Under min vistelse i England jobbar jag inom en avdelning som heter SRS Office. SRS står för Scania Retail System och avdelningens mål är kortfattat att förbättra Retail-nätverkets effektivitet, såväl ute i verkstäderna som på kontoren. För att göra detta används ett antal verktyg och hjälpmedel som sprids ut till nätverket.

En mycket intressant vecka går nu mot sitt slut. Jag och en kollega har gjort en rundresa i Skottland till de åtta Scania-verkstäder som finns där. Det vi har tittat på när vi träffat verkstäderna är hur långt de kommit i sitt förbättringsarbete och gett dom tips på hur de kan utveckla och förbättra sitt arbete.
Skottlandsresan kan kortfattat beskrivas med följande punkter:
– Vackert
– Soligt
– Lurig dialekt
– En ordentlig variation i kvalitet på förbättringsarbete
– Lärorikt

Källa: Google

Tack vare att jag spenderat en period i produktionen och därmed jobbat med SPS (Scania Production System) kan jag ge en hel del tips och feedback till verkstäderna men också till SRS-organisationen, då det finns många likheter mellan SPS och SRS. Riktigt kul att kunna bidra!

Nu väntar tre dagars helg i England. Jag kollar in omgivningarna och vilar upp mig inför ytterligare en spännande vecka i väst.

Betydligt mer kontakt med människor när man sitter på inköp än vad jag har upplevt på mina tidigare ställen. Så den som eftersträvar ett socialt yrke lär finna sitt kall inom inköp.

Igår satt jag med på ett möte när vi tog emot en italiensk leverantör. Har tidigare träffat en italiensk distributör och den gemensamma nämnaren här är att de är fruktansvärt trevliga samt klär sig oklanderligt. Annars är det mest svenska leverantörer som jag har kontakt med i mitt dagliga arbete. Tydligen har vi mycket att hämta från de småländska bygderna och det är inget fel med de. Dessa leverantörer är minst lika trevliga. 

I onsdags så fick jag möjlighet att lära känna några leverantörer vid sidan av möteslokalen då de bjudit ut några Scaniaiter på middag. Nog hade jag väntat mig att diskusionen mellan de elva middagsgästerna skulle handla kring skruvar och andra fästelement men aldrig hade jag trott att det skulle talas med sådan kärlek. Teknisk fördjupning i tillverkning av självaste gängorna på skruven var något som blev min bordsgrannes “mission” att beskriva för mig. Skesterna blev yvigare och yvigare efter varja “hur menar du nu?” som jag kläckte ur mig, men trots mitt ihärdiga oförstående så tappade min föreläsare inte hoppet om mig. Vid ett tillfälle så viskade Anders (min glada Scaniakollega) i mitt öra: vad du än gör så säg inte “skruv som skruv”, då kommer vi inte få se morgondagen gry. Så med lite mer kunskap om fästelement men ack så långt kvar till fullärd fick vi en väldigt trevlig afton. 

Ett av inköps stora plus är definitivt kontakten med alla glada männsikor som man får. Här har ni mig, Anders och min handledare Barbro.

-Jens

Vad är det egentligen som lockar med att resa utomlands? Att komma bort från jobbet? Troligtvis inte, för i så fall skulle nog inte alla traineer på Scania välja att spendera åtminstone 3 månader utomlands med att just jobba. Här på bloggen kan ni följa Markus äventyr i England, men vi har också traineer i Spanien, Tjeckien och Tyskland för att nämna några. Själv är jag fortfarande i Sverige i väntan på September då jag åker till Italien.

I helgen utnyttjade jag möjligheten att ta en ledig dag och gav mig iväg för en kul helg med Cecilia i Warszawa. Cecilia är trainee inom Brand & Marketing communications och ska i Polen bland annat arbeta med att projektleda den polska nationella finalen av Scanias förartävling Young European Truck Driver.

Gamla (återuppbyggda) staden i Warszawa.

Jag får väl erkänna att jag hade sett Polen som ett ganska tråkigt och grått land och därför aldrig åkt dit, men jag fick se mig ordentligt överbevisad av ett vackert gammalt (återuppbyggt) centrum, härlig mat, billig öl samt strålande sol och nästan 30 grader. På lördag förmiddag gick jag bara runt och skrattade tills känslan av overklighet hade lagt sig – vem förväntar sig att i April hitta sommaren bara en dryg timmes flygresa söderut? Jag började redan på plats fundera på vilka andra ställen som jag mentalt har sorterat bort ur min att-göra-lista. Nästa biljett bokas inom kort!

Sol och trettio grader på uteservering i Warszawas gamla kvarter = Lyx!

