Hälften av min tid i Wien har nu gått och jag känner att jag har kommit in i arbetet. Första veckan var fylld med massor av information. Det var mycket att ta in och det tog lite tid innan saker började falla på plats. Även om jag nu blivit ganska van att byta placering på vår site i Stockholm så blir det så mycket som är nytt igen när man kommer till ett helt nytt kontor i ett annat land, även om det är samma företag. Bara en sådan sak att de äter lunch vid 12.30 här tar sin tid att vänja sig vid, speciellt när jag tidigare vant mig vid att äta redan 10.30 när jag var på teknikavdelningen (jag är väldigt glad över att de har fruktkorgar även här).
Octapharmas kontor och fabrik i Wien.
Under min tid på Corporate Supply Chain kommer jag arbeta med 3 olika projekt och alla, så som så mycket på Suply Chain, utgår från Excel. Det blir en hel del formel-skrivande, det gäller att man håller sig fokuserad för att det inte ska bli slarvfel, men det är också ganska roligt. Det känns väldigt kul med uppgifterna då alla är sådant som kommer hjälpa avdelningen och inte bara något man hittat på för att det kommer en trainee. Det är också spännande när man börjar gräva lite djupare i Excel och får en större förståelse för företaget, våra produkter och marknaderna vi säljer till. Förutom mina projekt har jag även haft introduktionsmöten med managers på de olika avdelningarna inom Corporate Supply Chain, för att få en insikt i vad de arbetar med. Den avdelning som jag har fått mina uppgifter från är Business Planning. De är ansvariga för den övergripande planeringen av allt ifrån ingående plasma till att allokera batcherna mot inkomna ordrar från våra olika marknader.
Jag har självklart även hunnit se en hel del av Wien, känner mig nog till och med lite klar när det gäller att se det som jag helst ville hinna med medan jag var här. Wien är en helt underbar stad och det är otroligt härligt att det finns så mycket att se och göra. Jag har besökt flera av de slott som finns kvar sedan Österrike var ett kejsardöme, varit inne både i Stefansdomen och Karlskirche, varit på konstmuseum, sett Parlamentet och Rathaus, shoppat, joggat i flera av de stora och fina parkerna m.m. I söndags blev det även en dagsutflykt till Bratislava, Slovakiens huvudstad, bara 1h bort med tåg. Det är ju en ganska liten huvudstad, så räckte med att vara där en dag för att se det mesta.
En av Wiens stora shoppinggator, Mariahilfer strasse.
Jag och Julia (Trainee i Wien) vid Schönbrunn slott.
Bratislavas centralstation.
Det finns dock även en del saker som kan bli lite irriterande när man är utomlands (även om jag tycker att det är ganska charmigt också). En sådan sak är när man ska handla, först lite bakgrund. Jag älskar att åka till stora mataffärer när jag är utomlands! Jag kan spendera timmar i en helt vanlig mataffär för att titta på olika delikatesser och jämföra priser med andra länder för att se om det är något jag ska passa på att köpa och ta med mig tillbaka till Sverige. Jag har till exempel hittat huvuden till min eltandborste, 10st för otroliga 24,90€ (!) det är väl vad 3-4st kostar i Sverige ;). Nog om sparsamhet och åter till det irriterande med att handla utomlands. När det är något väldigt specifikt som man är ute efter så kan det ta betydligt längre tid att hitta det än vad man tänker sig. Som exempel hade jag ingen aning om vad plastfolie heter på tyska. Jag trodde att jag hade hittat rätt, gick till kassakön, när det blev min tur läser jag något på förpackningen som verkar antyda att det skulle vara aluminiumfolie, jag lämnar snabbt kön, kassörskan tittar lite undrande på mig, jag springer tillbaka till hyllan, hittar en förpackning med en bild på plastfolie på framsidan och ställer mig återigen i kön för att betala. Ser att även på den här förpackningen står det samma sak som jag tidigare tolkat som aluminiumfolie – detta inser jag just då det är dags att betala. Jag fick tillslut min plastfolie, ingen skada skedd, men jag blir påmind om att jag är i ett land där man inte riktigt behärskar språket.
På tal om språket så var jag på bio förra veckan. Det gäller att välja sin biograf med omsorg här för att säkerställa att de visar filmerna i originalversion och inte den annars, obligatoriska, tyska dubbningen som görs på ALLA filmer. Väldigt olikt jämfört vad vi är vana vid i Sverige. I min lägenhet har jag ca 20 olika kanaler på TV:n, men hittills har jag inte hittat någonting som visas på något annat språk än tyska.
Här i Wien finns det flera generationer av tidigare traineer. De har, precis som vi traineer i Stockholm, traineelunch varje onsdag. Ett bra och kul sätt att se till att alla generationer av traineer träffas och man kan passa på att fråga frågor som dykt upp och diskutera tips och idéer till olika placeringar. Det är väldigt skönt att kunna diskutera med andra som är eller har varit i samma position som dig själv och det är även ett bra sätt att få tips på vad jag inte får missa medan jag är här. Vi har även haft en AW för oss traineer här, då gick vi till en av alla restauranger i Naschmarkt-området.
Skönt med en liten paus från Excel och få ägna sig åt ord ett tag, men nu åter till siffrorna och formlerna.
RSS
standardiserat mitt packande till den grad att jag har en “standardpacklista” sparad på datorn. Lite i det extremaste laget kanske, men är man en listfantast så är man 🙂 Efter många funderingar och provpackning i väskorna kände jag mig tillslut klar (det blev till och med mindre packning och färre väskor än befarat) och jag fick till och med en lugn kväll i söndags.
fått kontorsplats och delar kontor med en annan, väldigt tyst, ostört och nästan lite lyxigt jämfört med de öppna kontorslandskapen i Stockholm. Tangentbordet jag fått är ju såklart tyskt, vilket skiljer sig en del från vårat, men så länge jag inte tittar ner för mycket på tangenterna så fungerar fingerminnet utmärkt, än så länge i alla fall.
Senaste kommentarerna