“Min gode vapendragare och traineekollega Jota har lämnat er några rader om hur han har haft det under sin utlandspraktik i Madrid, mycket nöje – Jens”

Nu drar sig min traineeperiod i Madrid mot sin ände; en erfarenhet och ett minne för livet har på ett fantastiskt sätt tagit form. Med risk för total avsaknad av röd tråd kommer här en miniresumé; håll tillgodo.

Scania Ibérica ligger i Madrid och är huvudkontor för den spanska och portugisiska marknaden. Jag har under min tid här jobbat med organisering och omstrukturering av ett projekt inom området ”Commercial Services”. Extremt kul att, som ingenjör inom Teknisk Fysik och Elektroteknik, få komma ut se hur världen ser ut utanför R&D. Nya utmaningar varje dag!

Real Madrids hemarena. Här på torget utanför samlades tiotusentals människor för att, på tre enorma skärmar, följa landslaget genom EM. När segern var ett faktum var det mäktigt att höra jublet från folkmassorna. Vid dessa tillfällen i ”Hyundai fan park” var alla spår av krisdriven depression som bortblåsta.

De 3 månader jag spenderat här i spanska huvudstaden har varit perfekt för att på riktigt hinna lära känna kulturen, smaka maten, möta människorna och få en känsla för arbetsliv, vardagsliv och mixen däremellan. Jag valde efter ett tag bort hotellet där jag bodde för att istället flytta in hos en nyvunnen vän inne i centrum. Ingenjör som jag är ville jag såklart maximera det kulturella utbytet; usch vad oromantisk jag låter; jag önskade erhålla en vän för livet. 😉

Jag får provsitta en av de få Scaniabilar som deltagit i Dakarrallyt. En tävling som fascinerat mig sedan barnsben.

Vi svenskar åker gärna till Spanien för vädret, men min traineepraktiken började minst sagt i grått. Regn nästan varje dag och jacka var ett måste när man gick till bilen på morgonen. Halvvägs in i maj ställdes sig dock vädret på min sida och de senaste veckorna har 37 grader varit närmst standard. När jag var i Pamplona, för att besöka en kund (jag skulle använda mina ”1337 R&D h4x0r skillz” för att programmera om en buss med problem) hade vi 42 grader; det var att ta i! (framförallt när jag eftersom jag inte hade AC på sovrummet.. :P)

Ok, det finns de som kallar mig nörd. Jag jobbar med lastbilar, jag pratar oftast om lastbilar, jag youtube:ar lastbilar, jag spanar in varenda lastbil jag passerar på motorvägen och har en Scania V8 som ringsignal. Vad gör då en sådan som jag fritiden i Madrid? Kollar på flamenco? Nä, går på truck racing såklart! 😉

Madrid  är på många sätt en kontrasternas stad. Nu är det inte mot just Madrid som krisen slagit som hårdast, men avtrycken är tydliga även i huvudstaden. Mitt i det eviga festandet (cykeltävlingar, pridefestival, gatufester, maraton, musikfestivaler, gatuteater m.m. alltid något på gång i staden som aldrig sover), så ser man till och med bistra män i piké och pressade byxor vandra runt på tunnelbanan och vid gatornas trafikljus, desperat bedjandes om allmosa till familjen. Få delar av samhället undslipper påverkan av den fritt fallande ekonomin. Även min arbetsplats har kantstöts gång efter annan, med stundtals tryckt och tung atmosfär som följd. Jag beundrar dem som håller modet uppe!

Trött man i Madrid under en kall aprilnatt.

Mina tre månader i Madrid har gått i en rasande takt. I helgen beger jag mig åter hemåt till det gråa, gröna, gula, blå… lite beiga, men ack så sköna, Sverige. Stundtals känns det som att jag just kommit hit; all the new memories and friends begs to differ.

