Iförd teknikavdelningens gröna tröja och arbetsbyxor

Som jag nämnde i mitt senaste blogginlägg är jag just nu på Teknikavdelningen här i Stockholm. Teknikavdelningen består dels av alla de personer som kalibrerar, servar och underhåller vår fabrik och dels av den avdelning som heter Engineering där alla projektledare för tekniska projekt sitter. Det är även på Engineering som jag kommer tillbringa den mesta av tiden med att driva några egna småprojekt. Jag tänkte jag skulle sammanfatta hur en typisk dag här kan se ut:

08:15 Kommer till jobbet, hade ingen frukost hemma i morse så börjar med att gå till Bryggeriet, personalmatsalen, för att köpa fralla och smoothie.

08:30 Kollar mailen och kalendern för att få koll på dagen.

09:00 Byter om till fabrikskläder för att gå in i produktionen med en entreprenör och titta på den plats där vi vill installera en ny pump. Vi pratar rördimensioner, mäter och skissar för att se hur och var den nya pumpen kan få plats. Slutsats: den får inte plats, vi får skjuta installationen till 2017 när vi kan gå in och bygga om.

10:30 Sätter mig och skriver en projektbeskrivning för ett av mina andra projekt. Inser att vår leverantör har missat delar av det vi pratade om på mötet förra veckan i sitt designförslag, mailar och påminner.

11:30 Lunch med traineegänget. Vi försöker äta lunch en gång i veckan men det är svårt att få till ibland då så många är på utlandsplaceringar.

12:05 Sätter mig och läser på inför nästa mote.

13:00 Möte för att skriva kravspecifikation. Allt vi förväntar oss av den utrustning vi ska få av en leverantör ska specificeras ner: funktion, mått, material, placering osv. Sedan får leverantören svara på hur de uppfyller dessa krav med sin design. Det är svårare än man kan tro att skriva ner krav för en maskin vi ännu inte sett eller jobbat med. Hur lång tid är det rimligt att den här funktionen tar? Hur mycket utrymme får den ta? Vilka givare och larm behöver vi ha för att se att allt fungerar som det ska?

En solig vinterdag vid bryggorna utanför kontoret på Kungsholmen.

14:45 Fika, passar på att gå ner till Kristinebergsklipporna i ett par minuter för att njuta av solen som visar sig för första gången på evigheter.

15:00 Avstämning med avdelningschefen för att se hur det går för mig med mina olika uppgifter. Får lite ny input som jag kan jobba vidare med.

15:30 Skickar lite möteskallelser och sätter mig för att strukturera upp min dokumentation och alla bilagor till de olika projekten. Papper, papper och mera papper, det är något vi är bra på inom läkemedelsindustrin, och projektledningsgruppen är inget undantag.

17:05 Packar ihop, säger hejdå till kollegorna och går hem.

Nu är det tre veckor kvar av vår praktikperiod innan vi hamnar i ett utvecklingsteam där vi ska spendera nästa tre månader och förhoppningsvis bli kvar efter traineeprogrammet, då som systemutvecklare.

Det finns en podcast jag har lyssnat på under den här tiden som trainee. Väg 74 heter den och de pratar om mjukvaruutveckling och hur man blir en bättre utvecklare. Jag skulle vilja tipsa om denna för alla utvecklare, från nybörjare till den mest erfarna. De pratar en hel del kodning men mycket av det de pratar om går också att använda i det vardagliga livet för väldigt många fler än bara utvecklare.

I första avsnittet pratas det som vad en bra utvecklare är och kommer fram till fyra punkter som jag har försökt ta med mig genom min resa för att bli en bra utvecklare.

De pratar om att en bra utvecklare ska vara nyfiken, kommunikativ, ödmjuk och förenklande. Det tycker jag är väldigt bra ledord för utveckling men även för en trainee i allmänhet.

Ibland är det lätt att bli rädd för att fråga för mycket, särskilt som ny i branschen och trainee. Men jag tycker att det är bättre att vara för nyfiken än att inte fråga alls, och inte vara rädd för att störa de andra på arbetsplatsen.

Så traineer! Fråga mycket och var nyfikna!

Ha en bra vecka!

