En sak som verkligen utmärker traineeprogrammet är vårt 4 månader utbyte där vi får möjligheten att prova på en annan verksamhet än den där vi är huvudsakligen placerade. I mitt fall har jag bytt kommunikationsavdelningen på Landskrona stad mot Näringsliv- och marknadsavdelningen i Höganäs kommun.

När utbytet närmade sig i februari månad var jag ambivalent. Självklart skulle det bli intressant att ta del av en annan verksamhet. Fast jag trivdes ju så bra i Landskrona att det var med tveksam optimism jag började i Höganäs den 1 mars.

Sedan dess har det gått drygt tre månader – och jag stortrivs. På tre månader har jag hunnit lära känna nya kollegor, en ny kommun, en ny verksamhet, fått genomföra en företagsafton, en dag med föredrag och workshops i sociala medier, lär mig massor om hur man arbetar i kommunen i näringslivsfrågor, arbetat med euronäs, skrivit nyhetsbrev, hjälpt till på stadshusluncher för företagare, lärt mig grunderna i InDesign, skrivit en kommunikationsplan (dock inte färdig än) mm mm.

Ny miljö, nya kollegor och nya arbetsuppgifter kräver en viss anpassningsprocess, och när jag väl kände att jag var en del av verksamheten så var det nästan dags att börja tänka på att avsluta det jag påbörjat för att hinna bli klar innan semestern. Så förutom alla de nya erfarenheter jag fått i Höganäs, så är själva processen man går igenom under utbytet en fantastisk erfarenhet i sig. En erfarenhet man kan likna vid en crash course i att byta jobb.

Glad sommar!

Kerstin gör just nu sin utlandspaktik på ett marknadsbolag i Trento i de italienska alperna. Hon är del i ett team som arbetar med ett projekt om bland annat förarträning, som är ett av de effektivaste sätten att minska lastbilens bränsleförbrukning. Här ger hon sin bild av sin verklighet.

”Eftersom jag bor i en lägenhet inne på Scanias område och har sjuttio meter(!) till kontoret brukar jag börja dagen med en promenad runt området för att vakna till. Strax efter åtta glider jag ner till caféet och tar en cappucino och småpratar lite med kvinnan som driver baren, som för övrigt bara pratar italienska. Min italienska är hyfsad eftersom jag har studerat ett halvår norr om Milano, men Italienarna förstår kroppsspråk väldigt bra som komplement om man inte finner de rätta orden.

Runt halv nio går jag de sjuttio meterna till mitt kontor och börjar med att stämma av olika aktiviteter i projektet jag jobbar med. Jag pratar engelska med mina kollegor, och det fungerar bra för det mesta men ibland får vi skarva på italienska. Resten av förmiddagen går åt till att förbereda en presentation för ett kommande marknadsevent.

Den italienska matkulturen är inte världsberömd utan anledning och i lunchmatsalen äter man först pasta, sen kött och grönsaker (eller ost och parmaskinka) och ibland efterrätt. En stor utmaning är att inte äta för mycket eftersom man då man riskerar att bli trött och inte få något vettigt gjort alls under eftermiddagen.

Under eftermiddagen håller jag i avstämningsmöte med kollegorna i Södertälje på telefonlänk. Vi går igenom aktiviteterna och kompletterar med ny info som jag och en italiensk kollega fick med oss från ett tvådagars seminarium i Bryssel tidigare i veckan. Det är en väldigt spännande upplevelse att hålla ett möte med fem energiska italienare och en Svensk på telefonlänk, och ljudnivån kan stundtals bli väldigt hög. Att en diskussion blir hetsig betyder inte att man är osams, utan snarare att man är engagerad. Blir frustrationen över att behöva hålla sig till engelska alldeles för hög byter man till en smattrande italienska i ett rasande tempo som gör det fullständigt hopplöst för mig att hinna med. Jag låter dem dock diskutera färdigt, och får sen en snabb redogörelse på engelska. Ibland är det frustrerande att jag inte kan språket och det känns inte alltid okej att tvinga fem italienare, i Italien, att prata engelska för att en person inte förstår annars. Men Scania är ett internationellt företag och folk rör på sig, så det är så det måste vara ibland. Hade jag varit här längre tid än tre månader hade jag dock sett till att lära mig språket ordentligt innan.

