Sista veckan på inköp innan semestern och solen bränner sönder gräset där utanför kontorsfönstret. Då mångt och mycket är redan avklarat inför avslutet av praktikperiod tre så är dagens agenda vigd åt planering av höstens utlandspraktik. Det finurliga med planering är att det är en syssla som man kan utföra även utanför de öppna kontorslokalernas domäner. Exempelvis på en grafitti-tagad parkbänk längs Scanias egna lilla vattenpöl. Att sitta i det fria och låta solen nyansera huden kanske inte låter så arbetsamt men som allt annat på Scania så är det givetvist frihet under ansvar. Men då alla arbetsuppgifter är under kontroll så fann jag med 100% av rösterna att planering på parkbänk är ett fullgott komplement till kontoret.

-Jens

Nu är vi här igen. Det börjar närma sig slutet på en praktikperiod och de vanliga känslorna har infunnit sig. Lite kryp i benen, ett stort sug efter att sortera och skriva ner allt jag lärt mig, samt lätt panik över allt jag vill hinna med innan jag slutar. Och då är det ändå två veckor kvar.

Enligt den ursprungliga planeringen skulle projektet som jag jobbar med ha avslutat sin första fas lagom till industrisemestern som är om en dryg vecka. Sedan dess har det dock dykt upp många nya frågor som gjort att projektet växt en hel del och därför kommer ta längre tid än planerat. Det känns bra att vi inte försöker tvinga fram något på för kort tid som sen inte blir bra, men eftersom jag bara har några veckor kvar på den här avdelningen innebär det att jag inte får vara med om slutet.

Om det är något som inte är toppen med traineeprogrammet så är det nog det här. Man får fantastiska möjligheter att se väldigt mycket, men det finns en stor risk att man inte får se resultatet av sitt arbete eftersom man alldeles strax ska vidare till nästa utmaning. Det är lite som att jobba med filmproduktion och bara få vara med och göra trailern. Så även om det är härligt att vara trainee kommer det också bli roligt att gå in på en (än så länge okänd) tjänst i höst! 🙂

Innan vi landar i hösten kommer dock sommaren, med ganska mycket jobb för min del eftersom jag redan har tagit ut en del av mina semesterdagar. Många andra på Scania kommer att ta minst fyra veckors semester under tiden jag jobbar vilket gör att jag har tagit tillfället i akt att vara lite kreativ med mina arbetsuppgifter. Under de fyra veckorna kommer jag att blogga från inte mindre än tre olika geografiska platser. En liten sommarföljetong helt enkelt för er som hänger med!

Nu till ett tips: Mitt förra blogginlägg handlade om teknikintresse, och nästan direkt efter att jag hade publicerat det skickade en kompis länken till den här filmen som tydligen producerats av European Commission för att locka fler kvinnor till naturvetenskap och teknik. Jag är inte helt säker på att det här är vad jag efterlyser, men avgör gärna själv!

http://www.youtube.com/watch?v=g032MPrSjFA

Kontoret där jag jobbar ligger ute på vischan. Som bevis på detta kan jag ge er ett smakprov hur det kan se ut från mitt bilfönster på vägen till jobbet.

Får vi åka med?

Ett annat bevis på att jag befinner mig på den engelska landsbygden är en kollegas historia från här om dagen. När han var på väg till jobbet möter han ett hundratal kor på vägen. Han tvingas stanna bilen för att släppa förbi kossorna som föses framåt av en genomsvettig bonde. När korna passerar min kollegas bil blir några av dem extra exalterade och hoppar därmed upp på varandra. Det vill sig inte bättre än att när den mest exalterade kon hoppar ner igen ramlar den ner över motorhuven på den tre veckor gamla folkvagnen. Motorhuven bucklas och en skärrad bonde står med mössan i handen och ber om ursäkt. Tydligen hade någon illvillig själ släppt ut korna och bonden hade nu jagat dem i tre timmar. En minst sagt jobbig dag…

Inatt drar jag och två kompisar, som är här på besök från Sverige, till London för att förhoppningsvis se på tennis imorgon, på Wimbledon Lawn. Det krävs dock lite köande vilket gör att vi räknar med att starta härifrån vid fyratiden imorgon bitti.

