“Min gode vapendragare och traineekollega Jota har lämnat er några rader om hur han har haft det under sin utlandspraktik i Madrid, mycket nöje – Jens

 

Nu drar sig min traineeperiod i Madrid mot sin ände; en erfarenhet och ett minne för livet har på ett fantastiskt sätt tagit form. Med risk för total avsaknad av röd tråd kommer här en miniresumé; håll tillgodo.

Scania Ibérica ligger i Madrid och är huvudkontor för den spanska och portugisiska marknaden. Jag har under min tid här jobbat med organisering och omstrukturering av ett projekt inom området ”Commercial Services”. Extremt kul att, som ingenjör inom Teknisk Fysik och Elektroteknik, få komma ut se hur världen ser ut utanför R&D. Nya utmaningar varje dag!

 

Real Madrids hemarena. Här på torget utanför samlades tiotusentals människor för att, på tre enorma skärmar, följa landslaget genom EM. När segern var ett faktum var det mäktigt att höra jublet från folkmassorna. Vid dessa tillfällen i ”Hyundai fan park” var alla spår av krisdriven depression som bortblåsta.

De 3 månader jag spenderat här i spanska huvudstaden har varit perfekt för att på riktigt hinna lära känna kulturen, smaka maten, möta människorna och få en känsla för arbetsliv, vardagsliv och mixen däremellan. Jag valde efter ett tag bort hotellet där jag bodde för att istället flytta in hos en nyvunnen vän inne i centrum. Ingenjör som jag är ville jag såklart maximera det kulturella utbytet; usch vad oromantisk jag låter; jag önskade erhålla en vän för livet. 😉

 

Jag får provsitta en av de få Scaniabilar som deltagit i Dakarrallyt. En tävling som fascinerat mig sedan barnsben.

Vi svenskar åker gärna till Spanien för vädret, men min traineepraktiken började minst sagt i grått. Regn nästan varje dag och jacka var ett måste när man gick till bilen på morgonen. Halvvägs in i maj ställdes sig dock vädret på min sida och de senaste veckorna har 37 grader varit närmst standard. När jag var i Pamplona, för att besöka en kund (jag skulle använda mina ”1337 R&D h4x0r skillz” för att programmera om en buss med problem) hade vi 42 grader; det var att ta i! (framförallt när jag eftersom jag inte hade AC på sovrummet.. :P)

 

Ok, det finns de som kallar mig nörd. Jag jobbar med lastbilar, jag pratar oftast om lastbilar, jag youtube:ar lastbilar, jag spanar in varenda lastbil jag passerar på motorvägen och har en Scania V8 som ringsignal. Vad gör då en sådan som jag fritiden i Madrid? Kollar på flamenco? Nä, går på truck racing såklart! 😉

Madrid  är på många sätt en kontrasternas stad. Nu är det inte mot just Madrid som krisen slagit som hårdast, men avtrycken är tydliga även i huvudstaden. Mitt i det eviga festandet (cykeltävlingar, pridefestival, gatufester, maraton, musikfestivaler, gatuteater m.m. alltid något på gång i staden som aldrig sover), så ser man till och med bistra män i piké och pressade byxor vandra runt på tunnelbanan och vid gatornas trafikljus, desperat bedjandes om allmosa till familjen. Få delar av samhället undslipper påverkan av den fritt fallande ekonomin. Även min arbetsplats har kantstöts gång efter annan, med stundtals tryckt och tung atmosfär som följd. Jag beundrar dem som håller modet uppe!

Trött man i Madrid under en kall aprilnatt.

Mina tre månader i Madrid har gått i en rasande takt. I helgen beger jag mig åter hemåt till det gråa, gröna, gula, blå… lite beiga, men ack så sköna, Sverige. Stundtals känns det som att jag just kommit hit; all the new memories and friends begs to differ.

– JoTa Liljestrand