Nu är vi här igen. Det börjar närma sig slutet på en praktikperiod och de vanliga känslorna har infunnit sig. Lite kryp i benen, ett stort sug efter att sortera och skriva ner allt jag lärt mig, samt lätt panik över allt jag vill hinna med innan jag slutar. Och då är det ändå två veckor kvar.

Enligt den ursprungliga planeringen skulle projektet som jag jobbar med ha avslutat sin första fas lagom till industrisemestern som är om en dryg vecka. Sedan dess har det dock dykt upp många nya frågor som gjort att projektet växt en hel del och därför kommer ta längre tid än planerat. Det känns bra att vi inte försöker tvinga fram något på för kort tid som sen inte blir bra, men eftersom jag bara har några veckor kvar på den här avdelningen innebär det att jag inte får vara med om slutet.

Om det är något som inte är toppen med traineeprogrammet så är det nog det här. Man får fantastiska möjligheter att se väldigt mycket, men det finns en stor risk att man inte får se resultatet av sitt arbete eftersom man alldeles strax ska vidare till nästa utmaning. Det är lite som att jobba med filmproduktion och bara få vara med och göra trailern. Så även om det är härligt att vara trainee kommer det också bli roligt att gå in på en (än så länge okänd) tjänst i höst! 🙂

Innan vi landar i hösten kommer dock sommaren, med ganska mycket jobb för min del eftersom jag redan har tagit ut en del av mina semesterdagar. Många andra på Scania kommer att ta minst fyra veckors semester under tiden jag jobbar vilket gör att jag har tagit tillfället i akt att vara lite kreativ med mina arbetsuppgifter. Under de fyra veckorna kommer jag att blogga från inte mindre än tre olika geografiska platser. En liten sommarföljetong helt enkelt för er som hänger med!

Nu till ett tips: Mitt förra blogginlägg handlade om teknikintresse, och nästan direkt efter att jag hade publicerat det skickade en kompis länken till den här filmen som tydligen producerats av European Commission för att locka fler kvinnor till naturvetenskap och teknik. Jag är inte helt säker på att det här är vad jag efterlyser, men avgör gärna själv!

http://www.youtube.com/watch?v=g032MPrSjFA

Förra helgen var jag på besök i Prag för att hälsa på Emma, en av de andra traineerna, som gör sin utlandspraktik där just nu. Vi hade en härlig helg fylld av fotboll, klosteröl, shopping, synagoga-sightseeing, tjeckisk mat, regn och solsken. På söndagskvällen skulle jag ta flyget hem, hyra bil på Arlanda, hem och sova och sedan köra till Scanias fabrik i Oskarshamn för att vara där på måndag morgon. Trodde jag.

Problemen hopade sig lika snabbt som molnen på en svensk sommar. Till att börja med fick vi inte ut bilen ur garaget hemma hos Emma i Prag. Garaget hade en ganska annorlunda lösning med en hiss som tar bilen ner till rätt våningsplan. Väldigt praktiskt när allt funkar. Väldigt opraktiskt när man ska ha ut bilen en söndagskväll från två våningar under marken och hissen inte funkar. Istället kastade jag mig in i en taxi och kom till flygplatsen 75 minuter innan flyget skulle gå. Bara för att upptäcka att det inte fanns något flyg som gick den tiden. Mitt flyg hade blivit inställt och jag blivit ombokad på ett som gick 9 timmar tidigare. Det var bara att den informationen inte hade nått fram till mig.

Så där stod jag klockan sju en söndagskväll utan biljett hem och med kollegor som väntade mig i Oskarshamn måndag morgon. Min stora mardröm varje gång jag varit tvungen att gå upp tidigt för att hinna med ett flyg hade slagit in. Det kändes verkligen som att världen skulle gå under. Men som tur var gjorde den inte det. Min snälla sambo lyckades boka en ny biljett till mig till dagen efter, Emma gav mig sovplats en natt till och nästa morgon fick jag skjuts till flygplatsen av traineekollegan Henrik som också jobbar i Prag. Jag kom till slut till Oskarshamn 12 timmar försenad vilket var långt ifrån optimalt, men det funkade tack vare förstående kollegor. Och trots att veckan började tråkigt blev det till slut riktigt bra med intressant och lärorik problemlösning inom monteringen. Slutsats: Det blir inte alltid som man tänkt sig, men det kan faktiskt bli ganska bra ändå.

Jag uppe vid klostret i Prag med utsikt över staden – man kan ju inte vara annat än lycklig!