Svenska flaggan vajar fint utanför kontoret

Nu är det en och en halv arbetsvecka kvar innan jag beger mig hemåt igen. Jag kan inte säga annat än att jag längtar. Som man brukar säga, borta bra men hemma bäst.

Liksom mina kollegor håller även jag just nu på att avsluta en hel del saker. Men att jag avslutar saker betyder inte att traineeprogrammet tar slut här utan enbart att jag laddar inför en spännande höst efter några veckors sommarledighet.

I skrivande stund lägger jag sista handen på en genomgång av min abetsplats styrdokument. Styrdokumenten är ju ett instrument som används av politiken utöver lagar och förordningar för att styra verksamheten, i det här fallet den kommunala verksamheten. Därmed är styrdokumenten i förlägningen oerhört viktiga för det demokratiska systemet genom att det faktiskt indirekt är folket som styr över verksamheten då det är folket som valt våra politiska representanter. Demokrati utgår ju som bekant från de grekiska begreppen demos och kratia som sammansatt betyder folkstyre.

Jag ser fram mot hösten där bland annat det gemensamma projektet ska presenteras. Just projektledarskapet är också något jag har avslutat i dagarna och lämnat över till Sara och Sarah. Jag är glad och upprymd av den erfarenhet jag har fått genom att leda projektet under en månads tid och vara Negins bollplank under den månad hon ledde pojektet.

Jag är övertygad att Sara och Sarah kommer att göra ett lysande arbete med att leda projektet de kommande tre månaderna och jag är lika övertygad att resultatet kommer att vara en stor och viktig del i de nordväst skånska kommunernas arbete med att rekrytera framtida unga medarbetarer.

Med utgånspunkt i projektet ser jag även fram mot de kontakter vi har knutit under våren. Förhoppningsvis kan vi ta del av vårt uppbyggda nätverks ackumulerade kunskap och använda det för att lyfta projektet yterliggare än nivå. Att nätverk är en viktig del i ett samhällsentreprenöriellt arbetssätt lärde vi oss för några veckor sedan av professor Bengt Johanisson.

Med ovanstående tankar och reflektioner önskar jag alla en trevlig sommar. Ni liksom jag som ska ha semester en trevlig semester och alla ni som arbetar när vi andra är lediga: Tack för er insats – ert arbete är ovärdeligt oavsett om ni jobbar inom den privata sektorn eller välfärdsbranschen!

//Niklas Åkerström

På inköp tickar klockan ofta fortare. Många slåss mot tiden och ibland kan det se hopplöst ut. Dock så är det som mycket annat – det löser sig, för att man sätter sig ner för att lösa det. Så även om många inköpare talar om att de har mycket att göra och att det stressas ibland så märker man väldigt tydligt att alla trivs fruktansvärt bra på sina positioner. Med välfyllda agendor så hinner man med mycket, man känner sig effektiv och det blir roligare för man märker av resultat av sin strävan och slit.

Teckning av Lindström som jag finner härlig

Frekvensen av mina blogginlägg har sjunkigt något under min sista tid på inköp. Det kan bero på många olika leverantörsbesök där det senaste i raden var ner till Göteborg, min gamla studentstad. Nostalgin var på topp när jag checkade in på Hotel Post i Götet (hotellet som jag gjorde mitt exjobb på för ett år sedan och som då var en smutsig byggarbetsplats hade nu förvandlats till ett vackert vattenhål för hotellgäster och glada Göteborgare). Två dagar gick åt för att prata kvalitetsfrågor och framtida samarbeten med fyra leverantörer innan de tre Scaniaiterna drog sig tillbaka österut.

Klappar postlådan på Clarion Hotel Post i Göteborg

Jag och Anders testar restaurangutbudet i Göteborg

Vid sidan av inköpsarbetet så har jag även arrangerat ett besök för ett gäng SKF:are som reste  till Södertälje för att lyssna till hur Scania jobbar med ledarskap. En dag med intressanta ledarskapsföreläsningar, rundvandring i produktionen samt avslut med lastbils- & busskörning på Scanias Demo Center resulterade i att tummen var upp från samtliga deltagare. Att man bygger ett starkt nätverk inom Scania hade jag förväntat mig när jag började på traineeprogrammet men att man även skulle bredda sitt nätverk genom att träffa kollegor från andra branscher hade jag missat men glatt välkomnar.

