Hej!

Vi heter Simon Samuelsson och Karin Axelsson och är trainees på Eltel!

Vi jobbar på den internationella avdelningen för Power Transmission på Eltel och har alltså förmånen att vara traineer. Det innebär att vi under det första året på Eltel kommer rotera bland olika positioner på avdelningen. På så sätt kommer vi se och lära oss om de projekt vi arbetar med från flera olika perspektiv. Vi kommer även att under en period jobba på site i ett Afrikanskt land. Superspännande!

Men vilka är då vi, och hur hamnade vi på Eltel?

Karin Axelsson
Jag är 27 år, uppvuxen i Uppsala och är nyexaminerad civilingenjör i System i Teknik och Samhälle med inriktning energisystem. Jag är en person som gillar att vara ute i naturen, träna och upptäcka nya platser. Vid flera tillfällen har jag jobbat eller pluggat utomlands och sista åren på universitetet tog jag chansen att skriva en C-uppsats i Tanzania och plugga en termin i Sydafrika. Dessa upplevelser gjorde att jag fick upp ögonen för Afrika och när jag sedan hittade Eltels annons om traineeprogram visste jag direkt att det var här jag ville jobba!

Simon Samuelsson
Är 24 år och kommer ursprungligen från Göteborg, men har studerat i Linköping där jag läste civilingenjörsprogrammet Energi-miljö-management. Efter en termins utlandsstudier i Singapore fick jag upp ögonen för världen och har efter åtta månader i Sydostasien även prövat på Transibiriska järnvägen genom Ryssland, Mongoliet och Kina under två månader. Att få kombinera ett intressant arbete med resor till utmanande och spännande länder lockade mig till att söka Eltels traineeprogram.

Vi hoppas att vi med våra inlägg i denna blogg kommer inspirera er inför arbetslivet och visa på hur det är att vara trainee på Eltel.

Ha det bra!

//Karin och Simon

En nästan helt vanlig (finns det några vanliga dagar som trainee?) tisdag i november började med att jag gick på morgonspinning med ett gäng från SJ. Jag som aldrig har ägt ett gymkort tidigare är stolt över att ha utmanat mig själv att skaffa nya vanor när jag ändå flyttat till en ny stad.

Nyduschad satte jag mig på ett tåg med syfte att testa den nya appen. Den är supersnygg, fräsch och användarvänlig och jag längtar tills den släpps! Jag ordnar med en användarmanual och behövde ta skärmdumpar vid en resa. Så jag var 15 minuter i Västerås och vände. Vilken tur att man kan jobba på tåget också, så jag hann förbereda för möten med leverantörer till kundtjänst-verktyg för sociala medier, vilket är ett uppdrag som jag leder på min roliga placering på Säljkanaler.

Väl tillbaka på kontoret publicerade jag och Victor Exjobb och Internship som SJ erbjuder i vår. SJ är ett spännande företag i förändring och en trevlig arbetsgivare och nu finns riktigt bra chanser för studenter att få uppleva detta! Som intern får man jobba på riktigt i 8 veckor, med projekt inom marknadsföring eller strategi, och som exjobb har man chans att få jobba med marknadsföring eller kostnader och kvalitet. Kommer bli kul att knyta samman studenter med arbetslivet! Se sj.se/jobb.

Sådär kan en tisdag i november se ut. Nästa tisdag blir garanterat helt annorlunda, för då ska jag på ledarskapskurs.