Oj, vad roligt det är att ha mycket att göra! Mitt projekt har dragit igång på allvar och vi har en att-göra-lista som bara växer med en deadline som kommer allt närmare. Omöjligt? Nej, men utmanande! Som tur är har vi fått ihop en blandad grupp med representanter från både SPS Office (min avdelning), utbildningssidan och den produktionsenhet som vi bygger mot. Just nu fem starka som jobbar med det här så mycket vi kan. Det vi försöker skapa är ett utbildningskoncept för nya montörer som fokuserar på grundläggande praktiskt lärande. Det här har Scania aldrig haft förut och det är verkligen en speciell känsla att jobba med att ta fram något helt nytt. Alla som har kommit i kontakt med projektet hittills har reagerat ungefär på samma sätt: “det här är superhäftigt, kan jag få komma hit och kolla på vad ni gör oftare?” Det ger en obeskrivlig kick att känna att jag jobbar med något viktigt.

Projektgruppen är internationell med nederländsk projektledare och två olika grupper som jobbar i Södertälje och i Zwolle. Förra veckan åkte jag därför med två kolleger till Zwolle för att kolla på vad de snickrar ihop där och snacka ihop oss om viktiga detaljer. Vi hade dock mindre än 24 timmar i landet, så min enda tid att se själva staden Zwolle blev en morgonpromenad klockan halv sju på morgonen. Mitt intryck av stan är med andra ord att den är vacker men ganska folktom med stängda affärer 😉



I helgen drog djungeltelegrafen traineerna emellan igång ungefär en timme efter att Scania hade skickat ett pressmeddelande om att vi kommer byta VD och delar av ledningen från och med första September. Förändringarna innebär bland annat att jag inom Inköp får en ny chef: Andrea Fuder som tidigare jobbat på Volkswagen. Väldigt roligt med första kvinnan i Scanias ledning och det ska bli spännande att se om idet blir några förändringar med ny chef. Ska också bli spännande att se om den Spice Girls-outfit jag hade på mig sist jag träffade vår nya VD kommer hjälpa eller stjälpa mig i karriären. Stay tuned.

En av de bästa sakerna med mitt jobb är att det är så omväxlande. Jag gillar när det händer olika och nya saker hela tiden och tycker verkligen att ”omväxling förnöjer”, som mormor skulle säga. Det gäller både traineeprogrammet i stort där vi får rotera på olika funktioner och mitt jobb just nu på SPS Office. Ett litet axplock från vad jag har gjort den senaste tiden:

Förbättrat. Jag deltog i en fyradagars förbättringsövning (kaizen på japanska) för några veckor sedan där vi arbetade med att förbättra ergonomin för de som jobbar inom logistik på axelmonteringen. Lärde mig mycket om vilka sorters rörelser som är bra respektive dåliga för kroppen och hur mycket vi faktiskt jobbar med det här på Scania. Om vi ska kunna behålla vår kompetens i många år måste vi se till att arbetet också är möjligt att göra i många år, dag efter dag.

Förhandlat. Tillsammans med min hemmaavdelning ägnade jag en förmiddag i förra veckan åt att lära mig mer om agerande, mål och förberedelse inför förhandlingar. Sen ägnade vi eftermiddagen åt att öva förhandling med varandra i olika lag. Som nybörjare var jag delvis taggad men också nervös över att få förhandla mot erfarna inköpare på avdelningen, men det gick faktiskt ganska bra. Vi vann dock varken förhandlingstävlingen eller tipspromenaden trots att vi visste vilken årsmodell min chefs bil är (tips: jag gick på lågstadiet då den tillverkades), men jag hade riktigt roligt och lärde mig mycket som jag ska se till att komma ihåg tills hösten.  

Byggt. Tillsammans med några andra från SPS Office och internutbildning arbetar jag med ett projekt där vi skapar framtidens system för utbildning av montörer. Just nu håller vi på och omsätter våra idéer i verklighet vilket inkluderar skruvar, muttrar, plaströr samt stora tavlor med fotografier på hur man gör och inte gör. Det är riktigt spännande att få vara med i ett helt nytt projekt från början – och känns verkligen som att vara med och uppfinna hjulet!

Dessutom har jag äntligen kommit igång med italienskan inför perioden i Italien i höst. Jag kan nu både böja regelbundna verb, genusbestämma substantiv och berätta vad jag heter. Det ni. Jag har också jag lärt mig en del italienska ord. Det sägs att eskimåerna har 30 olika ord för snö. Italienarna har ett ord på fyra bokstäver som betyder ”passion för ett fotbollslag”. Det börjar långsamt sjunka in vad jag har gett mig in på.

/Louise

Vad är det egentligen som lockar med att resa utomlands? Att komma bort från jobbet? Troligtvis inte, för i så fall skulle nog inte alla traineer på Scania välja att spendera åtminstone 3 månader utomlands med att just jobba. Här på bloggen kan ni följa Markus äventyr i England, men vi har också traineer i Spanien, Tjeckien och Tyskland för att nämna några. Själv är jag fortfarande i Sverige i väntan på September då jag åker till Italien.

