Sedan lite mer än två veckor har jag tillsammans med Negin tagit över projektledarskapet för vårt gemensamma projekt vars syfte är att kommunen ska bli en självklar arbetsgivare för unga. Liksom tidigare projektledarpar är en person ordinarie projektledare en månad samtidigt som den en annan person är vice projektledare. När månaden har gått skiftar vi och vice blir ordinarie och tvärtom för ordinarie.

För mig har projektledarskapet hitintills inneburit att jag har tagit ett stort ansvar för att ha en helhetssyn för projektet och det arbete som föregår just nu. Men även att spana framåt och försöka planera det strategiska arbetet och förutse eventuella problem. Vi lämnar ju snart fasen där vi samlat in material genom workshops med skolungdomar.  

Arbetet som projektledare har varit spännande och att ha en kollega likt Negin att öppet diskutera tankar, frågeställningar, problem samt olika möjliga tillvägagångssätt är en ynnest. Telefonsamtalen mellan mig sittandes i Båstad samt Negin sittandes i Helsingborg har varit många och långa. Det har varit både skratt samt långa utläggningar med genomtänkta argument när vi tyckt olika. Att kunna diskutera öppet med någon som inte räds att tycka annorlunda, dela med sig av sin syn på saker och ting samt lägga fram sina argument är något jag är övertygad om både är till gagn för projektet men även för min personliga utveckling då jag faktiskt har framtida ledarambitioner i offentlig sektor.

Med anledning av den fas projektet befinner sig i just nu är kalendern fulltecknad. Vill poängtera att det enbart är roliga saker som fyller kalendern, men för stunden har jag inga problem att sysselsätta mig om dagarna.  

Imorgon onsdag förmiddag ska jag, Johanna och Negin förbereda ett dialogseminarium med utgångspunkten i vårt projekt som vi ska hålla på konferensen Stora Arbetsmarknadsdagen i Stockholm  På eftermiddagen ska vi återigen träffa skolungdomar för att få ta del av deras syn på framtiden och arbetsmarknaden. Denna gång i min uppväxtort Höganäs.

Torsdag är det röd dag och jag är ledig.

Fredag är halv arbetsdag och jag ska ägna den åt att förbereda den sista workshopen inom projektet. Utöver det har jag schemalagt tid att fundera över begreppet samhällsentreprenörskap samt genomföra de uppgifter som faller på mig under onsdagförmiddagens arbete.

Beroende på ifall allt är klappart och klart inför Stockholm ska olika frågor kring samhällsentreprenörskap diskuteras med Elin, Jasna samt Sophia inför onsdagens utbildning inom ämnet.

Tisdag förmiddag är tom. Eftermiddagen ska ägnas åt ett möte Sara B har kallat mig, Caroline, Elin, Jasna och Negin till med anledning att hon är samordnare i den grupp som inom ramen av vårt projekt ska analysera materialet från workshopens samt enkäten.

På onsdag har jag tillsammans med mina traineekollegor förmånen att träffa Bengt Johannisson, professor i entreprenörskap, för att ta del av hans klokskap. Förhoppningsvis kan vi i traineegruppen även tillföra något till honom. Efter utbildningen bär det av till Stockholm med flyg tillsammans med Johanna och Negin.

På torsdag kommer Negin, Johanna och jag att leda ett dialogseminarium på Stora arbetsmarknadsdagen med utgångspunkt i vårt projekt. Förhoppningsvis kommer de vuxna som kommer för att lyssna på oss vara lika delaktiga och engagerade som de ungefär 800 skolungdomar vi har träffat personligen senaste månaderna. På kvällen flyger vi tillbaka till Skåne.

Fredagen är i skrivande stund blank i almanackan. Men jag är inte orolig att den kommer att vara så länge till. Till exempel skulle dagen kunna ägnas åt att ånga upp tankar och reflektioner från dialogseminariet i Stockholm, för visst måste väl vuxna som besöker en konferens för studie- och yrkesvägledare, skolpersonal, myndigheter samt arbetsliv vara lika engagerade som de 800 skolungdomar vi har träffat. De 800 skolungdomar som är morgondagens medarbetare.  

//Niklas Åkerström, Traineeprogrammet Skåne Nordväst

Idag har jag tillsammans med övriga traineer varit i Örkelljunga och besökt kommunens ekonomichef Tommy Andersson. Tommy arbetar på ekonomienheten som är kommunstyrelsens organs för kommunövergripande frågor i Örkelljunga. Sammanställning av budget, uppföljning, delårsbokslut och årsbokslut är några av enhetens ansvarsområden.