Vänliga hälsningar
Ida

”Jobbar du med Facebook och sånt då eller?” Det är responsen jag vanligtvis får av mina vänner när jag berättar att jag jobbar på vår digitala avdelning. Det är ungefär som att fråga en vinkännare om dem brukar dricka lådvin eller att fråga en musiker ifall deras senaste konsert var på en karaokebar. I dagens värld där digitalt nu står för en revolutionerande samhällsomvandling så är sociala medier bara toppen på ett isberg. Ett isberg som består av mycket mer än några likes eller delningar på Facebook. I min roll som digitalt ansvarig på Coca-Cola Enterprises så är min huvuduppgift att vår organisation lyckas med att ställa om sig till en ny verklighet där majoriteten av Sveriges befolkning spenderar mer tid framför sina skärmar varje dag än de spenderar med sina barn och vänner! Mitt mål är inte att driva varumärke utan att istället driva försäljning och hitta nya kreativa kundsamarbeten ihop med exempelvis Pressbyrån, SF Bio eller COOP. Vårtfokus ligger på att inspirera konsumenten under alla hens delar av  köpprocessen: från hemmet, till butik samt efter köpet. Något vi på Coca-Cola Enterprises gör otroligt bra idag, vi i den svenska organisationen har blivit nominerade till hela två priser på EMEA Smarties awards i år för bästa mobila marknadsföringsaktiviteter. Men det finns otroligt mycket mer att göra och det jag drivs av på den digitala avdelningen är just det att vi hela tiden får möjlighet att bryta ny mark ihop med våra kunder och kollegor!

Men i höst har jag fått äran att vara en del av vårt projektteam som faktiskt jobbar med någonting som är långt viktigare än försäljning, nämligen alla människors rätt att äta sig mätta. I samarbete med Sveriges Stadsmissioner kommer vi i jul nämligen se till att 100 000 måltider delas ut till människor i utsatthet. I det sammanhanget känns försäljning, digitala aktiviteter och vad mina vänner tror att digitalt arbete går ut på väldigt sekundärt! Hoppas ni också engagerar er genom att besöka Sverigesstadsmissioner.se/cokejul

Ha en fortsatt bra dag och ta hand om varandra!

PS, nedan kommer lite bilder från min torsdag på jobbet:

Nyss utkommen från ett möte med vår Shopper Marketing-avdelning där jag presenterat vår nya digitala plattform:

Besöker inspelningen av en Stop-motion film som vi tar fram för att kommunicera det fantastiska jobb vår säljkår gör varje dag:

Torsdagar är veckans bästa dag, för då bjuds det på Pannkakor i vår restaurang (vilket naturligtvis måste delas på snapchat):

 Därefter spenderade jag eftermiddagen med att planera ett spel som vi ska lansera ihop med en av våra viktigaste kunder i jul!

Hej!

Nu har det gått två veckor sedan Simon sist skrev ett blogginlägg. På dessa två veckor har väldigt mycket hunnit hända. Förutom det dagliga arbetet som består av manuellt testande har vi fått ett autotest som ska skrivas som en början på nästa del av testblocket. I de manuella testerna får man oftast leta runt och utforska för att se om funktionaliteten är den man förväntar sig. I autotesterna däremot kontrollerar man gärna sådant man vet, t.ex. utdata mot känd indata vilket inte borde förändras bara för att man patchar något annat. Helt enkelt, ett relativt snabbt sätt att kontrollera att saker fortfarande fungerar när man gör förändringar.

En rolig grej som Simon berättade om i sitt inlägg var att vi hade Shipit. Shipit är en händelse på Cinnober som pågick från 12:00 på torsdagen till 12:00 på fredagen där alla på företaget hade möjlighet att göra/bygga vad de ville. Jag och Simon gick med i ett projekt där man skulle bygga ett testverktyg för SWIFT meddelanden. SWIFT är ett protokoll som används av banker för att genomföra transaktioner. I det system vi jobbar i används det bland annat för att bokföra pengar och värdepapper som pant på den handel man utför. Kort sagt åker SWIFT-meddelanden lite fram och tillbaka och när man vill lägga in pant för att testa detta behövde testaren manuellt redigera meddelandena efter mallar. Det testverktyget gör är att automatisera processen att godkänna meddelanden och skicka in svar vilket sparar otroligt mycket tid när man testar.

Själva Shipit dagen var mycket rolig och vi satt sent på torsdagsnatten och kodade på vårat lilla projekt drivna i äkta lan-anda på pizza och andra godsaker. Typen av projekt var väldigt blandade, allt från testverktyg och tidsrapporteringsprogram till spel, finansiell teori och nätverksanslutna arduino med olika sensorer. Bredden och kvalitén på shipit projekten var fantastisk och det var riktigt kul att vara en del av. Lite olika priser delades ut och vi vann faktiskt ett pris för bästa projekt då det blev ett riktigt bra resultat och halva gruppen bestod av rena nykomlingar. Det var en fantastiskt kul dag (och natt) och jag ser fram emot nästa tillfälle!

