Back in business! Jag hade aldrig kunnat drömma om att fyra veckor skulle kännas som lagom lång semester. Jag trodde att skolans 10 veckor var det enda alternativet för att verkligen kunna slappna av. Men nu sitter jag här i Södertälje och är otroligt utvilad och taggad för att sätta igång att jobba.

Eftersom semestern kom precis efter mina tre månader i Prag valde vi att tillbringa hela semestern i Sverige. Vi luffade runt hon föräldrar, morföräldrar och vänner och hade riktigt sköna veckor. En vecka tillbringades även i Stockholm för att inreda vår nya arbetshörna. Nu har jag fått ett alldeles eget skrivbord och möjlighet att alltid ha min symaskin stående framme. Så förhoppningsvis kommer hösten att innebära lite syprojekt på fritiden.

Nu har dock min sista traineeperiod startat och på fritiden går mycket av min energi åt att bearbeta alla intryck från jobbet. Känns lite sorgligt att detta är sista perioden men samtidigt ska det bli skönt att få en riktigt plats på Scania, dvs. ett skrivbord, ”riktigt” ansvar och möjligheter att jobba långsiktigt. Nu ska jag dock leka utvecklingsingenjör i tre månader, min nya position är nämligen på avdelningen för oljesystem (för motorer) på R&D.

Helt plötsligt sitter jag alltså i nördarnas paradis och ska vara med och bidra till Scanias framtid. Hela min avdelning består av smarta killar som gillar motorer och att sitta och klura på nya, smarta lösningar. Otroligt inspirerande! Att det är en massa hemliga grejer de pysslar med tycker jag gör allt ännu lite roligare…

I veckan började årets traineekull sin anställning på Scania, känns helt sjukt att det var ett år sedan vi började. Ska bli väldigt spännande att de träffa de nya imorgon för att välkomna dem till livet som traineer. För visst är det en livsstil att vara trainee och jobba med lastbilar. Jag spanar alltid lastbilar, vart jag än är…

Sitter och väntar på avslutningsfikat och passar på att skriva ett kort inlägg. Avdelningen här bjuder mig på tårta, istället för tvärtom! Ganska trevligt 🙂

Perioden har i mina ögon gått riktigt bra, jag har fått fina omdömen och framför allt fått lära mig oerhört mycket. Jag är jättenöjd! För min egen del har denna period gått bäst hittills, jag har börjat vänja mig vid arbetslivet sakta men säkert och tar för mig och frågar istället för att försöka läsa in mig på saker. En del akademiska ”barnsjukdomar” finns kvar, bland annat ett riktigt tokigt akademiker- misstag som jag ska skriva mer om en annan gång.

På söndag åker jag till Barcelona för en veckas hårt spanskamangel med EF. Jag har aldrig varit där så det känns extra kul! Sedan börjar min period 4, tillika utlandsperioden. Det blir IT-arbete på Scania Ibéricas huvudkontor i Madrid. Bland annat kommer det handla om gränslandet mellan datacom och telecom. Men vi får se 🙂

Vänta dig en första rapport nån gång v.35 med andra ord!

24 hours left of my Czech adventure. 24 hours left of my escape from “normal life”. 24 hours left of a very nice but sometimes challenging part of my life.

Yesterday I presented my projects to my boss and unfortunately I realized that I haven’t contributed with much substantial value to the organization during these three months… My boss’s interest has changed during the time I have been here and the project I focused the most on is no longer that important to him. But of course, a trainee program is maybe not so much about bringing value to the organization while being in the program. It is more about investing in your own knowledge base. At least I have to tell myself this to not be too disappointed.

Too late to improve my projects so now something completely different. Top lists seem to be very popular in Czech Republic so before going on summer holiday I will give you two top lists based on my three months here.

Best things regarding Czech Republic;

1. The beautiful city of Prague – I will definitely miss my favourite spot in Prague which is a slope with apple trees and with a perfect view of the whole city.

2. Beer – the Czech beer is definitely the best you can find and unfortunately it doesn’t taste the same if you have it in another country…

3. Proximity – everything is so close when you compare to Swedish distances. You can reach most boarders of Czech Republic within two hours. As soon as you get tired of Czech Republic (?!) you can easily go to all the neighbouring countries.

