Lately there has been a lot of work-related travelling. My suitcase has been standing ready in the hallway at all times, my eurobonus card is happy and my friends has started to get tired of me answering “sorry, I can’t meet up this week, I’m in Germany”.

Having a job that allows me to travel a lot has always been something that I would like to experience, and it was one of the reason why I applied for the Octapharma trainee program in the first place. And even though it includes a lot of my two least favorite activities: packing and unpacking, I really enjoy it.

Hardworking French and Swedish trainees in Lachen, Switzerland.

It can be hard to keep your routines from home when you travel a lot, but travelling gives me new routines as well. All the time spent at airports, airplanes and trains gives me time to read a lot of books which I don’t have time for otherwise and when I don’t have my friends to hang out with I bring my trainers so that I can exercise, something that I often down-prioritize at home because there is always so many other things going on.  

Just like the placements in Stockholm there is a big variation in the tasks and experiences at the different off site placements. One week can be about strategic market decisions and budget, like when me and my production trainee colleagues visited our Head office for a week, and the next week you fold and pack 2000 cartons for our finished products, like me and my colleague Emil did the other day at our packaging and distribution center in Dessau.  

Both above mentioned tasks are interesting in their own way. Being at the corporate office gives you a better understanding for the company as a whole. But on the other side it has been great seeing the packaging of the products, because even if I have been in the production facility in both Stockholm and Vienna and seen how our products are made I don’t think I have ever felt closer to the end customer than when I can actually see the finished box that will be delivered from Dessau to our patients. And honestly, how many chances in the future will I have to be part of an assembly line? As with working night shifts in the production I choose to think about this as a once in a lifetime opportunity, and a valuable experience.  

Now I’m leaving for the airport again, and the next time I write it will be from Heidelberg.

Cheers!

Hanna

Me and Emil sightseeing in Berlin while visiting our site in Dessau.

Cooking-class as teamactivity on our latest Trainee Summit in Heidelberg.

Visiting Zürich with our French trainee colleagues

Enjoying a nice dinner in Heidelberg at Trainee Summit

Traineeprogrammet på jordbruksverket är uppdelat i tre block. Idag avslutades det första blocket, utbildningstiden är nu färdigt. Vi har under tre månader matats med teoretisk kunskap och övningar som nu ska testas i praktiken. Från och med nästa vecka är det praktik som gäller.

På måndag flyttar vi från vårt trygga rum in i kontorslandskapet och utvecklingsteamen. Vår grupp ska nu splittras och våra kunskaper sättas på prov! Eller i alla fall ska vi vidareutveckla oss inom vårt fokusområde, programmering.

Vad fort tiden gått! När vi började var det sommar och idag faller första snön.
Utbildningen har varit väldigt bred och jag känner att vi har fått en bred kunskap att ta med oss. Med en teoretisk insikt om hur Jordbruksverket fungerar ska det nu bli kul att se verkligheten. För visst att teori är bra, men det känns som att det är först när man kommer ut i verkligheten man kommer förstå sig på teorin.

Jag tror att alla vi traineer känner likadant inför praktiktiden som nu skall ta sin början:
Spännande, kul och nu kör vi!

Kul grej, idag har vi traineer sammanfattat våra åsikter om utbildningsperioden. Men roligast var att våra handledare sammanfattat vad de tyckt om oss traineer. Här är resultatet:

Min första rotation under traineeprogrammet var på Sales and Marketing. Kortfattat ska Sales se till att Eltel International ska få projekt att arbeta med. Detta görs på flera nivåer: vi bevakar marknader och länder som vi är intresserade av (främst i Afrika), vi utformar projekt från grunden i samarbete med kund (oftast landets energiföretag) och vi deltar i offentliga upphandlingar. De projekt som vi vill jobba med handlar som Simon beskrev förra veckan typiskt om att bygga ut hög/mellan/lågspänningsnät, och att rusta upp eller bygga nya ställverk. Offertarbetet för sådana projekt är mer komplext än man kanske kan tro och det var just en offert som jag hjälpte till att förbereda under mina första månader. Jag såg till att formulär fylldes i, tog fram dokumentation för att visa att vi uppfyllde kundens diverse krav och gjorde tidsplaner. Detta gav mig en bra inblick i vad som krävs för att driva projekt och jag lärde mig en hel del om Eltel som företag på vägen.

