En färsk trainee
Hej! Mitt namn är Robin Norberg och är en av de tre i Cinnobers första trainee-kull som just har dragit igång i Umeå. Så lite kort om mig, jag växte upp i regionen kring Umeå och sökte mig efter gymnasiet och värnplikt till Luleå Tekniska Universitet där jag läste civilingenjörsprogrammet i datateknik på med inriktning på information och kommunikationsteknik.

Cinnober Financial Technology
Så varför valde man då att söka sig till ett företag som Cinnober som verkar inom ett väldigt nichat område som att utveckla mjukvara till marknadsplatser och clearingoperatörer åt stora globala aktörer på den finansiella marknaden? Jag har alltid varit intresserad av hur aktiemarknaden fungerar och efter att ha stött på Cinnober på en arbetsmarknadsdag och fått höra mer om den härliga Cinnoberandan, vilket främjar en platt decentraliserad och öppen organisation där utbyte av kunskap är viktigare än stereotypiska företagsroller, så blev det en självklarhet att söka när traineeprogrammet började rekrytera i våras.

Traineeprogrammet spänner 12 månader och är tänkt att lära ut alla delar vitala delar inom projektutveckling. Hittills så har vi hunnit med en 3 dagar lång introduktionskurs med ett fullspäckat schema på Cinnobers huvudkontor i Stockholm och vi han knappt tillbaka till Umeå igen innan vi påbörjade ett 12 veckor långt utbildningsblock inom systemtest där vi kommer arbeta i skarpa kundprojekt och jobba med t.ex. kvalitetssäkring. Jag kommer inom de närmsta veckorna beskriva mer inom detta område allt efter vi lär oss mer.

Förhoppningsvis så kommer denna blogg ge er en fördjupad inblick hur det är att vara trainee inom ett företag som sysslar med finansiell IT och vi svarar gärna på frågor som dyker upp!

Bokslut är en naturlig del av en ekonomitrainees arbetsuppgifter. Olika placeringar innebär olika mycket fokus på bokslut. Man kan dock nästan vara säker på att man kommer i kontakt med det på ett eller annat sätt.

Under bokslut tickar klockan ofta fortare. Många slåss mot tiden och ibland kan deadlines kännas hopplöst tuffa. Trots detta löser det mesta sig, oftast i tid dessutom. På Scania jobbar vi ständigt med att förbättra och effektivisera våra processer. Inom produktion ser man detta som en självklarhet. Detta är en av byggstenarna i det som gör Scania till en grym lastbilstillverkare. Detta lean-tänk har förökat sig till övriga delar av organisationen. Mycket inspiration finns att hämta från produktions hantering av avvikelser, visuella planering, balansering av uppgifter och processtänk.

Struktur må av vissa kännas betvingat och kreativitetshämmande, men i bokslut säkrar det kvalitet, tryggar tidsenliga leveranser och åskådliggör avvikelser. Under bokslut är tiden ofta minutiöst planerad. Med välfyllda agendor så hinner man med mycket, man känner sig effektiv och det blir roligare för man märker av resultat av sin strävan och slit.

Aningen överraskad fick jag lära mig att bokslut på Scania är präglat av mycket struktur, och det får faktiskt saker att fungera riktigt bra. Med många interna deadlines gentemot olika grupper av ekonomer i organisationen krävs struktur.

Ett starkt fokus på processtänk och struktur har resulterar till ett effektiviserat bokslutsarbete. Detta ger mer tid att jobba med andra värdeskapade aktiviteter, för jobbet som controller innebär inte bara bokslut. Långt därifrån.

Den 15 augusti 2013 droppade ett kuvert med Helsingborgs stads logotyp på ner i min brevlåda. Min adress var handskriven och handstilen kändes märkligt bekant, nästan obehagligt familjärt. Ändå tog det till efter att jag hade läst brevets första mening till jag förstod att jag själv hade skrivit orden. Kanske var jag fortfarande aningen upprymd över allt det som fyra veckor semester hade bjudit på. I vanlig ordning försöker man klamra sig fast vid det sjunkande skepp som är sommaren. För min egen del hade jag efter tjugosju år på jorden äntligen bestämt mig för att ta tag i ett projekt som sedan länge funnits i mitt huvud, att lära mig spela gitarr.

