Den som väntar på något gott…


Comments Off on Den som väntar på något gott…

…väntar aldrig för länge, brukar det heta. Och efter att i ett år hört talas om förra årets fantastiska personalfest var det med höga förväntningar jag och mina traineekollegor tog oss till Berns för årets julfest. Och det blev en riktig toppenkväll: bra middag, en fantastisk Fredrik Wikingsson som konferencier, min personliga favorit: photo booth och ett fullt dansgolv framför Alcazar senare på kvällen. Men det roligaste av allt som trainee (som dessutom varit utomlands stora delar av hösten) var ju att få träffa alla härliga kollegor som jag jobbat med det senaste året. Jobbet är ju en stor del av livet och det är viktigt att man trivs med sina kollegor. Dessutom är det viktigt att man känner sig uppskattad, och den här kvällen kändes verkligen som ett stort och hjärtligt tack för all tid och energi vi lägger ner varje dag, tack för det!

Jag tänkte inte säga så mycket mer utan bjuder på ett par bilder från kvällen i stället:

fredrikochalex2

Fredrik Wikingsson och Octapharmas General Manager Alex Scheepers på scen

julfest2

Mingel med mina fantastiska trainee-kollegor från olika år.

alcazar

Alcazar live på scen. Discostämningen är på topp!

Comments Off on Den som väntar på något gott…



Bookmark and Share

Please leave a comment - click here!

Guest blogger: Olivier Grand


Comments Off on Guest blogger: Olivier Grand

OlivierAs part of the trainee program, I was 3 weeks in Stockholm last November. It was my second time in Stockholm. The first time was for the job interview one year ago. Back in Stockholm, I try to reach the reception desk through Elersvägen. That’s how I start to realize that a lot of things are changing in Octapharma AB and they are changing in a beautiful way. Since I was here the last time they finished renovating the old Brewery which is now the main office building. First time you enter the new brewery is amazing! You are immediately impressed by the elegance and the sobriety of the building and furniture. The copper decoration reminds you the past activity of the facility.

Coming from Lingolsheim, we are not very surprised by the location of the site. Stockholm and Lingolsheim shares the same configuration. The plant is just in the middle of the city! But as Stockholm is bigger, you can easily get lost in the underground corridors of the plant!

During those three weeks, I had the opportunity to get in touch with the Biopharmaceutical production, the Technical unit and the Quality Unit. It was very interesting to get involved in those departments. I’ve been in the production area to see new equipment and clean rooms. I’ve also been in the technical area, where you can see kilometers of pipes, and a lot of HVAC units, valves, instruments … This experience makes me take more in consideration the workload required to increase and upgrade utilities and laboratory capacity in our various projects to ensure safe and continuous production. These projects involve many employees from various departments as well as many suppliers. They are performed during routine production and they also need to meet the deadlines in order to respect the production plan. What a challenge!

After work, we had the opportunity to explore the city. Before coming to Stockholm, everybody lets me know how terrible the weather will be there. November seemed to be the worst month of the year. So I mentally prepare myself to the worst climatic experience and I took all of my warm clothes. In fact, except concerning the day duration, the climate was quite similar to Strasbourg. Furthermore, when you go running, Stockholm gives you a lot of beautiful and luminous sights of the city reflecting on the water.

Thanks a lot again for the very nice welcome and the good mood. It was a very pleasant journey!

Olivier

Stockholm Olivierny

Comments Off on Guest blogger: Olivier Grand



Bookmark and Share

Please leave a comment - click here!

Guest blogger: Lara Nascimento


Comments Off on Guest blogger: Lara Nascimento

Lara nyWorking abroad in Sweden and being a part of Stockholm’ facility for 3 weeks was an amazing experience I truly am grateful to have had this last November!

I am originally from Brazil and joined Octapharma in 2014 based in Lingolsheim, France, where the production is mainly focused in plasma derived products. Since then I feel I have learnt so much, and was able to see other Octapharma locations throughout Europe as well. I was very keen to see the Stockholm facility and have a deeper view of the scaled up recombinant process for Nuwiq – Octapharma’s first recombinant product, a human coagulation factor VIII (rDNA).

