Förra fredagen träffades traineegrupp 6 i helgrupp för första gången efter utbytet och semestern. Agendan för dagen gällde framförallt traineeprojektet men som en inledning hade vi lite avstämning kring vad som rör sig i huvudet hos oss just nu.

Det visade sig att vi var ganska eniga om att tankarna just nu rör sig mycket runt vad som händer sen. Vad händer den 1 januari 2013, som nu bara är några månader bort? Vem kommer jobba var? Vem ska flytta vart? Ska någon byta bana helt eller kommer de flesta av oss att bli kvar i den hemkommun vi har under traineeperioden? Svaren kommer dyka upp under höstens gång vilket är spännande. För några av oss har det dessutom redan löst sig… Men det får var och en berätta om själv när det är läge.

Men innan dess att vi avslutar traineeprogrammet ska vi också ro vårt traineeprojekt i hamn – något som vi också ser väldigt mycket fram emot.  Det känns lite som den sista tentan på universitetet, eller som sista gången man ska få betyg innan man tar studenten. Det i samband med spänningen inför vad som händer sen, gör att känslan inför hösten är lite som sista terminen innan examen…

/Therese Månsson, traineeprogrammet SKNV

Nu är det sista dagen på min tredje traineeperiod. Eftersom det är tredje gången börjar jag få lite rutin på det här: utvärdering med chefen, avslutningslunch eller fika, säga hejdå till alla och städa ur min arbetsplats. Jag kommer att sakna SPS Office och verkligen försöka minnas allt jag lärt mig under de här tre månaderna för att ta med mig till framtida jobb.

Min nervositet innan perioden över att jag inte kunde Scaniahuset som ett rinnande vatten har bytts ut till ett självförtroende över att jag kanske inte kan kopiera det från minne men, vilket är ännu bättre, börjar förstå det. Jag har också kommit till en ganska skön insikt. Scania jobbar ständigt med att förbättra, och lever i en värld där vi alltid ska bli bättre. Det betyder dock inte att man måste vara världsbäst på allt på en gång. Det är okej att vara sämre på något så länge man har en plan för hur man ska bli bättre och är på väg i rätt riktning. Hur ska man annars våga erkänna att något är dåligt? Och om man inte erkänner det, hur ska man då kunna jobba för att bli bättre?

Även om det är tråkigt att sluta är det spännande att gå på semester för första gången. Bättre sent än aldrig går jag på min första betalda semester. Ett helt nytt koncept efter många studieår och sommarjobb! Det känns nästan lite overkligt men mina kompisar som har provat säger att man vänjer sig ganska snabbt 🙂 Antagligen kommer mina veckor försvinna i ett nafs.

Efter semestern bär det av till Trento, Italien, och tre månader som praktikant på avdelningen Pre-sales. Så arrividerci, Södertälje, vi ses igen i November.

Min värd står i dörren till nästa rum och viftar med handen. Jag står några meter bort och tvekar. Vad betyder den där handviftningen? Han verkar vilja visa mig något i nästa rum men har handflatan neråt och trycker luft neråt och bort från sig. I min värld betyder det “backa, stanna där du är”, till skillnad från handflatan uppåt och trycka luft uppåt och mot sig som betyder “kom hitåt”. Men kanske har de andra handrörelser i det här landet? Vi står där några sekunder och tittar på varandra innan han tänker efter och säger ‘come’. Ah. Engelska. Det kan jag.