Traineegruppens ursprung, nutid och framtid
Det var på vår julavslutning i december 2012 att alla i traineegruppen fick som uppgift att skriva ovannämnda brev (inget mail, utan ett handskrivet brev på papper från riktiga träd) om våra starkaste minnen och intryck från de första tre månaderna i programmet. Brevet skulle även innehålla en uppfordran till vår framtida jag att använda resten av traineetiden på bästa sätt. Hur? Det skulle vi själva få reflektera över och slutligen få ner på papper. Brevet adresserades till oss själva och det skulle skickas till oss någon gång senare.

Om själva innehållet kan inte sägas så mycket tyvärr. Därför hänvisar jag i stället till bilden nedan som visar vad Theodore Roosevelt sa om ungdomen (bilden tog jag här). Antagligen var det för mycket som rörde sig i huvudet efter att vi redan hade pratat om varandras intryck, gett feedback på tidigare genomförda aktiviteter och insikten att ett helt år som trainee skulle återstå. Men även om meningarna i brevet blev aningen kryptiska och resultatet av mina funderingar gåtfullt på sina håll säger detta brev ändå en del om situationen och sinnestillståndet jag befann mig i just där och då.

Att skriva är att ägna sig åt att komma åt hur saker verkligen ligger till. Att sätta samman alla olika fragment av tankar och intryck till något som kan läsas av andra eller av en själv vid ett senare tillfälle är till lika delar svårt och nyttigt. Man skriver ju för att förstå i första hand (på det personliga planet) och för att påverka i andra hand (på det professionella planet). Därmed blir den egenformulerade hälsningen till ett kraftfullt verktyg, ett ögonblick infruset i december 2012 och upptinat i augusti 2013.

För övrigt, och som i mina senaste inlägg, vill jag dela med mig av några lästips för långa pendlingsresor. Den första, Stadens triumf av Edward Glaeser, är en populärvetenskaplig resa till städer runtom i världen och avhandlar både framgångsberättelser och historiska haverier. Invanda föreställningar och myter om hur samhällsutvecklingen påverkas av olika faktorer ifrågasätts och staden i sig lyfts fram som människans viktigaste uppfinning. Mitt andra tips knyter an till mitt föregående inlägg och beskriver en märklig episod i Danmarks historia. I Livläkarens besök av Per Olov Enquist skildras hur en ung tysk upplysningstänkare tillsätts som konung Christian den sjundes livläkare (kungen anses vara sinnessjuk) och som genom dennes tillit blir Danmarks mäktigaste man och revolutionsledare. Det blir dock inget lyckligt slut för honom.

Väl mött

/Falk Jandt

Familjen Helsingborgs traineeprogram

Efter att varit utomlands och haft en lång och välbehövlig semester är jag nu tillbaka på Scania i Södertälje. Mitt nya uppdrag blir att jobba på en avdelning som heter Purchasing Online (POL). Deras uppgift är att jobba mot leverantörer som haft avvikelser gentemot Scania. Min uppgift blir att följa med och åka ut till våra leverantörer som haft problem och hjälpa dem lösa dessa för att säkra vår egen kvalité i slutändan. Något som är riktigt roligt med tjänsten är att det kommer bli en hel del resande i Sverige och övriga Europa under perioden.

Nästa vecka är det första veckan för årets traineer med inspark och inskolningen i företaget börjar. Det känns ändå lite konstigt när det inte känns så länge sedan man själv började, men ett år går fort.

Den årliga industrisemestern på Scania har precis avslutats. Jag är tillbaka. Lunchmatsalarna är igång igen. Gymmet har utökat öppettiderna. Bussarna har börjat gå igen. Det har minst sagt varit lugnt på Scania de senaste veckorna. Professorers framtidstro (http://www.svd.se/nyheter/inrikes/industrisemestern-hotad_242377.svd) om jämnare semesteruttag under årets alla dagar kan vi konstatera inte är helt applicerbart Scania. Industrisemestern är klart kännbar på företaget, även om självklart tjänstemännens semesterdagar tas ut med större flexibilitet än de verkstadsanställdas.

Men nu är vi tillbaka, i alla fall de flesta av oss, efter några veckors semesteruppehåll. Produktionen är igång igen och jag har precis börjat min sista placering på Scanias traineeprogram. Men mer om det senare….

Storm och längtan. Det är skedet av traineeperioden vi befinner oss i för närvarande. Vi har lärt oss mycket och vår kunskap ska nu komma till användning för att bidra till att hitta nya vägar, bryta traditionella arbetssätt och göra skillnad. Sturm und Drang avlöser alltså upplysningen (”alla människor är kapabla att tänka själva”), ett skede som lärt oss att bygga förståelse för den kommunala världen och att kritiskt reflektera över vår omgivning och de sammanhang vi befinner oss i. I den kommunala världen handlar det ofta om att röra sig framåt i sidled. Gradvisa och långsiktiga i stället för radikala förändringar.  Vad händer konkret?

