Att vara trainee innebär möjligheten att se skilda funktioner i företaget och med det kommer tillfället att arbeta med många olika människor. Tre månader är en relativt kort tid på varje position, men samtidigt hinner man under den tiden jobba många timmar och dagar med sina kollegor.

Att jobba i Indien är ibland ganska likt att jobba hemma i Sverige, men många gånger är det även väldigt olikt. Att teamet jag jobbar i både består av indiska och svenska kollegor ger en ny dimension till arbetet. Mina indiska kollegor är mycket kompetenta, men de är indier, inte svenskar.

Att göra listan med likheter och olikheter oss emellan lång, skulle inte vara svårt. Nöjer mig dock med att dela några upplevelser hittills:

• Att uppgifter, lösningar och arrangemang är ordnade och helt klara har för många indier en lite annan betydelse än för oss svenskar. En produkt kan vara ”framme” hos Scania i Indien, men i själva verket är den i tullen. Kan bidra till viss förvirring.
• Nej har visat sig vara ett svårt ord. Att ställa frågor kräver därför lite mer eftertanke.
• Mat är extremt viktigt för indier. I lunchrummet delas mat mellan varandra och smakprov från varandras lådor och skålar delas gladeligen ut. Jag har svårt att se att detta härliga beteende skulle ske där svenska matlådor äts.
• Sist men inte minst har vi den svårtolkade huvudskakning från sida till sida. Till en början förstod jag inte alls, men nu börjar denna ”instämmande” gest bli något jag nästan tar efter. Googlade precis beteendet och insåg att jag inte var ensam om att vara förvirrad kring betydelsen.

Vi svenskar har också våra egenheter, men det är inte lika enkelt att se sina egna. Jag borde be någon av mina indiska kollegor att göra en liknande lista om oss.

Tanken var att detta inlägg skulle lagts upp tidigare, men jag har varit på äventyr hos en gruvkund på den indiska landsbygden vilket nästa inlägg kommer beskriva mer i detalj..

Mitt namn är Lina Cedergårdh och jag är ett nytt tillskott här på TraineeBloggen från Scania. Jag har kommit drygt halvvägs i mitt traineeprogram som är inriktat mot Marknad. Tiden har gått extremt fort och jag är just nu på min tredje position. Den första innebar jobbet som marknadskoordinator i en grupp som jobbar med försäljning av lastbilar till de europeiska marknaderna. Den andra var hos Scanias återförsäljare i Stockholm och just nu är jag hos vårt marknadsbolag i Indien.

För drygt en vecka sedan klev jag ut från flygplatsen med en väska packad för tre månader och möts av obeskrivlig värme och otroligt mycket folk. Här är människor överallt, och kor. Det låter som klyschor, men det är sant. Kontrasterna i landet är slående, ena stunden rör jag mig på en kaosartad väg och kryssar mellan hundar, barn, skräp och kor och i nästa är jag i en toppmoderna galleria eller vid poolen vid min lägenhet. Vet inte om jag någonsin kommer att vänja mig vid dessa kontraster.

När jag satt i taxin från flygplatsen mot hotellet spanande jag givetvis (redan arbetsskadad) in lastbilarna på vägarna och här kan vi prata kontraster! Lastbilarna i Indien är långt ifrån det vi är vana att se på E4:an eller som lämnar varor till någon butik inne i stan, om jag ska vara ärlig är jag ibland förvånad att de fortfarande rullar, vilket jag nu sett att de inte alltid gör. Scania har här en stor utmaning när det gäller marknaden för lastbilar: att utbilda kunderna i att kvalité och bättre miljöegenskaper lönar sig i längden.

För att fortsätta på kontrast spåret, att byta en mogen marknad i Sverige och Stockholm till en växande marknad i Asien innebär även det stora kontraster jobbmässigt. Återförsäljaren i Stockholm firar 60-årsjubileum som bolag i år och här i Indien har vi bara varit närvarande i några få år. Rutinen som finns i Sverige finns inte här, på gott och ont, utan allt som skapas är nytt. Självklart finns det många lärdomar från uppstarter på andra marknader, men varje land är ändå unikt. Företaget här nere växer så att det knakar, nu senast fick konferensrummet slopas för att ge plats åt fler kontorsplatser.

