Hej!

Förra veckan var mycket händelserik, vi alla (traineer) har börjar på sista etappen av traineeprogrammet, provanställningen. Jag måste erkänna att det var lite pirrigt att börja provanställningen i teamet Atlas, dels för att jag nästan inte känner någon i teamet och för att jag har väldigt lite känsla för vad de gör. Samtidigt kände jag att det skulle bli roligt att få testa något nytt och fräscht (systemet då), eftersom Atlas är en del av nyutvecklingen som drivs på Jordbruksverket.

Atlas-teamet (från vad jag förstått det som, efter de första veckorna) utvecklar ett stödverktyg för kontrollanterna, kontrollanterna är personer från Länsstyrelsen som är ute och kontrollera ett urval av brukarna (bönderna) som ansökt om stöd hos Jordbruksverket. De kontrollerar om brukaren (bonden) har fyllt i korrekt uppgifter i sin ansökan och att uppgifterna verkligen stämmer överens med verkligheten.

Efter snart två veckor i Atlas-teamet känner jag att jag hamnat rätt, eftersom jag känner att jag i atlas projektet har möjlighet att utvecklas inom de områden som jag just nu vill bli bättre på d.v.s. Javascript och Angularjs (som kort o gott är ett utvecklingsverktyg för ”front-end” utveckling). Dessutom är alla i projektet Atlas väldigt trevliga och villiga att hjälpa, vilket jag uppskattar väldigt mycket, speciellt när man ska börja i ett nytt team och i ett nytt system.

Från vad jag har hört från de andra traineerna så verkar de flesta också nöjda, efter att snart två veckor utav 3 månader är avklarat av provanställningsetappen.

Hoppas att fortsättning blir lika bra!

Det var inte utan sentimentalitet som jag och mina kontorskolleger i Wien höjde champagneglaset (eller nja, cava) och satte punkt för våra sex veckor ihop. (Innan någon upprörs och kontaktar management eller myndigheter – det var efter arbetstid.)

De där sex veckorna som kändes som en ocean av tid när jag passerade den blå Octapharma-loggan de första dagarna, hur de rasslade iväg på slutet. Jösses.

Överlag var vistelsen i Wien en synnerligen trevlig och intressant upplevelse. En bra mix mellan små, väldefinierade uppgifter, och mer komplexa projekt där jag bara bidrog med mindre delar. Dessutom i en kul grupp med en lagom krävande chef.

Tiden i Wien blev också en påminnelse om att vi faktiskt är ganska många traineer på företaget, i olika ”generationer”, och var ett bra tillfälle att nätverka inom den här gruppen. Att dricka öl och äta schnitzel är också att nätverka; en bekant till mig som är musiker sade någon gång att jag skulle bli förvånad över hur många jobb och samarbeten en kan få av att vara kvar till slutet när en går ut och dricker öl. (Innan någon upprörs och kontaktar management eller myndigheter – Octapharma är INTE som musikbranschen.)

Kulturella skillnader i arbetssätt har diskuterats här på bloggen tidigare, av mina traineekolleger, och en del av det märkte jag av. Jag upplevde en tydligare hierarki mellan olika funktioner i företaget, något som är ännu tydligare i kontaktytorna mellan produktions- och kontorspersonal. I Sverige är det mycket möte, mycket samtal, mycket avstämningar, mycket konsensus, medan det i Wien var lite fler stängda kontorsdörrar och jobba själv vid sin plats. Kanske är det också delvis en generationsfråga, den avdelning jag jobbade i var förhållandevis ung, och där var det mer interaktion än vad jag fick intrycket av från andra avdelningar.

Språket är också en stor grej, de flesta jag träffade pratade engelska på begäran, men helst tyska. Jag tror att jag skulle kommit in lite djupare i vissa diskussioner om jag varit bättre på språket (nu pratar jag bara CV-tyska, så att säga).

Jag tänker tillbaka på mina förväntningar på Wien (och tittar tillbaka på vad jag skrev i mitt tidigare inlägg). Sammanfattning: Det blev ingen bal (men dans till svensk hiphop, och, om någon eventuellt var på plats och upprördes och funderar på att kontakta management eller myndigheter, Octapharma AB har inget som helst legalt ansvar för de dansstegen), inga filharmoniker (men en förstklassig pianoafton), ingen psykoanalys (men sena samtal om livet och kärleken).