Om det inte redan har framgått befinner jag mig i Italien, landet där man uttrycker lika mycket med händerna som med ord. Jag är på språkkurs i en vecka i Rom inför min utlandspraktik som börjar om några veckor och bor i en värdfamilj. Eftersom handrörelser inte verkar ingå i mina språklektioner tar jag tillfället i akt att lära mig så mycket jag kan från min värdfamilj. Resten av tiden ägnar jag åt sightseeing på egen hand. Jag har valt ut några saker jag ska se, något inte helt lätt även fast jag varit här förut och sett det obligatoriska. Det finns så otroligt mycket konst, kultur och arkitektur att se här att till och med bussen till skolan är en upplevelse. Det är ett tufft jobb, men någon måste göra det! 🙂

Det är otroligt varmt här. Eftersom jag har klagat hela sommaren på att det aldrig blir varmt i Sverige så ska jag väl inte framställa det som något negativt. Låt mig nöja mig med att konstatera att det är en ny känsla att läraren tittar konstigt på mig när jag säger att jag ska ta lite luft på rasten.

I förra veckan rapporterade ekot om att den offentliga sektorn kommer att behöva anställa flera hundratusen de kommande åren. Anledningarna till behovet av framtida medarbetare inom den offentliga sektorn är bland annat stora pensionsavgångar, ökat antal barn som behöver utbildning och ökat antal äldre som behöver vård- och omsorg.

I samma artikel säger representanter från SACO, som också får medhåll från SKL, att den offentliga sektorn måste bli bättre på att synas ute bland folk för att kunna säkerställa den framtida kompetensförsörjningen. Kurser, gästföreläsningar och traineeplatser nämns som exempel på hur den offentliga sektorn kan bli mer offentlig för folk personifierade av studerande på universitet och högskola.

På vilket sätt har då vi nuvarande traineer bidragit med att nå ut till folk om den offentliga sektorn? (1) Vi går ett traineeprogram, (2) hela våren har vi som representanter för den kommunala sektorn varit ute och träffat skolungdomar, (3) vi är aktiva på sociala medier, (4) vi har deltagit på några arbetmarknadsmässor på universitet och högskolor runt om i södra Sverige.

Med utgångspunkt i jämförelsen ovan med vad som efterfrågas av studerande på universitet- samt högskola och vad vi inom traineeprogrammet har gjort kan jag konstatera att även vi har mer att göra. Vi traineer pratar gärna om den offentliga sektorn, våra jobb och vår arbetsgivare. Därför uppmuntrar jag er som vill veta mer om varför den offentliga sektorn är attraktiv som arbetsgivare att fråga oss som är traineer just nu. Jag tycker att jag har världens bästa jobb i världens mest spännande bransch och jag skulle känna mig priviligerad om jag skulle få berätta mer om den just för dig. Och jag är helt övertygad att mina kollegor känner detsamma över sina jobb.

Snälla ni alla där ute, hör av er!

//Niklas

Oj, vad Juli gick fort! Och då har jag inte ens haft semester än. Medan mina kollegor legat hemma och njutit av sommaren har jag spenderat de senaste veckorna på praktik på två olika serviceverkstäder i Stockholmsområdet. Kortfattat kan man säga att en verkstad är ett ställe som lagar bilar, säljer reservdelar och utför planerad service.

Det blev tydligt ganska tidigt att det är skillnad på arbetet här och i monteringsverkstäderna där jag gjort praktik förut. Ofta vet kunderna vad det är för fel på bilen, men inte alltid. Det gäller därför att vara duktig på hela bilens funktion för att kunna förstå och laga små problem. Det gäller också att veta vad som kan lagas och vad som måste bytas. Och det gäller att inte bli stressad. Hur ofta händer det på line att kunden står bredvid och kollar på när du monterar ihop lastbilen? Jag skulle nog känna pressen, men mekanikerna verkar faktiskt inte bry sig. Starkt.

För mig har det dock varit en fördel att ha kunderna så nära eftersom jag kunnat passa på att fråga dem vad de tycker om sina lastbilar. Den största aha-upplevelsen för mig har varit de kunder som sagt rakt ut att de har valt Scania för att vi har så bra verkstäder. Intressant! Där jag jobbat förut har det mest pratats om att vi ska göra bra lastbilar, men här säger alltså kunderna att servicen också är väldigt viktig. Det var en nyttig insikt för mig.