Vid klockan fem går jag från jobbet för att hinna till Bergamo flygplats och hämta tre traineekollegor (som snarare är kompisar än kollegor) som ska spendera helgen med mig. Det är 26 mil att åka enkel väg, men det tar bara två timmar eftersom det är en fin och bred motorväg hela vägen. Vi hade en jättemysig helg med vandring i Dolomiterna, båttur på Gardasjön och besök på både vingård och citronodling. Ibland är det ensamt på utlandspraktiken, men helger som denna med trevligt sällskap, då är det faktiskt helt underbart”

                                          Fyra glada Scaniatraineer

Ciao,

Kerstin

Efter fem veckors idogt regnande har de senaste 10-12 dagarna varit fantastiska. Idag är dock Englandsvädret tillbaka. Gråmulet och lite duggregn, men jag ska inte klaga, det är faktiskt rätt skönt!

Jag har nu lyckats starta upp cirka tre fjärdedelar av arbetsplatsen i mitt projekt. En fjärdedel kvar att övertyga om att ständiga förbättringar är bra för verksamheten. Rädslan för förändring finns självklart även här, men än så länge har jag inte upplevt något speciellt motstånd vilket är riktigt skönt. En rolig video på ämnet förändring:  Change

Förra helgen spenderade jag i Sverige, min enda Sverigeresa under dessa tre månader. Självklart fantastiskt att sätta ner fötterna på svensk mark och se att Sveriges växtlighet grönskar även den. Det som dock var mest märkligt var att bilarna körde på höger sida!

Ikväll kommer mina föräldrar över för att göra mig sällskap när jag har långhelg för att fira att drottningen suttit 60 år på tronen. Det som väntar är bland annat en tvådagars roadtrip till Wales för att kolla in hur det landet fungerar.

Var till huvudkontoret i Milton Keynes igår där jag lunchade med Carolina. Se så glad hon blev av att få besök! (Eller är det den vackra koppen som gör henne så lycklig?)

På hemvägen visade sig England från sin bästa sida. Ena sekunden sol, sedan störtskur för att sedan bli vackert väder igen…

/Markus Wernberg

Entrrr… antre… entreprönö… entreprenöriell?!

Namnet få lyckas uttala, men ändock ett koncept som förmodligen inte undsluppit någon. I går fick vi i traineeprogrammet Skåne nordväst möjlighet att lyssna till, och arbeta tillsammans med, Bengt Johannisson, professor i just entreprenörskap från Linnéuniversitetet/Växjö universitet.

Dagen blandades med föreläsningar och gruppövningar där entreprenörskap och samhällsentreprenörskap presenterades och diskuterades. Under förmiddagen diskuterade vi begreppet entreprenörskap som allt oftare nämns i vår vardag och cirklar runt definitioner som innefattar att skapa resurser och realisera idéer. Vi diskuterade även fram andra relevanta komponenter som begreppet kan innefatta: att vara initiativrik, ansvarig för att skapa nytt tillsammans, vara medveten om och bejaka sin kontext – timing, starta nya processer, vara modig, att vara passionerad, och klurig i vardagen. Bengt menar att barn är den perfekta definitionen av en entreprenör i vardagen, med sina ständigt nya lösningar. Han menar även att:

”Som entreprenör skapar man ett stort kontaktnät som används för att lösa uppgifter man inte kan lösa på egen hand.”

Innan vår ”entreprenörsdag” hade Bengt delat in oss i tre grupper som alla skulle redovisa sina tankar och idéer om vad entreprenörskap/samhällsentreprenörskap kan innebära. Presentationerna väckte tankar och frågeställningar såsom:

■ Är Pippi Långstrump den sanna entreprenören?
■ Innebär politisk aktivism att besitta ett entreprenöriellt kapital?
■ Till vilket pris får entreprenöriella handlingar användas för att förbättra samhället?

Eftermiddagen ägnade vi specifikt till begreppet ”samhällsentreprenörskap” som enligt Bengt fungerar för att mobilisera människor och resurser, forma och innovativt organisera lösningar på sociala problem samt skapa sociala mervärden och verka över sektorsgränserna.

Vi gavs också tid att reflektera över entreprenörskapet i vårt projekt, vilket syftar till att göra kommunen till en självklar arbetsgivare för unga. Det kan ses som att vi genom att möta vår målgrupp och låta dem vara medskapare till strategin och att vi genom att inspirera och sprida vårt arbete till andra aktörer såsom SKL (Sveriges kommuner och landsting) slår ett slag för de entreprenöriella tankarna. Detta då vi fyller luckor och mellanrum, som behöver bli fyllda, på området vi studerar. Den stora entreprenöriella utmaningen som dock väntar på oss är att engagera och göra våra uppdragsgivare och andra berörda delaktiga i resultatet, så att de ska vilja använda sig av det och förverkliga strategin i sina verksamheter!

