Det här är som ett eget litet universum, tänker jag när jag går genom matsalen efter två veckor som trainee på Octapharma. En hel värld, trots att vi bara upptar ungefär ett kvarter, längst västerut på Kungsholmen i Stockholm. Vår fabrik är ett komplicerat maskineri, en uppsättning olika avdelningar, människor, maskiner, funktioner och roller som interagerar med varandra i bestämda mönster.

Innan jag kom hit arbetade jag som doktorand (inom biofysik) på Stockholms universitet, och det finns många likheter, en stor arbetsplats på ett avgränsat område, med anställda som gör väldigt olika saker men ändå arbetar inuti samma övergripande struktur. Men jag upplever att forskningsgrupper på ett universitet är lite mer självstyrande, lite mer isolerade, alla har inte en gemensam agenda.

I ett företag måste alla på något sätt jobba mot samma mål, och i ett sådant här mikrokosmos måste de grundläggande lagarna vara noga kalibrerade, folk här på Octapharma är totalt beroende av varandra. Det finns det formella, med dokumentation, valideringar och mångdubbla kvalitetskontroller, som är det skelett som bär upp den organism som är fabriken. Och så finns förtroende och kommunikation, själva köttet, det som gör att allting flyter smidigt, och som ger flexibilitet och möjlighet till förändring och anpassning.

Och här, i matsalen, omklädningsrummen och korridorerna, i labben, vid autoklaverna och framför frystorkarna, här handlar samtalen om regler, procedurer, och myndighetskrav, men också om supporterkultur på en fotbollsmatch i Belgrad, det kommande museibesöket med konstföreningen, eller vilket som egentligen är Lidköpings största rockband.

Jag heter Johannes, och mitt starkaste intryck från de första trainee-veckorna här på Octapharma är människorna som jobbar här, och hur de samverkar med varandra. Här på bloggen kommer jag att skriva regelbundet, och min förhoppning är att kunna berätta om hur det är att vara trainee, och något om vad som pågår innanför väggarna på ett stort läkemedelsföretag. Men jag är också intresserad av skillnaderna mellan att jobba med life science i industrin respektive akademin, och hoppas kunna säga något om det. Synpunkter och kritik välkomnas. Väl mött!

Gassande sol där ute och svalkande air condition där inne. Det är högsommar i Södertälje och många av Scanias arbetsmyror söker sig ut i solen på rasten med en smältande glass i handen. Livet på inköp tickar på i sin gilla gång och jag plockar nog på mig den ena erfarenheten efter den andra. För en person som jag lär sig bäst genom att få testa på saker och ting i praktiken.

Den här veckan så har jag fått sett hur man bygger från grunden. Och likt mitt tidigare besök så är det fästelement som trollas fram från en liten metallklump till en vacker skruv, eller bult, eller annat don som behövs för att hålla saker och ting på plats. Förutom det roliga med att träffa många olika personer så får man uppleva nya platser. Småland har inte varit så välbesökt av mig tidigare men nog var det lite förtrollande allt. Kan ha och göra med stämningen på speedwaytävlingen då det var folkfest i byn, att få uppleva de småländska skogarna och sjöarna samt tårtfirande i en industrilokal till prinsessan Estelle ära.

Även om det blir rätt intensiva dagar när man är på resande fot så tycker jag nog ändå att det är värt det med tanke på allt spännande och utvecklande som man får vara med om.

-Jens