Throughout the three week stay, I visited state of the art bioreactor systems, followed skilled technicians and engineers in their daily routine and had Pulse meetings – which are also implemented in Lingolsheim and it is great to see such a well harmonized global initiative which communicates to all levels in a company, and between facilities.

I found it fascinating to see all the steps of a biotech’ product in an industrial large scale. In particular to see the Nuwiq production starting in the biorrectors, filled with human derived cells growing as “micro factories” that need to be supplied with the correct nutrients and put in the right physical conditions to produce good amounts of factor VIII, with the right quality that it is required by the market.

Nuwiq lines have dedicated equipment to ensure product quality.

Nuwiq lines have dedicated equipment to ensure product quality.

Then, when factor VIII is recovered by sequential purification steps, each drop of purified product is worth all the efforts put into product recovery, traceability and quality control, ensuring that Nuwiq is safe and effective.  And finally, being able to see how we transform this very pure and concentrated factor VIII solution into a formulated form, delivered in individual vials that are filled in a state of the art filling machine for small volume parenterals – or in other words, in small vials that the patients can use in their homes.

Being able to discover all that with the biopharmaceutical team was a really great experience, which I found to be extremely rewarding, and built on my learning of Octapharma’s business.

In addition, Stockholm was a great experience also as a city, with beautiful views from the city with my fellow colleagues Nadim and Olivier, and great places to go and mingle with colleagues and new trainees! As a climbing fan, we were also given the chance to try out a nearby climbing centre, kindly guided by Emil! This was a very enjoyable experience I would recommend!

in the center

With Nadim and Olivier in Stockholm

climbing reduced

Climbing at Klättercentret, Telefonplan

Comments Off on Guest blogger: Lara Nascimento



Bookmark and Share

Please leave a comment - click here!

En sentimental sammanfattning


Comments Off on En sentimental sammanfattning

Så upptäcker en att blåsten blir elakare, butikernas skyltfönster mer uppskruvade, att allt fler ljusslingor pryder balkongerna vända mot kontorets glasfasad, och att lägenheterna i husen på andra sidan gatan lyses upp av adventsstakar och –stjärnor (förutom platta teveskärmar och paddor). Julen närmar sig, mer överrumplande än vanligt. Nyss var det augusti och en gick svettig, nervös och socialt utmattad hem från en trainee-dag full av intervjuer och övningar, sedan var det kontraktsskrivning och nyckelkort, inloggningsuppgifter och jobbtelefon, och så åkte fabrikskläderna på för några veckor i produktionsdelen av Octapharma här i Stockholm.

Och nu står jag här med en biljett till företagets julfest i handen, glöggen satt på jäsning, koljan lutad, granen olovligt huggen, ljusen stöpta, smällkaramellerna laddade, fred på jorden skrivet överst på önskelistan, och tågresorna till familj och vänner över högtidshelgerna bokade, nu står jag här och skall försöka sammanfatta den första trainee-etappen. Tiden som total rookie bland erfarna produktionsrävar är snart slut, efter nyår återstår bara en enda vecka, och en kan ju bli sentimental för mindre.

De här knappa tre månaderna har ibland varit ganska jobbiga, med ovana arbetstider och arbetsuppgifter, och arbetsdagar där jag mest tittat på och försökt tänka att på längre sikt är det ovärderliga erfarenheter. Det har varit tre månader när jag lärt mig enormt mycket, utan att jag riktigt fattade det under tiden. Och framförallt har det varit tre månader med ett konstant flöde av j-t kul och hyggligt folk. Jag är frestad att köra ett tacktal a la filmgala, men inser att det skulle bli för långt, så jag riktar ett svepande och storslaget TACK! till de som vallat runt mig, svarat på samma frågor tio gånger, visat hur jag skall klä mig i olika renhetszoner, drivit med mig, gått igenom arbetsmoment, morsat i korridorerna, släppt ut mig ur byggnaden när jag låste in mitt passerkort i skåpet i omklädningsrummet, hämtat kaffe efter lunchen, och så vidare, et cetera.