– JoTa Liljestrand 

Sista veckan på inköp innan semestern och solen bränner sönder gräset där utanför kontorsfönstret. Då mångt och mycket är redan avklarat inför avslutet av praktikperiod tre så är dagens agenda vigd åt planering av höstens utlandspraktik. Det finurliga med planering är att det är en syssla som man kan utföra även utanför de öppna kontorslokalernas domäner. Exempelvis på en grafitti-tagad parkbänk längs Scanias egna lilla vattenpöl. Att sitta i det fria och låta solen nyansera huden kanske inte låter så arbetsamt men som allt annat på Scania så är det givetvist frihet under ansvar. Men då alla arbetsuppgifter är under kontroll så fann jag med 100% av rösterna att planering på parkbänk är ett fullgott komplement till kontoret.

-Jens

Nu är vi här igen. Det börjar närma sig slutet på en praktikperiod och de vanliga känslorna har infunnit sig. Lite kryp i benen, ett stort sug efter att sortera och skriva ner allt jag lärt mig, samt lätt panik över allt jag vill hinna med innan jag slutar. Och då är det ändå två veckor kvar.

Enligt den ursprungliga planeringen skulle projektet som jag jobbar med ha avslutat sin första fas lagom till industrisemestern som är om en dryg vecka. Sedan dess har det dock dykt upp många nya frågor som gjort att projektet växt en hel del och därför kommer ta längre tid än planerat. Det känns bra att vi inte försöker tvinga fram något på för kort tid som sen inte blir bra, men eftersom jag bara har några veckor kvar på den här avdelningen innebär det att jag inte får vara med om slutet.

Om det är något som inte är toppen med traineeprogrammet så är det nog det här. Man får fantastiska möjligheter att se väldigt mycket, men det finns en stor risk att man inte får se resultatet av sitt arbete eftersom man alldeles strax ska vidare till nästa utmaning. Det är lite som att jobba med filmproduktion och bara få vara med och göra trailern. Så även om det är härligt att vara trainee kommer det också bli roligt att gå in på en (än så länge okänd) tjänst i höst! 🙂

Innan vi landar i hösten kommer dock sommaren, med ganska mycket jobb för min del eftersom jag redan har tagit ut en del av mina semesterdagar. Många andra på Scania kommer att ta minst fyra veckors semester under tiden jag jobbar vilket gör att jag har tagit tillfället i akt att vara lite kreativ med mina arbetsuppgifter. Under de fyra veckorna kommer jag att blogga från inte mindre än tre olika geografiska platser. En liten sommarföljetong helt enkelt för er som hänger med!

Nu till ett tips: Mitt förra blogginlägg handlade om teknikintresse, och nästan direkt efter att jag hade publicerat det skickade en kompis länken till den här filmen som tydligen producerats av European Commission för att locka fler kvinnor till naturvetenskap och teknik. Jag är inte helt säker på att det här är vad jag efterlyser, men avgör gärna själv!

http://www.youtube.com/watch?v=g032MPrSjFA

Kontoret där jag jobbar ligger ute på vischan. Som bevis på detta kan jag ge er ett smakprov hur det kan se ut från mitt bilfönster på vägen till jobbet.

Får vi åka med?

Ett annat bevis på att jag befinner mig på den engelska landsbygden är en kollegas historia från här om dagen. När han var på väg till jobbet möter han ett hundratal kor på vägen. Han tvingas stanna bilen för att släppa förbi kossorna som föses framåt av en genomsvettig bonde. När korna passerar min kollegas bil blir några av dem extra exalterade och hoppar därmed upp på varandra. Det vill sig inte bättre än att när den mest exalterade kon hoppar ner igen ramlar den ner över motorhuven på den tre veckor gamla folkvagnen. Motorhuven bucklas och en skärrad bonde står med mössan i handen och ber om ursäkt. Tydligen hade någon illvillig själ släppt ut korna och bonden hade nu jagat dem i tre timmar. En minst sagt jobbig dag…

Inatt drar jag och två kompisar, som är här på besök från Sverige, till London för att förhoppningsvis se på tennis imorgon, på Wimbledon Lawn. Det krävs dock lite köande vilket gör att vi räknar med att starta härifrån vid fyratiden imorgon bitti.

Svenska flaggan vajar fint utanför kontoret

Nu är det en och en halv arbetsvecka kvar innan jag beger mig hemåt igen. Jag kan inte säga annat än att jag längtar. Som man brukar säga, borta bra men hemma bäst.