Detta var några första tankar om jobbet och livet på helt annan ort. Kommentera och ställ gärna frågor, jag ska försöka att svara på allt och kan inte jag så kan troligtvis någon av de andra 16 traineerna på Scania.

Till nästa gång.

Bilder kommer..

Som trainee är det så trevligt att man får låna en lastbil hem över en kväll eller helg. Det passade jag på att utnyttja i helgen! Riktigt maffig känsla att rulla ut genom grindarna ensam i en lastbil för första gången kan jag säga. Till en början var jag inte helt cool, jag är ju allt annat än en erfaren trucker. Men ganska snabbt kom jag in i det och känslan av att jag faktiskt manövrerade runt det där stora fordonet var riktigt häftig!

Hälsade på min pojkväns föräldrar och både svärmor och svärfar ville givetvis ha sig en åktur. Men höjspunkten var nog min pojkväns 5-åriga kusinbarn som inte ville sluta åka och skrattade högt när vi provade vad de 730 hästkrafterna kunde göra 🙂

Jag kom just från ett samlingsmöte för outbound, alltså våra leveranser från produktionsenheterna till våra kunder. Det händer mycket på det här området just nu med nya upphandlingar och processförändringar. Väldigt intressant att träffa ansvariga från  Zwolle i Holland och Angers i Frankrike och även processutvecklare och ansvariga på orderkontoret på huvudkontoret.

Vi pratade en hel del om processen för avvikelsehantering. Den har varit väldigt bristfällig tidigare och våra leverantörer behöver hjälp att förstå syftet med rotorsaksanalyser och att lyfta fram avvikelser för att kunna jobba med dem. Tyvärr är insikten om detta relativt begränsad hos transportföretagen som är våra leverantörer i det här fallet. Så här finns mycket att göra! På “den andra sidan” när det gäller leveranser in till Scania och vår egen produktion har vi kommit mycket längre med att jobba med våra avvikelser internt. När det gäller outbound är det inte på samma nivå och vi behöver jobba med våra processer internt för att kunna ställa kraven på våra leverantörer.

Det är lite blandade känslor när jag förstå på vilken nivå vi och våra leverantörer befinner sig i det här området. Dels negativt såklart för att vi har mycket att jobba med som idag resulterar i kvalitetsproblem och slöserier. Dels positivt för att jag känner att jag kan bidra och att det jag lärt mig i skolan om 5 varför och fiskbensdiagram faktiskt kan göra väldigt stor skillnad. Dessutom ser jag ju verkligen svårigheten med att ändra mindset och kultur i ett så stort företag.

Nu kom precis en kollega förbi och gav mig en ny uppgift. Jag ska göra en upphandling av båttransport från en leverantör i Turkiet till vårt reservdelslager i Belgien. Här händer det grejer 🙂

Hej! Jag fick den stora äran att göra ett gästinlägg här på Emmas blogg. Ett erbjudande man helt enkelt inte kan tacka nej till! Jag heter Erik Hultgren och är Trainee på Scania IT. Jag tänkte berätta lite om vad jag pysslar med och vilka möjligheter det finns inom IT på Scania. Först och främst är IT stort även på ett industritungt företag som Scania. Enligt senaste rapporten är vi cirka 800 personer på Scania IT! 630 personer är placerade i Sverige medans resterande finns i övriga länder.

Min tid hittills som Trainee visar lite på den spännbredd som finns inom IT. Många tänker nog att vi sitter med huvudet nere och programmerar samt dricker Jolt cola, för att sedan åka hem för att fortsätta med att nöta kod eller spela spel. Den möjligheten finns självklart med om man är intresserad av det, men IT kan innebära mycket mer än så. I min första period arbetade jag i ett Agilt IT-projekt vilket bland annat innebär att man delar upp leveranser för att säkerhetsställa kundnyttan. Mitt uppdrag gick ut på att identifiera kopplingen mellan kunden och projektet för att säkerhetsställa att vi levererar nytta för kunden och inte bara ytterligare ett IT-system. Detta innebar en hel del processmodellering men även kontakt med verksamheten.