Två glada SKF:are testkör några tungviktare

-Jens

Idag är det en dag kvar till midsommar, en vecka kvar till semestern, och en månad kvar till att jag tillträder min nya tjänst. Vi börjar från början.

Imorgon är det midsommarafton, den tidpunkt på året när dagen är som längst och natten som kortast.  Jag läste i tidningen i morse att midsommar är den högtid när SMHI har flest telefonsamtal på hela året. Gratistidningen på tåget i morse hade även gjort en ungefärlig uträkning på hur många artiklar som skrivits i Sverige om midsommarvädret den senaste månaden, och siffran översteg 10 000 (!) artiklar. Fint väder under Sveriges högtidsdagar är en viktig fråga, det är bara att konstatera. Sol på midsommar och snö på julafton, då håller alla tummarna så hårt att knogarna vitnar.

På mitt kontor på Helsingborg business Region strålar dagens fina väder in genom det öppna kontorslandskapet. Det känns otacksamt att veva ner persiennerna, men samtidigt en nödvändighet för att bli färdig med det arbete som återstår innan jag lämnar mitt fyra månader långa utbyte. Jag kom hit första dagen i mars och fick ett uppdrag att undersöka stadens kompetensförsörjning i framtiden. En spännande uppgift som har inneburit många samtal med det lokala näringslivet, djupdykningar i det prognoser som Arbetsförmedlingen och Region Skåne har gjort, och även ett och annat samtal med analytiker på andra myndigheter som arbetar med frågan. Att undersöka vilka förutsättningar Helsingborg har i att lyckas möta den allt större efterfrågan på utbildad arbetskraft i framtiden har också varit en intressant arbetsuppgift i förhållande till det projektarbete som vi traineer arbetar med tillsammans. Genom klassrumsbesök i Helsingborg, såväl som i de andra nordvästskånska kommunerna har vi undersökt högstadieungdomars syn på framtiden och det kommande arbetslivet. Projektet som vi traineer arbetat med har många gånger hjälpt mig i mitt utredningsarbete i Helsingborg, och det har varit stimulerande att känna hur olika processer och arbeten kan korsbefrukta varandra. Nu i eftermiddag har jag avstämningsmöte med projektgruppen för kompetensförsörjning, och därefter har jag en veckas tid till att avsluta arbetet, städa skrivbordet, och lämna tillbaka telefonen och nyckeln som jag haft till låns. Utbytet har varit ett värdefullt tillfälle att få insyn i en helt annan verksamhet och en annan arbetsplats. Jag tar också med mig en positiv erfarenhet av att arbeta med arbetskraftsfrågor med fokus på näringsliv, akademi och offentlig sektor.

För första gången på länge kommer jag om en veckas tid ha betald sommarsemester under några väl valda veckor i juli och augusti som jag själv har utsett. Semester blir ett tydligt avstamp från studentlivet in i arbetslivet, från sommarjobb under de soligaste veckorna när ordinarie personal vill vara lediga, till en noga planerad sommarsemester under utvalda veckor. Jag ska bada så mycket så att håret inte hinner torka förrän det är dags att återgå till jobbet igen!

Precis innan jag inledde mitt traineeutbyte här i Helsingborg fick jag ett erbjudande från barn- och utbildningsförvaltningen i Ängelholm där jag har min traineeanställning. Jag blev tillfrågad att börja arbeta som organisationsutvecklare på förvaltningen, en tillsvidareanställning med start efter sommarsemestern. Ett erbjudande jag med stor glädje tackade ja till och förväntansfullt ser fram emot. Det känns otroligt roligt och inspirerande att gå på semester och veta att ett häftigt uppdrag väntar på mig när jag kommer tillbaka. Om en månad är jag där! Jag kommer också ha förmånen att starta min nya tjänst inom ramen för traineeprogrammet under hösten, och på så vis få jag fortsätta och utvecklas genom alla de utbildningar och spännande inslag som traineeprogrammet erbjuder.

