kan helt klart se varför, inte varje dag man fotas på arbetstid.

Jag kan inte hitta ett bättre ord att sammanfattande denna affärsresa med än: Äventyr. Ett äventyr både på det personliga planet, men även ur ett arbetsperspektiv. Att efter detta äventyr byta kläder på flygplatsen i Bangalore, sova några timmar på ett plan och sedan landa nästa morgon i Kuala Lumpur för en weekend där med traineekollegan Eric, var en extrem kontrast. En underbar avslutning på en fantastisk vecka.

Tills nästa gång, då ett kortare inlägg utlovas.

20140521_100313

truck

Read 1 Comment





Bookmark and Share

Please leave a comment - click here!

Kollegor


Comments Off on Kollegor

Att vara trainee innebär möjligheten att se skilda funktioner i företaget och med det kommer tillfället att arbeta med många olika människor. Tre månader är en relativt kort tid på varje position, men samtidigt hinner man under den tiden jobba många timmar och dagar med sina kollegor.

Att jobba i Indien är ibland ganska likt att jobba hemma i Sverige, men många gånger är det även väldigt olikt. Att teamet jag jobbar i både består av indiska och svenska kollegor ger en ny dimension till arbetet. Mina indiska kollegor är mycket kompetenta, men de är indier, inte svenskar.

Att göra listan med likheter och olikheter oss emellan lång, skulle inte vara svårt. Nöjer mig dock med att dela några upplevelser hittills:

  • Att uppgifter, lösningar och arrangemang är ordnade och helt klara har för många indier en lite annan betydelse än för oss svenskar. En produkt kan vara ”framme” hos Scania i Indien, men i själva verket är den i tullen. Kan bidra till viss förvirring.
  • Nej har visat sig vara ett svårt ord. Att ställa frågor kräver därför lite mer eftertanke.
  • Mat är extremt viktigt för indier. I lunchrummet delas mat mellan varandra och smakprov från varandras lådor och skålar delas gladeligen ut. Jag har svårt att se att detta härliga beteende skulle ske där svenska matlådor äts.
  • Sist men inte minst har vi den svårtolkade huvudskakning från sida till sida. Till en början förstod jag inte alls, men nu börjar denna ”instämmande” gest bli något jag nästan tar efter. Googlade precis beteendet och insåg att jag inte var ensam om att vara förvirrad kring betydelsen.

Vi svenskar har också våra egenheter, men det är inte lika enkelt att se sina egna. Jag borde be någon av mina indiska kollegor att göra en liknande lista om oss.

Tanken var att detta inlägg skulle lagts upp tidigare, men jag har varit på äventyr hos en gruvkund på den indiska landsbygden vilket nästa inlägg kommer beskriva mer i detalj..

Comments Off on Kollegor





Bookmark and Share

Please leave a comment - click here!

Kontraster


Comments Off on Kontraster

Mitt namn är Lina Cedergårdh och jag är ett nytt tillskott här på TraineeBloggen från Scania. Jag har kommit drygt halvvägs i mitt traineeprogram som är inriktat mot Marknad. Tiden har gått extremt fort och jag är just nu på min tredje position. Den första innebar jobbet som marknadskoordinator i en grupp som jobbar med försäljning av lastbilar till de europeiska marknaderna. Den andra var hos Scanias återförsäljare i Stockholm och just nu är jag hos vårt marknadsbolag i Indien.

För drygt en vecka sedan klev jag ut från flygplatsen med en väska packad för tre månader och möts av obeskrivlig värme och otroligt mycket folk. Här är människor överallt, och kor. Det låter som klyschor, men det är sant. Kontrasterna i landet är slående, ena stunden rör jag mig på en kaosartad väg och kryssar mellan hundar, barn, skräp och kor och i nästa är jag i en toppmoderna galleria eller vid poolen vid min lägenhet. Vet inte om jag någonsin kommer att vänja mig vid dessa kontraster.

När jag satt i taxin från flygplatsen mot hotellet spanande jag givetvis (redan arbetsskadad) in lastbilarna på vägarna och här kan vi prata kontraster! Lastbilarna i Indien är långt ifrån det vi är vana att se på E4:an eller som lämnar varor till någon butik inne i stan, om jag ska vara ärlig är jag ibland förvånad att de fortfarande rullar, vilket jag nu sett att de inte alltid gör. Scania har här en stor utmaning när det gäller marknaden för lastbilar: att utbilda kunderna i att kvalité och bättre miljöegenskaper lönar sig i längden.