I min roll som “wannabe” lastbilsmekaniker har jag också lärt mig mycket om lastbilar under de här veckorna. En hel del nyttigt, som hur man kollar bromsarnas slitnivå, och en del som jag inte tror att jag kommer ha lika stor nytta av, som hur man ser att det är en älg som lastbilen har krockat med (tips: kolla efter långa bruna hårstrån på fronten).

Att bo i Stockholm och göra praktik på verkstad söder om stan har dock haft sina sidor. Jag har fått väldigt positiva reaktioner från kompisar och familj, t.ex. från pappa som genast erbjöd mig att få fixa hans bil om den skulle gå sönder 🙂 Men ärligt talat är det rätt slitigt att gå upp halv fem på morgonen för att vara på verkstaden klockan 07.00 när den öppnar. Så jag är väldigt nöjd med erfarenheten, men det känns ganska skönt att gå tillbaka till mitt “vanliga” jobb igen!

Under ungefär ett års tid har vi traineer genomfört ett omfattande arbete för att undersöka hur kommuner kan arbeta i syfte att bli en attraktiv arbetsgivare för unga i framtiden.  Insamlingen av material till denna strategi har skett under våren genom de skolbesök vi gjort runt om i de tio kommunerna i Skåne Nordväst. På så vis har vi fått lyssna till många högstadieungdomar när det berättar om synen på sitt framtida yrkesliv samt deras kunskaper och tankar om kommunala jobb. Genom vårt arbete hoppas vi att vi på sikt kommer minska avståndet mellan dagens unga och den kommunala sektorn som potentiell framtida arbetgivare. Under sommaren har vårt insamlade material analyserats och nu vässar vi våra pennor för att strategin på ett så tydligt sätt som möjligt ska presentera det åtgärdsförslag som vår undersökning har resulterat i. I november kommer vi att presentera strategin i sin helhet.

Det är med anledning av traineeprogrammets projektarbete som jag fort uppmärksammar den debattartikel som Maria Stockhaus och Ingela Gardner Sundström, från Sveriges kommuner och landsting (SKL) skrev i Helsingborgs dagblad för några dagar sedan. Artikeln ger praktiska råd hur den svenska skolan bör arbeta framöver för att locka fler studenter till läraryrket, en av de största yrkeskategorierna inom kommunal sektor. Sammanfattningsvis identifierar Stockhaus och Sundström följande framgångsfaktorer:

• Skapa bättre karriärmöjligheter för lärare
• Ge bra lärare bra lön
• Stärk ledarskapet
• Skapa bra arbetsmiljö och mindre stress
• Utveckla lärarutbildningen
• Öka statusen genom bättre resultat
• Ersätt ensamarbete med team work
• Tala väl om skolan!

När vi traineer har träffat unga skolelever runt om i Skåne har just läraryrket blivit ett ämne för diskussion vid flera tillfällen. Läraryrket är ett av de yrken inom kommunalsektor som barn och unga möter tidigt i livet, och på så vis också får en naturlig anknytning till. När läraryrket har diskuterats runt om i klassrummen, såväl som andra yrken inom offentlig och privat sektor, har ungdomarna beskrivit de egenskaper som de själva anser viktiga i förhållande till det framtida arbetslivet. Vikten av samarbete, en rättvis lön, karriärmöjligheter, samt en god arbetsmiljö har ofta kommit på tal och det glädjer mig att ungdomarnas syn i mångt och mycket är så lik de faktorer som SKL presenterar.