Överlag visade sig Wien vara den kulturella smältdegel jag hoppats på, och definitivt med glans (väl putsad snarare än flagnad) från forna imperier. Rekommenderar alla att åka dit (ett sätt är att bli trainee här på företaget). Jag lär återvända, men för nu: Hej då Wien!

Något jag kommer sakna efter att traineeprogrammet är slut är hur ingen dag är den andra lik. Det känns lite avlägset att få en fast arbetsplats med fasta uppgifter som jag ska jobba med i månader och till och med år, även om det känns lite skönt att snart få ett fast skrivbord, kollegor och rutiner. Från att ha varit på teknikavdelningen i sex veckor med mycket projektmöten men också en del praktiska moment i form av reparationer och kalibreringar så gick jag vidare till Finansavdelningen i en vecka där det blev mer av trendning i Excel och SAP. Högt och lågt, svårt eller lätt, det händer i alla fall alltid nya saker som trainee.

Det är ju lite extra kul att få vara på de avdelningar som jag troligtvis inte kommer hamna på sedan på grund av min utbildningsbakgrund. Mycket för att jag ofta har väldigt dålig koll på vad de faktiskt gör, så man lär sig alltid mycket nya saker och får antingen sina fördomar bekräftade eller krossade. Och om vi tar finans som ett exempel så tror ju jag att det är en typisk sådan avdelning som fler skulle ha nytta av att veta lite mer om vad de gör. För oavsett vilken annan avdelning man jobbar på så kommer man komma i kontakt med fakturor, investeringar och budget, till exempel.

Ibland kan det dock vara svårare att känna att man bidrar till avdelningen när man är på en av dessa avdelningar, som dels är kortare och som man inte har rätt utbildning för. Men nu på finans så hade de lyckats plocka fram flera mindre projekt som inte krävde någon djupare kunskap i ekonomi. Däremot krävde de en del kunskap i Excel. Med gemensamma ansträngningar lyckades jag och min traineekollega Emil som också var på finans lösa dessa uppgifter på ett bra sätt. Men om det är något jag önskar att jag hade kunnat bättre så är det ju just Excel. Så finns det någon lämplig kvällskurs eller kanske sommarkurs i Excel är det ett tips att gå den. Det är också en sådan sak som man oavsett var man jobbar säkert kommer komma i kontakt med, och är man lite duktig på det kan man spara sig själv och andra massor med tid.

Hoppas alla får en fin vecka!

/Hanna

Times flies. It’s almost the end of my international assignment in Arkansas USA. 6 months seemed to be a long period of time when I first got here, but right now I wish I would have 48 hours a day to extend my stay here.

It’s been a blessing to work with this wonderful team of Husqvarna talents and live in the peaceful countryside of Arkansas. I have been reflecting a lot lately and I am glad to achieve a lot more than I expected in the past 6 months. I have concluded the following 3 tips to ensure such a fulfilling work experience.

1) A great plan and clear goal set are the prerequisite for a successful assignment. Before the assignment started I spent time with my manager going through the learning plan and performance objectives so that I could get a better understanding of what to expect from the job and what should be my delivery. From time to time I would go back to the objectives and make sure it is on track. 6-month is almost over now, I am confident to say I completed all deliverables as agreed at the beginning.

2) The only thing constant is change. The unexpected would always happen at work. It is very important to keep yourself flexible to adapt to different business needs. Because of an organizational change I am currently taking over a buyer’s responsibility while at the same time working on the original job descriptions of the trainee assignment. It was hard to manage the time at first but I believe you can learn the most from changes and challenges. The buyer’s job may seem to be very different from the original plan, but I got the chance to manage accounts of our sister companies overseas. As the only Asian here, I also try to create a better platform of communication for the Nashville office to our Asian counterparts. This overall is a great opportunity to look at the supply chain of this Group in a global scale, at the same time letting the Nashville team to understand about how to convey messages to our business partners in another culture.

3) Personal goal is as important as career goal. Try to do something different in a foreign environment. I personally had three goals for the time in US, 1) be a Chinese ambassador 2)try public speaking in the foreign environment 3)road trip. With that in mind I have been actively seeking opportunities to do these. So far I have had celebrated Chinese New Year with my colleagues in office, speaking in a speech contest in Texas, and drove all the way to New Orleans by myself last month. This week I will have a sharing session at the local high school on the topic of East Meets West. Doing all of these made the whole experience even more remarkable.