Men hur kommer det sig att jag har valt att ha med en bild på en Tadano mobile crane 50 T?

Jo något otippat lärde jag mig dessutom mycket om olika typer av fordon och maskiner. För att förstå vilken utrustning kunden efterfrågade hur vi kunde tillgodo se det tog jag hjälp av mina kollegor på Eltel. Och Google… Så nu kan jag en del om lastbilar, kranar och lindragningsutrustning! Och mer om utrustning lär jag mig varje dag, för sedan ca en vecka tillbaka sitter jag på inköpsavdelningen. Hur jag har det där får ni veta mer om i nästa inlägg.

Ha det!

BR

Karin

Hej igen!

Nu har det gått precis 3 månader sedan jag började som HR-trainee på Uppsalahem. Kombinationen av fantastiska kollegor, en riktigt bra chef, och att jobba med en produkt som jag älskar, får mig att stormtrivas.

För mig har det alltid varit viktigt att jobba med något meningsfullt och att känna att jag bidrar till ett bättre samhälle. Det är precis det som är det häftiga med allmännyttan, att få känna att man är med och bidrar med något viktigt. I allmännyttan blir det också tydligt vilken roll vi spelar för stadens utveckling. Vi arbetar inte bara med människors hem utan samverkar med flera viktiga aktörer i staden så som infrastruktur, näringsliv, utbildning, vård, omsorg och kultur.

I min roll som HR-trainee jobbar jag väldigt varierat med olika områden inom HR. Främst arbetar jag med Employer Branding som handlar om hur vi som arbetsgivare uppfattas av våra potentiella, nuvarande och tidigare anställda. Ett arbetsgivarvarumärke innehåller precis som ett konsumentvarumärke en mängd olika associationer om vad man förknippar med en arbetsgivare.

På Uppsalahem har profileringsfrågan alltid varit aktuell, mycket för att vår HR-chef och ledningsgrupp har prioriterat frågan. Engagemanget har dessutom gjort att Uppsalahem har blivit nominerat till årets nykomling inom Employer Branding av Universum vilket förstås är fantastiskt roligt! Förutom att ha kontakt med skolor, medverka på arbetsmarknadsdagar och mässor, samarbetar HR-avdelningen mycket med kommunikationsavdelningen för att få fram arbetsgivarvarumärket i sociala kanaler. Just nu jobbar vi för att hitta rätt plattform för att nå rätt målgrupp. I vissa fall har LinkedIn passat bäst, i andra fall har det visat sig att både Instagram och Facebook varit väldigt effektiva kanaler! Den bästa reklampelaren är dock vi som arbeta på Uppsalahem som alltid är varumärkesbärare och Uppsalahems viktigaste ambasadörer!

Idag är jag på plats i Linköping där det är dags för andra modulen i SABOs traineeprogram. Jag och de andra 12 traineerna från Sveriges allmännyttiga fastighetsbolag ska under tre dagar hos Stångåstaden i Linköping lära oss mer om omvärldsanalys och affärsmannaskap!

Vi ses snart igen!

//Cajsa Ahlström

Vid ett par tillfällen under de här första veckorna som trainee på Octapharma har jag känt mig som en prao. Ni kanske minns hur det kändes att vara prao? Grundskolans praktiska arbetslivsorientering var, och är, ett välmenande försök att ge ungdomar ett litet smakprov på det vuxna arbetslivet. Ibland funkar det bra, min bästa prao-period var två veckor på en förskola, eftersom barnen var roliga och jag alltid var den bästa på att spela fotboll (det är jag inte här på Octapharma). Ibland finns det inte så mycket för prao-eleven att göra och hen kan till exempel få gå runt och skrota några dagar i en häftig skejtaffär som bara har kunder på eftermiddagen, när prao-eleven har gått hem.

Nu, femton år senare, är jag bättre utbildad, bättre betald, och befinner mig i en stor, komplex och spännande fabrik, men ändå i en roll där jag ibland står och tittar på en annan person som skickligt utför sitt jobb – fyller flaskor med proteinlösning, laddar en frystork eller provar ut den perfekta slangklämman – och där jag inte har så stora möjligheter att hjälpa till. Detta är naturligtvis en del av syftet med trainee-programmet, ett slags privatundervisning i tillverkning av biologiska läkemedel. Det låter som en enorm lyx, och det är det också.