Tack och god helg också till läsare av den här bloggen, hör gärna av er om ni undrar något, eller vill att jag skall ta upp något särskilt ämne. Nästa år börjar med sex veckor projektledning i Wien, vilket blir mitt längsta utlandsuppdrag under trainee-programmet. Jag hoppas kunna bjuda på mustiga historier från Österrikes huvudstad och kulturmetropol, en stad som varit i Europas centrum på många sätt under de senaste århundradena. Stay tuned!

Comments Off on En sentimental sammanfattning





Bookmark and Share

Please leave a comment - click here!

Patienten i fokus


Comments Off on Patienten i fokus

Under min tid i Heidelberg arbetar jag dels laborativt för ett av våra projekt och gör dels en litteraturstudie för ett eventuellt framtida projekt. Som läkemedelsföretag vill man gärna ha flera projekt i olika stadier igång samtidigt i pipelinen. Dels för att saker kan hända på marknaden eller under utvecklingen som gör att alla projekt inte blir färdiga produkter, men också för att läkemedelsutveckling är en så lång process att det helt enkelt inte går att börja om på nytt den dagen man lanserar ett läkemedel, för då får man vänta 10 år tills nästa är klart.

I början av nya projekt, om det så är en förbättring av en befintlig produkt eller en helt ny produkt, görs alltså litteraturstudier. Detta för att lära sig så mycket som möjligt om förutsättningarna och slippa uppfinna hjulet igen. Det jag tittar på i min studie är de mer marknadsmässiga aspekterna: Vilka är våra potentiella patienter? Vad har de för behov? Vad har de för behandlingsmöjligheter i dagsläget?

Eftersom våra patienter är personer med väldigt ovanliga sjukdomar så finns det begränsat med litteratur på ämnet, det är helt enkelt svårt att få ihop tillräckligt många patienter för att får ordentliga statistiska underlag. Däremot har dessa ovanliga sjukdomar ofta väldigt starka patientorganisationer som jobbar för att sprida information och koppla ihop personer från olika delar av världen för att dela sina erfarenheter med varandra. Genom vissa av dessa sidor kan man också läsa hur patienterna själva berätta om sina sjukdomar. Det är väldigt ögonöppnande att läsa om hur deras vardag kan se ut. Saker som är så självklara för mig, som till exempel att resa, kan vara en omöjlighet för en person som ständigt måste ha nära till sin läkare.

En annan aspekt är den okunskap många av dem möter i vården. Det kan ta år att få rätt diagnos och ofta är dessa personer själva experter på sin sjukdom, då de är så ovanliga att många läkare aldrig stöter på dem i sitt arbete. Men med internets hjälp kan dessa personer prata med varandra och få råd och stöd rörande sin sjukdom, oavsett om de bor i USA, Indien eller Iran. Det tycker jag är häftigt.

Det ska bli väldigt spännande att se vad som händer med det här projektet framöver, om det går vidare från idé via alla försök, tester och kliniska studier till färdig produkt. Kanske är det det här vi kommer arbeta med att tillverka i Stockholm om 10 år?

Ha en fortsatt bra vecka!

Hanna

Comments Off on Patienten i fokus



Bookmark and Share

Please leave a comment - click here!

En häst i fabriken


2 Comments

Klockan sju på morgonen är arbetet i störten i full gång, och tröttheten börjar efter en timme på jobbet att gå över. Det är oklart var namnet ”störten” kommer ifrån, men den verksamhet som pågår är enkel att beskriva: Här öppnas literstora plastflaskor med blodplasma, och den halvfrusna vätskan töms i en stor tank. Plasma är oftast svagt gulfärgad , men den som ser flera hundra flaskor passera förbi erbjuds en rik palett, från nästan röd till något som liknar grönt, där skillnaderna speglar variationer i innehåll och mängd av olika proteiner och metaboliter. Det luktar som en blandning av socker och råa ägg.