Idag är jag tillbaka på jobbet, mycket utvilad och lite brunare 🙂  Efter att den förbättringsövning vi gjorde på axelmonteringen slutade i fredags är det nu dags att sätta tänderna i nästa projekt som kommer vara längre och mindre intensivt. Planeringen tar fart i morgon och det är nästan så att det bor lite fjärilar i magen av förväntan 🙂 Och på grund av en helt annan slags förväntan ligger mina solglasögon fortfarande kvar i handväskan. Optimist javisst.

– Louise

Att vara trainee skiljer sig självklart mycket åt beroende på var man är placerad och vilka aktiviteter som är inplanerade för tillfället. Just nu är vi inne i en intensiv period med utbytet, kommunbesök och skolbesök för vårt gemensamma projekt som vi blivit tilldelade av kommuncheferna.

Trots variationerna skulle jag ändå vilja ta tillfället i akt att dela med mig av hur en traineevecka kan se ut. Jag kan också tillägga att jag för närvarande arbetar med kommunikationsfrågor på Näringsliv & Marknad i Höganäs.

Måndag
09.00: Jag följer med när Svenskt Näringsliv släpper rankinglistan över Sveriges kommuners näringslivsklimat. Höganäs representanter är där och tar del av beskedet som sedan förmedlas ut via press och hemsida.

11.00: Tillbaka på kontoret och jobbar på med en undersökning.

13.00: Möte med turistkontoret angående en kommunikationsplan jag skriver.

15.00: Tillbaka på kontoret och jobbar på.

Tisdag
08.00: 7 av traineerna (inklusive jag) möts på Kungsgårdsskolan i Ängelholm där vi träffar 3×2 årskurs nior som vi genomför workshops med.

16.00: Kommer hem och jobbar en timme till med en inbjudan till workshop i sociala medier.

Onsdag
09.00: Alla traineer samlas i Båstad kommunhus för kommunbesök. Vi träffar kommunchef Thomas Rikse och har intressanta samtal om Båstad, både dess styrkor och utmaningar.

12.00: Vi blir bjudna på god lunch på restaurang Sand.

13.45: Nu befinner vi oss på projekt Hallandsås. Vi ser en film och får prata med en av tjänstemännen på kommunen som varit miljöinspektör och en oberoende part i arbetet med Hallandsåsen. Dessutom blir vi guidade i utställningen. Mycket intressant!

Torsdag
08.30: På plats i Höganäs där jag jobbar på med bl. a. planering, får undan lite mail mm.

13.00: Åker ut till Höganäs Design Outlet och pratar med handlarna till en undersökning jag håller på med. Jobbar därefter vidare på kontoret.

17.30: Jag och Peter på näringslivskontoret tar oss till Kullagymnasiet där UF-företagare håller bolagsstämmor. Jag knyter lite kontakter till en stundande företagsafton med tema ungt företagande.

Fredag
07.00: Frukostklubben med Marknadsföreningen i Helsingborgsregionen.

09.30: Jobbar med kommunikationsplanen.

13.00: Får hjälp med InDesign som jag håller på att lära mig och fortsätter med det resten av dagen. Gör bland annat en annons och en inbjudan.

Trevlig helg!

/Therese

Susade iväg på leverantörsbesök igår och hyrbilen puttrade iväg till Hallstahammar, orten som har gett Sverige Thore Skogman.

Vad mer som finns i Hallstahammar är en av Scanias leverantörer (Bulten AB) som tillverkar fästelement (bultar, skruvar, etc.) och har gjort det ända sedan 1873 då företaget startades. Idag är Bulten är en av de största leverantörerna av fästelement till fordonsindustrin i Europa.

Inte så jättecoolt att köpa in kan tyckas men där har ni fel. Fästelement är bra invecklade saker trots allt och det var något man fick erfara när vi igår vandrade runt i produktionen och se hur mängder av maskiner spottade ur sig den ena varianten av skruv efter den andra. Något sådant litet spelar en stor roll för oss i lastbilsindustrin då det rör sig omkring 4000 stycken skruvar på en lastbil till en vikt omkring kanske 100-150kg.

En av de stora fördelarna med traineeprogrammet är helt klart att man får möjlighet till att följa med på så mycket olika möten. Hur skulle jag annars veta hur man gör gängorna på en skruv om jag inte hade åkte till Hallstahammar? Tumme upp för leverantörsbesök.

En skruvs utveckling från larv till vacker fjäril

-Jens

Idag var jag på finalen och prisutdelningen för KTH:s Future Female Leader Award (FFLA). Scania är ett av partnerföretagen i denna tävling som syftar till att lyfta fram duktiga tekniktjejer och erbjuda vinnaren en drömstart på karriären. Förra året var jag själv finalist och i år kände jag så pass många finalister att tummarna inte räckte till att hålla för alla!

