Att vara trainee handlar i mångt och mycket om att lära känna så många människor i organisationen som det bara går. Du lär dig vad de jobbar med och på vilket sätt deras arbete påverkar andra avdelningar och grupper runtomkring. Det kommer vara guld värt senare, när du med traineetiden i ryggen har en bra känsla för vem som gör vad och hur det berör ditt och andras arbete. Jag känner mer och mer att trots att jag lärt mig mycket om processer, metoder, ansvarsfördelning på olika avdelningar och annat liknande kommer nätverket av de kollegor jag lärt känna under senaste året vara min största take-away från traineetiden.

Som trainee har jag haft väldigt bra förutsättningar att lära känna avdelningarna jag har jobbat i och de som arbetar i dem. Inte minst har jag lärt känna mina traineekollegor genom allt vi gjort tillsammans – allt ifrån organisering av gemensamma utbildningsveckor till resor och after works. Just kontakten med andra traineer är en som inte ska underskattas. Traineer finns på alla avdelningar i alla nivåer av organisationen och det är inte bara roligt utan underlättar också arbetet att snabbt kunna kontakta någon du har en koppling till genom traineeprogrammet.

Traineenätverket på Scania är stort och det växer varje år. Vi som började för ett år sedan tog i fredags med oss årets nya traineegrupp på kick-off. Vi begav oss ut till en fritidsgård i skogen för en dag av team-building som avrundades av en traditionsenlig kräftskiva. Vi var såklart nyfikna på vilka de var och det är alltid lika roligt när vår grupp samlas under perioderna när vi jobbar på olika håll. Något som också kändes roligt var att jag kunde svara på de frågor de nya traineerna hade. Frågor jag själv minns att jag satt och funderade på för ett år sedan. Det var en skön känsla inse att jag faktiskt lärt mig väldigt mycket senaste året och att jag kunde hjälpa dem i deras funderingar.

What goes around comes around!

Nu har jag hunnit med en hel månad på min fjärde traineeperiod som jag spenderar på vårt projektkontor och det känns som hög tid för en uppdatering. Jag jobbar nu som delprojektledare i ett av de större pågående projekten och dagarna bara försvinner. Det är hög puls här och väldigt bra stämning bland projektledarna, en riktigt kul arbetsplats helt enkelt.

Mina uppgifter är varierande. Jag pulsar avvikelser och tidsplaner, träffar såväl inköp som R&D och produktion och får av bara farten en bra överblick på hur projektledning på Scania fungerar. Jag har också fått en mer strukturerad introduktion och fått förklarat för mig hur allt fungerar, men för min del är inget lika bra som att lära sig på jobbet. Med mina tidigare traineeperioder i ryggen har jag kunnat komma igång snabbt eftersom vokabuläret är bekant och för att det nu – till viss del åtminstone – handlar om att byta perspektiv.

Det här med att komma igång snabbt i en ny position är någonting jag har lärt mig genom traineeprogrammet. Det går lättare varje gång och jag hoppas och tror på att det kommer kännas lika bra nästa position jag går in på. Då är det faktiskt skarpt läge, för det här är inte bara min fjärde traineeperiod utan också min sista. I november är trainee-tiden över och jag kommer gå tillbaka till inköp där jag hör hemma och påbörja en tjänst där.

Fram till dess ska jag lära mig allt jag hinner om projektledning och här på bloggen kommer jag bjuda på lite godbitar om det jag gör och lär mig!

Då var det dags. Mina nästan tre månader i Tyskland har nått sitt slut och nu sitter jag här och har fyra veckors ledighet framför mig. Inte något alla har och inget jag vill ta för givet. Efter alla sommarlov, julov och påsklov som jag har jobbat under studietiden känns det helt magiskt att inte bara få vara långledig – utan att också få betalt samtidigt. Betald ledighet. Wow!