Dagens samtalsämnen tillsammans med Tommy var många och vi fick bland annat en beskrivning av hur själva budgetprocessen inom kommunen går till. Tommy har flerårig arbetslivserfarenhet såväl från offentlig som privat sektor, och det är alltid lika spännande att höra hur en sådan ledare resonerar kring kommunens uppdrag och åtaganden. Vi diskuterade ledarens roll i förhållande till ekonomiska nedskärningar och åtstramningar, något som kan påverka medarbetare och organisationer, både i privat och offentlig regi. Tommy poängterade vikten av att som ledare besitta mod att omprioritera och bortprioritera i den mån verkligheten kräver det. Som erfaren ledare delade han även med sig av en del råd kring vad som kan vara viktigt att tänka på när den typen av svåra beslut ska offentliggöras och motiveras för medborgare, medarbetare, och inte minst, media.

Vi fick även tillfälle att fördjupa våra kunskaper kring ”Lagen om offentlig upphandling” (LOU), en lagstiftning som är högst central i förhållande till arbetet inom offentlig organisation. Organisationen för upphandlingsarbete inom olika kommuner kan se olika ut, inte minst med tanke på kommunens storlek och medarbetarantal. Därför är det även vanligt att mindre kommuner samarbetar med större kommuner för att nå  rätt kompetens inom upphandlingsfrågor, ett arbete som kan vara både tidskrävande och komplicerat.

Innan vi lämnade Örkelljunga fick vi även höra den mytomspunna historien om  kommunens kyrkklocka.

”Örkelljungas gamla kyrkklocka i silver var stor och tung. Klockans klang var till och med så stark att ljuden nådde ända till Köpenhamn. Vid ett tillfälle när kyrkklockan skulle ringa blev kraften i klockan så stor att klockan lossnade och flög ut från tornet och landade i Prästsjön en kort bit därifrån. Än idag sägs klockan ligga kvar i sjön, och det enda spåret som syns av klockan idag är den illustration som finns på Örkelljungas kommunvapen.” 

källa: http://www.orkelljunga.se/kommunfakta/kommunvapnet/

/ Elin Svensson

Feedback är något som vi alla är i behov av såväl i yrkeslivet som i privatlivet. För att växa behöver vi beröm och förslag på hur vi kan bli bättre professionellt och som person. Vi har inkorporerat feedback i våra möten, eller snarare att vid varje projektledarbyte ger feedback till den som lämnar över uppdraget. Vi ger främst konstruktiv feedback i rollen som projektledare men även i rollen som kollega/trainee. Jag har uppfattningen av att det uppskattas inom gruppen, men att det är en konst att ge konstruktiv feedback på ett sätt att mottagaren kan ta det till sig och anser att det är befogad kritik.

I början av traineeprogrammet åkte vill till Odengården för teambildning. Där gjorde vi en massa ”lära känna” övningar som tvingade oss ur vår bekväma zon. Inom ramen för teambildning skulle vi även lära oss att ge feedback till varandra. Föreställ er elva personer som inte känner varandra, som har träffats några gånger innan och som ska spendera de närmsta sexton månaderna tillsammans. Kort och gott var det ingen som hade någon konstruktiv feedback att ge. Av förklarliga skäl, jag hävdar däremot att eftersom vi redan då fick prova på att ge feedback men framförallt uppleva glädjen med att motta feedback är detta en företeelse som vi strävar efter inom vår traineeverksamhet, bland oss själva och ute hos våra respektive arbetsgivare.

Igår var några av oss med under en handledarträff i Ängelholm. Handledarträffarna är ett forum för våra handledare att mötas för diskussion, utbyte av erfarenheter och tankar. Vi var inbjudna för att samtala om syftet med handledning och förväntningar på handledarrollen samt traineerollen. Det var ett öppet diskussionsklimat mellan oss som var där och vi diskuterade frågorna på ett konstruktivt sätt. Vilket menas att kritik såväl positiv som negativ förklaras genom konkreta exempel och förbättringsförslag. Det är alltid svårt att veta hur feedback mottas men jag upplevde situationen som positiv och förhoppningsvis kommer de som inte var på plats att ta del av det som har sagts för att på så sätt kunna växa i sin roll som handledare.

Med detta sagt förordar jag modet att ärligt kunna ge konstruktiv kritik till sina kolleger, medarbetare, chefer, vänner och familj!

/Negin

Under min vistelse i England jobbar jag inom en avdelning som heter SRS Office. SRS står för Scania Retail System och avdelningens mål är kortfattat att förbättra Retail-nätverkets effektivitet, såväl ute i verkstäderna som på kontoren. För att göra detta används ett antal verktyg och hjälpmedel som sprids ut till nätverket.

