I skrivande stund har jag befunnit mig i Prag i en dryg månad. Tiden verkligen springer iväg. Projekten jag jobbar med har kommit upp i arbetstempo och man börjar få förståelse för hur saker och ting fungerar i det här landet, eller ja, nästan i alla fall. För vissa saker fungerar långt ifrån som det gör i Sverige.

Ett exempel är trafiken.

Under min första vecka hade jag oturen (eller oskickligheten?) att vara med i trafikolycka. Odramatisk liten men oproportionerligt omfattande i fråga om administrationen kring den. Med en bakgrund i försäkringsbranschen konstaterade jag snabbt efter olyckans inträffande att detta skulle vi nog kunna lösa rätt snabbt och enkelt. Jag vet ju hur smidigt det kan fungera i Sverige.

Så fel jag hade!

Det var dags att lära mig att tjeckernas engelskakunskaper långt ifrån motsvarar det svenska genomsnittet. Eller så hade jag otur, vad vet jag? De inblandade i trafikolyckan kunde inte ett ord engelska. Vi kommunicerade genom min iPad och Google Translate. Älskar man inte tekniken i dessa lägen? Även om det var en långt ifrån tillfredställande dialog lyckades vi ändå tillkalla polis till platsen. Efter att ha träffat fyra olika poliser kunde båda jag och poliserna konstatera att nej, vi förstår inte varandra – alls! En tyglad frustration började sprida sig i kroppen. Till slut får jag äntligen tala med en polis som kan engelska. Denne tar min redogörelse. Skriver ut rapporten i bilen och meddelar att vi kan lämna olycksplatsen. Med endast en tillbucklad registreringsskylt, men 2,5h sen, får jag äntligen börja rulla hemåt igen. Till slut. Och helt slut.

Testas man inte i arbetslivet så kan man vara säker på att det sker på fritiden. Med erfarenheten i bagaget så känns resterande utmaningar här i Tjeckien som en enkel match!

När jag kom hem gick jag till den park som ligger granne med mig. Andades in våren och andades ut all frustration med Prag stad som utsikt.

Mitt namn är Rebecca Larsson och jag kommer framöver att blogga för Scania här på Traineebloggen.se. Efter en uppväxt i Nyköping läste jag till Civilekonomi vid Linköpings Universitet. Där inriktade jag mig på ekonomisk styrning men hann även med att läsa marknadsföring i San Diego, Kalifornien.

Som en av tre ekonomitraineer på Scanias traineeprogram har jag redan hunnit komma till min tredje placering (av fyra) på programmet och befinner mig för tillfället i Prag i Tjeckien. Här jobbar jag, tillsammans med cirka 660 medarbetare, med regionen Tjeckien/Slovakien/Ungern. På denna placering har jag frångått mitt huvudområde, controlling, för att istället jobba med Human Resources inom regionen. Men mer om det senare.

Jag hoppas kunna fylla denna bloggplats med olika glimtar från min vardag men också ge er en inblick i andra delar av traineeprogrammet och Scania. Undrar ni något? Fråga! Önskar ni läsa om något speciellt? Skriv och berätta!

Vi hörs,
Rebecca

Såhär 1 månad in i min traineeperiod här i England börjar man se vilka skillnader som finns mellan kulturerna på arbetsplatser i Sverige och England, även inom samma företag. Den mest slående skillnaden är ju att många på kontoret här har likadana arbetskläder, skojortor med företagets logga och namn broderat på. Detta är faktiskt riktigt smidigt, speciellt häromdagen när jag satt i möte med 5 personer jag aldrig träffat förut och omöjligt hade kunna komma ihåg namnen på om det inte varit för skojortorna. Med på mötet var det även en HUND, det kanske inte heller hade hänt i Sverige. Jag tror att hunden heter Preston och han ska bli ledarhund, så han är här hos oss och övar.

