Då var det dags för mitt allra sista inlägg på traineebloggen, snabbt räknat verkar jag totalt ha fått ihop 12st sedan starten i mars. Inte så himla många kan jag känna såhär i efterhand.. Men det kanske är ett tecken på att jag har det alldeles för kul på jobbet, tiden bara försvinner!

Här kan ni se några av de artiklar jag köper i pressgjutet aluminium...

Traineeprogrammet har varit en fantastisk resa. Programmet har inneburit 14 månader som varit otroligt jobbiga på många sätt men som jag i efterhand förstår verkligen fått mig att utvecklas både professionellt och personligt. Markus Nikkinens ord i hans sista blogginlägg här på traineebloggen kan jag verkligen identifiera mig med – jag har ”varit yr som en höna och känt mig som ett skämt”. Att ha varit det under 14 månader hjälper dock inte, jag känner mig precis lika yr igen, nu när jag gått på min ordinarie tjänst.

Så jag väntar på irra rätt och ut ur det stora bollhavet som jag just nu befinner mig i. Inköp är en otroligt spännande arbetsplats, det går nog nästa aldrig att bli fullärd. Just därför känns det mest som att simma omkring i ett bollhav. Jag kan lära mig mitt jobb utifrån olika perspektiv: administrativt, inköpartiklarnas funktion, hur olika leverantörer arbetar, tillverkningsteknik, förhandlingsteknik, juridik, ritningsgranskning, relationsbyggande med leverantörer, ekonomisk granskning av leverantörer (extra viktigt om det skulle komma en ny nedgång nu) osv. Just nu jobbar jag nästan dygnet runt – för ja, jag drömmer faktiskt om jobbet. Nördigt nog tycker jag att det känns helt rätt! För är det något jag har blivit under mitt traineeår så är det lastbilsnörd (hoppas att jag inte låter allt för knäpp!).

Hoppas ni fått lite inblick i Scania via mina inlägg – de nya traineerna har verkligen kickstartat med sitt bloggande så missa inte dem!

Gott Nytt År!!!

Då var det bara två veckor kvar. Två veckor av hela 15 månader som trainee på Scania. Så nu är det dags att bli vuxen? Eller vad är det som händer egentligen?

Just nu frågar många mig om jag har fått fortsatt jobb på Scania. Vad dessa personer inte känner till är att traineerna på Scania faktiskt har en tillsvidareanställning från dag 1. Dvs. traineeprogrammet är en lång utbildning som betalas av en ”hemmaavdelning” som gärna ser att man kommer tillbaka efter avslutat program. Under hela traineeåret har jag vetat att jag ska få en fast tjänst på den inköpssektion som arbetar med inköp till drivlina (motor, växellåda, axlar) men jag har inte haft någon aning om vilket segment jag ska få. Redan när jag ansökte till traineeprogrammet förklarade jag dock att jag gärna skulle vilja jobba med projektinköp som är lite mer tekniskt orienterat än produktionsinköp. Efter tre månader bland de underbara nördarna på R&D (ojoj, vad kommentarer jag fått på mitt uttryck ”Nördarnas paradis” i ett tidigare inlägg!) känner jag mig också nördigare än någonsin och har uttryckt ännu starkare önskan att få jobba med projektinköp. Och nu står jag här som blivande projektinköpare av pressgjutet aluminium!

På mitt visitkort kommer det alltså att stå ”Project Sourcing Manager – HPDC ” (High Pressure Die Casting). Låter det inte spännande så säg?! Detta jobb kommer att innebära att jag ska välja leverantörer och förhandla pris för nya artiklar som ska föras in i produktion. Scania har ju t.ex. precis lanserat den nya EU6 motorn – för denna motor behövs det ett gäng aluminiumartiklar som inte går i dagens produktion. Utifrån befintlig leverantörsbas (ibland tas nya leverantörer också in) har min föregångare därför valt den mest konkurrenskraftiga leverantören för artiklarna, lagt prototyporder, lagt verktygsorder, lagt serieorder osv. Jag ska fortsätta blogga fram till årsskiftet så snart får ni höra lite mer om livet på mitt ”riktiga” jobb. 28 november drar det igång och jag är grymt taggad!