För att fortsätta på kontrast spåret, att byta en mogen marknad i Sverige och Stockholm till en växande marknad i Asien innebär även det stora kontraster jobbmässigt. Återförsäljaren i Stockholm firar 60-årsjubileum som bolag i år och här i Indien har vi bara varit närvarande i några få år. Rutinen som finns i Sverige finns inte här, på gott och ont, utan allt som skapas är nytt. Självklart finns det många lärdomar från uppstarter på andra marknader, men varje land är ändå unikt. Företaget här nere växer så att det knakar, nu senast fick konferensrummet slopas för att ge plats åt fler kontorsplatser.

Detta var några första tankar om jobbet och livet på helt annan ort. Kommentera och ställ gärna frågor, jag ska försöka att svara på allt och kan inte jag så kan troligtvis någon av de andra 16 traineerna på Scania.

Till nästa gång.

 

Bilder kommer..

Comments Off on Kontraster





Bookmark and Share

Please leave a comment - click here!

En kulturell lektion i bilkörande


Comments Off on En kulturell lektion i bilkörande

I skrivande stund har jag befunnit mig i Prag i en dryg månad. Tiden verkligen springer iväg. Projekten jag jobbar med har kommit upp i arbetstempo och man börjar få förståelse för hur saker och ting fungerar i det här landet, eller ja, nästan i alla fall. För vissa saker fungerar långt ifrån som det gör i Sverige.

Ett exempel är trafiken.

Under min första vecka hade jag oturen (eller oskickligheten?) att vara med i trafikolycka. Odramatisk liten men oproportionerligt omfattande i fråga om administrationen kring den. Med en bakgrund i försäkringsbranschen konstaterade jag snabbt efter olyckans inträffande att detta skulle vi nog kunna lösa rätt snabbt och enkelt. Jag vet ju hur smidigt det kan fungera i Sverige.

Så fel jag hade!

Det var dags att lära mig att tjeckernas engelskakunskaper långt ifrån motsvarar det svenska genomsnittet. Eller så hade jag otur, vad vet jag? De inblandade i trafikolyckan kunde inte ett ord engelska. Vi kommunicerade genom min iPad och Google Translate. Älskar man inte tekniken i dessa lägen? Även om det var en långt ifrån tillfredställande dialog lyckades vi ändå tillkalla polis till platsen. Efter att ha träffat fyra olika poliser kunde båda jag och poliserna konstatera att nej, vi förstår inte varandra – alls! En tyglad frustration började sprida sig i kroppen. Till slut får jag äntligen tala med en polis som kan engelska. Denne tar min redogörelse. Skriver ut rapporten i bilen och meddelar att vi kan lämna olycksplatsen. Med endast en tillbucklad registreringsskylt, men 2,5h sen, får jag äntligen börja rulla hemåt igen. Till slut. Och helt slut.

Testas man inte i arbetslivet så kan man vara säker på att det sker på fritiden. Med erfarenheten i bagaget så känns resterande utmaningar här i Tjeckien som en enkel match!

När jag kom hem gick jag till den park som ligger granne med mig. Andades in våren och andades ut all frustration med Prag stad som utsikt.Riegrovy sady

Comments Off on En kulturell lektion i bilkörande





Bookmark and Share

Please leave a comment - click here!

Språkbyte = sömnig?


Comments Off on Språkbyte = sömnig?

 Jag har lite svårt att bestämma mig för om det var en bra eller dålig idé att börja lära mig italienska. Eftersom jag kan lite italienska får jag delta på fler möten och jag får mer ut av dem. Det är bra. Men eftersom alla vet att jag kan lite italienska pratas det också oftare italienska på mötena. Det är ganska opraktiskt. Jag kan nämligen precis så mycket av språket för att jag ska förstå vad de säger och därmed ha svårt att koppla bort under långa diskussioner, men precis så lite att jag blir otroligt trött av att försöka hänga med. Även om ämnet är otroligt intressant verkar min hjärna bli överbelastad och reagerar med att signalera till hjärnan att jag ska klippa med ögonen och gäspa. Pinsamt.