En annan slående skillnad är det här med fika, och där är det väl egentligen vi svenskar som är konstiga. Här fikar man en gång i veckan (per avdelning), och det är något som införts för att det är ett svenskt företag. Lite konstigt för oss svenskar som är “vana” att fika två gånger om dagen (även om jag oftast inte gör det på hemmakontoret). Idag lyckas jag dock med konststycket att fika två gånger häri England – i morse var vi nämligen inbjudna på fika med IT-avdelningen och snart har vi fika med vår egen avdelning. Fika med IT-avdelningen innebar en “full english breakfast” upp i matsalen så nu är jag proppmätt trots att jag undvek en hel del av konstigheterna som det fanns att välja på. Såhär i efterhand kanske man skulle skippat frukosten hemma i morse.

I övrigt så rullar livet i England på, det har varit riktigt fint väder denna vecka och igår var det shortspremiär! Min syster kom hit igår och mina föräldrar har precis landat så nu till helgen blir det fullt upp med besök. Riktigt kul och bra mot den hemlängtan som smyger sig på ibland.

Här bor vi!

Hej,

Det var inte igår jag skrev något här, tyvärr har det varit fullt upp. Men nu är det verkligen dags för en uppdatering.

Just nu befinner jag mig i Workington, som ligger i norra England, på min tredje traineeperiod. Holmen har ett kartongbruk här som ingår i Iggesund Paperboard och det är här jag utför mitt tredje traineeprojekt. Vi är tre stycken traineer som är på plats just nu, och vi bor tillsammans i ett sött litet hus i den närliggande byn (?) Cockermouth. Det är en helt fantastiskt miljö att bo i här, allt är så otroligt vackert. En kort biltur eller promenad och du har de vackraste vyerna framför dig.

Projektet jag arbetar med är kopplat till det faktum att vi här i Workington håller på att starta upp en biobränslepanna. Till en biobränslepanna krävs en himla massa bränsle och det är typ där jag kommer in. För att väga allt bränsle som kommer in till anläggningen håller vi på att installera två nya lastbilsvågar och en ny programvara för dessa. Mitt uppdrag är att ta fram rutiner, manualer, automatiska rapporter och all övrigt material som kan behövas för att använda detta system. Lite grötigt såhär i början men sakta men säkert faller bitarna på plats.

Det var en kort uppdatering om läget just nu, nu ska jag springa på lunch (ett äventyr i detta land). Jag återkommer snart med roliga anekdoter om England, vad jag gjort sedan sist och vad man kan roa sig med på fritiden här borta.

Vackra vyer i England!

//Linnea

Veckorna i traineeprogrammet flyger förbi och varje arbetsvecka bjuder på mycket omväxling och variation. Jag inledde min vecka med en presentation för exploatörsgruppen för en ny stadsdel i Ängelholm. Stationsområdet ska utvecklas till en levande stadsdel med hållbar stadsutveckling som grundtema och jag presenterade ett aktuellt pilotprojekt som handlar om att anpassa internationella system för hållbarhetscertifiering av stadsdelar till förutsättningarna i mellanstora svenska kommuner.

Sedan var det dags att åka på miniturné för att förankra vårt projekt ”Uppdragsbanken” på ledningsgruppsmöten i Båstad och Örkelljunga. Responsen vi får från kommun- och förvaltningschefer är mycket positiv och det känns extra roligt då hela projektet bygger på vår egen idé och allt hänger på våra egna vägval och beslut.

Veckan avslutades med två intensiva planeringsdagar med mina kolleger på kommunledningskontorets enhet för samhällsplanering och utveckling. Platsen var en gård på Söderåsens sluttningar och miljöombytet var mycket välkommet. Närheten till naturen inspirerar och andra dagen inleddes på en hästrygg. Syftet med dagarna var dels att fördjupa oss i olika teman så som hållbar stadsutveckling, jämställdhet, folkhälsa och statistik och dels att utveckla vår verksamhetsplan för 2013.