Min tid i Tyskland kommer jag minnas som en tid av förvirring,  aha-upplevelser och Excel-knackande. Förvirringen i att arbeta på ett språk jag inte helt behärskar har bitvis varit total. Den utmaningen har varit stor men på något sätt gick det och det känns riktigt roligt att åka hem med ett tredje språk i bagaget. Aha-upplevelserna är en effekt av hur jag trodde att det fungerade på marknadssidan innan jag kom hit. Att komma ner och se hur det faktiskt går till har gett mig insikten att hur säker jag än känner mig på något så är sannolikheten stor att jag har helt fel. Facts first alltså. Sen var det ju det här med Excel. Ni har säkert också sett bilder från 9gag där en high school graduate tackar Wikipedia och Google för trogen tjänst. Jag tackar Excel (Google Translate får ett hedersomnämnande!).

När jag kommer tillbaka efter Semestern i Augusti påbörjar jag min fjärde och sista traineeperiod. Den kommer jag spendera på Scanias projektkontor som ansvarar för projektledning inom nyutveckling, vilket kanske framförallt berör R&D, inköp och produktion. Hur balanserar vi egentligen utvecklingsprojekten och skapar en bra projektportfölj? Hur gör vi för att kontrollera att det R&D utvecklar går att köpa in i tid och att leverantörerna lever upp till kvalitetskraven? Och hur lyckas vi fasa in allt nytt i produktion utan att onödiga kvalitetsavvikelser och  förseningar drabbar våra kunder? Framförallt – hur gör vi för att dessa tre väldigt olika avdelningar tillsammans ska arbeta mot ett gemensamt mål? Det ska jag försöka ta reda på i höst.

Fram  till dess önskar jag er alla en riktigt fin sommar 🙂

Under mina hittills cirka 10 månader som trainee har jag fått prova på saker jag för bara ett par år sedan aldrig hade gissat att jag skulle göra. Jag har tagit lastbilskörkort, jobbat på linan med att montera både motorer och lastbilar och till och med lånat med en lastbil hem till familjen över påsk. I helgen gick jag med fyra traineekollegor på lastbilsrace och gjorde därmed listan på saker-jag-inte-trott-jag-skulle-göra ännu lite längre.

Fem glada traineer på lastbilsrace

Line-up precis före start

Truck Grand Prix är ett återkommande event som hålls vid Nürburgring. Vanligtvis är det sportbilar som dundrar runt på banan men för åtminstone en helg om året tar lastbilarna plats i startfållorna. Vid sidan av racet som är huvudmomentet pågår utställningar, parader, spelningar och framförallt kryllar det av truckers. Det är roligt att se vilket intresse det finns för våra produkter även om Scania av naturliga skäl inte syns mest eftersom det finns två inhemska tillverkare i Tyskland.

Trots att Scania inte har den största fan-skaran i Tyskland kanske vi ändå har de mest dedikerade. Vid Scanias utställningsområde fanns en tatuerare som enbart tatuerade Scania-motiv – oftast Gripen som ni hittar på loggan. Det fanns inte en ledig tid på hela helgen. Alla tider var förbokade. Vilka kunder!

Scanias alldeles egna tatueringsstudio

Få verkar ha missat att Scania förra året blev fullvärdig medlem av VW-gruppen. Med över 10 miljoner sålda fordon under 2014 är det inte svårt att tänka sig vilken utmaning det är att koordinera och hitta synergier mellan gruppens bolag. En del i att öka kommunikation och förståelse inom gruppen är KTT (Konzern Trainee Treffe). Under tre dagar varje år samlas traineer från VW, Skoda, Porsche, Audi, MAN, Bentley och alla andra för att lära känna varandra och få bättre insikt i gruppens varumärken och verksamheter. Numera är alltså även Scania representerat och på årets KTT förra veckan deltog jag tillsammans med två av mina traineekollegor.

VW-gruppens traineer samlade på KTT i München

Totalt deltog 143 traineer från gruppens olika bolag och det var fantastiskt roligt att få träffa dem. Det är absolut det som jag framförallt tar med mig från KTT. Dessutom fick vi höra hur de andras traineeår ser ut och samtidigt lära oss mer om MAN som inte bara är årets arrangör utan även Scanias systerbolag i det nya holdingbolaget Truck and Bus GmbH.

