-Hur kommer det sig att du kan så bra spanska?

-Jag var i Chile och läste ett år.

-Varför i Chile, har du släkt därifrån?

-Nä, jag tyckte det verkade spännande bara.

Och så fortsätter det. Det där är den vanligaste konversationen jag har här i Madrid. Men de ställer en ganska bra fråga. Varför har jag valt att lära mig JUST spanska? Svaret är inte så roligt eller sexigt som man skulle kunna tro: på min högstadieskola fanns tyska eller spanska att välja på som tredjespråk, alternativ extra svenska. Min mor språkläraren tyckte inte att extra svenska var ett alternativ så det fick bli spanska, eftersom jag tycker det låter finare än tyska.

Jag har alltid haft lätt för språk, så det är tur att jag blev ingenjör och får utmana mig själv 🙂 Spanskan fortsatte hela gymnasiet, delvis kanske för att jag tänkte att det var ”lätt” att plocka ett par bra betyg, dessutom i flera kurser. När sen valet till högskolan skulle göras stod Industriell Ekonomi – Internationell med Spanska där i LiTHs katalog och ropade på mig. Enkelt! Det var liksom svårt att säga nej till ett garanterat utlandsår i ett spansktalande land för en kille som kommer från LängstuppiLappland.

Sen dess har det rullat på kan man säga. Jag är fortfarande inte ”flytande” på det sättet som en infödd är, men jag har nått ganska långt. Om du som läser funderar på att lära dig ett språk, att åka iväg och smaka och känna på orden i sin egen miljö, så har jag bara ett råd att ge. Om du inte vet vad det är ännu så är du nog lite trög och behöver börja med  den där extra svenskan 😉

Katedralen i Segovia