Materials Group in Husqvarna Nashville, Arkansas

10 more days I will be moving back to Shanghai for the last assignment in Marketing. It is going to be a new environment (we have a new office in Shanghai), new organization and new role for me. I can feel the butterflies in my stomach already. Meanwhile I am wrapping up my assignment here in Arkansas. It’s hard to say goodbye, but I am up for the new challenge, and again try to get the most out of it.

Lois Lau
Global Trainee

En av faddrarna sa i början av traineeprogrammet till mig att inte ha så bråttom. Jag ville koda, jag ville jobba, jag ville åstadkomma något vettigt och användbart. Nu genast. Han sa att det kommer och det kommer att gå fort. Allt jag kunde tänka var ”inte fort nog”.

Såhär i efterhand så hade han rätt. Det går otroligt fort. Utbildningsperioden flög förbi, praktiken har flugit förbi också. På måndag börjar den fasta placeringen, då vi ska praktisera i ett team i tre månader. Jag gissar på att det kommer gå minst lika fort, om inte fortare eftersom vi inte kommer byta uppgifter hela tiden utan kan fokusera på ett team och dess uppgifter. Nu saknar jag utbildningsperioden lite, för väl ute i verksamheten så finns inte tid till det. Ja vi lär oss otroligt mycket, men allt som oftast så har vi inte tid att sätta oss ner och lära oss om något specifikt, exempelvis JavaScript. Utan det blir att vi får ta tag i det när vi har en uppgift som innehåller det.

Det jag försöker säga är att du ska ta vara på den utbildningstid du får i början, ta det lugnt och stressa inte. För det kommer att gå fort. Utnyttja tiden och lär dig så mycket som möjligt. Försök klura ut vad du vill jobba med, vad du brinner för. Sen under praktiken kan du justera detta utifrån det du får testa på. Har du som mål att du vill bli lead developer, team leader, testare eller vad du nu brinner för, så glöm inte bort det under praktikens gång! Det väldigt lätt att sätta sig i ett team och stormtrivas, men det är inte alltid som det teamets åtaganden hjälper dig på vägen mot ditt mål.

Några punkter som jag har kommit underfund med under programmets gång:

• Kom ihåg DITT mål.
• Ha inte bråttom.
• Utnyttja tiden.
• Lär dig hur just du lär dig saker.
• Skapa kontakt med någon som gått traineeprogrammet innan dig,
  de bits inte och de sitter på en massa bra kunskap!
• Försök koppla det du lärt dig på universitetet till det du gör nu.
• Testa nya saker.
• Bananer är det bästa mellanmålet!

En kort uppdatering om vilka team vi ska till:
Jag (Isabel) är placerad i projektet Jorden.
Emil och Martina kommer att vara i DreamTeam.
Martin kommer att få vara både i Team Seals och i ett (för oss) nytt team som heter TeamEtt.
Linnea och Fabian kommer att vara i projektet Atlas.

/Isabel

Hej!

Av traineeprogrammets praktikperiod återstår nu endast en vecka. Efter detta är det tänkt att vi traineer ska placeras i de olika utvecklingsteamen och arbeta där under programmets återstående tre månader. Ett beslut om vart respektive trainee hamnar kommer inom kort att fattas av cheferna. Tiden har gått ofattbart fort och det känns overkligt att över halva sträckan av traineeprogrammet redan är passerad.

Jag är mycket nöjd med praktikperiodens upplägg och innehåll. Utmaningarna har varit många (något som jag efterlyst) och karaktären på uppgifterna har varierat. Att sätta sig in i de olika teknikerna som används och studera vanligt förekommande lösningsmönster har varit både lärorikt och spännande.

Ibland har det varit tufft och svårt naturligtvis. Men tack vare arbetsmetoden och den goda samarbetsviljan inom teamen slipper man stå stilla och aldrig behöva känna sig övergiven med sitt. Alla tar ansvar och drar sitt strå till stacken, tillsammans blir man starka. Jag upplever även att kommunikationen inom och mellan teamen är god och detta är en viktig framgångsfaktor.