På Scania säger man ofta ”arbeta med detaljerna och förstå sammanhanget”. Traineeåret har verkligen bjudit på möjligheter att se de olika verksamheternas detaljer samtidigt som jag fått en överblick. Att arbeta på en avdelning i enbart tre månader gör ju att man nästan har en extern persons ”glasögon” på sig och man vågar ifrågasätta de detaljer som organisationen ser som självklarheter. Eftersom jag nu har arbetat på inköp, i produktion, på marknad och på R&D har jag även fått en förståelse för de större sammanhangen. Det är faktiskt en otroligt häftig känsla att jag får allt detta med mig till starten av mitt ”riktiga jobb”. Är lite roligt när man inser att mycket av det som tidigare bara varit floskler faktiskt har relevans…

Genom att testa fyra olika arbetsplatser har jag även insett att det är de små detaljerna som avgör hur jag trivs på jobbet. Det är inte arbetsuppgifterna som är mest betydelsefulla för trivsel och engagemang i arbetet, det är många andra faktorer som är betydligt viktigare:

• Närhet till stöd från chef. Jag vet nu att jag oftast inte behöver så mycket stöd från chefer men jag vill ändå att chefen ska sitta nära mig så att jag har möjlighet till snabba frågor när jag väl behöver det. Att ha chefen i ett helt annat land var inget framgångsrecept för mig (även om det innebar att jag fick sitta på café och jobba)….
• Grupptillhörighet. Det kvittar om jag har varit ensam om att vara tjej/ung/civilingenjör/svensk/västgöte på mina arbetsplatser. Det jag har uppskattat mest är att snabbt få bli en naturlig del av gruppen (en talang som jag tror jag har utvecklat ganska väl under traineeåret… ). En skämtsam jargong ser jag som ett viktigt led i att kunna arbeta bra tillsammans. Även om hela fikarummet vänder sig om när jag tydligen uttalar kex på ”fel” sätt…
• Att arbeta tillsammans. Innan jag började på Chalmers tyckte jag att jag arbetade absolut bäst ensam. Nu är det helt annorlunda. Jag vet att resultatet blir mycket bättre om fler är med och bollar idéer, ifrågasätter och smittar av sig med engagemang. Mina tre månader i Prag var som att göra ett exjobb på egen hand, jag är väldigt imponerad av er som faktiskt gjort det!
• Att ha lagom mycket att göra. Självklart är spannet för ”lagom mycket” väldigt smalt men jag tycker att det är roligare att ligga lite över än under detta spann. Om man har lite för mycket att göra kan man ju i alla fall prioritera men om man har för lite att göra utvecklas slösurf snabbt till en enorm tristess (Aftonbladet uppdaterar allt för sällan…).
• Fikakultur. Jag gillar att vi tar riktiga fikaraster på R&D, jag tror helt ärligt att det ökar produktiviteten övrig tid om man kan sitta och snacka av sig på fikarasterna. Dessutom gör allt mitt Excel-arbete just nu att jag måste ta paus för att inte se blåa streck framför ögonen…

Nu ska jag fortsätta analysera oljeprov. Ha det bra i höstsolen!

Back in business! Jag hade aldrig kunnat drömma om att fyra veckor skulle kännas som lagom lång semester. Jag trodde att skolans 10 veckor var det enda alternativet för att verkligen kunna slappna av. Men nu sitter jag här i Södertälje och är otroligt utvilad och taggad för att sätta igång att jobba.

Eftersom semestern kom precis efter mina tre månader i Prag valde vi att tillbringa hela semestern i Sverige. Vi luffade runt hon föräldrar, morföräldrar och vänner och hade riktigt sköna veckor. En vecka tillbringades även i Stockholm för att inreda vår nya arbetshörna. Nu har jag fått ett alldeles eget skrivbord och möjlighet att alltid ha min symaskin stående framme. Så förhoppningsvis kommer hösten att innebära lite syprojekt på fritiden.