Den slutliga vinnaren var Sara Johansson, en av mina kollegor här på bloggen och deltagare i Scania Student Intro. Stort grattis! Jag hoppas se dig och samtliga finalister på Scania framöver!

Här kommer första inlägget från engelsk mark! Jag har nu spenderat en dryg vecka i landet men det känns som jag har varit här i minst två med tanke på allt jag har hunnit med. I söndags kväll anlände jag till Cambridge efter flyg och idogt bagagesläpande på diverse tåg. Anledningen till att jag och sex andra traineer tog oss till Cambridge var för att studera engelska i en vecka, samtidigt som vi bodde i varsin värdfamilj.

Efter att fått uppgifter till fel värdfamilj höll jag på att hamna i helt fel del av stan, men det löste sig som tur var och jag hamnade hos en underbar värdfamilj som tog väl hand om mig under veckan. Däremot så var inte alla lika nöjda med sina värdfamiljer då vissa familjer endast ser sitt hem som en fabrik där studenter kommer och går, ofta i stora klasar (3-4 stycken samtidigt).

Under veckan har vi haft en hel del diskussion kring detta med om det är bra eller dåligt att bo i värdfamilj. Jag skulle vilja dela upp detta i några plus och minus.

+ Du tvingas prata engelska även när du äter frukost/middag.
+ Du får bättre kontakt med kulturen i det land du befinner dig i.
– Du får inte tillfälle att slappna av på samma sätt som om du bott i ett hotellrum.
– Du känner att du måste delta och kommunicera för att vara artig.

Cambridge som stad är för övrigt oerhört vacker och väldigt trevlig att vara i. Många fina byggnader och ett gäng trevliga pubar.

I helgen blev det sedan en snabbvisit till London där vi hann med lite sevärdheter. Shopping på Oxford street, kaffe i Soho och asiatisk middag på kvällen. På söndagen skiljdes vi åt för att sticka till olika destinationer i Europa. Jag och Matilda kunde dock stanna lite längre och hann därför se en del av London maraton live, vilket var en riktig folkfest.

Nu sitter jag på den engelska landsbygden och ska få klarhet i vad jag egentligen gör här. Till att börja med ska jag resa en hel del i England och i Skottland, vilket kommer bli en bra start för att lära mig mer om UK och verkstadsnätverket vi besitter här.

/Markus Wernberg

Nytt konto, nya arbetskamrater och nya sysslor. Livet som trainee är i ständig förändring. Nu har jag en härlig fönsterplats och ett gäng glada inköpare runt om kring mig. Jag har suttit här nu i en vecka och det var en introduktion med fart i måste jag säga så under helgen som var har jag sovit väldigt mycket och djupt.

Förra veckan fylldes med att lära känna nya ansikten med tillhörande namn samt förstå hur inköpsorganisationen fungerar och varför man jobbar som man gör. Sedan sprang jag tätt efter min handledare på olika möten där vi satt ner och diskuterade strategiska likväl som operativa inköpsbeslut till höger och vänster. Lärde mig även att lägga order på lite smått och gott.

Onsdagkväll kopplade jag av med lite skön musik med flickvännen. Gick på Michael Bublé som var i Globen och det är inte lite avundsjuk man blir på den rösten den snubben har.

Avslutningen på veckan blev något utöver det vanliga (för mig). 20 indiska leverantörer var på besök och önskade att Scania skulle börja göra affärer med just deras företag. Scania höll en kort presentation om företaget samt hur vi jobbar med leverantörer. När det var klart ställde sig alla indier upp och började deala visitkort med närmsta Scania-anställd. Så där stod jag och hivade in visitkort och utbytte artighetsfraser på löpande band. Min kollega fick tag på den leverantör som det var sagt att vi skulle ha ett privatmöte med och joggade snabbt ut ur lokalen. Jag kom på efterkälken då jag var tvungen att passera leverantörer som jag inte hade hunnit plocka visitikort av ännu. När leverantörernas besök började komma till sitt slut så radade de upp sig framför en lastbilsmodell och började vinka in alla Scaniamänniskor för gruppfoto. Så där i mitten, knäböjandes i äkta fotbollsmanér, bland turbaner och välansade skägg, fanns en liten trainee som inte kunde sluta le åt hela situationen. Önskar att jag hade fotografierna att visa upp med tyvärr.

-Jens   

Nu har jag varit en lite dryg vecka på min tredje praktikperiod, vilken är på Scanias Centrala SPS Office. SPS står för Scanias Produktions System och är vår version av Toyotas världsberömda produktionsmodell, något som också brukar kallas Lean. Min nya avdelning jobbar med att stödja Scanias produktionsenheter med processutveckling – väldigt spännande! Det är här det händer.