Men efter att ha jobbat (forskat) några år har jag liksom vant mig vid att folk förväntar sig att jag skall mäta, analysera, producera konkreta resultat, och det har känts lite konstigt att inte göra det. Det var därför trevligt när det i förra veckan damp ner ett uppdrag på mitt skrivbord, en kartläggning av några små problem med en maskin i fabriken. Nästa gång skall jag berätta hur det gick. Cliffhanger!

I’m back in Huskvarna, enjoying Swedish November in it’s prime. This is a usual period for me to concentrate on work, improving routines, catching up on reading and attempting to outrun treadmills in a local gym. The time is also right to gather my thoughts and reflect on my current experience. Thanks to a small push from the corporate communications department (hej Karin!), I also get to share them with you.

It’s been over a month since the start of my marketing assignment. It was perfectly timed to kick off with the Global Online meeting in Frankfurt, Germany. At the moment, Husqvarna Group is in the middle of rolling out the next generation of websites for all its brands across tens of markets all around the globe. This is a large scale undertaking, which goes beyond a trivial design update, challenging the way we approach user experience in an omni channel environment, redefining content management practices and setting up a number of important building blocks that will shape the online presence of the company for the years to come. It’s a very exciting initiative and the timing is perfect for me to contribute. Expect updates!

Still, it was more to the Global Online meeting than just aligning teams with the current state of affairs. All four days were full of workshops, best-practice sharing and inspirational sessions with our partners. One of which had a rather surprising twist for myself. We were in the middle of a vivid discussion about the innovative possibilities offered by new technology and suddenly I found myself to be the most skeptical person in the room – something you would never expect if you’ve ever met me or read any of my previous posts. However, that was the role I had to assume in the discussion, as my perception was that the participants were mainly overoptimistic about the technology and hardly ever mentioned unavoidable limitations, placing trust and hoping that the technology will contain a solution in itself – a classic silver bullet illusion.

You might also to refer to it as ‘panacea’ or ‘magic pill’. Essentially, all of these terms describe the same, comfortable to a human mind belief into an ultimate flawless solution to a complex problem. Typically, it can raise two types of issues: endless search for a silver bullet or ephemeral confidence that you had already found it. I’m personally much more inclined to the former one – I can spend days chasing a mirage of a better solution that will solve more general problem and excel strategically until somebody taps me on the shoulder and reminds of the deadline. However, it requires more than an injection of pragmatism to fight off the later pitfall, even though the solution is very similar in nature – the key is to have your team rightly balanced with people of diverse personalities and backgrounds that can look at a problem and assess solutions from different perspectives. Obviously, building such a team is a problem on its own and, keeping in line with the main message of the post, do not expect me to provide a bulletproof solution to that. Nonetheless, do take a look at Predictive Index. All the Global Trainees were introduced to this tool during our visit to our American headquarters in Charlotte, USA. It has proven very effective for The Husqvarna Construction Division and might benefit you too.

Even though no solution is perfect and technological limitations should be always accounted for, sometimes it’s useful to cut them loose and let yourself dream. This is exactly what a group of designers from our office in Stockholm did, which resulted in an exciting concept for our future products. Check out this video. It’s a great inspiration for us all at Husqvarna Group and fills me with the confidence that my future with the company will be anything but boring.

Cheers!
Andriy Shyshka
Global Trainee
Digital Solutions and Services

Forwards, TAPOs, SWAPs och futures, ord jag knappt hade tagit i min mun innan jag började här. Ord som jag i många fall inte ens hört innan. Men nu, även om jag har mycket kvar att lära så börjar jag trots allt få en grundläggande bild av den finansiella världen och dess beståndsdelar. För några dagar sedan blev den bilden utökad ytterligare då en äldre herre från London med flera år på nacken inom finansbranschen kom hit. Tillsammans med några andra från kontoret så hade vi både föreläsningar och diskussioner på temat finansiella marknader. Att både tid och resurser läggs på att alla anställda ska få en förståese för den bransch vi jobbar inom, oavsett tidigare bakgrund, känns som en bra satsning, speciellt när man själv får suga i sig informationen.

