På Scania säger man ofta ”arbeta med detaljerna och förstå sammanhanget”. Traineeåret har verkligen bjudit på möjligheter att se de olika verksamheternas detaljer samtidigt som jag fått en överblick. Att arbeta på en avdelning i enbart tre månader gör ju att man nästan har en extern persons ”glasögon” på sig och man vågar ifrågasätta de detaljer som organisationen ser som självklarheter. Eftersom jag nu har arbetat på inköp, i produktion, på marknad och på R&D har jag även fått en förståelse för de större sammanhangen. Det är faktiskt en otroligt häftig känsla att jag får allt detta med mig till starten av mitt ”riktiga jobb”. Är lite roligt när man inser att mycket av det som tidigare bara varit floskler faktiskt har relevans…

Genom att testa fyra olika arbetsplatser har jag även insett att det är de små detaljerna som avgör hur jag trivs på jobbet. Det är inte arbetsuppgifterna som är mest betydelsefulla för trivsel och engagemang i arbetet, det är många andra faktorer som är betydligt viktigare:

• Närhet till stöd från chef. Jag vet nu att jag oftast inte behöver så mycket stöd från chefer men jag vill ändå att chefen ska sitta nära mig så att jag har möjlighet till snabba frågor när jag väl behöver det. Att ha chefen i ett helt annat land var inget framgångsrecept för mig (även om det innebar att jag fick sitta på café och jobba)….
• Grupptillhörighet. Det kvittar om jag har varit ensam om att vara tjej/ung/civilingenjör/svensk/västgöte på mina arbetsplatser. Det jag har uppskattat mest är att snabbt få bli en naturlig del av gruppen (en talang som jag tror jag har utvecklat ganska väl under traineeåret… ). En skämtsam jargong ser jag som ett viktigt led i att kunna arbeta bra tillsammans. Även om hela fikarummet vänder sig om när jag tydligen uttalar kex på ”fel” sätt…
• Att arbeta tillsammans. Innan jag började på Chalmers tyckte jag att jag arbetade absolut bäst ensam. Nu är det helt annorlunda. Jag vet att resultatet blir mycket bättre om fler är med och bollar idéer, ifrågasätter och smittar av sig med engagemang. Mina tre månader i Prag var som att göra ett exjobb på egen hand, jag är väldigt imponerad av er som faktiskt gjort det!
• Att ha lagom mycket att göra. Självklart är spannet för ”lagom mycket” väldigt smalt men jag tycker att det är roligare att ligga lite över än under detta spann. Om man har lite för mycket att göra kan man ju i alla fall prioritera men om man har för lite att göra utvecklas slösurf snabbt till en enorm tristess (Aftonbladet uppdaterar allt för sällan…).
• Fikakultur. Jag gillar att vi tar riktiga fikaraster på R&D, jag tror helt ärligt att det ökar produktiviteten övrig tid om man kan sitta och snacka av sig på fikarasterna. Dessutom gör allt mitt Excel-arbete just nu att jag måste ta paus för att inte se blåa streck framför ögonen…

Nu ska jag fortsätta analysera oljeprov. Ha det bra i höstsolen!