Bostäder för alla?

Det finns 751 000 ungdomar i åldern 20 -27 år i Sverige. 248 000 saknar kontrakt eller har ingen egen bostad (Källa: Hyresgästföreningen 2011).

Att uppnå balans på bostadsutbudet är en av utmaningarna för det framtida bostadsbyggandet och därmed i mitt kommande arbete med att ta fram ett reviderat bostadsförsörjningsprogram för Ängelholm. Uppgiften är att sätta tänderna i kommunens framtida bostadsförsörjning med kikarsiktet inställt på 2016. Kommunen har en rad verktyg för att påverka och driva på den lokala bostadsutvecklingen.  I dessa ingår exempelvis det kommunala planmonopolet som förutsättning, översiktsplaneringen och en god planberedskap med snabba processer.  Viktigt i mitt arbete blir även omvärldsbevakning, en analys av läget på bostadsmarknaden samt att ta fram underlag om behov och efterfrågan på kort och längre sikt. Bra bostäder och en god bebyggd miljö är grundförutsättningar för att skapa attraktivitet och livskvalité för invånare.  Av stor betydelse är även att bostadsförsörjningsprogrammet utöver ekonomiska aspekter också svarar mot sociala och miljömässiga för att styra mot en långsiktigt hållbar stadsutveckling.

En ny svensk standard

Vad betyder det att ligga i framkant? Hur gör vi för att driva fram en positiv utveckling? Hur undviker vi fällan att enbart förvalta? I höstas beviljades Ängelholm statligt stöd för ett pilotprojekt kring hållbarhetscertifiering av stadsdelar i mindre kommuner. Syftet är att testa både nya idéer och den senaste kunskapen från forskning och liknande projekt inom hållbar stadsutveckling och på så sätt inspirera andra kommuner som delar samma utmaningar. Helt avgörande är deltagande av och samverkan mellan både offentliga och privata aktörer.  Min uppgift blir att ta fram en metod, exempelvis en checklista, som kan fungera just här och som bidrar till ett effektivare och mer strukturerat arbete med hållbarhetsaspekterna.

Han i Helsingör. På studiebesök med kollegorna från Helsingborgs stad.

Och på det mänskliga planet?

Det finns minst tre av oss. Den vi vill vara, den vi är och den andra ser. Erfarenheten av att byta arbetsplats har väckt en del tankar kring hur jag fungerar i olika sammanhang och konstellationer.  Vem man är i ett rum är beroende av vem som är i rummet, sägs det. Och vårt agerande i detta rum bestäms till stor del av våra personliga preferenser gällande graden av introversion respektive extroversion. Det kan låta banalt och starkt förenklande först, men som författaren Linus Jonkman (Ängelholmare) säger: Är det inte bättre att stoppa människor i lite mindre, men fler fack än att stoppa alla i samma? Självklart har vi alla väldigt individuella personligheter och egenskaper, dock kan det underlätta att vara medveten om att det finns vissa personliga drag som skiljer oss åt och därmed leder till att vi har olika behov vad gäller arbetssätt, kommunikation och socialt umgänge. Därför är det viktigt att tänka på hur man kan använda sig av kommunikation (inte minst i förhandlingar och projektarbeten) och hur man kan skapa en arbetsmiljö och ett ledarskap som passar båda preferenserna i ett samhälle där extroversion är normen (med öppna kontorslandskap och ”utåtriktade, spontana och verbala” ledare som kan hålla flera bollar i luften).

För övrigt ska jag därför tipsa om ovan nämnda bok (Introvert av Linus Jonkman) som gjort mig mer medveten om hur vi påverkas av den friktion som uppstår i motsättningarna mellan introversion och extroversion, både i det privata och i yrkeslivet; Ligger jag mer på den extroverta eller den introverta delen av skalan? Hur kan jag hantera personer med andra karaktärsdrag? Nyttig läsning för alla, oavsett personlig läggning.

Falk Jandt

Samhällsplanerare/ Trainee

Ängelholms kommun och Helsingborgs stad

Från början tänkte jag börja med att skriva om hur det är att jobba här nere  i Prag men vädret den sista tiden har varit så fruktansvärt att det måste skrivas om.

