I skrivande stund har jag befunnit mig i Prag i en dryg månad. Tiden verkligen springer iväg. Projekten jag jobbar med har kommit upp i arbetstempo och man börjar få förståelse för hur saker och ting fungerar i det här landet, eller ja, nästan i alla fall. För vissa saker fungerar långt ifrån som det gör i Sverige.

Ett exempel är trafiken.

Under min första vecka hade jag oturen (eller oskickligheten?) att vara med i trafikolycka. Odramatisk liten men oproportionerligt omfattande i fråga om administrationen kring den. Med en bakgrund i försäkringsbranschen konstaterade jag snabbt efter olyckans inträffande att detta skulle vi nog kunna lösa rätt snabbt och enkelt. Jag vet ju hur smidigt det kan fungera i Sverige.

Så fel jag hade!

Det var dags att lära mig att tjeckernas engelskakunskaper långt ifrån motsvarar det svenska genomsnittet. Eller så hade jag otur, vad vet jag? De inblandade i trafikolyckan kunde inte ett ord engelska. Vi kommunicerade genom min iPad och Google Translate. Älskar man inte tekniken i dessa lägen? Även om det var en långt ifrån tillfredställande dialog lyckades vi ändå tillkalla polis till platsen. Efter att ha träffat fyra olika poliser kunde båda jag och poliserna konstatera att nej, vi förstår inte varandra – alls! En tyglad frustration började sprida sig i kroppen. Till slut får jag äntligen tala med en polis som kan engelska. Denne tar min redogörelse. Skriver ut rapporten i bilen och meddelar att vi kan lämna olycksplatsen. Med endast en tillbucklad registreringsskylt, men 2,5h sen, får jag äntligen börja rulla hemåt igen. Till slut. Och helt slut.

Testas man inte i arbetslivet så kan man vara säker på att det sker på fritiden. Med erfarenheten i bagaget så känns resterande utmaningar här i Tjeckien som en enkel match!

När jag kom hem gick jag till den park som ligger granne med mig. Andades in våren och andades ut all frustration med Prag stad som utsikt.Riegrovy sady