Nu har dock min sista traineeperiod startat och på fritiden går mycket av min energi åt att bearbeta alla intryck från jobbet. Känns lite sorgligt att detta är sista perioden men samtidigt ska det bli skönt att få en riktigt plats på Scania, dvs. ett skrivbord, ”riktigt” ansvar och möjligheter att jobba långsiktigt. Nu ska jag dock leka utvecklingsingenjör i tre månader, min nya position är nämligen på avdelningen för oljesystem (för motorer) på R&D.

Helt plötsligt sitter jag alltså i nördarnas paradis och ska vara med och bidra till Scanias framtid. Hela min avdelning består av smarta killar som gillar motorer och att sitta och klura på nya, smarta lösningar. Otroligt inspirerande! Att det är en massa hemliga grejer de pysslar med tycker jag gör allt ännu lite roligare…

I veckan började årets traineekull sin anställning på Scania, känns helt sjukt att det var ett år sedan vi började. Ska bli väldigt spännande att de träffa de nya imorgon för att välkomna dem till livet som traineer. För visst är det en livsstil att vara trainee och jobba med lastbilar. Jag spanar alltid lastbilar, vart jag än är…

24 hours left of my Czech adventure. 24 hours left of my escape from “normal life”. 24 hours left of a very nice but sometimes challenging part of my life.

Yesterday I presented my projects to my boss and unfortunately I realized that I haven’t contributed with much substantial value to the organization during these three months… My boss’s interest has changed during the time I have been here and the project I focused the most on is no longer that important to him. But of course, a trainee program is maybe not so much about bringing value to the organization while being in the program. It is more about investing in your own knowledge base. At least I have to tell myself this to not be too disappointed.

Too late to improve my projects so now something completely different. Top lists seem to be very popular in Czech Republic so before going on summer holiday I will give you two top lists based on my three months here.

Best things regarding Czech Republic;

1. The beautiful city of Prague – I will definitely miss my favourite spot in Prague which is a slope with apple trees and with a perfect view of the whole city.

2. Beer – the Czech beer is definitely the best you can find and unfortunately it doesn’t taste the same if you have it in another country…

3. Proximity – everything is so close when you compare to Swedish distances. You can reach most boarders of Czech Republic within two hours. As soon as you get tired of Czech Republic (?!) you can easily go to all the neighbouring countries.

4. Czech colleagues – since my colleague Tomas is standing behind my back right now I have to say that he also has to be in the top list! (Even if I have only won the daily football game once during my whole time here…) Czech people are really nice – I actually experienced that it was easier to get to know my Czech colleagues than the Swedish I had in previous periods.

Best things with going back to Sweden;

1. Family and friends – going away for this long time is really great if you want to get a reminder of how important your family and friends are.

2. Swedish language – as I have said before, it is really frustrating to not understand what people ask you in shops, what is written in the newspapers, what my colleagues are laughing about, what the warning signs in traffic tells you etc. I love the Swedish language!

3. Normal situation – I never thought I would ask for this but now I really want to go back to the “normal situation”. I want to start cooking again, I want to take care of our apartment and I want to sit in the best corner of our couch…

4. Being where the action is – oh yes, it is really important to understand our customers and see how and where the money for my salary is generated. BUT the factory is so far away… I really enjoy being close to the factory when working in Södertälje. There is a daily pulse and you have the possibility to affect the product that is coming out of the factory.

I hope you all have a nice summer and see you in August! (Then I will tell you all about my last trainee period – An oil project in the R&D department….)

Wow! Today I realized that I only have nine days left to work on my projects. Well, I have four weeks left in Czech Republic but only nine days in office. So now I have to use the typical cliché that all blogging trainees seem to believe in – “time flies!”

