Du ska ha lite folk över på middag. Inget märkvärdigt, några vänner; någon har ny partner, någon är singel igen, ett par som du känt i evigheter är här i stan bara över helgen, deras dotter som bara var en bebis senast ni sågs måste har börjat gå nu. Du suckar sentimentalt.

Tiden går, dags att börja med maten. Vegetarisk lasagne, inget märkvärdigt. Men det är ändå en del som skall fixas. Du börjar med att se över köket och köksutrustningen; arbetsbänkar och ergonomi är lugnt, här uppfyller du med marginal alla regler, det är gott om plats att röra sig runt, inga obekväma arbetsställningar, inga tunga lyft. Inga truckar, så du behöver inte stålhätta på skorna. Kniv, sax och skärbräda har steriliserats i enlighet med alla myndighetskrav, i EU, USA, och flera andra delar av världen, alla områden där gästerna kan tänkas komma ifrån. För att undvika misstag och förebygga olyckor och problem med slutprodukten (lasagnen) finns det i ditt hem standardiserade rutiner för att hacka lök, skiva zucchini, och alla andra arbetsmoment. Innan du plockade fram utrustning och matvaror har du tagit prover runtom i köket för att säkerställa att det inte finns oönskade mikroorganismer någonstans.

Du lämnar köket för att gå på toa, lite nervös inför kvällen. Tvättar händerna noga med tvål och vatten, och avslutar med etanol. När du kommer tillbaka inser du vid tröskeln att köket är en säkerhetsklassad zon. Du tar på dig nya skoöverdrag och byter hårnät. Spritar händerna en extra gång. Inget märkvärdigt.

Tiden går, och ännu har du inte skurit en endaste liten morot. Ugnen! Du svär högt och uppfinningsrikt över att du har glömt att sätta på ugnen. Du tittar på klockan – och pustar ut. Skönt, du är fortfarande inom uppsatta gränser för initiering av uppvärmningsfasen. Vrider upp temperaturkontrollen till 200 grader, kontrollerar att rätt program är inställt, gör en bekräftande notering i protokollet.

Och så här skulle kvällen fortsätta, om vardagssysslor följde samma regler som läkemedelstillverkning. Rutiner, dokumentation, protokoll, instruktioner, och good practices av olika slag (till exempel GMP) känns redan, efter bara en månad som trainee, som en naturlig del av vardagen. Octapharma, och andra läkemedelsföretag, styrs av en mängd lagar och regelverk som i första hand är till för att skydda patienterna. Verkar exemplet här ovanför absurt? Tänk då på vad som står på spel. Den produkt vi tillverkar skall hjälpa sjuka människor, och finns det brister kan konsekvenserna bli ödesdigra. Och eftersom det är mänskligt att göra fel krävs kontrollsystem, noggrannhet och väldigt mycket kvalitetsarbete.

Den som jobbar här måste ha stor ödmjukhet inför vad det dagliga arbetet innebär, vilket ansvar som följer med även enkla uppgifter, och att misstag inte kan korrigeras lika lätt som en slarvigt tillagad lasagne.