Det verkar som att det finns någon typ av matematiskt samband mellan hur mycket italienska jag hör på jobbet och hur mycket hjärnan signalerar att jag behöver sova. Jag tror att det är kvadratiskt, ungefär som Einsteins berömda formel e=mc^2. Det innebär alltså att jag av lite italienska blir lite trött, men av ganska mycket italienska blir väldigt, väldigt trött. Jag har hittills inte somnat vid skrivbordet men min kollega som jag åker på utflykter med har noterat min talang för att somna i bilen…

Men jag är ändå mest nöjd med att jag lärt mig en del av språket, eftersom det har visat sig vara väldigt praktiskt i ett land där långt ifrån alla pratar engelska. Annars hade jag t.ex. inte kunnat köpa fotinlägg på apoteket, fråga om vägen när jag tappat bort mig i en ny stad eller beställa rätt saker på restaurangen. Engelska fungerar inte i de situationerna. Tyska däremot fungerar rätt bra i den här regionen. Min familj var här på besök i helgen och så fort man kommer en halvtimme norr om Trento in i Sydtyrolen börjar skyltarna vara både på italienska och tyska och man blir oftare tilltalad på tyska först. Inte helt lyckat för mig som inte kan tyska, men väldigt bra för de andra i min familj som gör det. Så helt plötsligt var det jag som fick be de andra om översättningshjälp istället för tvärtom 🙂

Norra Italien är för övrigt helt fantastiskt vackert. När det regnar nere i dalen snöar det på toppen och det är riktigt häftiga kontraster. Kommer sakna det dramatiska landskapet när jag åker hem!   

 

Trainee på ett hotell i sydtyrolen
Scania i Trento i början av november

 

Comments Off on Språkbyte = sömnig?





Bookmark and Share

Please leave a comment - click here!

Lastbilsmässa på italienskt vis


Comments Off on Lastbilsmässa på italienskt vis

Mitt jobb här på Italscania är i normala fall ganska stillasittande. Jag har min dator från Sverige, min dator från Italien, olika papper och en obegränsad mängd pennor. Och sen sitter jag vid skrivbordet och jobbar med olika saker från 8.30 till 17.30 med avbrott för förmiddagskaffe, lunch med kort promenad runt området och att tyst svära åt min kollega när hans telefon ringer på högsta volym (igen). Det är inte ett tråkigt arbete, men det kryper ändå lite i benen att få komma ut och röra på mig.

Förra helgen blev drömmen sann när jag besökte Monza nära Milano, en anrik racingbana för Formel 1. Denna gång var det dock inte små lättviktsbilar med stora däck som skulle köras utan tunga lastbilar. Scania deltog nämligen tillsammans med många andra företag i mässan TruckEmotion som på lördagen avslutades med provkörning av lastbilar på racingbanan. Vi hade en lång kö under hela dagen till att få provköra Scania men som tur var lyckades jag få plats att köra en vända. Om att köra på en Formel 1-bana finns med bland de 1000 saker man ska ha gjort i livet kan jag bara säga: Check!

Våra grannar hade lånat Fernando Alonsos formel 1-bil.
Tyvärr fick man inte köra den, men en Scania smäller väl högre?

Det var riktigt roligt att representera Scania på mässan. Jag hade hårdpluggat italienska under flera dagar så att jag inte skulle vara helt hjälplös när det gällde att prata med kunder och det gick oväntat bra. Visserligen var det svårt att hitta vokabulären för att demonstrera vår häftiga körsimulator på ett bra sätt, men jag klarade mig tillräckligt bra för att kunna diskutera Euro 6 (nya emissionsklassens) fördelar jämfört med Euro 0 (tänk stort svart moln från avgasröret) och att kunna skratta åt de skämt som förarna drog om IKEA. Ibland är det inte så dumt att vara svensk.

Största kulturkrocken hittills i Italien som verkligen fick mig att skratta var när vi först kom till mässan. På ena sidan hade vi fem tjejer i catsuits och högklackat som försökte locka oss in i montern bredvid oss och i grannmontern på andra sidan hade vi följande reklam om möjligheten att lasta dubbelt i en ny form av trailer:

Italiensk reklam är annorlunda än svensk

Hur man lockar till sig kunder i Italien.