Two weeks ago I started to feel homesickness; I felt that the language barriers were really disturbing me, my projects were not progressing as I wanted and my boyfriend was too far away. Then I read in an expat guide that this is classic. When the first excitement and love of the city starts to fade away it is very common to get depressed. So how did I get out of this dip? Well, nice friends seem to be the best cure. At first a friend from high school paid a visit and we spend a lot of time on talking bullshit and relaxing. Then three Scania trainees and my boyfriend came to celebrate Swedish Midsummer in Prague. IKEA is really fantastic; they offer everything that is needed for a nice midsummerdinner . We had herring, meatballs, potatoes, sour cream, chive, crackers, strawberry cake and snaps. As you can see in the photo we had a very nice afternoon in the sun (there was only a little accident when two dogs came and licked our plates…).

With less homesickness in my heart I now believe that time will continue to fly; the rest of the time abroad will only be a travel downhill:

• Tomorrow I will meet the biggest Scania customer in Czech Republic, HOPI. I asked for 20min to ask questions but today I was informed that we will have one hour together. I’m really excited but also a bit scared that I won’t have enough questions for one hour…
• Next week we will finally have two days of public holiday. These are the first ones during my stay in Prague. The fact that Czech Republic has one of the least religious populations on Earth seems to be affecting the number of public holidays. It is certainly not giving any bigger number of holidays…
• In two weeks we will have a marketing meeting in Hungary. We will spend two days by the Lake Balaton. It is the largest lake in central Europe and is situated in a very nice wine region. I’m also planning to stay in Budapest during the following weekend, which I hope will be great.
• Last but not least, when I finish my time in Czech Republic I will have my first summer vacation with payment. That actually feels a bit strange. Strange but nice!

For those who are interested in better understanding of what engineers really do at Scania I can recommend the new blog of Linus Kingfors. It is written by a summer trainee whose mission is to bother engineers…

I’ve heard from older trainees that have been in Czech Republic that they have had too little to do at work while being here. Maybe it is just the culture or they really want us to enjoy Prague instead of feeling pressed because of work. The same thing has happened to me. Last few weeks I have felt that I’m about to finish my projects soon, which I also told my boss. This however made me end up with a new office…

Or maybe not just one office, rather a whole city full of offices. Because when I told my boss that it was boring to have too few things on my daily agenda, he thought that I just needed new inspiration, a change of working environment. So instead of any new projects he told me to find I nice café that I could work in. Since I run my own projects without any connection to the daily work of any of my colleagues he thought that I should take the chance to find inspiration somewhere else than in the Scania office.

So here I am, at café Louvre with a Summer Ice Tea in my hand. Maybe my boss was right, sitting eight hours a day in front of the same computer isn’t the optimal solution when you need to be creative (but isn’t that just what I have to do when starting my “real” working life?). Of course I can’t say no when I get this chance so if you need any advice on cosy cafés with free WIFI in Prague, please contact me J

The part with not getting any new projects was not 100% true. I was actually invited to take part in the release and maintenance of Scania Czech Republic on Facebook. That is a project that really needs creativity. I read a lot of blogs and different advice on the Internet of how to use Facebook for marketing and communication. Most of them agreed that the language has to be very informal and friendly and you really can’t sell anything directly on the page. The fans have to feel that the company has a real personality and is interested in listening to the customers. Still, the hardest issue in the beginning is to reach the fans and involve them in creating the page. My colleague that is responsible for the page wants to have 80 000 fans within one year. That seems way too optimistic to me, but we will see who has to buy a nice dinner in June next year (I have put a note in my Outlook so I wont forget to check).

Now I will order a strawberry pancake… Good that I was out running yesterday!

I really don’t know where to start… I have already been in Prague for more than four weeks and all the impressions from the town, work and colleagues are getting mixed in my head. Before I left Sweden I was scared and worried about this period abroad but now I just love it. There are of course times when I feel lonely, uncomfortable and left out since I don’t know the language. These moments are however definitely compensated with hundreds of positive things.

