IT är ett lite jobbigt fält ibland. Vi hör bara från våra kollegor när saker inte funkar, det är inte direkt någon som kommer förbi och säger ”men du, fyfan vad glad jag blev av att upptäcka att vårt filsystem gör autobackup på filer jag jobbar med varje halvtimme! Det räddade min dag.” Nä, sånt förväntas bara.

I veckan hälsade vi (jag, chefen och en kollega) på en av våra lokala lastbilshandlare, utanför Zaragoza. Chefen är ny för IT i Scania Ibérica sen januari, så han har en pågående ”turné” för att besöka alla handlare och påbörja en dialog. IT-mässigt har de inte riktigt samma avancerade miljö ute hos handlaren som vi har i Södertälje (NÄHÄ!) så det var väldigt lärorikt, och de har ett oerhört fokus på kostnader då varje euro känns i ett så pass litet bolag.  Där går det inte att kräma på med bra nätverk, nya datorer och avancerade(dyra) programlicenser, utan man måste gå försiktigt fram och välja lösningar som är bra nog men som inte dödar budgeten. En riktig utmaning och man får försöka tänka ”utanför lådan” som det så fint heter för att de ska ha en fungerande miljö som inte kostar skjortan. IT på en annan nivå men lika kul!

Vad händer annars i Madrid? Utanför jobbet menar du? Tja, jag passar på att träna nu när jag inte har tågpendling som tar en massa tid utan en “snabb” Seat Ibiza som tar mig till jobbet på en kvart. För att kompensera äter jag ibland tapas, detta mycket kända spanska koncept. Min favorit-tapas är Chopitos, små stekta bläckfiskar. Mums! Och ja, ifall du undrade så säljs det spansk skinka överallt och man har det på allt. Det är gott och finns tydligen stora skillnader på torkad skinka och torkad skinka. Kännare kan prata om pata negra som vore det en inkarnation av Jesus själv. Jag har dock på sedvanligt ödmjukt vis fastnat för Lomo embuchado, som är torkad, tunt skivad fläskfilé (tror jag!). Det är perfekt på frukostmackan och inte så dyrt som det låter.

I onsdags blev jag medbjuden av mina snälla kollegor på Sistemas till en Paddle-match (en avart till tennis), vilket var jättekul men lite klurigt, med knepiga regler för när en boll räknas och inte. Det är en riktig folksport här i Spanien, mycket på grund av att det är så lättillgängligt. Det är långsammare än tennis så tröskeln är inte så hög för att börja, och man spelar oftast dubbel så det blir ganska socialt (inte sällan med tapas efteråt, haha). Jag skulle säga att det är snäppet över traditionella social-rekreativa sporter såsom bowling, biljard m.fl. i svettighetsgrad, men inte lika svettigt som tennis eller squash. Enligt en kollega ska det finnas en Paddle-klubb i Stockholm. Kanske är värt ett besök?

Till helgen kan det nog bli ett vingårdsbesök om jag lyckas hitta en som tar emot besök. Oavsett blir det nog tapas, det blir det alltid 🙂 Trevlig helg du som läser!

Madrid by night