De som arbetar i störten har hjälp av en stor maskin, som skär upp flaskorna och vänder dem uppochner. Enligt historien uppfanns maskinen av en tidigare anställd vid namn Glenn, och har därför, mer eller mindre officiellt, namnet Glenomatic. Lite mindre officiellt kallas den ofta för Hästen, för det är ungefär så den ser ut. Ungefär.

Störten är det första momentet i den långa kedja av förädling som sker här i fabriken, där vi renar fram proteiner ur mänsklig blodplasma. Nästa steg, basfraktioneringen, är en grov uppdelning av plasman i olika grupper av proteiner, så kallade fraktioner.

Jag har nu varit två veckor i störten och basfraktioneringen, och det är en speciell miljö. Lite stökig, i betydelsen högljudd och sölig (plasmastänk, ständig städning och disk, etc), det är stora tankar och volymer av vätskor och kemikalier, och det är en del fysiskt arbete. Kort sagt är det nog den del av fabriken som känns mest industriell.

Men samtidigt är det komplext, med ett konstant pusslande av transport mellan tankar, tillsats av ämnen, filtrering, centrifugering, och så vidare. En skiftledare berättar om kunskapen som finns samlad hos personalen, och förmågan att kunna hantera flera parallella flöden och processer, som gör det möjligt att redan från råvara ha parallell tillverkning av flera produkter. Vi är bra på det på fabriken här i Stockholm, säger han, och med all rätt finns en stor stolthet över detta.

Det finns jobbiga moment i denna del av produktionen, till exempel skiftarbete som för många innebär tydiga påfrestningar. Men det finns också något tilltalande med det konkreta arbetet, och sammanhållningen i skiftlagen, det liknar sådana knegarjobb som ofta skildrats av (manliga) konstnärer. Jag tänker att om någon del av sajten här i Stockholm skulle skildras i någon låt eller film skulle det vara denna. Om Springsteen kan sjunga om the refinery, Håkan Hellström om protesfabriken, och Eldkvarn om kakfabriken, varför skulle inte proteinfabriken funka?

 

Read 2 Comments



Bookmark and Share

Please leave a comment - click here!

Hälsningar från Heidelberg


Comments Off on Hälsningar från Heidelberg

Så, då har jag spenderat min första vecka i Heidelberg. Tyskland välkomnade mig med två plusgrader, snöblandat regn och tunga moln som nästan helt döljer bergen som omringar staden. Trots det trista vädret har jag fått ett bra första intryck av Heidelberg; julmarknadssäsongen har precis dragit igång, juldekorationer fyller alla skyltfönster och det ligger en doft av glühwein över hela gamla stan. Eftersom det inte är en så stor stad med tyska mått mätt (ca 146 000 invånare) har jag hittat en lägenhet med 5 minuters promenadavstånd till gamla stan och 20 minuters promenad till jobbet, riktigt bra!

heidelberg market

Bild från julmarknaden i Heidelberg

I Heidelberg ligger Octapharma Biopharmaceuticals, vilket är en av våra siter för forskning och utveckling, Här kommer jag spendera sex veckor totalt, vilket är en av mina absolut längsta placeringar under programmet. Det är en väldigt ny site så allt är väldigt nytt och fräscht, vilket ger en härligt ljus och trevlig arbetsmiljö, något man kanske inte alltid förknippar med forskningslabb.