För att kunna utveckla sitt entreprenörskap behövs dock en kultur där nya idéer tas emot och tas tillvara. Det kräver också en miljö där kreativitet och nyfikenhet uppmuntras och där personal tillåts prova egna idéer.

Men det behövs också mod! Mod för att våga ta stegen ut i det okända och löpa linan ut med sina idéer, trots att de kan mötas av misstro av omvärlden.

För ibland behöver vi göra vissa saker, även om det känns lite farligt – för annars är vi inga människor… något som en klok författare och småländska satt fingret på:

”Men då sa Jonatan att det fanns saker som man måste göra, även om det var farligt.

’Varför då’, undrade jag.

’Annars är man ingen människa utan bara en liten lort’, sa Jonatan.”

(Ur Bröderna Lejonhjärta)

                     En klok småländska, vid sidan av en sann entreprenör

//Sarah Lundberg & Sara Boström, Traineeprogrammet Skåne nordväst

En av de bästa sakerna med mitt jobb är att det är så omväxlande. Jag gillar när det händer olika och nya saker hela tiden och tycker verkligen att ”omväxling förnöjer”, som mormor skulle säga. Det gäller både traineeprogrammet i stort där vi får rotera på olika funktioner och mitt jobb just nu på SPS Office. Ett litet axplock från vad jag har gjort den senaste tiden:

Förbättrat. Jag deltog i en fyradagars förbättringsövning (kaizen på japanska) för några veckor sedan där vi arbetade med att förbättra ergonomin för de som jobbar inom logistik på axelmonteringen. Lärde mig mycket om vilka sorters rörelser som är bra respektive dåliga för kroppen och hur mycket vi faktiskt jobbar med det här på Scania. Om vi ska kunna behålla vår kompetens i många år måste vi se till att arbetet också är möjligt att göra i många år, dag efter dag.

Förhandlat. Tillsammans med min hemmaavdelning ägnade jag en förmiddag i förra veckan åt att lära mig mer om agerande, mål och förberedelse inför förhandlingar. Sen ägnade vi eftermiddagen åt att öva förhandling med varandra i olika lag. Som nybörjare var jag delvis taggad men också nervös över att få förhandla mot erfarna inköpare på avdelningen, men det gick faktiskt ganska bra. Vi vann dock varken förhandlingstävlingen eller tipspromenaden trots att vi visste vilken årsmodell min chefs bil är (tips: jag gick på lågstadiet då den tillverkades), men jag hade riktigt roligt och lärde mig mycket som jag ska se till att komma ihåg tills hösten.  

Byggt. Tillsammans med några andra från SPS Office och internutbildning arbetar jag med ett projekt där vi skapar framtidens system för utbildning av montörer. Just nu håller vi på och omsätter våra idéer i verklighet vilket inkluderar skruvar, muttrar, plaströr samt stora tavlor med fotografier på hur man gör och inte gör. Det är riktigt spännande att få vara med i ett helt nytt projekt från början – och känns verkligen som att vara med och uppfinna hjulet!

Dessutom har jag äntligen kommit igång med italienskan inför perioden i Italien i höst. Jag kan nu både böja regelbundna verb, genusbestämma substantiv och berätta vad jag heter. Det ni. Jag har också jag lärt mig en del italienska ord. Det sägs att eskimåerna har 30 olika ord för snö. Italienarna har ett ord på fyra bokstäver som betyder ”passion för ett fotbollslag”. Det börjar långsamt sjunka in vad jag har gett mig in på.

/Louise

Gassande sol där ute och svalkande air condition där inne. Det är högsommar i Södertälje och många av Scanias arbetsmyror söker sig ut i solen på rasten med en smältande glass i handen. Livet på inköp tickar på i sin gilla gång och jag plockar nog på mig den ena erfarenheten efter den andra. För en person som jag lär sig bäst genom att få testa på saker och ting i praktiken.

Den här veckan så har jag fått sett hur man bygger från grunden. Och likt mitt tidigare besök så är det fästelement som trollas fram från en liten metallklump till en vacker skruv, eller bult, eller annat don som behövs för att hålla saker och ting på plats. Förutom det roliga med att träffa många olika personer så får man uppleva nya platser. Småland har inte varit så välbesökt av mig tidigare men nog var det lite förtrollande allt. Kan ha och göra med stämningen på speedwaytävlingen då det var folkfest i byn, att få uppleva de småländska skogarna och sjöarna samt tårtfirande i en industrilokal till prinsessan Estelle ära.

