Under min tid i Heidelberg arbetar jag dels laborativt för ett av våra projekt och gör dels en litteraturstudie för ett eventuellt framtida projekt. Som läkemedelsföretag vill man gärna ha flera projekt i olika stadier igång samtidigt i pipelinen. Dels för att saker kan hända på marknaden eller under utvecklingen som gör att alla projekt inte blir färdiga produkter, men också för att läkemedelsutveckling är en så lång process att det helt enkelt inte går att börja om på nytt den dagen man lanserar ett läkemedel, för då får man vänta 10 år tills nästa är klart.

I början av nya projekt, om det så är en förbättring av en befintlig produkt eller en helt ny produkt, görs alltså litteraturstudier. Detta för att lära sig så mycket som möjligt om förutsättningarna och slippa uppfinna hjulet igen. Det jag tittar på i min studie är de mer marknadsmässiga aspekterna: Vilka är våra potentiella patienter? Vad har de för behov? Vad har de för behandlingsmöjligheter i dagsläget?

Eftersom våra patienter är personer med väldigt ovanliga sjukdomar så finns det begränsat med litteratur på ämnet, det är helt enkelt svårt att få ihop tillräckligt många patienter för att får ordentliga statistiska underlag. Däremot har dessa ovanliga sjukdomar ofta väldigt starka patientorganisationer som jobbar för att sprida information och koppla ihop personer från olika delar av världen för att dela sina erfarenheter med varandra. Genom vissa av dessa sidor kan man också läsa hur patienterna själva berätta om sina sjukdomar. Det är väldigt ögonöppnande att läsa om hur deras vardag kan se ut. Saker som är så självklara för mig, som till exempel att resa, kan vara en omöjlighet för en person som ständigt måste ha nära till sin läkare.

En annan aspekt är den okunskap många av dem möter i vården. Det kan ta år att få rätt diagnos och ofta är dessa personer själva experter på sin sjukdom, då de är så ovanliga att många läkare aldrig stöter på dem i sitt arbete. Men med internets hjälp kan dessa personer prata med varandra och få råd och stöd rörande sin sjukdom, oavsett om de bor i USA, Indien eller Iran. Det tycker jag är häftigt.

Det ska bli väldigt spännande att se vad som händer med det här projektet framöver, om det går vidare från idé via alla försök, tester och kliniska studier till färdig produkt. Kanske är det det här vi kommer arbeta med att tillverka i Stockholm om 10 år?

Ha en fortsatt bra vecka!

Hanna