Jag ska försöka förklara lite vad vi gör här utan att det blir allt för bioteknik-nördigt, vi får se om jag lyckas. I alla fall så har vi två typer av produkter på Octapharma, den ena består av proteiner vi renar fram från human plasma som kommer från plasmadonationer från plasmacenter runt om i världen. Den andra typen, där vi bara har en kommersiell produkt på marknaden än så länge, är proteiner vi odlar och renar fram från en human cellinje. Det är den här senaste tekniken vi forskar på i Heidelberg: att ta den gen som kodar för det protein vi är intresserade av, flytta in den i vår humana cell och få odlingen av dessa celler att fungera på labbnivå, så att det senare kan skalas upp till pilotnivå och kommersiell produktion. Det här är så häftigt att jag skulle kunna prata om det hela dagen, men jag rekommenderar i stället att söka på youtube efter filmer på temat om man vill veta mer, till exempel den här: https://www.youtube.com/watch?v=b9Lm2TUDN2M

Så under de närmaste veckorna kommer jag vara en del av den grupp som sysslar med cellodling och kloning, vilket känns fantastiskt kul eftersom det är precis det jag har läst under min utbildning. Visst, under andra delar av programmet har jag känt att jag har en fördel av att ha en bioteknisk bakgrund då jag har vokabulären för att prata om och den kunskap som krävs för att förstå våra produkter, men nu i Heidelberg kommer alla moment från kurslabbarna tillbaka. Så även om jag alltid sagt att jag inte vill jobba med forskning framöver så ska det bli riktigt kul att se hur mycket av vad jag lärt mig under fem års studier som fastnat.

Trevlig helg!

Hanna

heidelberg castle

Bild på Heidelbergs slott från ett besök då vädret var betydligt bättre än det har varit den senaste veckan.

heidelbergny

Floden Neckar rinner genom Heidelberg och delar staden i två delar.

Comments Off on Hälsningar från Heidelberg



Bookmark and Share

Please leave a comment - click here!

Om du vill ha någonting gjort…


Comments Off on Om du vill ha någonting gjort…

Det var fredagen den trettonde, en ruggig morgon i november, när jag presenterade resultatet av två veckors projektarbete. Frystorkar, det var vad mitt projekt handlade om. Och reaktionerna blev starka. Kraftiga applåder, hurrarop, det dunkades i bänkarna, skor kastades, svallande känslor, tårar.

Nej. Det var en överdrift. Men reaktionerna var överlag positiva, och det kändes bra och efterlängtat att bli en mer konkret bidragande del av företaget.

Frystorkar alltså, ser ut som stora pizzaugnar (vilket de informellt också kallas här ibland), där flaskor fyllda med färdig produkt (läkemedel) i vätskeform fryses in och torkas till ett pulver genom att vätskan sublimerar bort, alltså övergår direkt från fast fas (is) till gasfas (vattenånga). Processen tar ganska lång tid (från timmar till dagar med våra produkter, utrustning och parametrar), verkar på en hel batch (om något går snett går det oftast inte att rädda enskilda flaskor), och sker i ett skede av tillverkningsprocessen när produkten nästan är färdig. Summan av detta är, krasst uttryckt, att det kostar en jämrans massa pengar om det blir problem.

Jag skall inte gå in på fler detaljer, men jag lovar att skicka en spretig, hastigt sammansatt presentation med alldeles för mycket text till intresserade läsare. I stort var det en upplevelse som hade många trainee-inslag, det vill säga att lägga mycket tid på att fråga och prata med mer erfarna kolleger. Men det var också en möjlighet att jobba lite bredare, knyta ihop information från olika system och avdelningar, och få ett fågelperspektiv, om än för ett kort ögonblick.

Och om jag försöker koka ner de två veckorna till ett gott råd till mig själv inför fortsättningen här på Octapharma: Om du vill ha något gjort, försök inte göra allt själv, oftast finns det någon som kan göra det bättre och snabbare än du, och som har betalt för det. Ödmjukhet i det moderna och specialiserade samhället.

 

Comments Off on Om du vill ha någonting gjort…



Bookmark and Share

Please leave a comment - click here!

Packing, repacking, unpacking


Comments Off on Packing, repacking, unpacking

Lately there has been a lot of work-related travelling. My suitcase has been standing ready in the hallway at all times, my eurobonus card is happy and my friends has started to get tired of me answering “sorry, I can’t meet up this week, I’m in Germany”.