Så ser det ut just nu, en dag, en vecka, och en månad framåt i tiden. När vi ses igenom till hösten så kan vi säkert säga hur årets midsommarväder blev. Och jag kan skriva inlägg här på bloggen om hur jag upplever min nya tjänst i Ängelholm.

Jag önskar er alla en glad midsommar!

foto: Anna Olsson

// Elin, traineeprogrammet Skåne Nordväst

Förra helgen var jag på besök i Prag för att hälsa på Emma, en av de andra traineerna, som gör sin utlandspraktik där just nu. Vi hade en härlig helg fylld av fotboll, klosteröl, shopping, synagoga-sightseeing, tjeckisk mat, regn och solsken. På söndagskvällen skulle jag ta flyget hem, hyra bil på Arlanda, hem och sova och sedan köra till Scanias fabrik i Oskarshamn för att vara där på måndag morgon. Trodde jag.

Problemen hopade sig lika snabbt som molnen på en svensk sommar. Till att börja med fick vi inte ut bilen ur garaget hemma hos Emma i Prag. Garaget hade en ganska annorlunda lösning med en hiss som tar bilen ner till rätt våningsplan. Väldigt praktiskt när allt funkar. Väldigt opraktiskt när man ska ha ut bilen en söndagskväll från två våningar under marken och hissen inte funkar. Istället kastade jag mig in i en taxi och kom till flygplatsen 75 minuter innan flyget skulle gå. Bara för att upptäcka att det inte fanns något flyg som gick den tiden. Mitt flyg hade blivit inställt och jag blivit ombokad på ett som gick 9 timmar tidigare. Det var bara att den informationen inte hade nått fram till mig.

Så där stod jag klockan sju en söndagskväll utan biljett hem och med kollegor som väntade mig i Oskarshamn måndag morgon. Min stora mardröm varje gång jag varit tvungen att gå upp tidigt för att hinna med ett flyg hade slagit in. Det kändes verkligen som att världen skulle gå under. Men som tur var gjorde den inte det. Min snälla sambo lyckades boka en ny biljett till mig till dagen efter, Emma gav mig sovplats en natt till och nästa morgon fick jag skjuts till flygplatsen av traineekollegan Henrik som också jobbar i Prag. Jag kom till slut till Oskarshamn 12 timmar försenad vilket var långt ifrån optimalt, men det funkade tack vare förstående kollegor. Och trots att veckan började tråkigt blev det till slut riktigt bra med intressant och lärorik problemlösning inom monteringen. Slutsats: Det blir inte alltid som man tänkt sig, men det kan faktiskt bli ganska bra ändå.

Jag uppe vid klostret i Prag med utsikt över staden – man kan ju inte vara annat än lycklig!

Igår, den 13:e juni, var det dags för kommunbesök i Klippan. En kort summering av dagen:

• Kris – och säkerhetssamordnaren Göran Tesfai Skoglund berättar om deras arbete inom området. Vi fick anta olika roller(jag antog rollen som kommunchef) och utsättas för ett scenario för att testa hur vi skulle agera i en kris.
• Brottsförebyggaren Henrik Ehrenberg berättar om hur han fungerar som en länk mellan olika kommunala institutioner för att på ett tidigare stadium och på ett mer effektivt sätt hjälpa ungdomar som behöver stöd och vägledning.
• Miljöchefen Helena Holmgren för Söderåsens miljöförbund berättar om förbundets uppkomst och arbete.
• Kommundirektören Hans-Åke Lindvall berättar om Klippans utveckling och utmaningar i framtiden.

