Svaret är egentligen ganska enkelt. För mig är det människorna man möter på vägen. För det första, de andra traineerna. 23 duktiga, trevliga personer som har en liknande situation som mig är perfekt att bolla med. Det finns ingen hierarki, inget ämne som är tabu, utan jag kan ställa dumma och smarta frågor, ventilera allt möjligt. Det är faktiskt en lyx.

För det andra så har jag haft 5 olika chefer och 3 olika handledare under året (chef och handledare är samma person i Spanien, och jag var med om ett chefsbyte i vintras). Alla bra, seriösa och otroligt kunniga medarbetare som jag fått chansen att mjölka på kunskap och information så mycket jag orkat. Jag har snappat upp ett antal subtila grepp och färdigheter av dem, ungefär som en positiv variant av passiv rökning! 🙂

Och för det tredje, en herrans massa kollegor. I mina olika uppdrag under året har jag  dels varit stationerad på fyra olika kontor med tillhörande kollegor (säg 75 pers totalt), dels inom uppdragen haft möten och kontakt med människor från många olika delar av Scania.

Vissa säger att det är ”nätverket” du bygger upp som trainee som är det viktigaste. Jag är beredd att hålla med. Det är värt mödan, och om jag som uppvuxen i nordligaste lappland tvingas en bit utanför min ”Comfort Zone” i rent sociala termer är det ju bara bra, det var så dags 🙂

Kort inlägg idag!

Det är bara sju veckor kvar av traineeprogrammet för min del. Det känns faktiskt jättebra, även om det är lite stressande att tänka sig att jag ska hinna klart alla mina åtaganden här i Madrid på sex av de sju veckorna. Hmm…

Det ska bli roligt att ha något vettigt att skriva på visitkortet (jag har kört med post-it såhär långt, hehe), det ska bli roligt att få ha mer långsiktiga åtaganden, att få ta lite ansvar, att ha krav på sig, att få kontinuitet och “vardag” igen. Jag ska kort och gott “bli stor”!

Exakt vad jag ska jobba med är inte 100% klart, så jag vill inte jinxa något genom att skriva här. Det kommer senare lovar jag istället.

Jag skulle också vilja göra lite reklam: Snart dyker nya skribenter från Scania upp! Trainee 2011 börjar bli varma i kläderna och har säkert intressanta och roliga saker att ta upp, jag ser fram emot deras bloggande både som ren kuriosa men också för att sätta mitt eget traineeår i perspektiv. Håll ögonen öppna med andra ord.

Vad händer med mina inlägg? Jag kommer skriva vidare året ut, så du som läser kommer få några inlägg från min första månad som icke-trainee.

Trevlig helg!

-Hur kommer det sig att du kan så bra spanska?

-Jag var i Chile och läste ett år.

-Varför i Chile, har du släkt därifrån?

-Nä, jag tyckte det verkade spännande bara.

Och så fortsätter det. Det där är den vanligaste konversationen jag har här i Madrid. Men de ställer en ganska bra fråga. Varför har jag valt att lära mig JUST spanska? Svaret är inte så roligt eller sexigt som man skulle kunna tro: på min högstadieskola fanns tyska eller spanska att välja på som tredjespråk, alternativ extra svenska. Min mor språkläraren tyckte inte att extra svenska var ett alternativ så det fick bli spanska, eftersom jag tycker det låter finare än tyska.

Jag har alltid haft lätt för språk, så det är tur att jag blev ingenjör och får utmana mig själv 🙂 Spanskan fortsatte hela gymnasiet, delvis kanske för att jag tänkte att det var ”lätt” att plocka ett par bra betyg, dessutom i flera kurser. När sen valet till högskolan skulle göras stod Industriell Ekonomi – Internationell med Spanska där i LiTHs katalog och ropade på mig. Enkelt! Det var liksom svårt att säga nej till ett garanterat utlandsår i ett spansktalande land för en kille som kommer från LängstuppiLappland.

