Den 15 augusti 2013 droppade ett kuvert med Helsingborgs stads logotyp på ner i min brevlåda. Min adress var handskriven och handstilen kändes märkligt bekant, nästan obehagligt familjärt. Ändå tog det till efter att jag hade läst brevets första mening till jag förstod att jag själv hade skrivit orden. Kanske var jag fortfarande aningen upprymd över allt det som fyra veckor semester hade bjudit på. I vanlig ordning försöker man klamra sig fast vid det sjunkande skepp som är sommaren. För min egen del hade jag efter tjugosju år på jorden äntligen bestämt mig för att ta tag i ett projekt som sedan länge funnits i mitt huvud, att lära mig spela gitarr.

Traineegruppens ursprung, nutid och framtid
Det var på vår julavslutning i december 2012 att alla i traineegruppen fick som uppgift att skriva ovannämnda brev (inget mail, utan ett handskrivet brev på papper från riktiga träd) om våra starkaste minnen och intryck från de första tre månaderna i programmet. Brevet skulle även innehålla en uppfordran till vår framtida jag att använda resten av traineetiden på bästa sätt. Hur? Det skulle vi själva få reflektera över och slutligen få ner på papper. Brevet adresserades till oss själva och det skulle skickas till oss någon gång senare.

Om själva innehållet kan inte sägas så mycket tyvärr. Därför hänvisar jag i stället till bilden nedan som visar vad Theodore Roosevelt sa om ungdomen (bilden tog jag här). Antagligen var det för mycket som rörde sig i huvudet efter att vi redan hade pratat om varandras intryck, gett feedback på tidigare genomförda aktiviteter och insikten att ett helt år som trainee skulle återstå. Men även om meningarna i brevet blev aningen kryptiska och resultatet av mina funderingar gåtfullt på sina håll säger detta brev ändå en del om situationen och sinnestillståndet jag befann mig i just där och då.

Att skriva är att ägna sig åt att komma åt hur saker verkligen ligger till. Att sätta samman alla olika fragment av tankar och intryck till något som kan läsas av andra eller av en själv vid ett senare tillfälle är till lika delar svårt och nyttigt. Man skriver ju för att förstå i första hand (på det personliga planet) och för att påverka i andra hand (på det professionella planet). Därmed blir den egenformulerade hälsningen till ett kraftfullt verktyg, ett ögonblick infruset i december 2012 och upptinat i augusti 2013.

För övrigt, och som i mina senaste inlägg, vill jag dela med mig av några lästips för långa pendlingsresor. Den första, Stadens triumf av Edward Glaeser, är en populärvetenskaplig resa till städer runtom i världen och avhandlar både framgångsberättelser och historiska haverier. Invanda föreställningar och myter om hur samhällsutvecklingen påverkas av olika faktorer ifrågasätts och staden i sig lyfts fram som människans viktigaste uppfinning. Mitt andra tips knyter an till mitt föregående inlägg och beskriver en märklig episod i Danmarks historia. I Livläkarens besök av Per Olov Enquist skildras hur en ung tysk upplysningstänkare tillsätts som konung Christian den sjundes livläkare (kungen anses vara sinnessjuk) och som genom dennes tillit blir Danmarks mäktigaste man och revolutionsledare. Det blir dock inget lyckligt slut för honom.

Väl mött

/Falk Jandt

Familjen Helsingborgs traineeprogram