Som jag nämnt tidigare är jag från Göteborg och jag vet vad som menas när det regnar, tro mig. Jag är mer van vid att regnet kommer från sidan än uppifrån men regnet som har varit här i Prag har varit något alldeles extra.

De flesta har säkert läst om hur vädret i Centraleuropa har varit de sista dagarna men jag skulle vilja beskriva lite hur det har påverkat folk som bor här.

För elva år sedan så var det de värsta vädret på 200 år. Detta ledde till att folk fick lämna sina hus och det tog lång tid att återställa hus och skador med en slutnota på flera miljarder euro. Denna gången är det inte riktigt lika illa men samma människor som fick lämna sina hus förra gången är även drabbade denna gången. Det talas om att försäkringsbolagen inte kommer att stå för notan utan folk får stå för kostnaderna själva. Det har kommit ca 80 med regn under helgen i Prag. Flera restauranger har fått stänga och bilderna nedan visar hur det ser ut för några av dem nere i Prag.

Här nere kommer lite bilder på hur det ser ut i centrala Prag för tillfället. Jag vill tacka Rebecca som har tagit bilderna.

Hoppas på bättre nyheter snart

/Niklas

Härom veckan fick jag och min kollega Niklas möjlighet att besöka staden Brno och en mässa kallad Pyros. På denna mässa ställde Scania ut sina Emergency vehicles tillsammans med en del konkurrenter.

Scania har över 100 års erfarenhet av att bygga chassin för brandbilar. Tillsammans med påbyggare i bland annat Laxå levereras kompletta brandbilar världen över. (mer finns att läsa här och här). Har man vägarna förbi Södertälje kan man svänga förbi vårt museum i Marcus Wallenberghallen,  som from 10 juni till 30 augusti ställer ut brandbilar från olika tidsepoker.

Jag och Niklas passade såklart på att spana in konkurrenterna. Nedan ser ni en Mercedes-Benz som ser ut att vara byggd på ett busschassi, något som skiljer sig från de övriga stora konkurrenterna som använder ett lastbilschassi.

Anställningen på Scania har sannerligen ökat intresset för lastbilar i kvadrat! Min häpna och intresserade inställning till dessa fordon förvånade till och med mig själv.

Även om jag imponerades av Mercan så slog hjärtat lite snabbare när vi fick syn på den extrautrustade Scanian som stod nära intill. Kraftigare. Högre. Mer muskler.

På vägen tillbaka till bilarna fick vi syn på ett annat mässområde med ett helt annat fokus. Klart man tog chansen att provsitta en stridsvagn.

Till nästa gång!

/Rebecca

Hej,

Mitt namn är Niklas Johansson och jag är precis som vår andra bloggare från Scania , Rebecca, också stationerad i Prag.

Jag är trainee inom produktion från vår chassiverkstad och gör just nu min tredje period inom Marknad här i Prag. Tidigare har  jag varit inom vår chassiproduktion där vi bygger våra lastbilar och bussar samt på Utveckling.

Jag är uppvuxen i Volvoland Göteborg men har studerat Maskinteknik i Lund med en Master i Technology Management och beslutade mig för att jobba för världens bästa lastbilstillverkare.

Under tiden här nere  har  jag redan hunnit med att både besöka Slovakien, Ungern och andra delar av Tjeckien.

Jag kommer att försöka att ge lite inblick i hur det är att jobba i Tjeckien med allt från hur det är att jobba på Scania i Tjeckien till vad jag hittar på när jag inte är på jobbet. Har ni några frågor är det bara att ställa dem så skall jag försöka svara på bästa möjliga vis.

Vi hörs!

Niklas

Att jobba inom Scania CER (Central European Region) innebär att jag får möjlighet att besöka både Slovakien och Ungern (utöver Tjeckien där jag för tillfället är stationerad). I förra veckan fick jag tillfälle att göra en resa till våra kontor och återförsäljare i dessa länder. Syftet med resan var främst att lära mig mer om Scanias verksamhet i dessa länder, men också att analysera skillnader i kultur och arbetssätt.  

Vår återförsäljare i Senec strax utanför Bratislava

På vägen tillbaka passade jag på att svänga förbi Wien och hälsa på min traineekollega Carin som håller koll på den österikiska marknaden. Tänkt att man så enkelt kan ”svänga förbi” här. Avstånden är verkligen korta om man jämför med Sverige. Även om det bara blev enn snabbvisit hann hon ändå visa mig en del av Wiens pärlor.

/Rebecca