The city – According to Wikipedia Prague has been the political, cultural and economic centre of Europe and particularly central Europe for the over 1100 years of its existence. So you can imagine that there are plenty of historical buildings worth seeing. The Old Town has a charm that no modern city could ever get with all cobblestone streets which network is such a mess that it is not even worth using a map. It is easier just to walk in the direction that you think is correct. And you should definitely not be wearing shoes with sharp heels.

It is also really easy to keep your cost of living down (if you’re not a spender like me…). The food prices are sometimes even hard to grasp, in the cafeteria at Scania you buy a complete meal for less than 20 SEK. You should also drink beer instead of any other beverage since most of the time it is even cheaper than water… The price of 0.5 l beer is less than 15 SEK even in the more touristy parts of town. The big drawback is of course that it is easy to focus on food and beer instead of exercising.  

My work – I have three different projects that I’m currently working on. I probably shouldn’t go into details but roughly I will try to find the factors that make customers buy Scania in Czech Republic and which marketing channels that should be used to communicate these factors. In the third project I will make a landscape assessment of all IT-systems that contain some customer information and try to figure out how and if these systems should be connected to the CRM-system (Customer Relationship Management). What information could be important for the salesmen and workshop to have easy access to when meeting the customers?

It is fun to have my own project since I can plan and run them exactly as I want, but it is also rather lonely since I don’t have anyone to discuss with. My colleagues run their own projects and my boss who initiated the projects are only here twice a month. Czech Republic belongs to the Scania CER region together with Slovakia and Hungary, and to be close to all employees my boss has his office in Slovakia. On the bad side this means that I can’t have discussions with my boss on daily basis but on the good side it also means that my colleagues are pretty relaxed in office. It’s entertaining to see how many people are real “ögontjänare”…

My biggest challenge in the country and especially at work is the language. There is no problem to talk English with my colleagues in the marketing department and with most of the managers but beyond that it is harder. It is highly frustrating that I can’t communicate with the salesmen and customers since their knowledge is really important for my projects. Before going to Czech Republic I was convinced that I would try to learn Czech but when arriving here everyone just laughed at me and told me that was waste of time since it is such a difficult language. After reading the following I can understand what they mean: “Every noun is either feminine, masculine inanimate, masculine animate or neuter. There are four different forms of feminine, four of neuter and two each of masculine animate and inanimate, and each form has a different ending, depending on its declensions: twelve different noun types, each declined seven different ways. That’s eighty-four altogether, and double that number because that’s only singular and every noun is either singular or plural.  So there are one hundred and sixty-eight forms a noun can take” (from Me, Myself & Prague by Rachel Weiss). And then we have the adjectives and verbs… So no, I will stick to the corporate language English and use interpreter when talking to salesmen and customers.

The people – Before going to Czech Republic I heard that staff in shops and restaurants are still stuck in communist culture and don’t make any bigger efforts to serve their customers. This might be true to some extent but I really don’t have any problems with this, as long as you make an effort and start with “Dobrý den” they are even prepared to speak English J  I also heard that Czech people are hard to get to know, a statement which I really don’t believe to be true. I have already been on a spring festival together with one colleague, been invited to relatives of another colleague and discussed marriage and communism with a third. I think that’s the best “get-to-know-progress” in any of my trainee periods so far.

I have also noticed some habits and cultural characteristics which I think are amusing. For example it is hard to find toilet paper without any color, smell or other add on, people don’t turn the lights on in the office (they rather sit in the dark, I still don’t understand why), women have to walk one step ahead of men and absolutely first through the door and all door locks requires the key to be turned two complete turns before the door is locked. All families should have at least one dog (even if they live in a small apartment in the middle of Prague) and it is perfectly normal to make out in public as if you were in your bedroom…

Oh, this became a very long text… Finally I want to say congratulations to those who have been employed as this year’s Scania trainees! I think you have a very nice year to come.