Idag sitter jag på en helt annan avdelningen och arbetar med incident- och problemhantering. Det kan vara allt från att produktion står stilla på grund av något IT relaterat fel eller att någon applikation för ekonomiavdelningen inte fungerar som den ska. Då skapas en incident för att ordna en snabb workaround så verksamheten kan återgå till arbetet. Nästa steg i processen är att identifiera rotorsaken så att samma incident inte händer igen. Detta är en utmanade men samtidigt väldig rolig uppgift då det kan hända saker när som.

Om cirka en timme börjar en puls som vi kör varje vecka för att sprida information om incidenter och problem. Samtliga siter från världen ringer även in för att vi ska kunna få en förståelse om hur olika problem och incidenter påverkar verksamheten. Ett av mina uppdrag är att titta på hur vi kan förbättra och effektivisera denna puls.

Nej, nu ska jag iväg och köpa en Jolt cola för att sedan återgå till arbetet!

//Erik Hultgren

När jag började min period här på inköp fick jag en checklista med aktiviteter/information som jag skulle få från min handledare. Väldigt blandat, från praktiska detaljer när leverantör kommer hit till genomgång av strategier och processer. Väldigt uppstyrt! En av dessa punkter var att min handledare skulle gå igenom inköparens roll. Men istället för att berätta gav hon mig uppmaningen att själv fundera på det utifrån vad jag såg och vad jag tycker det borde vara. Så nu sitter jag och gör en fin mindmap! Ganska bra att få lite funderingar att filosofera kring som komplement till det dagliga arbetet 🙂

Igår var jag med på ett riktigt intressant möte, Sustainable Transport Network. Det är ett tvärfunktionellt nätverk inom Scania där vi diskuterar vad vi kan göra för att utveckla våra transportsystem till att bli mer hållbara. Det fanns representanter från inköp, logistik, marknad, forskning och utveckling och från kommunikationsavdelningen. Mycket spännande att få sitta med och lyssna på diskussioner om olika projekt. Som lastbilstillverkare har vi ju en lite speciell roll när det gäller att utveckla våra egna transporter och detta kan man använda för att snabbare få till förändringar. Har sagt till min chef att jag vill vara med på dessa projekten så mycket jag får för jag tycker det är så intressant. Det är ju en av fördelarna med att vara trainee också, man kan ofta påverka vad man får göra ganska mycket. Så om man hör om något man tycker låter intressant är det ofta bara att säga till att man vill vara med på det. Det här varierar såklart beroende på var man är och omständigheterna, men överlag kan man själv se till att man får givande och roliga perioder. Det gillar jag!

Nu är det dags att träffa en speditör gällande en eventuell förändring av vår set-up av transporter i Sverige. Spännande!

Ha det fint!

Psst. Du har väl inte missat att ansökningsperioden för Scanias traineeprogram nu är öppen: http://karriar.scania.com/student-ungdom/traineeprogram/Index.aspx

Förutom våra praktikperioder och seminarieveckor finns det en hel del aktiviteter som styrs för oss traineer. Bland annat har vi varje måndag en träningstid bokad på Scanias träningscenter, Gröndal. Idag står en prestigefylld drabbning på schemat, vi ska försvara vår heder mot förra årets traineer i spökboll. Jag tror inte jag behöver förklara hur viktig en sån match är, kommer få höra det länge om vi inte levererar… 

En annan aktivitet som vi arrangerar är en så kallad Test & Drive, det innebär att vi lånar ihop lastbilar för att köra ner till Malmö och hälsa på vår marnadstrainee, Erik, som gör praktik hos en återföräljare där den här perioden. Jag är med och riggar det här eventet och det ska bli riktigt rolig att dra iväg med en hel konvoy med kanske tio lastbilar hela vägen ner till Skåneland.

Nu ska jag tillbaka till excelhackandet jag för närvarande hänger mig åt. Håller på och visualiserar data som ska ge jämförelser och förståelse för relationen mellan kostnad och emissioner för olika transportsätt. Väldigt intressant att se hur man jobbar med inköp av transporter för att minska miljöpåverkan, vilka krav man ställer på leverantörer, osv.

Ciao, ciao

Efter påsk ska jag praktisera på vårt marknadsbolag i Madrid. Den är en obligatorisk del i traineeprogrammet med utlandspraktik och vi har allihopa fått önska vilka länder vi skulle vilja åka till. Dessutom kan man välja mellan att åka till ett marknadsbolag eller en produktionsenhet. Jag har hela tiden kännt att jag vill ha så mycket bredd jag kan i upplägget av mitt traineerprgram, och eftersom jag varit i produktion här i Södertälje var det därför naturligt att passa på att se marknadssidan när jag nu har chansen.