Sen i början av december sitter jag som sagt på avdelningen ”Operatations” (projektledning). Här hjälper jag projektledaren Nicola med allt möjligt så mina arbetsuppgifter varierar från dag till dag vilket passar mig bra. En ganska stor del i det jag gör handlar om kommunikation. I projekt där de olika parterna kommer från olika företag från olika länder är det extra viktigt att alla är med på vad som händer. Det innebär att kund, kundens konsult och vår lokala partner ska meddelas eller rådfrågas om nästan allt. Därför skickas det många brev med en bestämd formalia fram och tillbaka med information, uppdateringar, ritningar, rapporter osv. Dessa brev (som som tur är skickas via mail) har jag fått iväg en hel del av. Utöver det har jag hjälpt Nicola och Anders (lead engineer) med lite smått och gott som att beställa och skeppa komponenter, att granska och kontrollräkna exempelvis fundament och redigera rapporter. Även om jag bara varit med i projektet någon månad så blev jag snabbt insatt och jag tycker det är väldigt kul att få vara en del av det team som jobbar med att realisera denna 500 kV kraftledning i Georgien!

Denna vecka är vi återigen på praktik i utvecklingsteamen. Trotts att vi ofta får testa på nya arbetsuppgifter och träffa nya personer samt team så känner jag mig ändå hemma här på verket. Har kommit in i en rutin som jag trivs väldigt bra i. Finns många faktorer som gett mig denna trivsel och rutin. Framförallt har alla goda kollegor och halv-tre-fikat varit en bidragande faktor till detta. Då inkluderar jag allt från mina fina traineekollegor till teammedlemmar och chefer.

En rolig nyhet vi fått tagit del av denna vecka är att traineeprogrammet kommer att köras igen i höst! Det blir då tredje året i rad som Jordbruksverket satsar hårt på nyexade och unga personer. Om du som läser detta funderar på att söka traineeprogrammet så tveka inte att höra av dig med frågor och funderingar och glöm inte slänga iväg en ansökan när det väl är dags så hoppas jag att vi ses i höst!

Vill avsluta med att säga tack till Diana som varit projektledare för traineeprogrammet men som från och med idag går vidare till andra utmaningar. Hej! 🙂

Fika – Apfelstrudel med glass, mums!

Nu har jag lämnat Tyskland efter lite drygt två månader och är tillbaka på Stockholmskontoret lagom till att få lite vinterväder innan plusgraderna kommer.

Även om det är skönt att vara hemma igen så har det varit väldigt spännande och lärorikt att få prova på att jobba i Tyskland ett tag. Den tyska företagskulturen är lite mer hierarkisk, lite mer formell och de äter mer schnitzel till lunch, men annars är det mesta som i Sverige. Och då Octapharma är ett internationellt företag och vi har en gemensam kultur så märktes det väldigt tydligt att det var andra Octapharma-kontor och fabriker jag besökte, och inte vilket tyskt företag som helst.

Men det roliga med att besöka andra länder är ju just de där små skillnaderna som gör att man märker att man inte är hemma. Som den dagen då det snöade och ett gäng kollegor kom in till kontoret lite senare än vanligt. Förklaringen var regeln att du måste skotta och sanda/salta din trottoar mellan kl 07 och kl 20. Om någon ramlar och bryter ett ben eller liknande framför ditt hus under denna tid så är du ansvarig. Alltså kom personer in sent för att de sopat bort snön så att ingen skulle skada sig framför just deras hus den dagen.

Annars har det mest givande varit att se processer och avdelningar som vi inte har i Sverige, framförallt Forskning och Utveckling i Heidelberg. I Stockholm, som framförallt är en produktionssite, är det alltid väldigt mycket fokus på vad som händer just nu. Inköp av material, produktion, frisläppning av batcher, allt handlar om vad vi tillverkar den här veckan och vad vi ska tillverka resten av året. Inom F&U har man ett helt annat tidsperspektiv, den analysmetod man utvecklar idag kanske inte kommer komma i kommersiellt bruk förrän om flera år. Det var häftigt att se.

