Jag jobbar inom IT, specifikt för slutanvändare (end user services). Det rent våldsamma flödet av nya produkter, tjänster och information som vårt fält utsätts för gör att det är lite knepigt att ha en nykter syn och göra smarta val. Vem bestämmer? Det finns tyvärr ingen allvetande Mr. Fantastic som kan välja rätt hela tiden, så det är upp till en mängd smarta människor, med olika tillgång till information, olika bakgrund och olika synsätt att tillsammans komma fram till något bra. Ibland är det en ryggdunkarklubb av medhåll och bekräftelse, ibland känslosamt gastande och hårda ord, men oftast något mittemellan. För vem vet vad som är rätt? Det är lätt att vara självsäker och tro på sin sak, men sanningen är, tror jag, att väldigt få egentligen HAR helt torrt på fötterna i en diskussion. Jag tror ibland att den svenska konsensusmodellen handlar om just detta, att fatta bra beslut med bristfällig information genom att försöka dela informationen tillräckligt många gånger (diskutera) så att alla når en samsyn. Det tar tid, men jag tror ändå beslutet blir bättre.

Som du kanske förstår så är det en del förhandlingar nuförtiden. Jag har en bild av hur saker ska göras från universitetet, samtidigt som Scania IT har en helt annan bild. För att få det att klaffa måste jag övertala, överbevisa och överförklara tills ett konsensus uppstår. Och det är mitt jobb som f.d. trainee. Utmana, vara jobbig och fråga varför 5 gånger, sen säga ”men MICHAEL PORTER säger…”

Okej det sista var ett skämt. Men du får en känsla av vad jag menar. Stångas?