Prisutdelning efter Shipit, notera de magnifika tröjorna dagen till ära!

Avslutningsvis har scrum-teamen i projektet blandats om och jag och Simon sitter inte längre i vår egna lilla traineehörna. Vi började jobba här  mitt i en sprint och vi får nu möjlighet att vara med från början när vi nu går in i en ny utvecklingsfas, vilket känns  riktigt bra.

Sedan det förra inlägget för drygt fyra veckor sedan så har Ida och jag hunnit vara med om massor! Vi har avslutat vår placering på IT och gått vidare till att lära känna marknadsavdelningen, deltagit på två arbetsmarknadsdagar, genomgått SJs interna chefsutbildning, fått inspiration på säljkonferens, skaffat perspektiv tillsammans med SJs alla chefer på höstens Ledardag och så vidare, och så vidare. Och detta då utöver att vi fått sätta tänderna i uppgifter på våra nya placeringar och genom det också fått lära känna nya härliga kollegor.

Så en utav det största utmaningarna som jag ser med att vara trainee på SJ, är helt enkelt att prioritera bland alla de möjligheter som erbjuds oss. En väldigt positiv problembild som jag är väldigt glad över att behöva lösa!

En utav de två arbetsmarknadsmässorna som jag nämnde inledningsvis var självklart Traineedagen – vilken dag! Riktigt kul att få träffa alla och känna på det intresse som finns för SJ och vårt traineeprogram. I och med att vi i montern, trots förstärkning från kontoret, var så långt mycket färre än alla ni besökare så skulle jag vilja ta chansen här till att föra fram det som fick mig att välja att vara trainee på SJ. Just bara för att jag inte hade möjlighet till träffa er alla under dagen.

Att jag landade på SJ beror i alla fall på tre saker: människorna, förändringsviljan och produkten.

Visste du att du endast kommer ca 10 meter med bil innan du släppt ut din andel av utsläppen från en tågresa Stockholm-Göteborg? Jag hade inte koll på det innan jag började här. Jag visste att tåg var ett miljövänligt färdsätt och så men inte att det var SÅ bra. Oavsett om jag hade koll på det exemplet innan jag började eller inte så tycker jag att tåg är en given del i hur vi ska lösa våra infrastrukturutmaningar i framtiden. Och för att det ska vara attraktivt att satsa på vårt rälsnät så behöver det också vara attraktivt köpa sig en tågbiljett och det är där jag kan sätta in en stöt genom att vara på SJ.

Det händer inte bara mycket saker för Ida och mig utan hela SJ är i mitt i en oerhört stor kraftansträngning för att förändras och utvecklas. En oro som jag kommer ihåg att jag hade innan examen var huruvida jag skulle vara relevant och kunna bidra till det ställe där jag skulle komma att arbeta. Den oron är som bortblåst nu eftersom det genom allt förändringsarbete hela tiden öppnar sig möjligheter till att bidra.

Redan första gången jag var på besök på kontoret så greps jag av hur taggade och härliga alla var. Det fanns ett märkbart driv i alla. Det där fastnade hos mig och, den rätt så klyschiga, utsagan om att det är ens kollegor som gör arbetsplatsen blev supertydlig och verklig eftersom jag vet att jag får energi av att trivas med min omgivning. Något som jag inte tror mig vara ensam om.

Så för att runda av det här så är mitt medskick att när du nu ska börja fundera på var du vill söka dig så känn efter och fundera kring vad du verkligen prioriterar hos en arbetsgivare. Och inte nödvändigtvis det som alla andra tittar på eller det företag som synts mest i marknadsföringen mot din utbildning, utan börja i en egen önskelista istället för en som är specad av någon annan.

Ha det toppen och om det dyker upp några frågor så är det bara att slänga iväg ett mail till Ida eller mig (du hittar våra uppgifter på vår Traineeguiden-sida)!

/Victor

Hej och hå!

Nu är det äntligen min tur igen! Det har gått 6 veckor sedan jag bloggade senast och nu tänker jag berätta lite i helhet hur jag ser på utvecklingen hos mig och vår grupp.