Ibland känns Sverige extra långt borta… 🙂

/Louise

 

Comments Off on Lastbilsmässa på italienskt vis





Bookmark and Share

Please leave a comment - click here!

Gästbloggare: Rickard Arvidsson i Rumänien


Comments Off on Gästbloggare: Rickard Arvidsson i Rumänien

“Haide, haide, haide” ekar över fotbollsanläggningen. De är min rumänska fotbollstränare som tycker att jag ska göra lite bättre ifrån mig. Han kan ingen engelska och jag väldigt begränsad rumänska. Min rumänska sträcker sig faktiskt endast till “haide” som betyder något i stil med “kom igen” samt “bine” som betyder typ “bra” (hoppas jag)! Två-tre gånger i veckan tränar jag fotboll med några från jobbet, det är lite som korpen. Vi spelar i en serie med några andra företagslag och tränar med en tränare, det är det mest seriösa korpgäng jag har spelat i! För det första tränar vi två gånger i veckan. På dessa träningar kör vi spelövningar som faktiskt är rätt bra, förutom att vi aldrig riktigt får det att fungera, ty vi är ju ett korpgäng. Jag kan dessutom ärligt säga att jag inte lever upp till mitt smeknamn Zlatan som jag fick innan första träningen. Jag var ju aldrig någon stjärna som ung och är det definitivt inte nu heller efter 6-7 års uppehåll från fotbollen. Det blir dock bättre och bättre ju mer vi tränar, och jag börjar känna att jag själv börjar bidra mer och mer. Gjorde till och med 1 av 2 mål i debuten!

Rickard i fotbollsklädsel

Rickards profilbild som fotbollsproffs

Dock är jag som ni kanske har förstått inte här som fotbollsproffs utan jag är här i min proffskarriär som trainee på Scania. Jag går traineeprogrammet med inriktning marknad, och mer precist eftermarknad. Det är min fjärde och sista traineeplacering som jag spenderar på Scania Black Sea Region (Rumänien och Bulgarien). Lite intressant att dessa två länder är i samma BU (Business Unit), de är nämligen väldigt olika, annorlunda kulturer, annan valuta och dessutom två helt olika alfabet och språk.

Det är lite intressant det här med att vara i verkligheten. Jag brukar alltid kalla att vara i våra serviceverkstäder för att vara i verkligheten. Det blir ännu mer intressant när man kommer från fabriken, på något sätt kan man få stå till svars för allt fabriken gör, på gott och ont. Häromdagen hade till exempel verkstaden problem med en brandbil som hade suspekta vibrationer och man ej hittat en lösning på. Förmannen – som jag tidigare haft en del kontakt med och hjälpt med en annan grej – frågade mig om jag inte ville följa med ut och åka en sväng för att se om jag kunde hjälpa till och höra vad felet var, jag kom ju ändå från fabriken. Verkstaden gissar nu är att påbyggnationen skapar vibrationerna och vi ska prova att lyfta av den för att se om de försvinner. De roliga var dock att vår chaufför under provkörningen passade på att använda sirenerna när bilar var i vägen. Det blev än mer intressant när vi närmar oss infarten till Bukarest och han kör med sirenerna och tutar för fulla muggar och det är en poliskontroll. Snyggt som attan vänder han på Rumänskt sätt vid närmast möjlighet för vänster sväng, precis vid poliskontrollen. De vinkar förbi oss och jag försöker se helt normal ut i min propra traineeklädsel , chinos och skjorta på  ”shotgunplats” i brandbilen. Allt gick fint och de felsökande mekanikerna i brandbilen fick ett gott skratt när vi insåg att de inte tänkte kolla vad det var för filurer som lånat en brandbil. Jag är ganska säker på att det ej hade hänt i Sverige och tur är kanske det.

På väg till jobbet. Det finns transportförbättringar att göra i Rumänien.