Sedan i måndags är jag på en aktivitet på Scanias monteringslinje för axlar där vi försöker förbättra produktiviteten på en del av linjen. Vad vi gör är att studera det arbete som utförs av montörerna och försöker se möjligheter till förändringar som kan minska arbetstiden, t.ex. att flytta materialet så att man inte behöver gå så långt för att hämta det, eller låta en maskin snurra 4 varv istället för 8. Grundtanken är att förbättring bara kan komma från att man verkligen förstår processen – och vår japanska konsult från Toyota trycker hårt på att vi ska observera, kartlägga och ta reda på fakta innan vi börjar springa iväg med lösningar. Ett helt nytt sätt att jobba för mig, som i alla fall i mitt privatliv mest brukar försöka lösa ett problem i taget efterhand som de dyker upp!

En metod för att analysera arbetsinnehåll och tid på en del av linjen

Allt är fortfarande väldigt nytt med mycket förvirrande intryck, men jag tänkte i vilket fall dela med mig av några reflektioner så långt:

1. Puh! Jag behöver skaffa mig bättre kondition. Att stå i timmar och observera arbetet på linjen är, som en av mina kollegor säger, en konditionssport. Det är uttröttande att stå och koncentrera sig och hela tiden vara beredd på nya intryck. För att inte tala om hur fötterna känns… Vår japanska konsult berättade över lunchen om den legendariska Toyota-chefen Ohno och hans Ohno-cirkel, en cirkel han ritade upp på golvet vid produktionslinjen där de han lärde upp fick stå i en hel dag (åtta timmar!) och bara observera. Än så länge är vår övning lyckligtvis dock inte så hardcore.

2. Mina kunskaper i Nederländska är äntligen användbara! Jag har två nederländska kollegor på SPS Office i Södertälje och ytterligare en från Scanias monteringsfabrik i Zwolle som jag ska jobba med på ett projekt om några veckor. Roligt att verkligen få se den internationella sidan av Scania och att få snacka lite nederländska igen 🙂

3. Verkstadskläderna börjar kännas bekväma. Eftersom vi står på linjen hela dagarna är vi också klädda därefter. Det kommer bli svårt att vänja sig vid att behöva stryka skjortor igen…

En del av axelmonteringen

Att vara trainee innebär en gedigen möjlighet att ”testa” sina akademiska kunskaper i den verkliga världen, jag funderar ofta på hur jag kan omsätta min teoretiska kunskap i praktiken. Men att vara trainee innebär inte bara att utveckla och omsätta det man kan utan även att lära sig sådant man inte kan. Meningen med trainee är just att få lära och lära lite extra, lite mer och utanför ramarna.

Under min utbytes period i Ängelholms kommun finns det ett stort fokus på att lära mig sådant som jag inte kan. Jag har fått möjligheten att göra ett gästspel i utvecklandet av en ny kundtjänst. Ett projekt som ska ge bättre service åt medborgarna, våra kunder.

Grundarbetet som jag sitter med går ut på att identifiera vilka ärenden och tjänster som helt eller delvis kan ”flyttas ut” till kundtjänst. Tillsammans med förvaltningarna gör jag ärendelistor där sedan varje ärende noggrant processkartläggs för att se vad som passar att flytta. Ett otroligt inspirerande och spännande jobb. Tänk att nästan varje dag få ny kunskap om allt ifrån hur det går till när man vill bygga en altan till hur man går till väga när man vill installera kompost eller veta om badvattnet är okej. Att jag sedan även är där för att ifrågasätta processen och rita den i ett processkartläggningsverktyg gör det ju ännu roligare.

Men det är inte bara en dans på rosor utan även en utmaning att vara med och genomföra en stor omorganisation där inte alla jag möter har samma engagemang eller tro på förändring. Entusiasmera och inspirera, vara saklig och säker, se detaljer och vara ifrågasättande är nyckelord i en process som denna. Och sist men inte minst att visa intresse för vad varje handläggare fyller sina dagar med, det finns ingen hierarki eller viktighetskompass. För varje medborgare är deras ärende det viktigaste och varje handläggare ser sitt område som nyckelområde medan jag finns där för att se kopplingen mellan alla delar och vikten av dessa för en bra helhet.

Efter att ha tillbringat förmiddagen med att lära mig processkartläggnings-programmet Aris ser med glädje framför mig hur jag ritar fina processer om avfallshantering och enskilt avlopp. Ett konstverk utöver det vanliga, jag lovar.

Och så vill jag passa på att påminna: Kunskap är inte tungt att bära

Sarah Lundberg, Skåne Nordväst