I Stockholm kommer jag nu att vara placerad på Teknikavdelningen ett par veckor, och sedan närmar sig slutet på traineeprogrammet med rasande takt. Och vad som händer då ska bli spännande att se!

/Hanna

Alte Brücke, Gamla Bron i Heidelberg

Utsikt från Heidelberg slott

Hej!

Ja, då var det nytt år helt plötsligt! Tiden går fort när man har roligt som man brukar säga, och med den insikten kan jag skatta mig lycklig för tiden bara rinner iväg!

Eftersom det är många som blir klara med sin utbildning nu efter jul så vill jag passa på att säga ett stort grattis till er och lycka till med jobb eller jobbsökande! I samma veva tänkte jag också uppmuntra er till att faktiskt ta ut er examen, för man vet aldrig när man kan behöva det där examensbeviset. I denna bransch,  där vi jobbar med stora komplexa projekt så är det viktigt att kunna bevisa för kunden och/eller finansiär att det finns kompetent och erfaren personal inom företaget. I många fall ställs därför krav på att nyckelpositioner ska ha en examen inom lämpligt område. Så som min gamla programansvarige på Uppsala Universitet skulle ha sagt – ”Glöm inte att ta ut er examen!”

Nytt år, nya möjligheter.

Lite snabb huvudräkning säger mig att vi nu har varit här på Cinnober i drygt fyra månader. Och det borde innebära att vi har knappt åtta månader kvar – en tredjedel klar, tiden går fort. Jag och Viktor är numera ganska separerade då vi jobbar i två olika team, visserligen i samma projekt men med olika arbetsuppgifter. Måndag och tisdag den här veckan har vi dock arbetat tillsammans då vi haft en kurs i TDD – Test Driven Development. Vi har under två dagar plockat kända problem i systemet och löst dem tillsammans med en erfaren utvecklare utefter principerna i TDD. Inte särskilt teoretiskt utan istället fokus på praktisk inlärning, och väldigt givande.

Vi har dock inte så många kurser numera utan jobbar främst som en del i våra team. Den senaste tiden har vi inom projektet ändrat arbetssätt något till att jobba med mer väldefinierade sprintar (en kortare tidsperiod under vilken utveckling, etc. pågår) där vi i teamet själva plockar in uppgifter som vi tror oss hinna med. Givetvis utefter en prioritetsordning fastställd av kunden. Personligen måste jag säga att det verkligen gjort mig engagerad på ett helt annat sätt än tidigare. Dels krävs det att man sätter sig in i framtida arbetsuppgifter för att kunna uppskatta tidsåtgången, men framför allt känner åtminstone jag en stor ansvarskänsla för att faktiskt hinna med det vi påstått oss klara av. Kort och gott – jag trivs med det här sättet att arbeta!

På med täckbyxorna, halsduken och varma skor, för nu har det äntligen blivit vinter på riktigt. Ganska passande att vi döpt nuvarande sprint till ”It’s getting colder”. Dagen börjar gå mot sitt slut och jag tänker leta mig hemåt, trevlig kväll!

One big part of the outdoor power equipment industry is tradeshows. Tradeshows allow dealers and end-customers to meet with representatives from different brands to see and try the latest products. I have taken part in three tradeshows so far, one in India and two in the US and it is always a great experience. The best part is that you get to meet with so many different people in a short period of time plus that it is interesting to see how different companies try attract customers to their booths.
This year at the Green Industry & Equipment Expo in Louisville, Kentucky Husqvarna had a chainsaw carver who did carvings in Husqvarna’s outdoor booth. It was quite interesting to see the process because when the carver started it was literally just a piece of log that was standing up right. But then he started to remove wood with his Husqvarna chainsaw and once he was finished with the cutting he also painted the carving so that he could add more details to the piece. Another company had brought a WW2 tank to their area, so it is not always that the main attraction is directly linked to the company but it can be exciting nonetheless.

The best part of the GIE tradeshow is that more or less all brands are represented and after working with Husqvarna for one and a half year I have become somewhat of an outdoor power equipment nerd. When I started I had a vague idea of what type of products are used but it was never a big interest of mine. But today, I cannot walk past a green space crew without noting what brands and equipment they are using as well as how they are using the products. When I was on vacation earlier this year on a very nice island in Malaysia I heard the familiar sound of a 2-stroke engine so of course I had to walk away from my spot on the beach to investigate, something that I would never had done two years ago!