Fick samma dag frågan från en av ”de nya” traineerna om jag kan rekommendera Rumänien som praktikplats. Ja det kan jag, det är definitivt en upplevelse. Människorna är öppna och jag ses som en resurs och får väldigt gärna vara med och tycka och tänka. Mycket är annorlunda och kanske framförallt jämfört med det trygga och tillrättalagda Sverige. Jag har svårt att tänka mig att jag hade lärt mig mer om eftermarknad i något annat land. Dock ska jag inte sticka under stolen med att det ska bli fantastiskt skönt att komma hem om ca 1 månad :)

Vänliga hälsningar eder tillgivne och propra brandman Rickard

Comments Off on Gästbloggare: Rickard Arvidsson i Rumänien





Bookmark and Share

Please leave a comment - click here!

Motorväg? Hjälp!


Comments Off on Motorväg? Hjälp!

Bilkörning i Italien. Ja, det är ju inte direkt Indien, som Karolina skriver om, men jag har blivit varnad av ganska många att det inte är att leka med. På Scanias utbildning i riskmedvetande vid utlandsresa visades följande film för att beskriva situationen på italienska vägar:

http://www.youtube.com/watch?v=-v6drVPAij4

Inte direkt uppmuntrande. Trots detta stod jag här i Trento med bilnycklarna i handen och studerade min lånebil för de närmaste månaderna (tyvärr inte en Scania, utan en vanlig bil). Det finns en gräns för hur långt man klarar sig till fots och en tur till stormarknaden för att köpa alla basvaror man kan behöva under nästan tre månader kändes ganska långt förbi den gränsen. Lite lätt panik satte dock in när jag insåg att jag satt i en främmande bil i Italien och plötsligt var på väg upp på motorvägen. Min bil har nämligen inte GPS. Och hur snabbt får man egentligen köra på en italiensk motorväg? Vad betyder den där vita skylten men en massa text som svischade förbi? Men det gick bättre än väntat även om jag nog kommer ta den andra vägen jag hittade vid alla framtida inköpsresor. Utan motorväg.

I lördags kände jag mig dock inte längre ovan vid bilkörningen här efter att ha kört i 6-7 timmar runt halva Norditalien. Jag hade besök av två kompisar och passade på att utforska Verona, Gardasjön och bergen ovanför Bolzano som är nästa större stad norrut. Det kändes sjukt lyxigt att kunna vandra runt i en historisk storstad, ligga på stranden och vandra i bergen inom 24 timmar. I September. Södertälje har en del att jobba på.

Utsikt från berget Renon, norr om Bolzano i norra Italien

Comments Off on Motorväg? Hjälp!





Bookmark and Share

Please leave a comment - click here!

Att tala med händerna


Comments Off on Att tala med händerna

Min värd står i dörren till nästa rum och viftar med handen. Jag står några meter bort och tvekar. Vad betyder den där handviftningen? Han verkar vilja visa mig något i nästa rum men har handflatan neråt och trycker luft neråt och bort från sig. I min värld betyder det “backa, stanna där du är”, till skillnad från handflatan uppåt och trycka luft uppåt och mot sig som betyder “kom hitåt”. Men kanske har de andra handrörelser i det här landet? Vi står där några sekunder och tittar på varandra innan han tänker efter och säger ‘come’. Ah. Engelska. Det kan jag.

Om det inte redan har framgått befinner jag mig i Italien, landet där man uttrycker lika mycket med händerna som med ord. Jag är på språkkurs i en vecka i Rom inför min utlandspraktik som börjar om några veckor och bor i en värdfamilj. Eftersom handrörelser inte verkar ingå i mina språklektioner tar jag tillfället i akt att lära mig så mycket jag kan från min värdfamilj. Resten av tiden ägnar jag åt sightseeing på egen hand. Jag har valt ut några saker jag ska se, något inte helt lätt även fast jag varit här förut och sett det obligatoriska. Det finns så otroligt mycket konst, kultur och arkitektur att se här att till och med bussen till skolan är en upplevelse. Det är ett tufft jobb, men någon måste göra det! 🙂

20120808-132400.jpg

Det är otroligt varmt här. Eftersom jag har klagat hela sommaren på att det aldrig blir varmt i Sverige så ska jag väl inte framställa det som något negativt. Låt mig nöja mig med att konstatera att det är en ny känsla att läraren tittar konstigt på mig när jag säger att jag ska ta lite luft på rasten.

20120808-132332.jpg

Comments Off on Att tala med händerna





Bookmark and Share

Please leave a comment - click here!

Older Entries