Utifrån mitt arbete som organisationsutvecklare på barn- och utbildningsförvaltningen i Ängelholm möter jag också dagligen den utveckling som sker inom utbildningsväsendet i syfte att öka läraryrkets attraktivitet. Det gör mig glad och motiverad när jag inser att vi i Sverige både på statlig och kommunal nivå, och inte minst utifrån ett medborgarperspektiv, i mångt och mycket delar samma uppfattning gällande lärareyrkets betydelse. Jag kommer följa den fortsatta debatten om läraryrket med spänning, och naturligtvis tala väl om skolan. I skolan lär vi ju barn att läsa. Det ska vi vara stolta över.

foto: www.engelholm.se

Läs SKL:s debattartikel i sin helhet: http://hd.se/ledare/2012/07/24/atta-punkter-for-fler-bra-larare/

Läs om traineeprogrammets projektarbete: http://traineeprogrammet.se/kommunen-den-sjalvklara-arbetsgivaren-for-unga/

// Elin, traineeprogrammet Skåne Nordväst

Det finns en del föreställningar om kommunen som organisation och arbetsgivare som inte alltid stämmer överens med verkligheten. Vi har under våra workshops i skolor runt om i Skåne nordväst träffat elever som har lite eller ingen kännedom om kommunal verksamhet och många gånger är det en negativ bild de har av kommunen. Detta är nog ingen enskild företeelse för Skåne nordväst utan det är säkerligen vanligt förekommande i hela landet, även bland den äldre befolkningen. Jag anser att det är en skymf för det valda demokratiska systemet att stora delar av befolkningen inte känner till systemets uppbyggnad, vilket i förlängningen innebär att individen inte känner till vilka skyldigheter och rättigheter de har i samhället. Jag ska försöka bringa klarhet i vem kommunen är och vad kommunen gör i detta inlägg. Det blir dock en kort version, det finns mer att läsa om kommunal verksamhet än vad som skrivs i detta inlägg.

Begreppet kommun har två olika betydelser:

1. Kommunen som geografisk plats där invånare bor, företag, organisationer och verksamheter bedrivs.
2. Kommunen som verksamhet, arbetsgivare och tillhandahållare av service och tjänster till invånare som bor i kommunen.

Varför kommunalt självstyre?

I Sverige finns idag 290 kommuner. Uppdraget för kommunerna är generellt sedan 1862 att sköta sina ”inre gemensamma angelägenheter” och utveckla och förvalta ett väl fungerande samhälle på lokal och regional nivå, med medborgarinflytande och ansvarsutkrävande av valda företrädare. Lokal självstyrelse skapar förutsättningar för demokrati och förankring genom delaktighet och ansvar för samhällets utveckling. Den kommunala självstyrelsen innebär friheten att själva kunna fatta beslut under eget ansvar för att utveckla ett väl fungerande samhälle och för att ta till vara på och hushålla de gemensamma resurserna. De förtroendevaldas närhet till den kommunala verkligheten ger möjlighet till överblick. Genom kommunal självstyrelse kan medborgarna själva vara med att styra hur gemensamma lokala intressen ska tas tillvara, vilket sker genom valda representanter i kommunala nämnder, utskott eller fullmäktige. Det är fullmäktige som beslutar nivån på skatten som kommuninvånarna ska betala.

Kommunens lagstadgade uppgifter?

Det finns olika lagar som styr den kommunala verksamheten men det övergripanden lagen är kommunallagen. Det är en så kallad ramlag, vilket innebär att det finns utrymme för tolkningar för hur lagen ska förstås för att vara flexibel och kunna anpassas till efter skiftande omständigheter.

Enligt lagen har kommunen ansvar för:

• Social omsorg, såsom äldreomsorg och sociala biståndsfrågor
• Skolgång för barn och ungdom
• Vatten och avlopp
• Lokal och regional trafik (tillsammans med andra aktörer)
• Civilförsvar
• Plan- och byggfrågor
• Räddningstjänst
• Miljö- och hälsoskyddsfrågor
• Bostadspolitik
• Fritid, idrott, kultur, ungdom
• Renhållning och avfallshantering

Det finns en del annan verksamhet som kan bedrivas på frivillig grund, till exempel:

• Fritidsverksamhet
• Kulturverksamhet (bortsett från biblioteken)
• Bostäder
• Energi

Det är en verksamhet som kräver bred kompetens vilket enligt mig gör det till en spännande arbetsplats. Utmaningen arbetet innebär att förhålla sig till de lagar och föreskrifter som styr verksamheten samtidigt med vetskapen om att det är skattepengar som bedriver verksamheten är otrolig. Verksamheten bevakas ständigt av media och befolkningen, vilket är en del av att vara en offentlig aktör. En av mina upplevelser efter att ha arbetat nästan ett år inom kommun är att verksamheten inte anstränger sig tillräckligt för att berätta om allt det positiva som kommunen faktiskt gör utan det är snarare den negativa publiciteten som styr bilden av kommunens verksamhet. Det kan även förklaras genom att goda nyheter inte alltid har lika stort nyhetsvärde som dåliga nyheter.

Detta var kort om den kommunala verksamheten, som sagt finns det mycket mer att läsa. Kommunen ställs inför många utmaningar i framtiden och en av dem är att förbättra bilden av verksamheten bland invånarna samt öka kunskapen om verksamheten.

/Negin

Cześć! Dziękuję bardzo! Przepraszam!

Polska är ett svårt språk, som synes ovan. När jag flyttade hit så försökte jag i början att lära mig polska, men gav upp rätt snabbt. Efter snart tre månader i Polen har jag dock upptäckt att språket är det enda som inte är toppen med Polen – det är ett fantastiskt land.

Jag flyttade hit den 23 april, och gör min tredje rotation av traineeprogrammet på marknadsförings- och kommunikationsavdelningen i Polen, på Scania Polska, distributören som ligger i Warszawa. Mina huvudsakliga arbetsuppgifter har varit att projektleda Polens nationella final i Young European Truck Driver (YETD). Vansinnigt roligt, och väldigt lärorikt. Min chef, Paweł, har tagit emot mig på ett föredömligt sätt och inkluderat mig i alla möjliga aktiviteter, även sådana jag inte varit direkt involverade i, för att jag skulle få en överblick över hur marknadsföringsavdelningen i Polen arbetar. Detta innebar att jag har fått resa mycket i Polen och se annat än Warszawa. Jättekul, men jag kommer INTE att sakna hastigheten på polska motorvägar (tänk 190 km/h)…

Finalen i YETD gick av stapeln i Opole den sjätte och sjunde juli i år. Under den första tävlingsdagen fick de nio finalisterna ta sig igenom moment som ”fuel economy driving”, ”check before driving” och ”health and safety”, det sistnämnda i samarbete med Röda Korset. När teamet från Röda Korset upptäckte att jag är svensk så bestämde de raskt att jag skulle spela panikslagen medpassagerare som inte kan engelska/polska i den bilolycka de iscensatte för att testa förarnas säkerhetskunskaper. Mina invändningar var inte till någon nytta, och jag fick spela hysterisk svenska nio gånger om, en gång för varje finalist. En aktivitet som faller in i kategorin ”saker man inte trodde man skulle göra på jobbet”…

Finalens andra dag hölls på Master Truck, som är Polens största lastbilsmässa. Förra året kom ca 50 000 besökare (!!!). De nio finalisterna tävlade i precisionskörning, vilket inte är det lättaste. När alla var klara summerades poängen från båda dagarnas moment, och de två bästa fick möta varandra i Knock the King, som går ut på att förarna med lastbilen ska fälla koner som står i fyra olika hörn. Kruxet är att den kon de ska ha ned står mycket nära två andra koner som absolut inte får fällas av lastbilen, görs detta måste chauffören ut ur bilen och ställa upp dem igen, och förlorar då tid. Efter en mycket spännande final så hade vi till slut en segrare, som kommer att åka till Södertälje och representera Polen i den europeiska finalen i september. Hurra för Wojciech Kobierowski!