En mycket intressant vecka går nu mot sitt slut. Jag och en kollega har gjort en rundresa i Skottland till de åtta Scania-verkstäder som finns där. Det vi har tittat på när vi träffat verkstäderna är hur långt de kommit i sitt förbättringsarbete och gett dom tips på hur de kan utveckla och förbättra sitt arbete.
Skottlandsresan kan kortfattat beskrivas med följande punkter:
- Vackert
- Soligt
- Lurig dialekt
- En ordentlig variation i kvalitet på förbättringsarbete
- Lärorikt

Källa: Google

Tack vare att jag spenderat en period i produktionen och därmed jobbat med SPS (Scania Production System) kan jag ge en hel del tips och feedback till verkstäderna men också till SRS-organisationen, då det finns många likheter mellan SPS och SRS. Riktigt kul att kunna bidra!

Nu väntar tre dagars helg i England. Jag kollar in omgivningarna och vilar upp mig inför ytterligare en spännande vecka i väst.

Betydligt mer kontakt med människor när man sitter på inköp än vad jag har upplevt på mina tidigare ställen. Så den som eftersträvar ett socialt yrke lär finna sitt kall inom inköp.

Igår satt jag med på ett möte när vi tog emot en italiensk leverantör. Har tidigare träffat en italiensk distributör och den gemensamma nämnaren här är att de är fruktansvärt trevliga samt klär sig oklanderligt. Annars är det mest svenska leverantörer som jag har kontakt med i mitt dagliga arbete. Tydligen har vi mycket att hämta från de småländska bygderna och det är inget fel med de. Dessa leverantörer är minst lika trevliga. 

I onsdags så fick jag möjlighet att lära känna några leverantörer vid sidan av möteslokalen då de bjudit ut några Scaniaiter på middag. Nog hade jag väntat mig att diskusionen mellan de elva middagsgästerna skulle handla kring skruvar och andra fästelement men aldrig hade jag trott att det skulle talas med sådan kärlek. Teknisk fördjupning i tillverkning av självaste gängorna på skruven var något som blev min bordsgrannes “mission” att beskriva för mig. Skesterna blev yvigare och yvigare efter varja “hur menar du nu?” som jag kläckte ur mig, men trots mitt ihärdiga oförstående så tappade min föreläsare inte hoppet om mig. Vid ett tillfälle så viskade Anders (min glada Scaniakollega) i mitt öra: vad du än gör så säg inte “skruv som skruv”, då kommer vi inte få se morgondagen gry. Så med lite mer kunskap om fästelement men ack så långt kvar till fullärd fick vi en väldigt trevlig afton. 

Ett av inköps stora plus är definitivt kontakten med alla glada männsikor som man får. Här har ni mig, Anders och min handledare Barbro.

-Jens

Vad är det egentligen som lockar med att resa utomlands? Att komma bort från jobbet? Troligtvis inte, för i så fall skulle nog inte alla traineer på Scania välja att spendera åtminstone 3 månader utomlands med att just jobba. Här på bloggen kan ni följa Markus äventyr i England, men vi har också traineer i Spanien, Tjeckien och Tyskland för att nämna några. Själv är jag fortfarande i Sverige i väntan på September då jag åker till Italien.

I helgen utnyttjade jag möjligheten att ta en ledig dag och gav mig iväg för en kul helg med Cecilia i Warszawa. Cecilia är trainee inom Brand & Marketing communications och ska i Polen bland annat arbeta med att projektleda den polska nationella finalen av Scanias förartävling Young European Truck Driver.

Gamla (återuppbyggda) staden i Warszawa.

Jag får väl erkänna att jag hade sett Polen som ett ganska tråkigt och grått land och därför aldrig åkt dit, men jag fick se mig ordentligt överbevisad av ett vackert gammalt (återuppbyggt) centrum, härlig mat, billig öl samt strålande sol och nästan 30 grader. På lördag förmiddag gick jag bara runt och skrattade tills känslan av overklighet hade lagt sig – vem förväntar sig att i April hitta sommaren bara en dryg timmes flygresa söderut? Jag började redan på plats fundera på vilka andra ställen som jag mentalt har sorterat bort ur min att-göra-lista. Nästa biljett bokas inom kort!

Sol och trettio grader på uteservering i Warszawas gamla kvarter = Lyx!

Idag är jag tillbaka på jobbet, mycket utvilad och lite brunare  Efter att den förbättringsövning vi gjorde på axelmonteringen slutade i fredags är det nu dags att sätta tänderna i nästa projekt som kommer vara längre och mindre intensivt. Planeringen tar fart i morgon och det är nästan så att det bor lite fjärilar i magen av förväntan Och på grund av en helt annan slags förväntan ligger mina solglasögon fortfarande kvar i handväskan. Optimist javisst.

