Det har varit radioskugga från min del i en vecka nu och det ber jag om ursäkt för. Anledningen är att det har varit ett fullspäckad schema förra veckan då vi traineer hade seminarievecka. Trist kanske det låter men ack så fel man kan ha om man bara utgår från namnet. En tredjedel av traineegruppen har under en längre tid planerat och möjliggjort en hel vecka med ett specifikt tema – denna vecka fick vi lära oss allt som fanns om Scanias Utvecklingsprocess. Vi har fått se hur en idé behandlas inom Scania för att sedan längre fram i processen kristalliseras till en faktisk implementation i produktionen. Även metoder och processer för hur man bemöter problem som dyker upp på vägen eller när produkten redan är satt i produktion har vi fått lära oss.

Förutom att fått gå på mängder av intressanta föreläsningar så fick vi även vecka pannan i mindre case som guidade oss genom produktutvecklingsstegen (i grova drag). För min del är det just när man för överföra sitt teoretiskt kunnande till praktiken som det verkligen sätter sig så för min del var casen klockrena. Jag har då åtminstonde fått betydligt bättre koll på hur ett stort företag som Scania jobbar med utveckling och allt vad det innebär.

Utöver utbildningsmaterialet som vi i traineegruppen fick ta del av så bjöds det på fika & frukost lite då och då. Scaniakören kom och sjöng julsånger under den arla Luciamorgonen medan man stod med saffranstyngd lussebulle i munnen med en mugg rykande glögg. Nämnde jag att vi avslutade casen med övernattning på Stjärnholm Slott där vi även mot kvällen intog ett frikostigt och välsmakande julbord. Jag och min traineekollega Jocke fick vandra runt lite i slottet mellan fisk-,  kött- & efterrätter för att skaka ner all den goda maten och göra plats för lite till.

Vi han även med att äta lunch med våra chefer på fredagen var på det spelades boule i en närliggande boulehall. Då jag är tävlingsmänniska och gick förlorande ur denna match så sätter jag punkt för denna rad här och nu.    (en sak till…detta var seminarievecka nr.1, kommer två till så alltså mycket att se fram emot)

-Jens

Jag jobbar inom IT, specifikt för slutanvändare (end user services). Det rent våldsamma flödet av nya produkter, tjänster och information som vårt fält utsätts för gör att det är lite knepigt att ha en nykter syn och göra smarta val. Vem bestämmer? Det finns tyvärr ingen allvetande Mr. Fantastic som kan välja rätt hela tiden, så det är upp till en mängd smarta människor, med olika tillgång till information, olika bakgrund och olika synsätt att tillsammans komma fram till något bra. Ibland är det en ryggdunkarklubb av medhåll och bekräftelse, ibland känslosamt gastande och hårda ord, men oftast något mittemellan. För vem vet vad som är rätt? Det är lätt att vara självsäker och tro på sin sak, men sanningen är, tror jag, att väldigt få egentligen HAR helt torrt på fötterna i en diskussion. Jag tror ibland att den svenska konsensusmodellen handlar om just detta, att fatta bra beslut med bristfällig information genom att försöka dela informationen tillräckligt många gånger (diskutera) så att alla når en samsyn. Det tar tid, men jag tror ändå beslutet blir bättre.

Som du kanske förstår så är det en del förhandlingar nuförtiden. Jag har en bild av hur saker ska göras från universitetet, samtidigt som Scania IT har en helt annan bild. För att få det att klaffa måste jag övertala, överbevisa och överförklara tills ett konsensus uppstår. Och det är mitt jobb som f.d. trainee. Utmana, vara jobbig och fråga varför 5 gånger, sen säga ”men MICHAEL PORTER säger…”

Okej det sista var ett skämt. Men du får en känsla av vad jag menar. Stångas?