I en perfekt värld får alla gå ett traineeprogram.

Att tillsammans med 5 andra utbildas till något vi alla tycker är lika intressant och roligt är något som jag verkligen utvecklas i. Jag tycker det är otroligt spännande att se och vara med när 6 väldigt olika personligheter samarbetar och skrattar mot samma mål. För kul har vi tillsammans! Jag tror inte jag någon dag på dessa veckor har gått från jobbet utan ett gott skratt under dagen.

Men förutom att vi har väldigt roligt tillsammans så lär vi oss väldigt mycket. Ni har ju redan fått läsa om vad vi gjort dessa veckor så jag tänker inte gå igenom dom igen. Däremot tänkte jag bli lite personlig och skriva lite om hur jag som person tycker att jag utvecklas av detta traineeprogram och vår grupp.

Jag tycker det är väldigt viktigt att aldrig stänga dörrarna till förändring. Jag menar då dörrarna till personlig utveckling. För är det något som gör att jag utvecklas som person så är det när jag sätts med en grupp människor jag inte känner och som inte är som mig. Detta är något man oftast utsetts för några gånger i livet. Men när man börjar ett traineeprogram där alla går igenom samma sak tycker jag att det blir mycket tydligare.

Jag tror inte det går att komma ifrån att man går ihop bättre med vissa människor än andra, men att bara umgås med människor man går bra ihop med tror jag stoppar den personliga utvecklingen. Kruxet med detta är att våga utmana sig själv till att dra sig mot människor som inte är lik sig själv. Kanske är det att välja att göra en gruppuppgift med en annan person än den man brukar, kanske är det att sätta sig vid ett annat bord i fikarummet.

Det jag vill komma till är att vi är en grupp väldigt olika människor, det gör att jag hela tiden måste tänka utanför mina egna ramar eftersom de inte ser alls likadana ut som någon annans ramar i det här rummet. Det tycker jag är otroligt spännande och väldigt väldigt roligt. Därför hoppas jag att alla som har chansen att gå ett traineeprogram gör det, och får du inte chansen till det så våga dra dig till människor olika dig själv ändå!

Nu har ni inte fått veta allt vad vi gjort denna veckan en för att ni ska få en liten inblick i vår analysvecka kommer lite bilder från veckan. Så det viktigaste till sist! Martin har fyllt åt i veckan och tog med sig tårta 😀 GRATTIS MARTIN!!!!

Hej!

Det var länge sen jag skrev nåt på bloggen. Traineeprogrammet tog slut för drygt ett halvår sen. Det var ett riktigt lärorikt och spännande år. Vi hade många kurser i olika områden och fick prova alla viktiga roller inom företaget och lära oss om verksamheten.
Jag har jobbat som utvecklare sedan traineeprogrammet var slut i LMEClear projektet fram till början av mars men nu har lite mer spännande saker hänt på Cinnober!
Cinnober har en ny kund: Australian Stock eXchange (ASX) och jag har börjat jobba i det nya projektet. Vi ska bygga ett trading system åt dem. Det blir mycket nya saker att lära mig eftersom jag jobbade med ett clearing system hittills och nu blir det trading. Det ska vara lättare än clearing iaf!
Jag har flyttat till andra sidan av kontoret och sitter med det nya teamet. En utmaning i ASX är att vi måste hitta ett bra sätt att hantera tidsskillnaden som är 10 timmar. Vi är just nu i planeringsfasen av projektet så vi har ganska många kravare (Busineess Analyst) som har åkt till Sydney för att reda ut vad vi måste bygga.

Ni kan läsa mer om ASX och Cinnober här: Cinnober to provide ASX with new trading system

Being a trainee means that you automatically build a big contact network when working in different departments and functions in the company. Besides your ordinary work tasks, you should also take the opportunity to meet with people you wouldn’t meet otherwise. Or go on study visits and learn how they work elsewhere in the company, and with what. In many ways, what you do is to devote yourself to tourism. It might take a while getting used to it. But I can assure you that when you do, you will learn so much more! It gives you an holistic view of the business that most other people probably don’t get. At least not in the same way, and probably not as easy.