Att få tid att andas

Värdet av grupputveckling genom gemensamma aktiviteter bör inte underskattas, därav stod även turridning, bastu och isbad samt en gemensam middag i en grillkåta på programmet. Vi gick även igenom medarbetarenkäten som genomfördes under 2012 som behandlade teman som till exempel ledarskap, delaktighet, utvecklingsmöjligheter, samt möjligheter att påverka på vår arbetsplats. Resultaten för vår enhet var mycket positiva och detta tillfälle gav även mig en möjlighet att reflektera över min roll på enheten. Min närmaste chef och min handledare har varit måna om att ge mig egna uppdrag att jobba med och att jag får insyn i en lång rad olika frågor.

Även för oss i traineegruppen är våra  gemensamma utvecklingsdagar av stor betydelse. Tack vare de förutsättningar som ges inom programmet får vi möjligheten att utvecklas tillsammans. Något vi måste hantera i vår vardag är de förväntningar som vår omgivning, våra chefer och medarbetare, har på oss som nyanställda och vår förmåga och kapacitet att förändra och påverka.

Ungdomen är idag symbolen för framtiden. Vi har lärt oss att ungdomar bygger framtiden, de levererar innovationer och är per definition nytänkande, djärva och ”ser möjligheter i stället för hinder”. De är dessutom oerhört nyfikna och med det menas att de kritiskt reflekterar över det som inte fungerar och hur detta kan ändras.

Trots att de allra flesta attribut som nämns ovan är sanna behöver vi lära oss att hantera dessa förväntningar med en tydlig förankring i vardag och verklighet. Faktum är att traineetiden är en utbildningsperiod. För att kunna förändra och påverka måste jag först förstå nuläget. Detta kräver tid, tålamod och engagemang. Just det, och tydlighet. Tydlighet gentemot omgivningen, där förväntningarna finns. Och detta innebär i praktiken att fokus inte enbart bör ligga på snabba leveranser och resultat utan på att uppmuntra testande, lärande och reflektion.

Utvecklingsdagarna och våra kontinuerliga möten ger oss en möjlighet att andas, att gemensamt reflektera och att lära oss att hantera de utmaningar som vi möter på våra arbetsplatser. En viktig styrka i gruppen är våra olika personligheter, kompetenser och erfarenheter. Man kommer till sin rätt på olika sätt med olika personer i gruppen. Och detta både på en personlig och en professionell nivå. Vi ges därmed en genväg både till personlig och professionell utveckling samt ett skyddsnät bestående av handledare, koordinator och traineegruppen.

Mot nya utsikter

Snart väntar en utbytesperiod på fyra månader som ingår i programmet. Själv kommer jag att vara placerad på stadsledningsförvaltningen i Helsingborg, på avdelningen för strategisk samhällsplanering. Min första kontakt med min nya chef, planeringsdirektören i Helsingsborgs stad, har varit mycket positiv och det är ett spännande uppdrag som väntar. Efter våra första samtal är jag helt övertygad om att det blir ett utvecklande och meningsfullt utbyte.

Samtidigt som vi alla är nyfikna och ser fram emot att lära känna en ny kommun, en ny verksamhet och nya kolleger, kommer det att bli en märklig känsla att lämna sin nuvarande arbetsplats, uppdragen vi jobbar med och att byta ut kollegorna, i alla fall tillfälligt. Vår respektive hemkommun har ju blivit till en del av vår identitet i gruppen. Jag var ju Falk i Ängelholm. Men nästa steg, utbytestiden, kommer verkligen att ge nya perspektiv och möjligheter för oss alla.

Falk Jandt

Enheten för samhällsplanering och utveckling, Ängelholms kommun

Traineeprogrammet Familjen Helsingborg

Hej, hello, dobre den, dobry den!

Jag började som Management Trainee på MTG i oktober och har sedan dess fått möjlighet att bo och arbeta i tre länder. Med start i London, därefter Sofia och nu Prag sedan ett par veckor tillbaka. Något av en försenad ”Eurotrip” där jag får inblick i MTG’s olika verksamheter samt ett annat perspektiv på landets verklighet än vad du får som tågluffande backpacker.

