Som ni kunnat läsa här på bloggen och i vår twitter besökte vi för en tid sedan Stockholm och där bland annat Botkyrka kommun. Vi fick där en god presentation av bland annat Botkyrka kommuns interkulturella strategi, deras upplevelsesatsning och Subtopia.

I formella och byråkratiska termer är Subtopia ett centrum för Botkyrkas upplevelseindustri och enligt wikipedia ligger verksametens kärna i skärningspunkten mellan kultur, utbildning, näringslig och socialt engagemang. Men ifall du frågar oss som besökt Subtopia och de som arbetar samt skapar där är det ett Spacious suburban paradise.

Vad är det då som skapas i Subtopia? Det finurliga är att i och med att Subtopia är ett Spacious suburban paradise är det upp till var och en att skapa vad man vill ha i sitt eget paradis då det här finns utrymme för alla former av skapande.

För oss som arbetar i medborgarnas tjänst och därmed har många olika krav på oss om hur arbetet ska bedrivas finns det en risk att tappa sitt sug efter att tänka nytt och kreativt med negativ konsekvens för samhällsutvecklingen. För när man tänker nytt samt kreativt utvecklar man både sig själv och sitt arbetssätt vilket är till gagn för den offentliga arbetsgivaren och i förlängningen medborgaren samt hela världen.

Arbetet bakom Subtopia är ett lysande exempel på detta då Botkyrka kommun genom att uppmuntra till sina medarbetares och medborgarnas kreativitet just gjort världen till en lite bättre plats. Men såsom jag ser det är just denna kreativitet och positiva anda som skapats inom det geografiska området Subtopia något den skapande medborgaren tar med sig när denne går ut i världen utanför Subtopia och Botkyrka kommun. På samma sätt tar jag med mig min kreativitet och positiva anda som min arbetsgivare uppmuntrar till när jag går hem efter arbetsdagens slut. Därmed fortsätter jag att göra världen lite bättre även på min fritid.

Så när jag känner att min kreativitet tryter eller begränsas på min arbetsplats så tror jag att både jag som person, samhällsutvecklingen och förbättringen av världen bromsas upp. Men nu har jag en medicin mot detta för då ska jag tänka på det rymliga förortsparadis jag besökte en dag i mars 2012. Då ger jag mig själv en vitamininjektion av kreativitet, vågar tänka nytt, göra annorlunda och därmed blir världen lite bättre.

//Niklas