Having a job that allows me to travel a lot has always been something that I would like to experience, and it was one of the reason why I applied for the Octapharma trainee program in the first place. And even though it includes a lot of my two least favorite activities: packing and unpacking, I really enjoy it.

zurichheadquarters

Hardworking French and Swedish trainees in Lachen, Switzerland.

It can be hard to keep your routines from home when you travel a lot, but travelling gives me new routines as well. All the time spent at airports, airplanes and trains gives me time to read a lot of books which I don’t have time for otherwise and when I don’t have my friends to hang out with I bring my trainers so that I can exercise, something that I often down-prioritize at home because there is always so many other things going on.  

Just like the placements in Stockholm there is a big variation in the tasks and experiences at the different off site placements. One week can be about strategic market decisions and budget, like when me and my production trainee colleagues visited our Head office for a week, and the next week you fold and pack 2000 cartons for our finished products, like me and my colleague Emil did the other day at our packaging and distribution center in Dessau.  

Both above mentioned tasks are interesting in their own way. Being at the corporate office gives you a better understanding for the company as a whole. But on the other side it has been great seeing the packaging of the products, because even if I have been in the production facility in both Stockholm and Vienna and seen how our products are made I don’t think I have ever felt closer to the end customer than when I can actually see the finished box that will be delivered from Dessau to our patients. And honestly, how many chances in the future will I have to be part of an assembly line? As with working night shifts in the production I choose to think about this as a once in a lifetime opportunity, and a valuable experience.  

Now I’m leaving for the airport again, and the next time I write it will be from Heidelberg.

Cheers!

Hanna

IMG-20151116-WA0000

Me and Emil sightseeing in Berlin while visiting our site in Dessau.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

DSC_0230

Cooking-class as teamactivity on our latest Trainee Summit in Heidelberg.

zurichbro

Visiting Zürich with our French trainee colleagues

DSC_0334

Enjoying a nice dinner in Heidelberg at Trainee Summit

 

 

 

 

 

Comments Off on Packing, repacking, unpacking



Bookmark and Share

Please leave a comment - click here!

En lyxig prao-period


Comments Off on En lyxig prao-period

Vid ett par tillfällen under de här första veckorna som trainee på Octapharma har jag känt mig som en prao. Ni kanske minns hur det kändes att vara prao? Grundskolans praktiska arbetslivsorientering var, och är, ett välmenande försök att ge ungdomar ett litet smakprov på det vuxna arbetslivet. Ibland funkar det bra, min bästa prao-period var två veckor på en förskola, eftersom barnen var roliga och jag alltid var den bästa på att spela fotboll (det är jag inte här på Octapharma). Ibland finns det inte så mycket för prao-eleven att göra och hen kan till exempel få gå runt och skrota några dagar i en häftig skejtaffär som bara har kunder på eftermiddagen, när prao-eleven har gått hem.

Nu, femton år senare, är jag bättre utbildad, bättre betald, och befinner mig i en stor, komplex och spännande fabrik, men ändå i en roll där jag ibland står och tittar på en annan person som skickligt utför sitt jobb – fyller flaskor med proteinlösning, laddar en frystork eller provar ut den perfekta slangklämman – och där jag inte har så stora möjligheter att hjälpa till. Detta är naturligtvis en del av syftet med trainee-programmet, ett slags privatundervisning i tillverkning av biologiska läkemedel. Det låter som en enorm lyx, och det är det också.

Men efter att ha jobbat (forskat) några år har jag liksom vant mig vid att folk förväntar sig att jag skall mäta, analysera, producera konkreta resultat, och det har känts lite konstigt att inte göra det. Det var därför trevligt när det i förra veckan damp ner ett uppdrag på mitt skrivbord, en kartläggning av några små problem med en maskin i fabriken. Nästa gång skall jag berätta hur det gick. Cliffhanger!

 

Comments Off on En lyxig prao-period





Bookmark and Share

Please leave a comment - click here!

Older Entries Newer Entries