Även om det blir rätt intensiva dagar när man är på resande fot så tycker jag nog ändå att det är värt det med tanke på allt spännande och utvecklande som man får vara med om.

-Jens

Sedan lite mer än två veckor har jag tillsammans med Negin tagit över projektledarskapet för vårt gemensamma projekt vars syfte är att kommunen ska bli en självklar arbetsgivare för unga. Liksom tidigare projektledarpar är en person ordinarie projektledare en månad samtidigt som den en annan person är vice projektledare. När månaden har gått skiftar vi och vice blir ordinarie och tvärtom för ordinarie.

För mig har projektledarskapet hitintills inneburit att jag har tagit ett stort ansvar för att ha en helhetssyn för projektet och det arbete som föregår just nu. Men även att spana framåt och försöka planera det strategiska arbetet och förutse eventuella problem. Vi lämnar ju snart fasen där vi samlat in material genom workshops med skolungdomar.  

Arbetet som projektledare har varit spännande och att ha en kollega likt Negin att öppet diskutera tankar, frågeställningar, problem samt olika möjliga tillvägagångssätt är en ynnest. Telefonsamtalen mellan mig sittandes i Båstad samt Negin sittandes i Helsingborg har varit många och långa. Det har varit både skratt samt långa utläggningar med genomtänkta argument när vi tyckt olika. Att kunna diskutera öppet med någon som inte räds att tycka annorlunda, dela med sig av sin syn på saker och ting samt lägga fram sina argument är något jag är övertygad om både är till gagn för projektet men även för min personliga utveckling då jag faktiskt har framtida ledarambitioner i offentlig sektor.

Med anledning av den fas projektet befinner sig i just nu är kalendern fulltecknad. Vill poängtera att det enbart är roliga saker som fyller kalendern, men för stunden har jag inga problem att sysselsätta mig om dagarna.  

Imorgon onsdag förmiddag ska jag, Johanna och Negin förbereda ett dialogseminarium med utgångspunkten i vårt projekt som vi ska hålla på konferensen Stora Arbetsmarknadsdagen i Stockholm  På eftermiddagen ska vi återigen träffa skolungdomar för att få ta del av deras syn på framtiden och arbetsmarknaden. Denna gång i min uppväxtort Höganäs.

Torsdag är det röd dag och jag är ledig.

Fredag är halv arbetsdag och jag ska ägna den åt att förbereda den sista workshopen inom projektet. Utöver det har jag schemalagt tid att fundera över begreppet samhällsentreprenörskap samt genomföra de uppgifter som faller på mig under onsdagförmiddagens arbete.

Beroende på ifall allt är klappart och klart inför Stockholm ska olika frågor kring samhällsentreprenörskap diskuteras med Elin, Jasna samt Sophia inför onsdagens utbildning inom ämnet.

Tisdag förmiddag är tom. Eftermiddagen ska ägnas åt ett möte Sara B har kallat mig, Caroline, Elin, Jasna och Negin till med anledning att hon är samordnare i den grupp som inom ramen av vårt projekt ska analysera materialet från workshopens samt enkäten.

På onsdag har jag tillsammans med mina traineekollegor förmånen att träffa Bengt Johannisson, professor i entreprenörskap, för att ta del av hans klokskap. Förhoppningsvis kan vi i traineegruppen även tillföra något till honom. Efter utbildningen bär det av till Stockholm med flyg tillsammans med Johanna och Negin.

På torsdag kommer Negin, Johanna och jag att leda ett dialogseminarium på Stora arbetsmarknadsdagen med utgångspunkt i vårt projekt. Förhoppningsvis kommer de vuxna som kommer för att lyssna på oss vara lika delaktiga och engagerade som de ungefär 800 skolungdomar vi har träffat personligen senaste månaderna. På kvällen flyger vi tillbaka till Skåne.

Fredagen är i skrivande stund blank i almanackan. Men jag är inte orolig att den kommer att vara så länge till. Till exempel skulle dagen kunna ägnas åt att ånga upp tankar och reflektioner från dialogseminariet i Stockholm, för visst måste väl vuxna som besöker en konferens för studie- och yrkesvägledare, skolpersonal, myndigheter samt arbetsliv vara lika engagerade som de 800 skolungdomar vi har träffat. De 800 skolungdomar som är morgondagens medarbetare.  

//Niklas Åkerström, Traineeprogrammet Skåne Nordväst

Idag har jag tillsammans med övriga traineer varit i Örkelljunga och besökt kommunens ekonomichef Tommy Andersson. Tommy arbetar på ekonomienheten som är kommunstyrelsens organs för kommunövergripande frågor i Örkelljunga. Sammanställning av budget, uppföljning, delårsbokslut och årsbokslut är några av enhetens ansvarsområden.