Nu är jag tillbaka i Koblenz och jobbar vidare med mitt projekt som jag lite otåligt tycker borde vara färdigt nu. Det finns dock lite detaljer kvar att ta hänsyn till, så med lite extra motivation från förra veckan i bagaget tar jag tag i de sista bitarna innan det är dags för semester om ett par veckor!

En stor fördel med att vara placerad mitt i Europa under utlandsperioden är att det är så nära till mycket runtomkring. Från Koblenz har jag nära till flera andra i min traineegrupp som är på sina utlandsperioder. I fredags förra veckan var vi fem stycken traineer som möttes upp på vårt Spare Parts Center i Opglabbeek i Belgien. Därifrån slussar man varje dag ut reservdelar till verkstäder runt om i världen. Imponerande logistikflöde!

Opglabbeek ligger bara några timmar från Koblenz och var väl värt ett besök. Vår logistiktrainee var stormförtjust och vi fick under dagen träffa IT-chef, verksamhetschef och ett antal medarbetare på lagret som visade oss runt och berättade om sina jobb. Vi rundade av besöket med några turer i plocktruckarna och så fick vi testa lite ny teknik som i framtiden är tänkt att användas som hjälp vid plockning och packning. Bland annat görs tester med Google glasses – första gången jag fick chansen att testa ett par 😀

I veckan har mitt projekt här hos Scania Deutschland tagit fart ordentligt så just nu är det fullt upp – dags för en fullspäckad fredag (redan?!).

Nu sitter jag vid mitt nya skrivbord hos Scania Deutschland i Koblenz och har precis avslutat ett möte där jag fick tips och råd från en kollega om hur jag bäst ska komma igång med min huvuduppgift här. Jag kommer bland annat segmentera lastbilsbeståndet kring våra verkstäder i Tyskland för att kunna erbjuda rätt tjänst till rätt kund. Som Europas största marknad där alla Europeiska varumärken är aktiva och alla segment finns representerade är det inte en helt okomplicerad uppgift, vilket också gör det roligt.

Sedan sist har det alltså hänt en hel del. Jag har avslutat min period på R&D, haft utbildningsvecka med traineegruppen, varit på språkkurs i München, flyttat till Koblenz och påbörjat min tredje av totalt fyra traineeperioder. Min period här fick en rivstart med en resa till Österrike för att träffa organisationen där. Dagen därpå fick jag delta på en utbildningsdag för tyska säljare utanför München innan vi for tillbaka till Koblenz. Verkligen omväxlande, och ett bra tillfälle att snabbt försöka förstå hur säljorganisationen här fungerar.

De sista veckorna har varit både händelserika och roliga. För några veckor sedan hade jag inte heller trott att jag skulle kunna jobba på tyska redan nu. När jag kom till kontoret förra veckan presenterade jag mig på tyska och sen har det rullat på av bara farten. Det är en stor utmaning och även om jag känner mig lite som ett barn ibland när jag inte hittar orden är det en kick varje gång jag inser att någonting nytt har fastnat. Jag lär mig ord som Kraftstoffwirtschafflichkeit (bränsleekonomi) och Hinterachse (bakaxel), typiskt sånt som bara funkar på jobbet!

Hos Scania Österrike stod en gammal svensk militärbil från 70-talet. Då måste man självklart provköra!

Vy över Koblenz Altstadt från första sightseeing-rundan

Sju lastbilar i olika färg och form med 15 nyblivna och glada lastbilschaffisar begav sig ut på Sveriges vägar förra veckan. Det var Scanias traineegrupp på väg mot Göteborg för ett studiebesök hos återförsäljaren i väst. Vi hade schemalagt så att vi körde ner i fyra sträckor och bytte bil och förare i varje rast så att alla skulle få provköra så många olika bilar som möjligt. Det är produktkännedom på riktigt, det jag lärde mig under turen fram och tillbaka till Göteborg hade jag inte kunnat lära mig genom att läsa om lastbilar eller kundbehov någonstans. Ibland är hands-on det enda alternativet, och vi hade väldigt roligt med att testa olika bilar och funktioner. Och såklart känns det extra bra när man i en Scania-bil med V8-motor utan större ansträgning susar förbi andra lastbilar längs vägen 😀

Efter studiebesöket som upptog hela fredagen hade vi en riktig toppenhelg tillsammans i Göteborg innan vi körde hemåt igen på söndagen. Här ser ni oss uppställda på en rastplats i Huskvarna på vägen ner framför Nalle Puh och Fanny (yes, alla bilar har namn!).