/Martin

Imagine yourself to be an architect , commencing your career in New York with an ambitions dream to build a skyscraper that will alter a skyline of this great city. Think about all the enormous effort that such undertaking will require (demolishing existing buildings, making changes to a live infrastructure, compromising and accounting for surrounding buildings, etc.) and think about what a little difference it will make to a skyline so longstanding and dense; not mentioning that it’s very unlikely that a newbie architect will be let anywhere close to such a project 🙂

Now, picture yourself in the very same situation, but the time and place are different. You’re in Shanghai and its 1990. There is no Pudong financial district yet to be seen, no 80+ skyscrapers and no Oriental Perl Tower (and definitely no KTV that Lisa enjoys so much) – only a green field of opportunities waiting for you to make them into life. You are given resources, money and as much freedom to innovate as you can carry (as long as the party approves, of course). Imagine the excitement to look at the blueprint of possibilities drawing themselves onto the canvas of a skyline to be. Do this and you will get a grasp of what it feels like for me to enter 2016 with Husqvarna Group.

Shanghai skyline (source: commons.wikimedia.org, edited)

This year is the year! This year is when the topic of digitalization is even higher on company’s agenda. If you read my early posts, my elation really becomes self-explanatory. However, it wouldn’t be fair not to acknowledge how narrow my perspective was back then and how my experience as a Global Trainee – a jack of all trades wandering between departments and divisions – helped it to broaden.

It became most apparent during my current assignment with Brands and Marketing, when I was fortunate to take part in two out of three key sub streams of the digital strategy development for the group bundled with several pilots that will be soon rolled out to selected markets. This brought me into the same room with people whose competence lies far beyond marketing alone. Numerous interviews and ideation workshops helped me to develop empathy towards our customers: both internal and external, to understand their needs and requirements they will place on services we develop. Just by reflecting on all those times people bought the word ‘data’ into the conversation, I can confidently say that my career as a Data Scientist at Husqvarna Group is secured for the years to come.

It’s Huskvarna, it’s 2016 and the field is greener than ever!

Andriy Shyshka
Global Trainee, Digital Solutions and Services

My time in Shanghai has now come to an end and it was with mixed emotions I left for Japan a few weeks ago. I already miss all of the new friends and colleagues I met in Shanghai and also the city’s fantastic selection of good restaurants, bars, nightclubs, etc. However, Tokyo has turned out to be just as amazing as I thought it would be and I cannot lie about how much I love the fresh air, blue sky and not-so-crowded-streets of Kawagoe.

Visit to Pearl Tower in Shanghai, China

In my last post I promised to tell you more about Tokyo and I will, but before I do that I would like to give a few conclusions on some things I have learned about living in China. First, I present to you some basic survival tips:

1. Learn Chinese. Or to be honest, English knowledge in Shanghai is a lot better than I expected but in many situations it’s still useful to know some basic Chinese (taxis, local restaurants, room service, spying, etc. etc.) If you insist on speaking English, try to speak slowly
2. Become best friends with Yahoo and Baidu Maps. Don’t rely on always having a working VPN (or any Internet connection at all for that matter)
3. Get used to carefully check the streets before crossing, even if you have a green light. I cannot count all the times I was a millisecond from being run over by a scooter running against a red light
4. Don’t trust anything that is suspiciously cheap – if a glass of whisky costs 20 RMB, it probably isn’t whisky

On a more serious note I would say that one big difference I have noticed during meetings and discussions is that people don’t tend to speak up and ask questions as much as in Sweden. Quite often I got the feeling that people counted on me to be the one leading the meetings. Of course, this might have to do with that in all the meetings I attended we only spoke English, and a lot of people I met in China had a tendency to underestimate their English skills. Another thing some of you might already know, is that people in China don’t like to say “no” or “I don’t know” which might lead to somewhat confusing situations, particularly when asking for directions. At one occasion, this caused me to run an extra lap around People’s Park looking for a restaurant, and those of you who have been to Shanghai knows that this is not a small park…

Old warehouse street in Kawagoe, Japan

But coming back to Japan: At the moment, I live and work in Kawagoe, a small and quiet city in the outskirts of Tokyo. I am pretty much the only Westerner in this area (can count the other ones I have seen so far on one hand) so it feels really exotic to live here. In addition, people’s English skills outside the company are very limited and there is usually not much information provided in English so I have had to seriously sharpen my problem solving skills to get around. Sometimes it actually helps knowing some Chinese characters since many of them have the same meaning, but different pronunciation, in Japanese.