Dagens samtalsämnen tillsammans med Tommy var många och vi fick bland annat en beskrivning av hur själva budgetprocessen inom kommunen går till. Tommy har flerårig arbetslivserfarenhet såväl från offentlig som privat sektor, och det är alltid lika spännande att höra hur en sådan ledare resonerar kring kommunens uppdrag och åtaganden. Vi diskuterade ledarens roll i förhållande till ekonomiska nedskärningar och åtstramningar, något som kan påverka medarbetare och organisationer, både i privat och offentlig regi. Tommy poängterade vikten av att som ledare besitta mod att omprioritera och bortprioritera i den mån verkligheten kräver det. Som erfaren ledare delade han även med sig av en del råd kring vad som kan vara viktigt att tänka på när den typen av svåra beslut ska offentliggöras och motiveras för medborgare, medarbetare, och inte minst, media.

Vi fick även tillfälle att fördjupa våra kunskaper kring ”Lagen om offentlig upphandling” (LOU), en lagstiftning som är högst central i förhållande till arbetet inom offentlig organisation. Organisationen för upphandlingsarbete inom olika kommuner kan se olika ut, inte minst med tanke på kommunens storlek och medarbetarantal. Därför är det även vanligt att mindre kommuner samarbetar med större kommuner för att nå  rätt kompetens inom upphandlingsfrågor, ett arbete som kan vara både tidskrävande och komplicerat.

Innan vi lämnade Örkelljunga fick vi även höra den mytomspunna historien om  kommunens kyrkklocka.

”Örkelljungas gamla kyrkklocka i silver var stor och tung. Klockans klang var till och med så stark att ljuden nådde ända till Köpenhamn. Vid ett tillfälle när kyrkklockan skulle ringa blev kraften i klockan så stor att klockan lossnade och flög ut från tornet och landade i Prästsjön en kort bit därifrån. Än idag sägs klockan ligga kvar i sjön, och det enda spåret som syns av klockan idag är den illustration som finns på Örkelljungas kommunvapen.” 

källa: http://www.orkelljunga.se/kommunfakta/kommunvapnet/

/ Elin Svensson

Feedback är något som vi alla är i behov av såväl i yrkeslivet som i privatlivet. För att växa behöver vi beröm och förslag på hur vi kan bli bättre professionellt och som person. Vi har inkorporerat feedback i våra möten, eller snarare att vid varje projektledarbyte ger feedback till den som lämnar över uppdraget. Vi ger främst konstruktiv feedback i rollen som projektledare men även i rollen som kollega/trainee. Jag har uppfattningen av att det uppskattas inom gruppen, men att det är en konst att ge konstruktiv feedback på ett sätt att mottagaren kan ta det till sig och anser att det är befogad kritik.

I början av traineeprogrammet åkte vill till Odengården för teambildning. Där gjorde vi en massa ”lära känna” övningar som tvingade oss ur vår bekväma zon. Inom ramen för teambildning skulle vi även lära oss att ge feedback till varandra. Föreställ er elva personer som inte känner varandra, som har träffats några gånger innan och som ska spendera de närmsta sexton månaderna tillsammans. Kort och gott var det ingen som hade någon konstruktiv feedback att ge. Av förklarliga skäl, jag hävdar däremot att eftersom vi redan då fick prova på att ge feedback men framförallt uppleva glädjen med att motta feedback är detta en företeelse som vi strävar efter inom vår traineeverksamhet, bland oss själva och ute hos våra respektive arbetsgivare.

Igår var några av oss med under en handledarträff i Ängelholm. Handledarträffarna är ett forum för våra handledare att mötas för diskussion, utbyte av erfarenheter och tankar. Vi var inbjudna för att samtala om syftet med handledning och förväntningar på handledarrollen samt traineerollen. Det var ett öppet diskussionsklimat mellan oss som var där och vi diskuterade frågorna på ett konstruktivt sätt. Vilket menas att kritik såväl positiv som negativ förklaras genom konkreta exempel och förbättringsförslag. Det är alltid svårt att veta hur feedback mottas men jag upplevde situationen som positiv och förhoppningsvis kommer de som inte var på plats att ta del av det som har sagts för att på så sätt kunna växa i sin roll som handledare.

Med detta sagt förordar jag modet att ärligt kunna ge konstruktiv kritik till sina kolleger, medarbetare, chefer, vänner och familj!

/Negin