I helgen utnyttjade jag möjligheten att ta en ledig dag och gav mig iväg för en kul helg med Cecilia i Warszawa. Cecilia är trainee inom Brand & Marketing communications och ska i Polen bland annat arbeta med att projektleda den polska nationella finalen av Scanias förartävling Young European Truck Driver.

Gamla (återuppbyggda) staden i Warszawa.

Jag får väl erkänna att jag hade sett Polen som ett ganska tråkigt och grått land och därför aldrig åkt dit, men jag fick se mig ordentligt överbevisad av ett vackert gammalt (återuppbyggt) centrum, härlig mat, billig öl samt strålande sol och nästan 30 grader. På lördag förmiddag gick jag bara runt och skrattade tills känslan av overklighet hade lagt sig – vem förväntar sig att i April hitta sommaren bara en dryg timmes flygresa söderut? Jag började redan på plats fundera på vilka andra ställen som jag mentalt har sorterat bort ur min att-göra-lista. Nästa biljett bokas inom kort!

Sol och trettio grader på uteservering i Warszawas gamla kvarter = Lyx!

Idag är jag tillbaka på jobbet, mycket utvilad och lite brunare 🙂  Efter att den förbättringsövning vi gjorde på axelmonteringen slutade i fredags är det nu dags att sätta tänderna i nästa projekt som kommer vara längre och mindre intensivt. Planeringen tar fart i morgon och det är nästan så att det bor lite fjärilar i magen av förväntan 🙂 Och på grund av en helt annan slags förväntan ligger mina solglasögon fortfarande kvar i handväskan. Optimist javisst.

– Louise

Idag var jag på finalen och prisutdelningen för KTH:s Future Female Leader Award (FFLA). Scania är ett av partnerföretagen i denna tävling som syftar till att lyfta fram duktiga tekniktjejer och erbjuda vinnaren en drömstart på karriären. Förra året var jag själv finalist och i år kände jag så pass många finalister att tummarna inte räckte till att hålla för alla!

Den slutliga vinnaren var Sara Johansson, en av mina kollegor här på bloggen och deltagare i Scania Student Intro. Stort grattis! Jag hoppas se dig och samtliga finalister på Scania framöver!

Nu har jag varit en lite dryg vecka på min tredje praktikperiod, vilken är på Scanias Centrala SPS Office. SPS står för Scanias Produktions System och är vår version av Toyotas världsberömda produktionsmodell, något som också brukar kallas Lean. Min nya avdelning jobbar med att stödja Scanias produktionsenheter med processutveckling – väldigt spännande! Det är här det händer.

Sedan i måndags är jag på en aktivitet på Scanias monteringslinje för axlar där vi försöker förbättra produktiviteten på en del av linjen. Vad vi gör är att studera det arbete som utförs av montörerna och försöker se möjligheter till förändringar som kan minska arbetstiden, t.ex. att flytta materialet så att man inte behöver gå så långt för att hämta det, eller låta en maskin snurra 4 varv istället för 8. Grundtanken är att förbättring bara kan komma från att man verkligen förstår processen – och vår japanska konsult från Toyota trycker hårt på att vi ska observera, kartlägga och ta reda på fakta innan vi börjar springa iväg med lösningar. Ett helt nytt sätt att jobba för mig, som i alla fall i mitt privatliv mest brukar försöka lösa ett problem i taget efterhand som de dyker upp!

En metod för att analysera arbetsinnehåll och tid på en del av linjen

Allt är fortfarande väldigt nytt med mycket förvirrande intryck, men jag tänkte i vilket fall dela med mig av några reflektioner så långt:

1. Puh! Jag behöver skaffa mig bättre kondition. Att stå i timmar och observera arbetet på linjen är, som en av mina kollegor säger, en konditionssport. Det är uttröttande att stå och koncentrera sig och hela tiden vara beredd på nya intryck. För att inte tala om hur fötterna känns… Vår japanska konsult berättade över lunchen om den legendariska Toyota-chefen Ohno och hans Ohno-cirkel, en cirkel han ritade upp på golvet vid produktionslinjen där de han lärde upp fick stå i en hel dag (åtta timmar!) och bara observera. Än så länge är vår övning lyckligtvis dock inte så hardcore.