Under den första tiden har jag sett olika kontor, träffat massa spännande människor och fått insyn i tre vitt skilda men ändå lika verksamheter. De möjligheter och utmaningar som diskuteras i mötesrummen i London skiljer sig en del från de i Bulgarien eller Tjeckien, och det är kul att se samma verksamhet ur olika perspektiv!

Den första tiden i Prag har varit en mix av att ”finna sig själv” i staden, hitta lägenhet, lära känna nya kontoret, nya roliga projekt att sätta tänderna i samt en del rapportering. Jag har aldrig varit i Prag eller Tjeckien tidigare men mitt första intryck är en levande stad som påminner lite om Stockholm, åtminstone i jämförelse med London eller Sofia. Den stora fördelen med Prag som stad är dess geografiska placering, nära till allt! Flyg hem till Stockholm tar ett par timmar och Norwegian har billiga flighter, om jag har tid på helgerna är det också nära till skidåkning i Alperna både med bil och flyg.

Det var allt från Östfronten i dagsläget!

 Sebastian

“Vad gör du nu för tiden… varför hör du aldrig av dig?”

 Lite så känner jag just nu, det var (återigen) väldigt länge sedan jag skrev något här. Men nu har jag tänkt att ni ska få en lite update om vad som hänt på sistone.

Sedan vi hördes senast har jag avslutat mitt första projekt som trainee på Holmen, vilket var en spendanalys av våra två sågverk, Iggesund och Braviken. I analysen tittade jag samtliga stora kostnader förutom el och timmer, och syftet var dels att strukturera upp materialet och dels att finna besparingar och möjliga samordningar mellan sågverken. PÅ slutet av projektet blev det lite tajt om tid och jag jobbade parallellt med analysen av Bravikens sågverk och med att förbereda redovisningen/slutförande av projektet. Slutprodukten i projektet var förutom en väldig massa material relaterat till analysen en presentation som jag höll för ledningsgrupperna för de båda sågverken. Sammanlagt var det runt 15 personer som först lyssnade till min presentation och sedan deltog i en diskussion kring det fortsatta inköpsarbetet. Inspirerande, intressant och nyttigt var det att deltaga och lyssna. Det är självklart kul när folk blir inspirerade av något man gjort och vill fortsätta arbetet i samma riktning!

I och med projektavslutet var jag även färdig i Iggesund, och veckan innan jul tömde jag min lägenhet där uppe och flyttade hem. Under mitt nästa projekt, som börjar idag, kommer jag huvudsakligen att vara stationerad i Stockholm. Jag kommer dock att resa till och spendera tid både i Braviken och Hallstavik. Mitt nästa projekt tycker jag, som utbildad lärare, ska bli extra intressant. Jag ska nämligen vara med och ta fram utbildningsmaterial och utbilda användare i ett nytt inköpssystem. Än så länge är det fortfarande mycket som inte tagit form, men jag har börjat läsa på om systemet och övat på egen hand – först av allt måste jag ju lära mig själv.

Så ser läget alltså ut för mig just nu, och jag ser med spänning fram emot hur det nya projektet kommer att utveckla sig. Jag vet av erfarenhet att uppstarten av projekt (enligt min mening) oftast är svårast/knepigast när man befinner sig mitt i det. När man tittar tillbaka projektet i efterhand är det dock oftast där man lärt sig som mest. Vi får se om detta stämmer även denna gång.

Nedan följer lite bilder från hösten/vintern.

På besök på Bravikens sågverk med Holmens introduktionsprogram.

Jag testkör en timmertruck på Iggesunds sågverk

Takvandring med Holmens representanter på arbetsmarknadsmässor

Sista veckan på första praktikperioden börjar lida mot sitt slut och runt kröken hägrar julfirande och efterlängtad vila. Jag tar tillfället i akt och reflekterar över mina första tre månader på Scanias hyttfabrik i Oskarshamn.