Sen dess har det rullat på kan man säga. Jag är fortfarande inte ”flytande” på det sättet som en infödd är, men jag har nått ganska långt. Om du som läser funderar på att lära dig ett språk, att åka iväg och smaka och känna på orden i sin egen miljö, så har jag bara ett råd att ge. Om du inte vet vad det är ännu så är du nog lite trög och behöver börja med  den där extra svenskan 😉

Katedralen i Segovia

Nu har det väldigt snart gått ett år av min tid på Siemens, den 1 okt 2010 började det fem lagom nervösa traineer på Siemens AB. Första dagen spenderade vi inne i Stockholm på teknikföretagens lokaler vid Östermalmstorg. En trevlig dag med massor av information om året vi hade framför oss men också en introduktion av oss själva – vilka var vi fem som skulle jobba tillsammans under de kommande månaderna? Dagen gick mycket snabbt och vi avslutade det hela med matlagning av den högre skolan tillsammans med Aveqia. Dagarna som har följt dessa har för det mesta varit lika innehållsrika och de flesta har rusat fram, tyvärr har de flesta dock inte spenderats inne i Sthlm utan ute på kontoret i Väsby. För att vara helt rak så är det väl den största nackdelen med vårt kontor (och för den delen traineeåret) varit dess placering. Nu sitter jag i Frimley – vilket man skulle kunna säga är ungefär Londons motsvarighet till Väsby – men kontoret är härligt (se BILD nedan) och vädret än mer fantastiskt – vi har verkligen fått en härlig brittsommar här och det är svårt att förstå att det snart är oktober när termometern visar 25 grader och de säger att det ska hålla i sig över helgen också!

Inuti ser kontoret ut som de flesta nya Siemens kontor gör – mycket öppna ytor, kontorslandskap och glas – och så de obligatoriska färgklickarna så klart – vi är inte Google diret – men vi kan allt skoja till det lite vi också! Vi sitter i kontorslandskap här – vilket är en liten omställning från mitt egna kontor som jag har i Sverige, men jag tycker fyra veckor in i praktiken att det nästan bara är fördelar med att sitta så här – mer socialt (framförallt positivt då konceptet fika tillsammans inte verkar finnas här) och enklare att snabbt ställa frågor till andra.

Mamma och jag spenderade helgen i Windsor och kollade bland annat på slottet- mycket intressant – speciellt för mig som måndagen innan hade sett “The Queen’s Palaces” om just Windsor på BBC och som tycker att slott i allmänhet är ganska spännande. Tyvärr var dock inte drottningen hemma (och alltså heller inga prinsar – min egna slutsats) vilket man ser på bilden nedan genom att det är den Brittiska flaggan som är hissad och inte The Royal Standard som det i så fall hade varit – jag kunde ha tagit en bild när jag faktiskt var vid slottet så hade det också synts – nu får ni helt enkelt ta mitt ord för det.

Den här helgen kommer Sofia över till London och för det är jag så här glad – och förhoppningsvis Sofia också!

 Hej hej!

På Scania säger man ofta ”arbeta med detaljerna och förstå sammanhanget”. Traineeåret har verkligen bjudit på möjligheter att se de olika verksamheternas detaljer samtidigt som jag fått en överblick. Att arbeta på en avdelning i enbart tre månader gör ju att man nästan har en extern persons ”glasögon” på sig och man vågar ifrågasätta de detaljer som organisationen ser som självklarheter. Eftersom jag nu har arbetat på inköp, i produktion, på marknad och på R&D har jag även fått en förståelse för de större sammanhangen. Det är faktiskt en otroligt häftig känsla att jag får allt detta med mig till starten av mitt ”riktiga jobb”. Är lite roligt när man inser att mycket av det som tidigare bara varit floskler faktiskt har relevans…

Genom att testa fyra olika arbetsplatser har jag även insett att det är de små detaljerna som avgör hur jag trivs på jobbet. Det är inte arbetsuppgifterna som är mest betydelsefulla för trivsel och engagemang i arbetet, det är många andra faktorer som är betydligt viktigare:

• Närhet till stöd från chef. Jag vet nu att jag oftast inte behöver så mycket stöd från chefer men jag vill ändå att chefen ska sitta nära mig så att jag har möjlighet till snabba frågor när jag väl behöver det. Att ha chefen i ett helt annat land var inget framgångsrecept för mig (även om det innebar att jag fick sitta på café och jobba)….
• Grupptillhörighet. Det kvittar om jag har varit ensam om att vara tjej/ung/civilingenjör/svensk/västgöte på mina arbetsplatser. Det jag har uppskattat mest är att snabbt få bli en naturlig del av gruppen (en talang som jag tror jag har utvecklat ganska väl under traineeåret… ). En skämtsam jargong ser jag som ett viktigt led i att kunna arbeta bra tillsammans. Även om hela fikarummet vänder sig om när jag tydligen uttalar kex på ”fel” sätt…
• Att arbeta tillsammans. Innan jag började på Chalmers tyckte jag att jag arbetade absolut bäst ensam. Nu är det helt annorlunda. Jag vet att resultatet blir mycket bättre om fler är med och bollar idéer, ifrågasätter och smittar av sig med engagemang. Mina tre månader i Prag var som att göra ett exjobb på egen hand, jag är väldigt imponerad av er som faktiskt gjort det!
• Att ha lagom mycket att göra. Självklart är spannet för ”lagom mycket” väldigt smalt men jag tycker att det är roligare att ligga lite över än under detta spann. Om man har lite för mycket att göra kan man ju i alla fall prioritera men om man har för lite att göra utvecklas slösurf snabbt till en enorm tristess (Aftonbladet uppdaterar allt för sällan…).
• Fikakultur. Jag gillar att vi tar riktiga fikaraster på R&D, jag tror helt ärligt att det ökar produktiviteten övrig tid om man kan sitta och snacka av sig på fikarasterna. Dessutom gör allt mitt Excel-arbete just nu att jag måste ta paus för att inte se blåa streck framför ögonen…

Nu ska jag fortsätta analysera oljeprov. Ha det bra i höstsolen!

IT är ett lite jobbigt fält ibland. Vi hör bara från våra kollegor när saker inte funkar, det är inte direkt någon som kommer förbi och säger ”men du, fyfan vad glad jag blev av att upptäcka att vårt filsystem gör autobackup på filer jag jobbar med varje halvtimme! Det räddade min dag.” Nä, sånt förväntas bara.

I veckan hälsade vi (jag, chefen och en kollega) på en av våra lokala lastbilshandlare, utanför Zaragoza. Chefen är ny för IT i Scania Ibérica sen januari, så han har en pågående ”turné” för att besöka alla handlare och påbörja en dialog. IT-mässigt har de inte riktigt samma avancerade miljö ute hos handlaren som vi har i Södertälje (NÄHÄ!) så det var väldigt lärorikt, och de har ett oerhört fokus på kostnader då varje euro känns i ett så pass litet bolag.  Där går det inte att kräma på med bra nätverk, nya datorer och avancerade(dyra) programlicenser, utan man måste gå försiktigt fram och välja lösningar som är bra nog men som inte dödar budgeten. En riktig utmaning och man får försöka tänka ”utanför lådan” som det så fint heter för att de ska ha en fungerande miljö som inte kostar skjortan. IT på en annan nivå men lika kul!

Vad händer annars i Madrid? Utanför jobbet menar du? Tja, jag passar på att träna nu när jag inte har tågpendling som tar en massa tid utan en “snabb” Seat Ibiza som tar mig till jobbet på en kvart. För att kompensera äter jag ibland tapas, detta mycket kända spanska koncept. Min favorit-tapas är Chopitos, små stekta bläckfiskar. Mums! Och ja, ifall du undrade så säljs det spansk skinka överallt och man har det på allt. Det är gott och finns tydligen stora skillnader på torkad skinka och torkad skinka. Kännare kan prata om pata negra som vore det en inkarnation av Jesus själv. Jag har dock på sedvanligt ödmjukt vis fastnat för Lomo embuchado, som är torkad, tunt skivad fläskfilé (tror jag!). Det är perfekt på frukostmackan och inte så dyrt som det låter.