- Louise

Att vara trainee skiljer sig självklart mycket åt beroende på var man är placerad och vilka aktiviteter som är inplanerade för tillfället. Just nu är vi inne i en intensiv period med utbytet, kommunbesök och skolbesök för vårt gemensamma projekt som vi blivit tilldelade av kommuncheferna.

Trots variationerna skulle jag ändå vilja ta tillfället i akt att dela med mig av hur en traineevecka kan se ut. Jag kan också tillägga att jag för närvarande arbetar med kommunikationsfrågor på Näringsliv & Marknad i Höganäs.

Måndag
09.00: Jag följer med när Svenskt Näringsliv släpper rankinglistan över Sveriges kommuners näringslivsklimat. Höganäs representanter är där och tar del av beskedet som sedan förmedlas ut via press och hemsida.

11.00: Tillbaka på kontoret och jobbar på med en undersökning.

13.00: Möte med turistkontoret angående en kommunikationsplan jag skriver.

15.00: Tillbaka på kontoret och jobbar på.

Tisdag
08.00: 7 av traineerna (inklusive jag) möts på Kungsgårdsskolan i Ängelholm där vi träffar 3×2 årskurs nior som vi genomför workshops med.

16.00: Kommer hem och jobbar en timme till med en inbjudan till workshop i sociala medier.

Onsdag
09.00: Alla traineer samlas i Båstad kommunhus för kommunbesök. Vi träffar kommunchef Thomas Rikse och har intressanta samtal om Båstad, både dess styrkor och utmaningar.

12.00: Vi blir bjudna på god lunch på restaurang Sand.

13.45: Nu befinner vi oss på projekt Hallandsås. Vi ser en film och får prata med en av tjänstemännen på kommunen som varit miljöinspektör och en oberoende part i arbetet med Hallandsåsen. Dessutom blir vi guidade i utställningen. Mycket intressant!

Torsdag
08.30: På plats i Höganäs där jag jobbar på med bl. a. planering, får undan lite mail mm.

13.00: Åker ut till Höganäs Design Outlet och pratar med handlarna till en undersökning jag håller på med. Jobbar därefter vidare på kontoret.

17.30: Jag och Peter på näringslivskontoret tar oss till Kullagymnasiet där UF-företagare håller bolagsstämmor. Jag knyter lite kontakter till en stundande företagsafton med tema ungt företagande.

Fredag
07.00: Frukostklubben med Marknadsföreningen i Helsingborgsregionen.

09.30: Jobbar med kommunikationsplanen.

13.00: Får hjälp med InDesign som jag håller på att lära mig och fortsätter med det resten av dagen. Gör bland annat en annons och en inbjudan.

Trevlig helg!

/Therese

Susade iväg på leverantörsbesök igår och hyrbilen puttrade iväg till Hallstahammar, orten som har gett Sverige Thore Skogman.

Vad mer som finns i Hallstahammar är en av Scanias leverantörer (Bulten AB) som tillverkar fästelement (bultar, skruvar, etc.) och har gjort det ända sedan 1873 då företaget startades. Idag är Bulten är en av de största leverantörerna av fästelement till fordonsindustrin i Europa.

Inte så jättecoolt att köpa in kan tyckas men där har ni fel. Fästelement är bra invecklade saker trots allt och det var något man fick erfara när vi igår vandrade runt i produktionen och se hur mängder av maskiner spottade ur sig den ena varianten av skruv efter den andra. Något sådant litet spelar en stor roll för oss i lastbilsindustrin då det rör sig omkring 4000 stycken skruvar på en lastbil till en vikt omkring kanske 100-150kg.

En av de stora fördelarna med traineeprogrammet är helt klart att man får möjlighet till att följa med på så mycket olika möten. Hur skulle jag annars veta hur man gör gängorna på en skruv om jag inte hade åkte till Hallstahammar? Tumme upp för leverantörsbesök.

En skruvs utveckling från larv till vacker fjäril

-Jens

Idag var jag på finalen och prisutdelningen för KTH:s Future Female Leader Award (FFLA). Scania är ett av partnerföretagen i denna tävling som syftar till att lyfta fram duktiga tekniktjejer och erbjuda vinnaren en drömstart på karriären. Förra året var jag själv finalist och i år kände jag så pass många finalister att tummarna inte räckte till att hålla för alla!

Den slutliga vinnaren var Sara Johansson, en av mina kollegor här på bloggen och deltagare i Scania Student Intro. Stort grattis! Jag hoppas se dig och samtliga finalister på Scania framöver!