Den senaste tiden har både jag och den andra traineen Viktor arbetat med automatiserad testning. Vi har fokuserat på användarroller och rättigheter med mål att utveckla kontroller som förhoppningsvis kan varna om någonting skulle bli fel med dessa i framtiden. Efter en period med mycket manuell testning så är det skönt att återigen få skriva lite kod. Vi bad om en s.k. code review för att hitta eventuella problem och felaktigheter. Och nu, efter att koden blivit granskad av en erfaren utvecklare (utan större kommentarer!) så ligger testerna snart uppe och gör lite nytta.

I tidigare blogginlägg nämndes vår ShipIt-Day, ett hackaton-liknande event där jag och Viktor var med i ett projekt som utvecklade ett testverktyg för en viss typ av transaktionsmeddelanden. Jag måste nämna att det gick så bra under ShipIt att projektet fick mer utvecklingstid för att slutföra det hela till en ordentlig produkt. Så det verkar som att det faktiskt blir något bra av det hela, kul!

Trevlig vecka! på återseende

Sist jag skrev i traineebloggen var för 6 veckor och det har hänt en hel del sen dess (som ni kanske har läst från de tidigare blogginläggen?), bland annat har jag flyttat in i min lägenhet i Jönköping, vilket är väldigt skön då jag inte behöver resa så mycket längre och jag börjar få kontinuitet på min tid utanför JV.

Början på denna vecka har fortsatt i samma tema som förra d.v.s. webbprogrammering. Dock har fokus legat på JavaScript och AngularJS, för de som inte vet vad JavaScript är så är det ett programmeringsspråk som kan köras i webbläsaren och AngualrJS är ett ramverk till JavaScript (d.v.s. AngularJS förser JavaScript med fler funktioner). Jag tyckte de kurserna var väldigt intressanta och jag önskade att vi kunde får mer än två dagar med JavaScript och AngularJS. Jag fick känslan av att vi bara skrapat på ytan vad man kan göra med JavaScript och AngularJS.

Dessutom gick vi en heldagskurs som hette ”Deployment”, utan att gå in på detaljer så handlade kursen mer eller mindre om hur processen från ett nytt programvaruprojekt tills att programvara ska skeppas till kund. Jag tycker denna kurs har var mycket givande inte bara för att vi fick insikt i hur processen går till, utan vi fick även test själva. Vi fick skapa ett nytt projekt och testa att skeppa ut projektet.

Slutet av veckan har till mesta dels bestått av självstudietid och jag måste ge eloge till våra handledare för att de har lyssnat och för att de har ändrat om i vårt schema efter våra önskemål, så vi fått lite mer självstudie tid i vårt schema. För de flesta av oss har känt att bara en fredagseftermiddag till repetition och fördjupning av det vi gått igenom i veckan är för lite. Jag fått fått lite tid att repetera och fördjupa mig på JavaScript, vilket jag uppskattat.

Nu när vi börjar närma oss slutet på utbildningstid och vi börjar närma oss praktiken, har jag funderat på hur utbildningstiden har varit. Jag tycker rent generellt att det varit mycket bra och vi har haft många bra föreläsare. Jag tycker även det har varit bra att vi på de flesta föreläsningar haft övningar kopplat till det vi precis gått igenom, det blir så mycket lättare att ta till sig om man får testa själv (tycker jag iallafall). Det jag inte gillat är att ha heldagar kurs, bättre hade varit om vi hade haft olika kurser under en heldag, så man får lite variation. Dessutom gillar jag inte sitta i samma rum i en heldag, man blir så seg och det blir tråkigt att sitta i samma rum en heldag (aktivitetsbaser arbetssätt 😆 ).

Nästa gång vi ses kommer vi ha börjat med praktiken, vilket jag har sätt framemot sen jag började på traineeutbildningen. Dock känner jag mig lite ledsen att utbildningstiden håller på att ta slut och att vår trainee enhet snart ska splittras. 😥

Smell you later!

Hej!

Vi heter Simon Samuelsson och Karin Axelsson och är trainees på Eltel!

Vi jobbar på den internationella avdelningen för Power Transmission på Eltel och har alltså förmånen att vara traineer. Det innebär att vi under det första året på Eltel kommer rotera bland olika positioner på avdelningen. På så sätt kommer vi se och lära oss om de projekt vi arbetar med från flera olika perspektiv. Vi kommer även att under en period jobba på site i ett Afrikanskt land. Superspännande!

Men vilka är då vi, och hur hamnade vi på Eltel?