2. Mina kunskaper i Nederländska är äntligen användbara! Jag har två nederländska kollegor på SPS Office i Södertälje och ytterligare en från Scanias monteringsfabrik i Zwolle som jag ska jobba med på ett projekt om några veckor. Roligt att verkligen få se den internationella sidan av Scania och att få snacka lite nederländska igen 🙂

3. Verkstadskläderna börjar kännas bekväma. Eftersom vi står på linjen hela dagarna är vi också klädda därefter. Det kommer bli svårt att vänja sig vid att behöva stryka skjortor igen…

En del av axelmonteringen

Idag snöar det i Södertälje och sommaren känns väldigt långt borta. För mig smygstartar dock sommaren redan om några veckor då jag tar ledigt och åker mot södern. Resan kändes alldeles för nära igår när vi satte oss ner för lite planering av utflykter, men alldeles för långt bort idag när det är vitt på marken 🙂

En Scaniamotor klarar även ordentligt med snö.

I slutet av förra veckan åkte jag till Tyskland för att besöka en av våra leverantörer och titta på deras nya logistiksystem. Det var spännande att se hur de jobbar från interna lager till utleverans och jämföra med Scanias godsmottagning. Det mest slående intrycket var att det var väldigt rent 🙂 Väldigt lärorikt att som blivande inköpare få studera en leverantör från logistikperspektivet, som ju är lite av ”det andra benet” som jobbar med Scanias leverantörer. Kul också med min första tjänsteresa utomlands, förhoppningsvis blir det några till under det kommande året.

Nu är det bara drygt 3 dagar kvar av jobbet på Motormonteringen, vilket också innebär att det är mindre än en vecka till vår seminarievecka som startar på måndag. Temat på veckan är Scanias process från sälj av lastbil hela vägen tills kunden står med nycklarna i handen, vilket faktiskt blandar in nästan hela företaget. En väldigt tvärfunktionell och intressant process med andra ord! Eftersom jag själv är med och planerar den här veckan är jag nu extra förväntansfull och lite nervös. Tänk om de andra traineerna tycker att veckan är jättedålig? Nu tror jag att det är ganska liten risk med tanke på att vi har planerat in både besök hos en återförsäljare, föreläsningar med två personer ur Executive Board, en grillkväll, resa till Scanias fabrik i Oskarshamn inkluderat övernattning, och däremellan massor med intressanta föreläsningar.

Mitt personliga ledord inför den här seminarieveckan är sömn. Jag har den hemliga talangen att jag kan somna nästan närsomhelst och varsomhelst. Väldigt praktiskt när man pendlar till Södertälje eller är ute och reser med många timmars flyg, men något mindre praktiskt under en intensiv period på jobbet där man sitter i mörka rum med väldigt mjuka fåtöljer. Så dags att börja ladda redan nu! Zzz…

Förra veckan slog traineegruppen ett slag för produktkunskap och kundkännedom genom att låna 12 lastbilar och bussar och köra ner till Malmö för ett besök hos vår återförsäljare där. Tyvärr låg jag sjuk halva veckan, men lyckades till slut ta mig ner med tåg i lördags för att shoppa i Köpenhamn, äta god middag med hela gänget och delta i lastbilskonvojen hem på söndagen.

Delar av traineegänget på promenad i Köpenhamn

Jag körde tillsammans med kollegan Emma två olika bilar under åtta timmar (tyvärr blev vi lottade att köra en Volvo också, men man kan ju inte vinna jämt…). I vilket fall superkul! När vi stannade för glass på ett truckerhak utanför Linköping fick vi väldigt konstiga blickar från de andra lastbilschaffisarna – kanske inte varje dag som två blonda tjejer kör en lastbil ihop 🙂

Jag trivs framför vår lastbilskonvoj, tyvärr lottad att köra Volvon första streckan…

Idag har jag exakt 8 dagar kvar på min praktikperiod på motormonteringen, och jag börjar långsamt inse att det är dags att förbereda mig för att sluta. Känns lite konstigt att det snart är dags att packa ihop, och samtidigt dags att lägga i överväxeln för att hinna med allt jag vill avsluta innan nästa fredag!

Delvis har jag jobbet som materialplanerare där jag vill ge en bra överlämning till den som ansvarar för ”mina” leverantörer efter mig. Sedan jobbar jag också sedan några veckor tillbaka med ett logistikprojekt här på motorverkstaden. Det är lite hysch-pysch runt det, men det går i stora drag ut på att ändra våra materialflöden så att de blir mer effektiva och se till att materialet kommer närmare montören så att den inte behöver lägga värdefull monteringstid på att ta flera steg för att hämta en skruv eller mutter. Just nu jobbar jag med hur materialet ska komma in till line så att det blir så lätt som möjligt för montören, alltså i rätt ordning, rättvänt så att det är lätt att plocka osv. Väldigt spännande och väldigt ont om tid att få klart min del innan jag slutar – en utmaning! Dags att kavla upp ärmarna och hugga i 🙂