Jag gör som jag tidigare nämnt min första praktikperiod på monteringsfabriken. Jag har gått in på en tjänst som processtekniker och har ansvar för utrustning och processer på det sista avsnittet på monteringslinan. Enkelt så, men vad gör jag egentligen? För att illustrera detta tänkte jag ge ett axplock på aktiviteter som jag kan tänkas utföra:

–    Lämnar in verktyg på reparation.
–    Bokför och analyserar stopptider
–    För tvärfunktionella diskussioner med mina kollegor i Holland, Frankrike och Brasilien.
–    För diskussioner med de övriga processteknikerna i fabriken.
–    Skriver kravspecifikationer för nya utrustningar/investeringar.
–    För diskussioner med leverantörer.
–    För diskussioner med underhåll.
–    Hämtar verktyg från verktygsförråd.
–    Skapar en så effektiv och ergonomisk monteringsmiljö som möjligt.

Som ni märker är det högt och lågt, smalt och brett och allt på samma gång. Vissa dagar kan man lägga mycket tid på strategiskt utvecklande arbete. Medan andra dagar helt ägnas åt att lösa problem som sker för stunden. Detta gör att det hela tiden blir ett avvägande mellan vad som måste göra nu och vad som kan vänta. För min egen del fungerar detta bra för det allra mesta medan det ibland blir alldeles för mycket att göra vilket gör att det blir en hög stressfaktor. Men ett hjälpmedel som har gett mig lite ro är en tavla med texten ”Bråttom” på x-axeln och ”Viktigt” på y-axeln. På den tavlan klistrar jag sedan upp post-its med aktiviteter och placerar dem i den ruta där den är rätt prioriterad.

Slutligen vill jag understryka att det är oerhört spännande att arbeta som processtekniker då du aldrig vet hur nästa dag kommer att se ut. Jag tror också att det är oerhört nyttigt att lära sig att kunna prioritera och att prioritera rätt!

/Markus Wernberg

…dary! Legendary!

Förra veckan från torsdag till söndag så var det traineesammandrabbning uppe i Sälen. Trainee 2011 hade genom sitt idrottsutskott ordnat med en fullspäckad skidresa för traineer (nya som gamla). Nu uteblev ju dock snön men schemat var välfyllt ändå. Likt min traineekollega Louise som redan har berättat om denna händelse så känner även jag att resans highlights måste numreras.

1. Vädret – Även om snön uteblev och skidorna fick ligga kvar i förrådet hemma i Solna så hade vi ett fantastiskt väder. Detta resulterade i uppfriskande fjällpromenader till våffelstuga samt lektörstiga traineer som gav allt på årets 5-kamp.

2. Nätverkandet – Med en full busslast traineer av blandad årgång samt ytterligare några personbilsekipage blev det en härlig blandning av folk. Det var ett glatt gäng som kunde konsten att socialisera och maskeradfesten som annordnades under fredagen visade på att folket gick in ordentligt för maskeradtemat som var “Skurkar”. Nätverkandet gick på högvarv.

3. Pianobaren – Medan majoriteten av resesällskapet drog iväg på E-type på lördagen så stannade en lite majoritet kvar för att försjunka sig i det mjuka fåtöljerna i pianobaren på Högfjällshotellet. Ett genidrag enligt min mening då servicen var på topp, musiken var skön och jag slapp trängas och spilla öl med de andra E-type fansen (nepp, jag är ingen fantast av hans musik)

-Jens

foto: Jonatan Liljestrand

-Jens

 ”What happens in Sälen, stays in Sälen”. I helgen har hela traineegruppen och förra årets traineegrupp varit i Sälen. Det klassiska citatet för alla åka-bort-över-helgen-ställen att man inte får prata om vad som hänt gäller ju även i Sverige.  Men jag väljer att ta ett litet sidosteg från regeln, inte för att skvallra om några pinsamma historier, men för att lista helgens highlights:

Highlight 1) Snöfritt.
Ja, det är faktiskt en highlight. Precis som väntat var det inte alls fel att få ta långa sovmorgnar och spendera lördagen på äventyrsbadet och saunaland istället för i skidbacken. Mmm… Det fanns visserligen en del snö, men tillräckligt lite för att vara en fullgod ursäkt att välja varm och avslappnad istället för kall och mörbultad. Skidor får jag väl åka nästa år istället.