Så, Madrid april-juli är ju inte helt fel. Sol, värme, storstad och tapas! Det finns egentligen bara ett litet problem; Jag kan inte spanska… Eller, lite grann kan jag, jag har varit i Spanien en del de senaste åren och har försökt lära mig själv för att ta mig runt bättre. Även om engelska är koncernspråk på Scania och de flesta jag jobbar med säkert kan det hyffsat tror att hela vistelsen kommer vara så mycket mer givande om jag förstår och kan göra mig förståd lättare, och även utanför jobbet. Jag kommer at få en veckas intensivkurs i spanska direkt när jag kommer ner till Madrid, men med tanke på vilken nivå jag är på nu så kommer det nog inte räcka så långt. Det här gör att jag nu har ett eget projekt där jag gör en egen spanskakurs för mig själv. Jag har googlat runt och hittat utbildningsmaterial och ljudfiler på nätet, jag försöker läsa en spansk bok och har jag har spellistor med spansk musik på Spotify. Så till och från jobbet sitter urarna i öronen och jag har fått en och annan konstig blick när jag härmar efter ord och uttal, men det får man ta.

Lite läskigt måste jag erkänna att det äratt ge sig iväg så här till en stad där jag inte känner någon och med ett språk som jag kommer ha svårt att förstå. Men samtidigt väldigt spännande! Jag har velat lära mig spanska ett tag och nu får jag verkligen chansen, jag har ju inte så mycket annat val och ibland kan det vara bra med såna förutsättningar.

Adios!

Igår fick var jag med och såg på när våra lastbilar till ryska kunder lastades. En ganska speciell upplevelse kan jag säga. Dels var det mycket som var nytt för mig då jag inte har sett lastning på ett så pass stort fartyg tidigare. Dels är det ju ganska läckert att se så många av våra nya fina bilar på samma gång, på väg till sina kunder långt bort i Ryssland. Här är jag kanske lite speciell och lastbilsnördig igen och jag tror det är lite extra nu när jag inte är nere i produktion längre och ser dem lika ofta. Dessutom var det häftigt att se hur effektiv den här typen av verksamhet är. Det var ändå ett gäng lastbilar som skulle på båten under begränsad tid och så måste de ju stå ganska tätt för att få plats. Vi kan säga att det syntes tydligt att det inte var första gången de gjorde det här.

Loadig in action

Jag var där och representerade inköp och träffade även våra leverantörer som utför transporten. Det var lite speciellt att vi var så pass många tjejer som 3 på samma ställe i den här branchen så det förevigade vi såklart.

Jag tillsammans med Cristina och Olga från två leverantörer.

Nu är det dags att ta helg, väldigt skönt! Behöver vila hjärnan lite, väldigt mycket ny information varje dag så här på ett nytt ställe igen.

Trevlig helg!

Första dagen tillbaka efter lång julledighet, eller jullov som jag fortfarande kallar det av gammal vana. Nytt skrivbord, nya kollegor och ruggigt många nya begrepp att lära sig. Fram till påsk ska jag vara på inköpsavdelningen, med fokus på logistik. Scania ansvarar själva för hela flödet av material från alla leverantörer i världen in till alla produktionsenheter varje dag, mellan enheterna och ut till återförsäljare i hela världen. Riktigt stora flöden av material! Det är givetvis mycket inspirerande om man är lite logistiknörd som jag 🙂

Som sig bör innebär första dagen mycket korvstoppning av information, främst kring organisation, processer och modeller. Min hjärna ska nu ställas om från “produktions-mode” till “inköps-mode”, det kommer nog att ta en liten stund tror jag.

Strax ska jag ha möte med min handledare för att gå igenom den större uppgiften som jag kommer ha ansvar för under min tid här. Jag ska tydligen upphandla ett avtal för container-hantering i Göteborg. Säger mig inte så mycket just nu, men det känns spännande med ett riktigt eget projekt där jag själv får ta ansvar. Känner att det är en bit utanför mig comfort zone, så det är det precis som jag tycket att det ska vara!