Även om arbetsuppgifterna hopat sig och berget av diverse måsten aldrig tyckts sina, måste jag idag påminna mig själv för att komma ihåg det arbete, om något, som blivit gjort. Jag tar ett steg tillbaka och finner ord som programmering, optimering, körkort, seminarievecka, PCR, elektrodarmar, arbetsorder, håltolk, osv. osv. osv. Frågan blir snarare den omvända. HUR har allt hunnits med? Svaret ligger inte i mig, utan snarare i kollektivet. Här hjälps medarbetare åt att utveckla den fabrik som vi alla lever och arbetar i dag ut och dag in. Heta diskussioner och meningsskiljaktigheter visar till slut det som egentligen är så självklart – att vi strävar mot samma mål och att vi egentligen bara behöver hitta en gemensam väg dit.

Tre månader har lärt mig att jobbet som produktionstekniker INTE innebär att sitta på en stol och följa upp andras arbete. Det innebär snarare gratis konditionsträning och en vid spridning av arbetsuppgifter. Det berg som en gång prydde mitt lilla skrivbord är idag som bortblåst och efter jul väntar nya berg med utmaningar på Scanias projektkontor i Södertälje. En utmaning jag verkligen ser fram emot.

De senaste 15 månaderna har varit fulla med möten. Som ni kanske har läst i ett av mina tidigare inlägg så tycker jag att mötet och att mötas är ett fint ord och en fin akt.

Vi har under 15 månaders tid mött ungefär 800 elever på våra skolbesök, vi har mött 10 kommuner och många av dess anställda, vi har mött gamla och nya traineer, vi har mött varandra och våra koordinatorer, vi har mött våra handledare, chefer, mentorer och arbetskollegor. Många av oss har även mött en del av vår framtid.

Vi har under programmets gång fått våra bästa minnen och våra sämsta minnen men allt är en bas inför vår framtid. Som börjar om några veckor. Framtiden så som nutiden är en föränderlig tid som påverkas av oss själva och de vi möter, de beslut vi tar och de beslut andra tar åt oss.

Jag har lärt mig oerhört mycket under dessa 15 månader som kommer ligga till grund för mina fortsatta lärdomar. Jag tycker att lära och att mötas går hand i hand, jag har lärt mig något av alla jag har mött under programmet gång från högstadieeleverna till kommuncheferna. Men främst har jag lärt mig av mina traineekollegor som alla besitter enorm kompetens och kunskap, personlig så som professionell, och jag tar med mig tio extra delar till min kunskapsbank inför framtiden.

 En framtid som börjar i Båstad och Örkelljunga.

Sarah Lundberg Skåne Nordväst, Traineegrupp 6

Oj, jag läser här på bloggen och alla traineer som precis är klara med sina traineeperioder och det skulle man kanske kunna tro om mig också med tanke på hur lite jag skrivit här på sistone. Men det är faktiskt bara så att jag varit dålig på det, och helt inne i slutfasen av mitt första projekt. Jag redovisar projektet den 10 december och håller just nu på att sammanfatta allt material jag producerat och tagit fram till en presentation som ska ta ledningen med storm. Bara lagom mycket press där, känner jag 😉 Men samtidigt är det ju fantastiskt roligt.

Sedan sist har jag hunnit med både en traineeträff och en träff med introduktionsprogrammet. Traineeprogrammet innebär att alla traineer och aspiranter inom Holmen ses och arbetar kring ett speciellt tema. Denna gång var det organisationer, och vi pratade om hur vi ser på oss själva i en stor organisation. Vilken makt har vi och hur ska vi utnyttja den? Väldigt intressant! Vi var även på besök i Hallstavik och fick höra med om bakgrunden till de tråkiga neddragningarna.

Denna vecka har jag varit i Norrköping med introduktionsprogrammet, som är tillfällen för alla nyanställda att nätverka och lära sig mer om hela Holmen-koncernen. Den första dagen spenderades på Bravikens pappersbruk och vi fick höra allt om Holmen Paper. Idag har vi istället fokuserat på Holmen Timber, och varit på besök på Bravikens sågverk. Två intensiva men roliga dagar!

För tillfället är jag kvar i Norrköping, jag har möten här imorgon förmiddag och sen bär det av tillbaka till Stockholm. Jag lovar att uppdatera snart igen – och då även med bilder. Vi hörs!