Tourism in this way could make you a link between different functions within the company. It is not uncommon that you have some kind of knowledge which is of great importance to others. For example, I booked a lunch meeting with a manager at a completely different function in the company, just because I want to understand more. I presented some topics that I wanted to learn more about at that meeting. And guess what, my point of view of what I wanted to talk about turned out to be exactly what they are in need of in their organization right now. Win-win! It feels great to not only learn from others, but also being able to teach others something!

If you ask a previous trainee what he or she had wanted to do differently if they got the opportunity to be a trainee once more, many of them will say that they had wanted to use the time to network more, smarter, or more efficient. This is a hot tip for you, whoever you are. Use your time to network. Book meetings, go out there, talk to people. And if time is of short supply, book a lunch meeting, everyone’s got to eat right? You never know what they can teach you, or what you can teach them for that matter! In many ways, being a trainee is like being a tourist. So, use your time to see as much of “the world” as possible.

Last week was a very interesting week for sure! Not only did I get the opportunity to have lunch with Christopher Podgorski, Senior Vice President Trucks. But I also got to meet a bodybuilder and visited a dealer and the distributor in Sweden.

Wait what, bodybuilder? What does this have to do with work?

As some of you might know, a concrete mixer on a truck as an example is not made by the truck manufacturer, it’s made by a bodybuilder. So a bodybuilder in this case is not the same definition that you can find on Wikipedia (“Bodybuilding is the use of progressive resistance exercise to control and develop one’s musculature”), it’s a company building bodies for trucks. The world of bodybuilders (haha) is a totally different thing than the modularised world we are used to at Scania. We often compare our product with Lego, and that our strength is that we are the best at combining the Lego parts together in a structured way so that the Lego box does not look like the floor of a messy children’s room. But when it comes to bodybuilding, everything is custom made. So basically, it is like putting Lego, Duplo and building blocks together and expect that it doesn’t fall apart when someone is moving.

The meeting with the bodybuilder didn’t have much to do with my current assignment. But this is one of the advantages with being a trainee – you can join in on meetings and go on study visits just to learn something new even if it is not super relevant to your current tasks. It was a really interesting meeting with a lot of technical discussions. This is definitely a priceless experience for me. You might think that this was not really a big deal, but I insure you that it was! I learned a lot!

Last Friday, all of us trainees were booked to visit the Scania dealer in Kungens Kurva and Scania-bilar Sverige AB which is the distributor in Sweden. At both the dealer and the distributor, we got really good presentations where we could ask lots of questions. And at the dealer we also got a tour of two of the three workshops. If it weren’t for the reason that my trainee colleague is working at the dealer this period and wanted to invite us, we wouldn’t have gotten this great opportunity! Definitely a positive thing with being a trainee.

These visits opened up a whole new world with ways of thinking that me and my fellow trainees will take with us and apply in our other work. For many of us, this was the first introduction to sales strategies and how the actual sales- and service organization works. It was a really educational day!

One thing that I will remember extra strongly are these sayings: “Never stop being a trainee”, “Once a trainee, always a trainee.” The title trainee will disappear, but in that sense that we are changing positions in the company, applying best practice everywhere we go, that we should never stop with. And as I have said before. This is when it starts. Once a trainee, Always a trainee.

The headline of this post seems to be a thing many students are wondering. So I thought I will try to answer it!

When I was still in the university, I almost always had a lunch box with me. Mainly because it’s cheaper than eating out all the time. But since I started at Scania, the lunch box normally stays at home. Partly because it is easier, not having to bring food and cutlery on the train, but also because it still feels “a little luxurious” eating out.

The lunchbox is still with me from time to time, but I don’t feel as tied to it now as I was when I studied. So if you are wondering if the answer is lunchbox or no lunchbox, you don’t need to worry. That’s usually sorted out pretty quickly. You can always ask you colleagues how they normally do. And your first working day you are probably invited to lunch with, and paid by, your manager. I’m not saying that it is like that everywhere, but generally that’s the custom.

So the short answer is, it depends. There really is no answer. Do whatever suits you!

Until next time…. Take care!