I onsdags blev jag medbjuden av mina snälla kollegor på Sistemas till en Paddle-match (en avart till tennis), vilket var jättekul men lite klurigt, med knepiga regler för när en boll räknas och inte. Det är en riktig folksport här i Spanien, mycket på grund av att det är så lättillgängligt. Det är långsammare än tennis så tröskeln är inte så hög för att börja, och man spelar oftast dubbel så det blir ganska socialt (inte sällan med tapas efteråt, haha). Jag skulle säga att det är snäppet över traditionella social-rekreativa sporter såsom bowling, biljard m.fl. i svettighetsgrad, men inte lika svettigt som tennis eller squash. Enligt en kollega ska det finnas en Paddle-klubb i Stockholm. Kanske är värt ett besök?

Till helgen kan det nog bli ett vingårdsbesök om jag lyckas hitta en som tar emot besök. Oavsett blir det nog tapas, det blir det alltid 🙂 Trevlig helg du som läser!

Madrid by night

Nu är nästan tre veckor avklarade – tiden går som jag konstaterade i förra inlägget oerhört fort här, vilket delvis är skönt då jag just nu har lite för mycket sthlmslängtan men delvis är det lite stressande – kommer jag att hinna uträtta och få med mig tillräckligt med kunskap och erfarenheter från den här perioden?

Men efter nästan tre avslutade veckor vill jag ge traineeplaceringen i UK lite plus och minus jämfört med placeringen i sthlm:

+ Gå till jobber på 25 minuter istället för att gå samt åka buss/pendel i 40 minuter. 

– Inte ha en egen lägenhet/privatliv (+ uppskatta att det igår ordnades så att badrumsdörren numera går att stänga)

+ Bo hos snäll tant som varje kväll insisterar på att jag borde äta lite cake, cookies eller crackes till mitt te (+ vara oerhört tacksam över de 50 minuternas påtvingade promenad om dagen, vill inte ha ett ‘London hösten 2003’-scenario igen)

– Inte ha mina vänner här

+ Väldigt stöttande och bra kollegor

– Kaffeautomater som är värre än Smiling faces

+ Ett Starbucks på kontoret

En lite seriösare utvärdering kommer när jag har avslutat min första praktik om två veckor.

I kväll kommer min mamma över till England och i morgonkväll åker vi till Windsor för några lata dagar på SPA-hotell som förhoppningsvis kommer att innehålla långa promenader i slottsträdgårdarna och längs Themsen samt många goda middagar med mycket vin – som jag saknar det konceptet. Jag hoppas också självklart att jag får träffa en prins eller två, och i så fall lovar jag självklart skvaller och bilder! (Bilder oavsett – hört att man ska ha sådana i en blogg)

Nu har nästan de första två veckorna av min vistelse passerat förbi i en rasande fart, så vad har dessa veckor innehållit, förutom lite för många kvällar framför tv:n med min landlady – Camberley kanske inte riktigt är en världsmetropol…

Första veckan på praktiken bestod till stor del av att bli insatt i det arbete som utförs av Business Excellence teamet här. En dag var den veckan var respektive områdesansvarig tilldelad mig för att visa mig mer av det arbete de utför. T.ex. processansvarig Mike på måndag, Quality manager Brett på onsdagen och Health & Safety Angie på fredagen. Väldigt värdefullt för att snabbt få en överblick över vad som görs i verksamheten samt för att börja knyta kontakter på avdelningen. Vid sidan av introduktionen så fick jag också mina första uppdrag som jag ska jobba med när jag är här.

Sen kom helgen och som ett mycket välkommet avbrott av lantlivet i Camberley. Jag åkte då in till London för att möta upp med Elin, en av mina traineekollegor från Sverige som var över i UK för några konferenser, och en av hennes kompisar. Mycket trevlig helg med lite vin, middagar, drinkar, dans och shopping. Och framförallt en chans att få träffa härliga tjejer och snacka lite skit på svenska. Känns för övrigt lite som jag jobbar på en resebyrå och inte på Siemens för tillfället med alla hotellbokningar, reseplanerande och tidtabellscheckande som jag sysslar med på kvällarna för att planera de kommande helgernas många kära besök från Sverige – längtar efter er!

En glädjens dag här i Madrid efter att Barca ”bara” fick lika mot Milan i CL igår. Hurra!

Det här med att bo och jobba i Madrid kan ju upplevas lite som en vinstlott denna höst, med tanke på att staden börjar dyka upp som ett populärt resmål för Barcelona-trötta/weekendsugna svenskar. Är det en slump, ett bananskal som gör att jag får privilegiet? Nej!