En liten bit av tävlingsbanan, där man kan se konerna som ska fällas i Knock the King.

En av väldigt många bilar som ställdes ut på Master Truck.

Det som inte varit YETD
Mina vardagar i Warszawa har sett ut ungefär så här:
Jag går upp klockan sex och sätter mig i bilen halv åtta. Det tar mig ca en timme att köra till jobbet, vilket mest beror på trafiksituationen, inte avstånden. Jag bor i centrala Warszawa, och distributören ligger en bit utanför. Jag är oftast framme på kontoret mellan åtta och halv nio. Väl på jobbet har jag som ovan nämnts mest jobbat med YETD, men även med andra egna projekt, samt med att hjälpa till i det löpande arbetet och ofta med kontakter med Sverige. Halv fem brukar jag köra hem. Jag har en barndomskompis som både bor och jobbar mellan mitt jobb och min lägenhet, så jag brukar ofta skjutsa henne – trevligt med sällskap. På kvällarna har jag mest hängt med kompisar, tränat och kollat in Warszawa. Min lägenhet är helt fantastisk, jag bor i en tvåa på 18:e våningen i centrala Warszawa.

Utsikten från mitt vardagsrum.

Att gå Scanias traineeprogram är helt fantastiskt, men igår upptäckte jag en av traineeprogrammets baksidor – att säga hejdå. Igår var sista dagen där både min chef samt undertecknad var på kontoret samtidigt. Min chef gav mig en flaska av någonting polskt (måste googla vad det är), en modellastbil som marknadsföringsavdelningen här hade skrivit sina namn på, och tre smällpussar på kinden. Det kändes rätt vemodigt att köra hem igår, samtidigt som jag var glad över att jag uppenbarligen inte hade gjort ett allt för katastrofalt avtryck här i Warszawa. Men – eftersom Scania är ett så fantastiskt internationellt företag så kommer jag att träffa Paweł redan i september igen – under europafinalen i YETD. Hurra!

Over and out från Warszawa,

/Cecilia

Framför bronsstatyn av Warszawas vapensköld, på torget i Gamla Stan.

Nu är mina tre månader i England över. Tre månader med motgångar och framgångar. Tre månader med massor med resande på “ön”. Tre månader med mycket Skypande och chattande. Tre månader som gett mig många nya erfarenheter både privat och jobbmässigt.

Jag har bland annat lärt mig att:
– “Half eight” inte betyder halv åtta utan halv nio.
– hierarki är viktigt i England.
– man kan få för mycket av potatis. (bakad potatis, pommes (chips), stekt potatis, potatismos, kokt potatis)
– man inte får sova mycket när man tältar i Wimbledonkön.
– det är trevligt att bestiga berg i Lake District.
– den skotska dialekten inte är att leka med.
– det är mitt fel att det regnat sedan jag kom hit (enligt mina kollegor).
– förändringsarbete är minst lika svårt i England som i Sverige.
– man ska klä ner sig när man går ut på restaurang efter en arbetsdag. (kostymbyxor & skjorta -> jeans & t-shirt)
– fish and chips inte är något att ha.
– Wales högsta berg kan bestigas med tåg.
– Brighton gör sig bäst i sol.
– ta vackra bilder med mobilkamera ur ett bilfönster. (se nedan)

Bild tagen ur ett bilfönster med mobilkamera i Skottland. Fotografen måste vara ett geni!

Jag fick precis en gåva av mina kollegor här i England. Ett fullständigt engelskt fotbolls-kit: shorts, tröjor (en borta- och en hemma) och strumpor. Så nu är det bara att försöka trycka ner det i mina välpackade väskor som jag precis fick igen imorse.

Imorgon ska jag jobba en dag i Södertälje, men sedan väntar en välbehövlig semester i fyra veckor. En semester där jag kan återgå till mitt liv i Sverige genom att umgås med sambo, familj och vänner. Jag kan inte säga annat än att det ska bli underbart!