Lunch break at GIE tradeshow

Further, depending on the main focus of the tradeshow and where it is conducted one will get very different experiences. For example, the one that I visited in India focused on both outdoor power equipment for forestry and green space, but there were also many companies that were targeting farmers in India. Since farming is mostly done in a small scale in India I got to see a lot of equipment that reflected on that and there were a lot of smaller wheeled products and handheld equipment instead of the large tractors that you would find in Europe.

Finally, since my last blog post I have returned home to Sweden after finishing my assignment abroad in the US. So now I will get to work with R&D and Product Quality in Sweden as my last assignment. It really is amazing how much I have been able to do since joining Husqvarna, I have worked with different departments in different countries and it feels like I have learned and experienced something new every day. So if you want to continue to learn new things every day I highly recommend you to apply to Husqvarna’s trainee program!

Alexander Fornell
Global Trainee
Product Management & Development

På grund av svår flygrädsla, nödtorftigt maskerad som miljöhänsyn, började min trainee-placering i Wien med en lång tågresa. Från Stockholm till Köpenhamn, vidare till Hamburg (hela tåget skeppades med färja mellan Rödby och Puttgarten), och sedan nattåget till Wien.

Många timmar till förfogande, och jag använde dem till att ur minnet leta fram de bilder jag hade av en stad jag dittills bara spenderat två dagar i. Associationer: Baler, schnitzel, psykoanalys på divan, kulturell smältdegel, bleknad glans av tidigare imperium, filharmonikernas konsert i TV på nyår, Mozart. Typ så.

Nu sitter jag här på spårvagnen som tar mig från Wiens innerstad ut till de södra utkanter där Octapharmas fabrik ligger. Vid klart väder att se höga berg i fjärran. Jag skriver upp ett besök där på min mentala att göra-lista samtidigt som jag kliver in på kontoret på avdelningen för koncernövergripande projektledning (corporate Project Management Office, cPMO), där jag nu tillbringat en vecka av totalt sex.

Jag har erfarenhet av projektledning, från frilansjournalistik och doktorandarbete, men då har det varit i liten skala, oftast bara involverat mig själv, och den totala dokumentationen har utgjorts av knappt läsbara meningar nedkrafsade på baksidan av viktiga papper som jag sedan tappat bort. Under min första vecka här har jag avvaktat med att försöka lansera denna metod.

PMO här i Wien koordinerar ett antal stora projekt, som tillsammans utgör ett grandiost program för att öka företagets produktivitet och vinstmarginaler. Octapharma ägs och kontrolleras av den familj som startade företaget, och de återinvesterar merparten av vinsten. (Ibland önskar jag att de var lite mer som de galna miljardärer som bränner alla pengar på typ en egen ö eller månbas, men inget sådant verkar ligga i pipelinen.) Och eftersom det går rätt bra för företaget så finns det en rejäl investeringskassa, och en massa projekt som pågår eller planeras.

Under mina veckor här skall jag jobba i ett par av dessa projekt, dels med förpackningsdesign, dels med en anläggning för återvinning av etanol (som vi använder i stora mängder i tillverkningsprocesserna). Min roll kommer naturligtvis inte att vara avgörande, men det känns ändå spännande att vara en bidragande del av detta arbete. Exakt hur bidragande blir en spännande följetong.

Denna vecka har vi fortsatt vår praktik uppe på infra. Vi har hoppat runt i de olika teamen på Infrastrukturenheten. Eftersom vi skulle hinna med 5 team på 1½ vecka har det gått fort, en eller två dagar på varje ställe.

I och med det pressade tidschemat har det varit mest se och inte så mycket göra. Men nu har vi i alla fall sett och därmed fått en större förståelse för hur de på driften arbetar. Men det bäst är enda att fått träffa och lära känna de som jobbar där lite bättre. Då blir det lättar sen när man ska samarbeta och få hjälp J

Från och med nästa vecka är vi tillbaka på systemutvecklarenheten och fortsätter i de teamen och få lära oss Java!