Förutom mina egna internationella meriter är det tack vare traineeprogrammet som detta sker. Att jag bara behöver sätta mig på planet och åka ner, få bil och bostad och uppdrag i handen och sen sätta igång kräver nog en hel del arbete under ”huven”. Det andas proffsigt och ambitiöst och jag är väldigt glad över chansen! Jag vet ju numera att Scanias traineeprogram är bra ordnat, och jag tror många andra program också erbjuder mycket bra organisationer och stöd. Ett varningens ord ska väl kanske ut för dig som är i sökartagen efter traineeprogram: alla program som erbjuds är inte seriösa. Det finns en certifiering som Traineeguiden delar ut, och den kan vara en bra vägledning även om ditt företag inte har certifieringen. Kolla vilka krav som finns, verkar det motsvaras av beskrivningen du fått?

På tal om internationell :det är väldigt roligt att få prata spanska igen! Än så länge är det mest mina kollegor som skojar med mig och inte tvärtom, men det gör inget. Jag kommer kanske ikapp, annars är det roligt som det är, haha. Min chef är holländare så det bidrar bara till det internationella fokuset. Det varvas spanska och engelska på jobbet, men blir inte så mycket svenska förutom med min traineekollega Tobias och eventuella samtal med Södertälje.

Att få se hur IT fungerar i ett globalt företag på detta sätt måste vara få förunnat. Det är betydligt fler frågor att svara på när lösningar ska vara globala. Hur ser egentligen vårt nätverk mellan Madrid och Södertälje ut? Mellan Madrid och sajterna här? Var står servrarna för den och den applikationen? Behöver trafiken gå genom servern eller går den peer-to-peer? Ska användarna tillhöra samma domän oavsett land eller ska det finnas flera? Hur gör vi med säkerheten? Fördelar och nackdelar måste stötas och blötas mycket mer för att komma fram till en bra lösning. Det är jävligt intressant helt enkelt.

Företaget fixade bra boende åt mig. Spanjorerna hyrde villigt ut pga den dåliga ekonomin. Stället hette Palacio Real och utanför låg den här fina kyrkan 🙂

…tänker första kullen Traineer på Siemens AB vad gäller bloggandet på Traineebloggen, och startar det först inför sista perioden – utlandspraktiken! Vi som kommer att blogga från vår kull är jag, Caroline, och Jakob som får presentera sig själv närmare senare. Vi ska också försöka att få igång några av våra nya – som vi hann träffa som hastigast på en trevlig Kick-off innan vi åkte iväg på våra respektive äventyr, jag till UK och Jakob till Bangkok – för att kunna ge en bättre helhetsbild av vad ett traineeår på Siemens kan innehålla.

Så, jag är alltså trainee på Siemens AB, det svenska säljbolaget som representerar Siemens hela produktportfölj bortsett från de produkter ni kanske tänker på först när det gäller Siemens – våra hushållsprodukter (inte heller datorer eller mobiltelefoner – eftersom Siemens inte längre tillverkar något av det). Utan de affärer som Siemens AB bedriver finns inom de fyra (från och med första okt 2011) sektorerna: Healthcare, Industry, Energy samt Infrastructure & Cities. Det är också inom dessa fyra sektorer som vi har varit placerade under vårt traineeår som startade den första oktober 2010.

Jag har framförallt, utifrån eget intresse, varit placerad inom Healthcare, där jag nu också gör min första av två perioder i Frimley strax utanför London. Här finns Siemens Healthcares Cluster Office för nordvästra europa – och jag kommer under de första fem veckorna att arbeta i deras Business Excellence team. Dessa veckor kommer att följas av sex veckor inom Business Development centralt för hela Siemens, där jag kommer att få vara en del av projekt inom Siemens erbjudande till städer och inom vårt arbete med hållbarhetsfrågor – två fokusområden för Siemens, vilket inte minst märks i och med bilandet av den nya sektorn – Infrastructure & Cities. Så det ska bli väldigt spännande att få se och vara en del av det arbete!

Det var lite kort om Siemens och vårt traineeprogram och väldigt kort om mig fler updates kommer…

Trevlig helg!