Highlight 2) Nätverkande med före detta traineer.
Vi hade fem årgångar av traineer representerade i Sälen, och det var väldigt kul att träffa alla, knyta kontakter och bara snacka över en lunch eller middag. Nu fanns all den där tiden som det vanligtvis är så ont om. Nätverkandet kulminerade i en femkamp med olika snöfattiga grenar där mitt lag tog hem en väldigt ful pokal som jag nu har stående i bokhyllan hemma. Vi hade också tre fina fester, där jag tyvärr inte kan gå in på detaljer om jag fortfarande vill att mina kollegor ska prata med mig…

Highlight 3) E-type.
På lördagen åkte vi till ett uteställe i Sälen för att se E-type live. Det fanns egentligen ganska många minus angående den konserten, som att han tydligen inte kunde sina egna texter (!) (till skillnad från oss i publiken som alla mindes tiden då Angels crying var hetast på dansgolvet), att Gert Fylking var uppe på scenen och strippade, och att det var sjukt trångt, svettigt och varmt. Men det var satans häftigt att se en av Sveriges stora artister bara en meter bort och skrika sig hes till låtar man inte har hört på tio år! Nostalgitripp deluxe.  

Nu är det vardag på jobbet igen, eller så mycket vardag som det blir som trainee 🙂 Skönt att vara hemma på ett sätt, men jag längtar redan tillbaka till Sälen…

Highlight 1, 2 och 3.

Jag lovade att återkomma med lite brödtext angående vilka fördelar traineeprogrammet gett mig i detta mitt första jobb. Here goes:

• Jag har bred förståelse för kunden. Kunden för Scania IT är Scania, och jag har jobbat, på generell nivå, i hela Scania. R&D, produktionsorganisation, och internationellt i marknadsledet. Jag har inte enbart besökt dem och sagt ”hmm, intressant!”, utan istället jobbat i deras processer, varit med på deras möten, ätit i deras matsal, skrattat vid deras kaffemaskin, och så vidare. Det är en s.k. tacit knowledge som är svår att lära ut, den behöver upplevas.
• Jag har fått lyssna på några av de mest insatta personerna som finns på Scania, under våra trainee-gemensamma utbildningsveckor. Det gör att jag har fått ett djup i förståelsen för affären, oavsett om det gäller FoU, relationen med påbyggare eller servicekontrakt. Jag har fått en ”Scaniahatt” som gör att jag alltid försöker göra det som är bäst för Scania som helhet, inte lokalt i min egen organisation. Mitt jobb finns ju trots allt för att någon köper lastbilar, bussar och motorer av oss, inget annat.
• Jag har som sagt jobbat i olika delar av Scania, och lärt mig ganska många olika processer och arbetssätt. Dessa kan jag ta med mig och använda mig av nu efter traineeprogrammet. Det blir en ”röra om i grytan”-effekt i organisationen, och somliga rynkar säkert lite på näsan. Men det är ju just det som är syftet. För efter de har rynkat på näsan så tänker de efter lite till, och då har jag lyckats – Lika ofta som jag har bra, nya idéer så kan mina kollegor ha bättre och smartare idéer tack vare sin lite fetare erfarenhet. 
• Jag har udda kontakter lite här och där på Scania som gör att jag kan skippa några kontaktsteg och ha mer direkta dialoger med de personer jag behöver.
• Jag har ”skinn på näsan” efter att ha varit nyanställd fyra gånger på ett år, ”den nya killen” hela tiden, fått frågan ”jaha vad ska du bli när du blir stor”, deltagit i beslut höga som låga, fått beröm, skäll och annat. Att utsätta sig för så pass mycket social press bygger självförtroende.