Någonting som syns direkt om du kommer in till Scanias kontorslandskap eller produktionsenheter är att här tar man visualisering på allvar. I elektroniklabbet har de exempelvis limmat fast en artikel framtill på lådorna som artiklarna ligger i för att snabbt hitta det du söker. Du ser allt som oftast konstruktörer ta med sig sina delar till möten för att alla på mötet ska få en bra uppfattning om vad man faktiskt pratar om. På lagerplatser har artiklar matchats med frukter och du ser bilder på frukten bredvid artikelnumret. På din plockorder listas sedan två bananer, tre äpplen och en kiwi. Betydligt snabbare och orsakar färre fel än att matcha långa och ganska lika artikelnummer! Beroende på vad du jobbar med finns olika sätt att använda visualisering till din fördel.

Det som är mest genomgående är nog ändå VP-tavlorna (VP = visuell planering). Alla grupper har en egen VP-tavla och på den har varje gruppmedlem en rad för kort- och långsiktig planering. Gruppen kan med hjälp av tavlan planera stora leveranser och deadlines och allting är färgkodat för att snabbt få en överblick av situationen. Det är kort och gott ett sätt att visualisera arbetsprocessen. VP-tavlorna skiljer sig lite åt beroende på vilka behov gruppen har och vad den ansvarar för men konceptet är detsamma. Min grupp har VP-möte varje morgon där man under 15 minuter stämmer av läget och har tillfälle att flagga för om något projekt exempelvis behöver extra resurser. I början var jag lite skeptisk till vilken nytta det kan ge. Idag tycker jag att det är mitt bästa verktyg för planering av arbetet och för att se till att jag är i fas. Dessutom är det ett sätt att skapa förståelse för vad kollegorna gör. Det är inte säkert att du har gemensamma projekt med alla men på VP-mötet får du reda på hur saker går. Det är också ett bra forum att be gruppen om hjälp och höra om någon annan har koll på det där du inte riktigt visste.

Det är häftigt att se hur till synes små medel kan göra stor skillnad på utfall kring avvikelser och tidsåtgång. Det går åt mycket post-its och planeringen i sig kräver lite tid och tankekraft men det tjänar du in många gånger om. Min slutsats såg ni redan i rubriken: Visualisera mera!

Jag har alltid tyckt att det är rätt tråkigt att plugga språk, även om det är väldigt kul att kunna. Nu har jag insett att jag inte alls tycker det är speciellt tråkigt. Det ligger mycket i hur språk undervisas, vilket ofta är med glosor och grammatikregler att lära sig utantill. Inte speciellt inspirerande och inte så användbart heller faktiskt. Jag läste så lite språk jag bara kunde på gymnasiet och kom till steg tre i tyska innan det blev tillåtet att göra något annat istället.

Nu känns tyskan helt plötsligt mer aktuell än någonsin eftersom jag ska spendera nästa period hos just Scania Deutschland! Innan utlandsperioden drar igång får vi som tur är en veckas språkutbildning, vilket för oss som ska plugga tyska blir i München. Nu är det mindre än två månader kvar till avfärd och jag försöker få in tyska lite här och där i vardagen. Jag spelar Duolingo på bussen på väg hem från jobbet och är i full färd med att läsa Harry Potter-böckerna på tyska. Mitt favoritsätt att öva på är helt klart att luncha med mina traineekollegor Johannes (som är från Tyskland) och Bastian (med en språkbegåvning jag avundas) och då är det 100% tyska som gäller. Idag är Bastian upptagen med körlektion inför sitt CE-kort men jag och Johannes ska ha tysk Mittagessen.

Det skulle vara väldigt roligt att kunna sköta jobbet i så stor utsträckning som möjligt på tyska och målet är helt klart att vara flytande (om än hackigt flytande) innan det är dags för semester i juli. Fortsättning följer på den!

Auf wiedersehen!