I vanliga fall skulle det ha gjorts en mer innehållsrik redogörelse om de olika föredragen. Istället tar jag tillfället i akt och berättar om hur fantastiskt det är att få spendera en dag där du ges möjligheten att blir mer allmänbildad genom att få föra en dialog med personer som berättar om deras arbete/verksamhet. Jag lärde mig massor igår, bland annat hur man bör agera i en kris, hur arbetsplatser kan arbeta förbyggande för att kunna hantera en kris när den väl sker, att samverkan mellan olika myndigheter leder till ett mer effektivt arbete och att privatpersoner får bekosta sina egna avloppssystem om de inte kan använda sig utav de kommunala systemen. Detta är bara ett axplock av intressanta diskussioner som ägde rum i Klippan.

Nästa påstående är ingen överdrift: Jag älskar att diskutera. Jag lär mig mer genom att få föra en dialog och jag vill kunna ställa de frågor som jag finner mer intressanta. Värdet i att träffa och diskutera med andra står högt på min lista och väldigt många av de sammanhang som vi befinner oss i till följd av traineeprogrammet skapar förutsättningar för detta. Det borde satsat mer på att skapa förutsättningar för samtal mellan olika verksamheter, det kan bara leda till positiva effekter när medarbetare vet mer om varandras verksamheter för att kunna dra lärdom av varandra och skapa nätverk. När jag inte längre är trainee utan en medarbetare som alla andra kommer min bild av de kommunala verksamheterna troligtvis att se annorlunda ut eftersom jag har getts bättre förutsättningar att skapa mig en helhetsbild av kommunen som organisation. Jag har fått möjligheten att bygga upp ett nätverk som jag med största sannolikhet kommer att ha stor nytta av i mitt fortsatta arbetsliv. Det är kanske inte försvarbart att alla ska få samma förutsättningar som vi har haft under vår traineeperiod men det finns andra medel att använda sig av för att nå liknande resultat och det borde satsas mer på en sådan utveckling inom organisationen.

Jag kan reda nu säga att det kommer att kännas tungt när traineeprogrammet är slut och jag inte längre på ett lika befogat sätt får tillfälle att träffa lika många personer från så pass olika verksamheter. Vem vet vilka nya och spännande utmaningar vi får ställas inför när nästa steg i arbetslivet ska tas!

/Negin

Oj, vad roligt det är att ha mycket att göra! Mitt projekt har dragit igång på allvar och vi har en att-göra-lista som bara växer med en deadline som kommer allt närmare. Omöjligt? Nej, men utmanande! Som tur är har vi fått ihop en blandad grupp med representanter från både SPS Office (min avdelning), utbildningssidan och den produktionsenhet som vi bygger mot. Just nu fem starka som jobbar med det här så mycket vi kan. Det vi försöker skapa är ett utbildningskoncept för nya montörer som fokuserar på grundläggande praktiskt lärande. Det här har Scania aldrig haft förut och det är verkligen en speciell känsla att jobba med att ta fram något helt nytt. Alla som har kommit i kontakt med projektet hittills har reagerat ungefär på samma sätt: “det här är superhäftigt, kan jag få komma hit och kolla på vad ni gör oftare?” Det ger en obeskrivlig kick att känna att jag jobbar med något viktigt.

Projektgruppen är internationell med nederländsk projektledare och två olika grupper som jobbar i Södertälje och i Zwolle. Förra veckan åkte jag därför med två kolleger till Zwolle för att kolla på vad de snickrar ihop där och snacka ihop oss om viktiga detaljer. Vi hade dock mindre än 24 timmar i landet, så min enda tid att se själva staden Zwolle blev en morgonpromenad klockan halv sju på morgonen. Mitt intryck av stan är med andra ord att den är vacker men ganska folktom med stängda affärer 😉



I helgen drog djungeltelegrafen traineerna emellan igång ungefär en timme efter att Scania hade skickat ett pressmeddelande om att vi kommer byta VD och delar av ledningen från och med första September. Förändringarna innebär bland annat att jag inom Inköp får en ny chef: Andrea Fuder som tidigare jobbat på Volkswagen. Väldigt roligt med första kvinnan i Scanias ledning och det ska bli spännande att se om idet blir några förändringar med ny chef. Ska också bli spännande att se om den Spice Girls-outfit jag hade på mig sist jag träffade vår nya VD kommer hjälpa eller stjälpa mig i karriären. Stay tuned.