På inköp tickar klockan ofta fortare. Många slåss mot tiden och ibland kan det se hopplöst ut. Dock så är det som mycket annat – det löser sig, för att man sätter sig ner för att lösa det. Så även om många inköpare talar om att de har mycket att göra och att det stressas ibland så märker man väldigt tydligt att alla trivs fruktansvärt bra på sina positioner. Med välfyllda agendor så hinner man med mycket, man känner sig effektiv och det blir roligare för man märker av resultat av sin strävan och slit.

Teckning av Lindström som jag finner härlig

Frekvensen av mina blogginlägg har sjunkigt något under min sista tid på inköp. Det kan bero på många olika leverantörsbesök där det senaste i raden var ner till Göteborg, min gamla studentstad. Nostalgin var på topp när jag checkade in på Hotel Post i Götet (hotellet som jag gjorde mitt exjobb på för ett år sedan och som då var en smutsig byggarbetsplats hade nu förvandlats till ett vackert vattenhål för hotellgäster och glada Göteborgare). Två dagar gick åt för att prata kvalitetsfrågor och framtida samarbeten med fyra leverantörer innan de tre Scaniaiterna drog sig tillbaka österut.

Klappar postlådan på Clarion Hotel Post i Göteborg

Jag och Anders testar restaurangutbudet i Göteborg

Vid sidan av inköpsarbetet så har jag även arrangerat ett besök för ett gäng SKF:are som reste  till Södertälje för att lyssna till hur Scania jobbar med ledarskap. En dag med intressanta ledarskapsföreläsningar, rundvandring i produktionen samt avslut med lastbils- & busskörning på Scanias Demo Center resulterade i att tummen var upp från samtliga deltagare. Att man bygger ett starkt nätverk inom Scania hade jag förväntat mig när jag började på traineeprogrammet men att man även skulle bredda sitt nätverk genom att träffa kollegor från andra branscher hade jag missat men glatt välkomnar.

Två glada SKF:are testkör några tungviktare

-Jens

Förra helgen var jag på besök i Prag för att hälsa på Emma, en av de andra traineerna, som gör sin utlandspraktik där just nu. Vi hade en härlig helg fylld av fotboll, klosteröl, shopping, synagoga-sightseeing, tjeckisk mat, regn och solsken. På söndagskvällen skulle jag ta flyget hem, hyra bil på Arlanda, hem och sova och sedan köra till Scanias fabrik i Oskarshamn för att vara där på måndag morgon. Trodde jag.

Problemen hopade sig lika snabbt som molnen på en svensk sommar. Till att börja med fick vi inte ut bilen ur garaget hemma hos Emma i Prag. Garaget hade en ganska annorlunda lösning med en hiss som tar bilen ner till rätt våningsplan. Väldigt praktiskt när allt funkar. Väldigt opraktiskt när man ska ha ut bilen en söndagskväll från två våningar under marken och hissen inte funkar. Istället kastade jag mig in i en taxi och kom till flygplatsen 75 minuter innan flyget skulle gå. Bara för att upptäcka att det inte fanns något flyg som gick den tiden. Mitt flyg hade blivit inställt och jag blivit ombokad på ett som gick 9 timmar tidigare. Det var bara att den informationen inte hade nått fram till mig.

Så där stod jag klockan sju en söndagskväll utan biljett hem och med kollegor som väntade mig i Oskarshamn måndag morgon. Min stora mardröm varje gång jag varit tvungen att gå upp tidigt för att hinna med ett flyg hade slagit in. Det kändes verkligen som att världen skulle gå under. Men som tur var gjorde den inte det. Min snälla sambo lyckades boka en ny biljett till mig till dagen efter, Emma gav mig sovplats en natt till och nästa morgon fick jag skjuts till flygplatsen av traineekollegan Henrik som också jobbar i Prag. Jag kom till slut till Oskarshamn 12 timmar försenad vilket var långt ifrån optimalt, men det funkade tack vare förstående kollegor. Och trots att veckan började tråkigt blev det till slut riktigt bra med intressant och lärorik problemlösning inom monteringen. Slutsats: Det blir inte alltid som man tänkt sig, men det kan faktiskt bli ganska bra ändå.