However, Kawagoe is only a 50 min train ride from central Tokyo so of course I take every chance I get to visit this Asian metropolis during the weekends. It really is an enormous city, especially for a Swede, but the few parts of the city that I have had time to visit so far have left me feeling very impressed. The food, the shopping, the parks, the nightlife, the art and culture – Tokyo really has it all!

Tokyo Tower, Shinjuku Gyoen Garden, Snowy Kawagoe, Mount Fuji seen from the high speed rail, Meju Jingu Temple

Otherwise I spend the weekdays at the office in Kawagoe, working on my different projects. I have also had the opportunity to participate in supplier visits in different areas of Japan. During my second week here, I got to join some experienced colleagues in rapid plant assessments at two supplier sites, something that felt very interesting for me and which I learned a lot from. After hearing so much about lean production, 5S, Kaizen, etc. during my university studies, I was extra excited about seeing how (or if!) it actually works in the country where these concepts were born. Of course, it also feels pretty good when you get the opportunity to ask challenging questions to a Japanese CEO.

The next time I write here, I will be back home in Sweden again, working on my last assignment which will be within Brands & Marketing with focus on the Automower. Although I look forward to coming home and going back to my normal life again (there is no place like home, right?), I feel very grateful that I had this opportunity to live and work in China and Japan. It has truly been an amazing experience and I feel that I have grown a lot, not only professionally but also personally. Moreover, I have been lucky enough to meet so many wonderful people and I sure look forward to seeing everyone again in the future!

Lisa Barrehag
Global Trainee Sourcing

Hej,

Tiden rullar i vanlig ordning på snabbare än man tror, det kändes som att det var alldeles nyss vi började utvecklingsblocket även om det var närmare två månader sedan. Som Simon skrev har den officiella utbildningen i utvecklingsblocket tagit slut och det vanliga arbetet tagit vid. Så vad gör en trainee på Cinnober om dagarna? Mestadels spenderar jag dagarna med att endera försöka förstå hur något fungerar eller laga/implementera nya funktioner. Ofta är den svåra biten att förstå vad det är som händer, i synnerhet då man kommer som färsk trainee och försöker att förstå ett realtidsclearingsystem, vilket av sin natur brukar vara komplext. Som exempel, att försöka förstå hur viss data studsar runt mellan servrar är inte alltid helt enkelt. Det är då det är tur att man har duktiga kolleger som hjälper till och ger svar när man behöver hjälp. I slutändan är det ett grupparbete att bygga mjukvara, något som tyvärr inte var lika tydligt när man satt i skolbänken. Det är då väldigt tur att vi har så god sammanhållning i projektet. För även om det blir mycket, så löser vi det.

Hur ett flödesschema kan se ut för meddelanden med stor spridning. Typiskt fall då man kan behöva fundera en stund.

Nej, nu får ni ursäkta mig för jag ska ta en kaffe och återgå till kodandet.

Här i Wien har jag haft tur i kontorslotteriet, jag delar med två trevliga, unga projektledare och vi har en bra dynamik. Mer specifikt betyder det att den ena blir irriterad och säger till att hen behöver jobba när jag pratar för mycket om politik och litteratur med den andra.

Ytterligare en bra sak är att den ena kollegan pratar svenska, och kan fylla i översättningen av de tyska ord (irgendwann, Feldhamster) som jag skriver upp på whiteboardtavlan.

När det gäller själva arbetet känns det som att chefen här inte tar överdrivet mycket hänsyn till att jag ”bara” är trainee, vilket är skönt. Jag känner mig tydligt involverad och bidragande i de projekt jag är inblandad, även om ”ledning” (som i projektdito) är ett starkt ord.

En normal dag här innebär, uppskattningsvis, följande:

Fundera: 10 %

Titta igenom filer: 40 %

Koka ner info och producera andra filer: 30 %

Räkna (enkel aritmetik): 5 %

Nätverka (kafferast): 5 %

Möten, av vilka 10 % på stapplande tyska: 10 %

För att ge er en uppfattning om min arbetsmoral kan jag meddela, inte utan stolthet, att jag producerat ungefär 11.5 MB data. Elva och en halv megabyte. And counting. Med anledning av detta lanserade min kollega Emil den briljanta liknelse jag använt som titel.

Och nu har två tredjedelar av de sex veckorna gått, tiden rasar iväg. Snart dags att tänka på hemfärd och alla (=orkidéen på skrivbordet) som ivrigt väntar därhemma.