“Haide, haide, haide” ekar över fotbollsanläggningen. De är min rumänska fotbollstränare som tycker att jag ska göra lite bättre ifrån mig. Han kan ingen engelska och jag väldigt begränsad rumänska. Min rumänska sträcker sig faktiskt endast till “haide” som betyder något i stil med “kom igen” samt “bine” som betyder typ “bra” (hoppas jag)! Två-tre gånger i veckan tränar jag fotboll med några från jobbet, det är lite som korpen. Vi spelar i en serie med några andra företagslag och tränar med en tränare, det är det mest seriösa korpgäng jag har spelat i! För det första tränar vi två gånger i veckan. På dessa träningar kör vi spelövningar som faktiskt är rätt bra, förutom att vi aldrig riktigt får det att fungera, ty vi är ju ett korpgäng. Jag kan dessutom ärligt säga att jag inte lever upp till mitt smeknamn Zlatan som jag fick innan första träningen. Jag var ju aldrig någon stjärna som ung och är det definitivt inte nu heller efter 6-7 års uppehåll från fotbollen. Det blir dock bättre och bättre ju mer vi tränar, och jag börjar känna att jag själv börjar bidra mer och mer. Gjorde till och med 1 av 2 mål i debuten!

Rickards profilbild som fotbollsproffs

Dock är jag som ni kanske har förstått inte här som fotbollsproffs utan jag är här i min proffskarriär som trainee på Scania. Jag går traineeprogrammet med inriktning marknad, och mer precist eftermarknad. Det är min fjärde och sista traineeplacering som jag spenderar på Scania Black Sea Region (Rumänien och Bulgarien). Lite intressant att dessa två länder är i samma BU (Business Unit), de är nämligen väldigt olika, annorlunda kulturer, annan valuta och dessutom två helt olika alfabet och språk.

Det är lite intressant det här med att vara i verkligheten. Jag brukar alltid kalla att vara i våra serviceverkstäder för att vara i verkligheten. Det blir ännu mer intressant när man kommer från fabriken, på något sätt kan man få stå till svars för allt fabriken gör, på gott och ont. Häromdagen hade till exempel verkstaden problem med en brandbil som hade suspekta vibrationer och man ej hittat en lösning på. Förmannen – som jag tidigare haft en del kontakt med och hjälpt med en annan grej – frågade mig om jag inte ville följa med ut och åka en sväng för att se om jag kunde hjälpa till och höra vad felet var, jag kom ju ändå från fabriken. Verkstaden gissar nu är att påbyggnationen skapar vibrationerna och vi ska prova att lyfta av den för att se om de försvinner. De roliga var dock att vår chaufför under provkörningen passade på att använda sirenerna när bilar var i vägen. Det blev än mer intressant när vi närmar oss infarten till Bukarest och han kör med sirenerna och tutar för fulla muggar och det är en poliskontroll. Snyggt som attan vänder han på Rumänskt sätt vid närmast möjlighet för vänster sväng, precis vid poliskontrollen. De vinkar förbi oss och jag försöker se helt normal ut i min propra traineeklädsel , chinos och skjorta på  ”shotgunplats” i brandbilen. Allt gick fint och de felsökande mekanikerna i brandbilen fick ett gott skratt när vi insåg att de inte tänkte kolla vad det var för filurer som lånat en brandbil. Jag är ganska säker på att det ej hade hänt i Sverige och tur är kanske det.

På väg till jobbet. Det finns transportförbättringar att göra i Rumänien.

Fick samma dag frågan från en av ”de nya” traineerna om jag kan rekommendera Rumänien som praktikplats. Ja det kan jag, det är definitivt en upplevelse. Människorna är öppna och jag ses som en resurs och får väldigt gärna vara med och tycka och tänka. Mycket är annorlunda och kanske framförallt jämfört med det trygga och tillrättalagda Sverige. Jag har svårt att tänka mig att jag hade lärt mig mer om eftermarknad i något annat land. Dock ska jag inte sticka under stolen med att det ska bli fantastiskt skönt att komma hem om ca 1 månad

Vänliga hälsningar eder tillgivne och propra brandman Rickard