Jag uppe vid klostret i Prag med utsikt över staden – man kan ju inte vara annat än lycklig!

Oj, vad roligt det är att ha mycket att göra! Mitt projekt har dragit igång på allvar och vi har en att-göra-lista som bara växer med en deadline som kommer allt närmare. Omöjligt? Nej, men utmanande! Som tur är har vi fått ihop en blandad grupp med representanter från både SPS Office (min avdelning), utbildningssidan och den produktionsenhet som vi bygger mot. Just nu fem starka som jobbar med det här så mycket vi kan. Det vi försöker skapa är ett utbildningskoncept för nya montörer som fokuserar på grundläggande praktiskt lärande. Det här har Scania aldrig haft förut och det är verkligen en speciell känsla att jobba med att ta fram något helt nytt. Alla som har kommit i kontakt med projektet hittills har reagerat ungefär på samma sätt: “det här är superhäftigt, kan jag få komma hit och kolla på vad ni gör oftare?” Det ger en obeskrivlig kick att känna att jag jobbar med något viktigt.

Projektgruppen är internationell med nederländsk projektledare och två olika grupper som jobbar i Södertälje och i Zwolle. Förra veckan åkte jag därför med två kolleger till Zwolle för att kolla på vad de snickrar ihop där och snacka ihop oss om viktiga detaljer. Vi hade dock mindre än 24 timmar i landet, så min enda tid att se själva staden Zwolle blev en morgonpromenad klockan halv sju på morgonen. Mitt intryck av stan är med andra ord att den är vacker men ganska folktom med stängda affärer 😉



I helgen drog djungeltelegrafen traineerna emellan igång ungefär en timme efter att Scania hade skickat ett pressmeddelande om att vi kommer byta VD och delar av ledningen från och med första September. Förändringarna innebär bland annat att jag inom Inköp får en ny chef: Andrea Fuder som tidigare jobbat på Volkswagen. Väldigt roligt med första kvinnan i Scanias ledning och det ska bli spännande att se om idet blir några förändringar med ny chef. Ska också bli spännande att se om den Spice Girls-outfit jag hade på mig sist jag träffade vår nya VD kommer hjälpa eller stjälpa mig i karriären. Stay tuned.

Kerstin gör just nu sin utlandspaktik på ett marknadsbolag i Trento i de italienska alperna. Hon är del i ett team som arbetar med ett projekt om bland annat förarträning, som är ett av de effektivaste sätten att minska lastbilens bränsleförbrukning. Här ger hon sin bild av sin verklighet.

”Eftersom jag bor i en lägenhet inne på Scanias område och har sjuttio meter(!) till kontoret brukar jag börja dagen med en promenad runt området för att vakna till. Strax efter åtta glider jag ner till caféet och tar en cappucino och småpratar lite med kvinnan som driver baren, som för övrigt bara pratar italienska. Min italienska är hyfsad eftersom jag har studerat ett halvår norr om Milano, men Italienarna förstår kroppsspråk väldigt bra som komplement om man inte finner de rätta orden.

Runt halv nio går jag de sjuttio meterna till mitt kontor och börjar med att stämma av olika aktiviteter i projektet jag jobbar med. Jag pratar engelska med mina kollegor, och det fungerar bra för det mesta men ibland får vi skarva på italienska. Resten av förmiddagen går åt till att förbereda en presentation för ett kommande marknadsevent.

Den italienska matkulturen är inte världsberömd utan anledning och i lunchmatsalen äter man först pasta, sen kött och grönsaker (eller ost och parmaskinka) och ibland efterrätt. En stor utmaning är att inte äta för mycket eftersom man då man riskerar att bli trött och inte få något vettigt gjort alls under eftermiddagen.