Karin Axelsson
Jag är 27 år, uppvuxen i Uppsala och är nyexaminerad civilingenjör i System i Teknik och Samhälle med inriktning energisystem. Jag är en person som gillar att vara ute i naturen, träna och upptäcka nya platser. Vid flera tillfällen har jag jobbat eller pluggat utomlands och sista åren på universitetet tog jag chansen att skriva en C-uppsats i Tanzania och plugga en termin i Sydafrika. Dessa upplevelser gjorde att jag fick upp ögonen för Afrika och när jag sedan hittade Eltels annons om traineeprogram visste jag direkt att det var här jag ville jobba!

Simon Samuelsson
Är 24 år och kommer ursprungligen från Göteborg, men har studerat i Linköping där jag läste civilingenjörsprogrammet Energi-miljö-management. Efter en termins utlandsstudier i Singapore fick jag upp ögonen för världen och har efter åtta månader i Sydostasien även prövat på Transibiriska järnvägen genom Ryssland, Mongoliet och Kina under två månader. Att få kombinera ett intressant arbete med resor till utmanande och spännande länder lockade mig till att söka Eltels traineeprogram.

Vi hoppas att vi med våra inlägg i denna blogg kommer inspirera er inför arbetslivet och visa på hur det är att vara trainee på Eltel.

Ha det bra!

//Karin och Simon

Du ska ha lite folk över på middag. Inget märkvärdigt, några vänner; någon har ny partner, någon är singel igen, ett par som du känt i evigheter är här i stan bara över helgen, deras dotter som bara var en bebis senast ni sågs måste har börjat gå nu. Du suckar sentimentalt.

Tiden går, dags att börja med maten. Vegetarisk lasagne, inget märkvärdigt. Men det är ändå en del som skall fixas. Du börjar med att se över köket och köksutrustningen; arbetsbänkar och ergonomi är lugnt, här uppfyller du med marginal alla regler, det är gott om plats att röra sig runt, inga obekväma arbetsställningar, inga tunga lyft. Inga truckar, så du behöver inte stålhätta på skorna. Kniv, sax och skärbräda har steriliserats i enlighet med alla myndighetskrav, i EU, USA, och flera andra delar av världen, alla områden där gästerna kan tänkas komma ifrån. För att undvika misstag och förebygga olyckor och problem med slutprodukten (lasagnen) finns det i ditt hem standardiserade rutiner för att hacka lök, skiva zucchini, och alla andra arbetsmoment. Innan du plockade fram utrustning och matvaror har du tagit prover runtom i köket för att säkerställa att det inte finns oönskade mikroorganismer någonstans.

Du lämnar köket för att gå på toa, lite nervös inför kvällen. Tvättar händerna noga med tvål och vatten, och avslutar med etanol. När du kommer tillbaka inser du vid tröskeln att köket är en säkerhetsklassad zon. Du tar på dig nya skoöverdrag och byter hårnät. Spritar händerna en extra gång. Inget märkvärdigt.

Tiden går, och ännu har du inte skurit en endaste liten morot. Ugnen! Du svär högt och uppfinningsrikt över att du har glömt att sätta på ugnen. Du tittar på klockan – och pustar ut. Skönt, du är fortfarande inom uppsatta gränser för initiering av uppvärmningsfasen. Vrider upp temperaturkontrollen till 200 grader, kontrollerar att rätt program är inställt, gör en bekräftande notering i protokollet.

Och så här skulle kvällen fortsätta, om vardagssysslor följde samma regler som läkemedelstillverkning. Rutiner, dokumentation, protokoll, instruktioner, och good practices av olika slag (till exempel GMP) känns redan, efter bara en månad som trainee, som en naturlig del av vardagen. Octapharma, och andra läkemedelsföretag, styrs av en mängd lagar och regelverk som i första hand är till för att skydda patienterna. Verkar exemplet här ovanför absurt? Tänk då på vad som står på spel. Den produkt vi tillverkar skall hjälpa sjuka människor, och finns det brister kan konsekvenserna bli ödesdigra. Och eftersom det är mänskligt att göra fel krävs kontrollsystem, noggrannhet och väldigt mycket kvalitetsarbete.

Den som jobbar här måste ha stor ödmjukhet inför vad det dagliga arbetet innebär, vilket ansvar som följer med även enkla uppgifter, och att misstag inte kan korrigeras lika lätt som en slarvigt tillagad lasagne.