Personerna:
Fredrik Norén, trainee
Albert Camus, författare
 
AKT 1
 
Längs stigen mot havet går två män och i lugn takt och samtalar. Terrängen är lätt lutande, stigen är oförutsägbart slingrande.
 
Fredrik Norén – Jag har svårt att skilja på att oroa mig för vad som sker just nu och oroa mig för framtiden. Eller finns det egentligen någon skillnad?
Albert Camus – Skillnaden ligger nog i att den ena oron är relevant, den andra är som att hälla sin energi i en outtömlig brunn. Tillslut dräneras du. Tänk på att varje mur är en öppning. Sök inte efter öppningen och utgången på något annat ställe än i den mur som omger dig.
F.N. – Kanske…
A.C. – Är det något speciellt du tänker på?
F.N. – Ja, jobb, alltid detta förbannade jobbgrubbleri.
A.C. – Har du problem på jobbet?
F.N. – Hehe, jag tänkte mer på framtiden. Min anställning löper året ut, sen är jag… fri att gå vart jag vill.
A.C. – Dina ironier klär dig inte.
F.N. – Kanske inte. Men fan då. Jag vet inte var jag kommer hamna och det känns lite jobbigt. Kan du inte ge mig några råd på väg ner till stranden?
A.C. – Jo, men bara fram till att vi har kommit ner till havet, då vill jag bada.
 
 
AKT 2
 
F.N. – Ibland känner jag att jag borde läsa några böcker, bli inspirerad av kloka personer.
A.C. – Det är bara fattiga som behöver myter.
F.N. – Jag bor i en tvåa i Slottstan med en traineelön, vem har påstått motsatsen.
A.C. Suckar.
F.N. – Skojade ju bara. Vad jag menar är att jag ibland känner att jag saknar erfarenhet. Att jag inte vågar ta för mig av arbetsmarknadens bredd och djup.
A.C. – Erfarenhet är inget man framkallar. Det är något man blir utsatt för. C.A. tystnar och tänker en stund. Vad har du för drivkrafter? Vad får dig att vilja skapa?
F.N. Rycker på axlarna, men tänker sedan efter en stund. – Samhörighet, mina kollegors engagemang och ansträngning. Humor och kreativitet. Viljan till motståndskraft, utan den sker ingen förändring.
A.C. – Men då är det du ska leta efter.
F.N. – Jag hittar inga jobbannonser som söker motståndskraft.
A.C. – Du kanske inte måste hitta jobbet som erbjuder dig det.
F.N. – Vad menar du?
A.C. – Du kanske måste skapa det själv.
 
 
AKT 3
 
F.N. Funderar en stund. – Du kanske har rätt, även om det svider lite.
A.C. – Förresten, är det egentligen ett problem att du inte vet vart du kommer hamna i framtiden?
F.N. – Hm, du menar det som Oliver Cromwell sa om att en människa aldrig stiger så högt som då hon inte vet varthän hon ska gå?
A.C. – Ja, han också, fast jag tänkte mer på Pascals idé om att människans storhet visar man inte genom att försöka nå så långt som möjligt åt ett håll, utan genom att försöka nå så långt som möjligt åt olika håll samtidigt.
F.N. – Lite oklart om det passar mitt temperament.
A.C. – Kanske, det är upp till dig. Stannar vid strandkanten. Skit samma, nu badar vi!
 
Ridå