Det här är som ett eget litet universum, tänker jag när jag går genom matsalen efter två veckor som trainee på Octapharma. En hel värld, trots att vi bara upptar ungefär ett kvarter, längst västerut på Kungsholmen i Stockholm. Vår fabrik är ett komplicerat maskineri, en uppsättning olika avdelningar, människor, maskiner, funktioner och roller som interagerar med varandra i bestämda mönster.

Innan jag kom hit arbetade jag som doktorand (inom biofysik) på Stockholms universitet, och det finns många likheter, en stor arbetsplats på ett avgränsat område, med anställda som gör väldigt olika saker men ändå arbetar inuti samma övergripande struktur. Men jag upplever att forskningsgrupper på ett universitet är lite mer självstyrande, lite mer isolerade, alla har inte en gemensam agenda.

I ett företag måste alla på något sätt jobba mot samma mål, och i ett sådant här mikrokosmos måste de grundläggande lagarna vara noga kalibrerade, folk här på Octapharma är totalt beroende av varandra. Det finns det formella, med dokumentation, valideringar och mångdubbla kvalitetskontroller, som är det skelett som bär upp den organism som är fabriken. Och så finns förtroende och kommunikation, själva köttet, det som gör att allting flyter smidigt, och som ger flexibilitet och möjlighet till förändring och anpassning.

Och här, i matsalen, omklädningsrummen och korridorerna, i labben, vid autoklaverna och framför frystorkarna, här handlar samtalen om regler, procedurer, och myndighetskrav, men också om supporterkultur på en fotbollsmatch i Belgrad, det kommande museibesöket med konstföreningen, eller vilket som egentligen är Lidköpings största rockband.

Jag heter Johannes, och mitt starkaste intryck från de första trainee-veckorna här på Octapharma är människorna som jobbar här, och hur de samverkar med varandra. Här på bloggen kommer jag att skriva regelbundet, och min förhoppning är att kunna berätta om hur det är att vara trainee, och något om vad som pågår innanför väggarna på ett stort läkemedelsföretag. Men jag är också intresserad av skillnaderna mellan att jobba med life science i industrin respektive akademin, och hoppas kunna säga något om det. Synpunkter och kritik välkomnas. Väl mött!

En sak som verkligen utmärker traineeprogrammet är vårt 4 månader utbyte där vi får möjligheten att prova på en annan verksamhet än den där vi är huvudsakligen placerade. I mitt fall har jag bytt kommunikationsavdelningen på Landskrona stad mot Näringsliv- och marknadsavdelningen i Höganäs kommun.

När utbytet närmade sig i februari månad var jag ambivalent. Självklart skulle det bli intressant att ta del av en annan verksamhet. Fast jag trivdes ju så bra i Landskrona att det var med tveksam optimism jag började i Höganäs den 1 mars.

Sedan dess har det gått drygt tre månader – och jag stortrivs. På tre månader har jag hunnit lära känna nya kollegor, en ny kommun, en ny verksamhet, fått genomföra en företagsafton, en dag med föredrag och workshops i sociala medier, lär mig massor om hur man arbetar i kommunen i näringslivsfrågor, arbetat med euronäs, skrivit nyhetsbrev, hjälpt till på stadshusluncher för företagare, lärt mig grunderna i InDesign, skrivit en kommunikationsplan (dock inte färdig än) mm mm.

Ny miljö, nya kollegor och nya arbetsuppgifter kräver en viss anpassningsprocess, och när jag väl kände att jag var en del av verksamheten så var det nästan dags att börja tänka på att avsluta det jag påbörjat för att hinna bli klar innan semestern. Så förutom alla de nya erfarenheter jag fått i Höganäs, så är själva processen man går igenom under utbytet en fantastisk erfarenhet i sig. En erfarenhet man kan likna vid en crash course i att byta jobb.

Glad sommar!