Under eftermiddagen håller jag i avstämningsmöte med kollegorna i Södertälje på telefonlänk. Vi går igenom aktiviteterna och kompletterar med ny info som jag och en italiensk kollega fick med oss från ett tvådagars seminarium i Bryssel tidigare i veckan. Det är en väldigt spännande upplevelse att hålla ett möte med fem energiska italienare och en Svensk på telefonlänk, och ljudnivån kan stundtals bli väldigt hög. Att en diskussion blir hetsig betyder inte att man är osams, utan snarare att man är engagerad. Blir frustrationen över att behöva hålla sig till engelska alldeles för hög byter man till en smattrande italienska i ett rasande tempo som gör det fullständigt hopplöst för mig att hinna med. Jag låter dem dock diskutera färdigt, och får sen en snabb redogörelse på engelska. Ibland är det frustrerande att jag inte kan språket och det känns inte alltid okej att tvinga fem italienare, i Italien, att prata engelska för att en person inte förstår annars. Men Scania är ett internationellt företag och folk rör på sig, så det är så det måste vara ibland. Hade jag varit här längre tid än tre månader hade jag dock sett till att lära mig språket ordentligt innan.

Vid klockan fem går jag från jobbet för att hinna till Bergamo flygplats och hämta tre traineekollegor (som snarare är kompisar än kollegor) som ska spendera helgen med mig. Det är 26 mil att åka enkel väg, men det tar bara två timmar eftersom det är en fin och bred motorväg hela vägen. Vi hade en jättemysig helg med vandring i Dolomiterna, båttur på Gardasjön och besök på både vingård och citronodling. Ibland är det ensamt på utlandspraktiken, men helger som denna med trevligt sällskap, då är det faktiskt helt underbart”

                                          Fyra glada Scaniatraineer

Ciao,

Kerstin

Efter fem veckors idogt regnande har de senaste 10-12 dagarna varit fantastiska. Idag är dock Englandsvädret tillbaka. Gråmulet och lite duggregn, men jag ska inte klaga, det är faktiskt rätt skönt!

Jag har nu lyckats starta upp cirka tre fjärdedelar av arbetsplatsen i mitt projekt. En fjärdedel kvar att övertyga om att ständiga förbättringar är bra för verksamheten. Rädslan för förändring finns självklart även här, men än så länge har jag inte upplevt något speciellt motstånd vilket är riktigt skönt. En rolig video på ämnet förändring:  Change

Förra helgen spenderade jag i Sverige, min enda Sverigeresa under dessa tre månader. Självklart fantastiskt att sätta ner fötterna på svensk mark och se att Sveriges växtlighet grönskar även den. Det som dock var mest märkligt var att bilarna körde på höger sida!

Ikväll kommer mina föräldrar över för att göra mig sällskap när jag har långhelg för att fira att drottningen suttit 60 år på tronen. Det som väntar är bland annat en tvådagars roadtrip till Wales för att kolla in hur det landet fungerar.

Var till huvudkontoret i Milton Keynes igår där jag lunchade med Carolina. Se så glad hon blev av att få besök! (Eller är det den vackra koppen som gör henne så lycklig?)

På hemvägen visade sig England från sin bästa sida. Ena sekunden sol, sedan störtskur för att sedan bli vackert väder igen…

/Markus Wernberg

Gassande sol där ute och svalkande air condition där inne. Det är högsommar i Södertälje och många av Scanias arbetsmyror söker sig ut i solen på rasten med en smältande glass i handen. Livet på inköp tickar på i sin gilla gång och jag plockar nog på mig den ena erfarenheten efter den andra. För en person som jag lär sig bäst genom att få testa på saker och ting i praktiken.

Den här veckan så har jag fått sett hur man bygger från grunden. Och likt mitt tidigare besök så är det fästelement som trollas fram från en liten metallklump till en vacker skruv, eller bult, eller annat don som behövs för att hålla saker och ting på plats. Förutom det roliga med att träffa många olika personer så får man uppleva nya platser. Småland har inte varit så välbesökt av mig tidigare men nog var det lite förtrollande allt. Kan ha och göra med stämningen på speedwaytävlingen då det var folkfest i byn, att få uppleva de småländska skogarna och sjöarna samt tårtfirande i en industrilokal till prinsessan Estelle ära.

Även om det blir rätt intensiva dagar när man är på resande fot så tycker jag nog ändå att det är värt det med tanke på allt spännande och utvecklande som man får vara med om.

-Jens