Det var det. Och det SNÖADE igår. Hurra 🙂

Jahapp! Då har jag lämnat traineelivet bakom mig. Inga mer rosenkantade uppdrag och översnälla handledare, nu stundar piskornas och utskällningarnas tid istället…

Eller va? Nej. Oj. Så var det visst inte! Idag känns det faktiskt mest som om jag börjat på min femte traineeperiod. Jag kommer gå parallellt med en kollega ett tag för att lära mig vad en tjänsteansvarig gör, för att sedan ta över ansvaret för vår Microsoft Lync-tjänst (tänk Skype). Så “traineeperiod fem” kommer vara en gradvis övergång till att bli “medarbetare”, mest troligt kommer jag inte märka när det skiftar över. Detta innebär ju också att det inte är så farligt att sluta vara trainee. Jag jobbar ju på samma företag, med bekanta människor, och får göra samma roliga saker, kryddat med lite ansvar. Det är nog, som mitt mantra börjar bli, väldigt mycket upp till mig hur detta slutar. Kul!

Vad gör en tjänsteansvarig på Scania IT? Hittills har jag luskat ut två huvuduppgifter ur ett stort moln med buzzwords och fikaprat:

• Ekonomiansvar för tjänsten: Budgetera, planera, prognosticera, prissätta och så vidare
• Marknadsansvar för tjänsten: Snacka, sälja, paketera, marknadsföra, rekommendera, utveckla, tipsa, ja ni fattar

Tekniskt ansvar har jag inte. Det sköter våra duktiga tekniker om. Mer om detaljerna i mitt jobb i ett senare inlägg när jag fått lite bättre grepp!  

Varför var det bra för mig att gå traineeprogrammet, om jag jobbar som tjänsteansvarig? Det tar vi nästa gång, för det är en jävla massa 😉

Den gångna helgen spenderades i Linköping. Jag var där tillsammans med min sambo och mina föräldrar för att delta i en examenshögtid för att slutgiltigt fastställa att jag numera kan kalla mig Civilingenjör i Industriell ekonomi. En fin högtid med diplomutdelning, bra talare, fin körsång och otaliga fanfarer och applåder. Kvällen fortsatte sedan med en trerätterssittning på klassiskt studentiskt vis.

Me and my lady

Igår var jag tillbaka till vardagen igen. Fulltecknad agenda med många problem att lösa, många mail att skriva och ett par timmars övningskörning med lastbilen i Södertälje centrum. (Vi traineer ska ju alla ta lastbilskörkort) Efter att ha löst många problem, skrivit  många mail och kört lastbil lämnade jag kontoret efter 12 timmar. Men jag trivs riktigt bra på jobbet, så vad gör väl det?

Till helgen åker alla årets traineer till Sälen för att umgås med framförallt förra årets traineer, men även några äldre traineer. Ska blir riktigt roligt även om snön verkar utebli. Min plan är att snöra på mig kängorna och vandra tills jag hittar en lämplig våffelstuga att krypa in i och njuta av färska våfflor med grädde och sylt, gärna med ett glas varm jordgubbssaft till!

/Markus Wernberg

Ibland får man höra underbara förklaringar, tolkningar eller grodor som måste exponeras för den stora massan. Jag tror säkert att jag kommer att få höra en hel del humoristiska uttalande under min tid som trainee så jag tänkte dela med av dessa.

Dagens citat  kom fram under en av mina stora frågestunder med min handledare. Han är en person som är väl insatt i motorns mysterier då just han har haft föreläsningar inom ämnet. När man väl börjar bli varm i frågandet så kan det lätt bli att mer eller mindra smarta frågor trillar ut (jag vidhåller dock att om man inget frågar så får man inget veta). Hur som helst så höll vi på att diskutera motorns bränsleinsprutningssystem. Det är en mycket fascinerande ingenjörskonst att komma på det hela då det är lite komplext att få till precisionsinsprutningar. Imponerad av de personer som ligger bakom utvecklingen av bränslesystemet så droppar jag helt sonika fråga “Hur kommer man på något sådant?” Utan svar på min väldigt ospecifik fråga och med eventuell tröttnad på mina 120 frågor blev svaret:

“Jag vet inte, jag läste Buster och spelade fotboll…”   (sen sitter vi stilla ett tag och hmmm:ar tystlåtet varannan gång var)

-Jens