I’m in Prague! Since I now live in a country that lacks åäö on the keyboards I will start writing in English instead of Swedish (I want to make it easier for you as a reader). Since I haven’t written anything during the last two weeks I will start with a recap.

Two weeks ago we had a seminar week that dealt with the “sales-to-delivery” process. Markus has already mentioned some of the things we did that week and I really can’t do anything else than to agree with him that it was a very nice week. I now have some knowledge in the selling process, which is very good since I’ll be working at the Importer in the Central European Region (i.e. Czech Republic, Slovakia and Hungary). The importer works more strategically than the dealers and has all central functions required in the region but it is still a lot about selling trucks. Today I will meet my manager for the first time and he will give me information about the projects I should be working on during my time here. I don’t think it matters that much what kind if projects I will get, I still think I will have a great time here (I heard some rumors that I will be going Hungary for some time as well, fun!).

Last week, six of the trainees went to Cambridge for language training. It actually was really challenging, in the mornings we had 3 hours of group lessons and in the afternoons we had 3 hours of one-to-one lessons. The teachers were great and we focused a lot on interaction and discussions, we were also pushed to use common phrases and expressions such as “are you telling porkies?” and “he is trying to pull a fast one on us”. We actually got points every time we managed to use any of the phrases that we were taught and in the end of the week the winner got a price. It was a fantastic week with intense days and fun evenings. We managed to visit at least six different pubs and bars and we also had dinner at Jamie Oliver’s Italian restaurant. All six of the trainees really tried to get together as much as possible since we all knew that we would be quite lonely in the coming three months in our new postings…

So, this Saturday I arrived in Prague. At first the taxi driver could not find the correct address since it is such a small alley that it is almost impossible to drive there and the GPS did not show it. When I finally got there I was really tired and hungry so the first thing I did was to eat at McDonalds…. Then you at least know what you get. I will however tell you all about Prague and the real Czech food in coming posts – now I will meet my manager!

Nu har nedräkningen startat. En vecka kvar på min nuvarande praktikperiod och sen är det dags för en riktigt spännande månad. Jag trivs jättebra på mitt nuvarande jobb men efter 3 månader kommer ändå känslan att jag har förstått vad jobbet går ut på och det är dags att testa något nytt. I april är det dags för seminarievecka tillsammans med de andra traineerna, språkvecka i Cambridge och mina första veckor på praktiken i Prag.

Utlandstjänst känns spännande men samtidigt lite skrämmande. Tre månader i en ny stad med nytt språk, nytt jobb, nya kollegor och ny kultur. Hur ska jag ens lyckas ta mig till jobbet första dagen? Ska jag våga ta bilen? Vi gick en kurs i ”Hälsa och säkerhet vid tjänsteresa” och fick då lära oss att de största riskerna vid utlandstjänst är förknippade med droger, prostituerade och trafik. Inget av detta kommer att bli särskilt svårt att hålla sig undan från, förutom just trafiken då. Fick dock höra från en gammal trainee att ”kollektivtrafiken är väl utbyggd med både tunnelbana, spårvagn och buss och funkar oftast klanderfritt”. Så för en gångs skull kanske det är ett bra alternativ att åka kollektivt.

Som ung i karriären upplever jag att man förväntas vara sugen på att arbeta utomlands. Det är även jag MEN jag skulle vilja ha med mig min sambo och mina katter också. Arbetslivet har för mig inneburit ett stort kliv in i vuxenvärlden. Jag och min sambo har köpt en lägenhet tillsammans samt skaffat två stycken katter och jag har därmed blivit lite bekväm och hemmakär. Tror att det är lite resfeber som drabbat mig och det är därför det känns jobbigt att åka hemifrån, för jag vet att när jag väl är på plats så kommer tre månader att gå alldeles för fort. Jag tänkte ändå ta tillfället i akt och efterlysa lite tips på hur jag ska fördriva mina kvällar och helger i Prag – vad får jag absolut inte får missa?