“Min gode vapendragare och traineekollega Jota har lämnat er några rader om hur han har haft det under sin utlandspraktik i Madrid, mycket nöje – Jens”

Nu drar sig min traineeperiod i Madrid mot sin ände; en erfarenhet och ett minne för livet har på ett fantastiskt sätt tagit form. Med risk för total avsaknad av röd tråd kommer här en miniresumé; håll tillgodo.

Scania Ibérica ligger i Madrid och är huvudkontor för den spanska och portugisiska marknaden. Jag har under min tid här jobbat med organisering och omstrukturering av ett projekt inom området ”Commercial Services”. Extremt kul att, som ingenjör inom Teknisk Fysik och Elektroteknik, få komma ut se hur världen ser ut utanför R&D. Nya utmaningar varje dag!

Real Madrids hemarena. Här på torget utanför samlades tiotusentals människor för att, på tre enorma skärmar, följa landslaget genom EM. När segern var ett faktum var det mäktigt att höra jublet från folkmassorna. Vid dessa tillfällen i ”Hyundai fan park” var alla spår av krisdriven depression som bortblåsta.

De 3 månader jag spenderat här i spanska huvudstaden har varit perfekt för att på riktigt hinna lära känna kulturen, smaka maten, möta människorna och få en känsla för arbetsliv, vardagsliv och mixen däremellan. Jag valde efter ett tag bort hotellet där jag bodde för att istället flytta in hos en nyvunnen vän inne i centrum. Ingenjör som jag är ville jag såklart maximera det kulturella utbytet; usch vad oromantisk jag låter; jag önskade erhålla en vän för livet. 😉

Jag får provsitta en av de få Scaniabilar som deltagit i Dakarrallyt. En tävling som fascinerat mig sedan barnsben.

Vi svenskar åker gärna till Spanien för vädret, men min traineepraktiken började minst sagt i grått. Regn nästan varje dag och jacka var ett måste när man gick till bilen på morgonen. Halvvägs in i maj ställdes sig dock vädret på min sida och de senaste veckorna har 37 grader varit närmst standard. När jag var i Pamplona, för att besöka en kund (jag skulle använda mina ”1337 R&D h4x0r skillz” för att programmera om en buss med problem) hade vi 42 grader; det var att ta i! (framförallt när jag eftersom jag inte hade AC på sovrummet.. :P)

Ok, det finns de som kallar mig nörd. Jag jobbar med lastbilar, jag pratar oftast om lastbilar, jag youtube:ar lastbilar, jag spanar in varenda lastbil jag passerar på motorvägen och har en Scania V8 som ringsignal. Vad gör då en sådan som jag fritiden i Madrid? Kollar på flamenco? Nä, går på truck racing såklart! 😉

Madrid  är på många sätt en kontrasternas stad. Nu är det inte mot just Madrid som krisen slagit som hårdast, men avtrycken är tydliga även i huvudstaden. Mitt i det eviga festandet (cykeltävlingar, pridefestival, gatufester, maraton, musikfestivaler, gatuteater m.m. alltid något på gång i staden som aldrig sover), så ser man till och med bistra män i piké och pressade byxor vandra runt på tunnelbanan och vid gatornas trafikljus, desperat bedjandes om allmosa till familjen. Få delar av samhället undslipper påverkan av den fritt fallande ekonomin. Även min arbetsplats har kantstöts gång efter annan, med stundtals tryckt och tung atmosfär som följd. Jag beundrar dem som håller modet uppe!

Trött man i Madrid under en kall aprilnatt.

Mina tre månader i Madrid har gått i en rasande takt. I helgen beger jag mig åter hemåt till det gråa, gröna, gula, blå… lite beiga, men ack så sköna, Sverige. Stundtals känns det som att jag just kommit hit; all the new memories and friends begs to differ.

– JoTa Liljestrand