4. Czech colleagues – since my colleague Tomas is standing behind my back right now I have to say that he also has to be in the top list! (Even if I have only won the daily football game once during my whole time here…) Czech people are really nice – I actually experienced that it was easier to get to know my Czech colleagues than the Swedish I had in previous periods.

Best things with going back to Sweden;

1. Family and friends – going away for this long time is really great if you want to get a reminder of how important your family and friends are.

2. Swedish language – as I have said before, it is really frustrating to not understand what people ask you in shops, what is written in the newspapers, what my colleagues are laughing about, what the warning signs in traffic tells you etc. I love the Swedish language!

3. Normal situation – I never thought I would ask for this but now I really want to go back to the “normal situation”. I want to start cooking again, I want to take care of our apartment and I want to sit in the best corner of our couch…

4. Being where the action is – oh yes, it is really important to understand our customers and see how and where the money for my salary is generated. BUT the factory is so far away… I really enjoy being close to the factory when working in Södertälje. There is a daily pulse and you have the possibility to affect the product that is coming out of the factory.

I hope you all have a nice summer and see you in August! (Then I will tell you all about my last trainee period – An oil project in the R&D department….)

I traineelivet stöter vi på många olika typer av människor. Somliga känner till trainee-begreppet, många inte. Alla är inte odelat positiva, utan har lätt för att raljera och skoja lite med oss! Nedan ett inlägg som ska läsas med glimten i ögat/en liten portion humor.

En numera klassisk replik jag möter som trainee är ”Jaha trainee… Vad ska du bli när du blir stor då?”, där personen insinuerar att jag inte är ”stor” ännu, och att jag inte vet vad jag vill ”bli” eller kanske göra av mitt liv. Frågar vi Göran Persson (gammal S-politiker) så är detta ett exempel på härskartekniker. Dessa personer har ofta nära till att använda epitetet ”träningsingenjör”, och jag tror det beror på att någon trainee i tidernas begynnelse, när swinglish var dominant språk på arbetsplatserna, skrev ”trainee engineer” som en översättning. Klantigt så här i efterhand av den traineen (oj, bestämd form – inte lätt!).

Andra kan tycka att sättet att som en trainee flyttar runt (var tredje månad på Scania) i olika delar av företaget, och också utomlands, på något vis är provocerande. I deras ögon är det kanske ett brott mot tingens allmänna ordning, och sådana personer är ofta själva motvilliga till kravet att flytta sin egen arbetsplats när det behövs, t.ex. vid organisationsförändringar. En egen inbyggd tröghetslag kan vi kalla det, haha! Att bara jobba tre månader upplevs som alltför kort tid, och därför blir traineen av nödvändighet (enligt dem) snarare en betraktare än någon som bidrar. Lägger vi ihop ett och ett, en kringflackande betraktare, får vi dessa personers favoritepitet: ”koncernturist”. Insinuationen är att en trainee mest åker runt och tittar på saker, kanske ställer några nyfikna frågor och sen tar en bild, för att därefter raskt resa vidare till nästa avdelning. Det låter förvisso som ett ganska glassigt liv.

Skulle jag sätta ett ny alternativ benämning på trainee skulle det nog bli (självklart med glimten i ögat!) korvstoppningsexpert. Sällan har en människa behövt ta till sig så mycket information på så kort tid, om och om igen. Den första månaden som trainee är en informationschock. Sen börjar första 3-månadersperioden, samtidigt som lastbilskörkortskursen. Ouch! Nästa praktikperiod känns ”oj vad mycket det finns att lära sig, hur ska jag hinna?”. Tredje perioden uppstår en viss förmåga i att lära sig snabbt, och till den fjärde som kommer efter sommaren hoppas jag att jag ska ha rutin på det redan 🙂 Har jag inte nått dit så är den fjärde perioden en bra övning för den inofficiella period 5, även känd som ”ditt första riktiga jobb/det du blev när du blev stor”.

Som jag sa till Linus Kingfors (Scanias störigaste sommarjobbare) i fredags: En högskole/universitetsexamen är som ett körkort. Du är inte BRA på att köra bil, men du KAN. Fortsätter vi metaforen så motsvarar traineeprogrammet en intensivutbildning i Formel 1. Tur att jag har ett finskt formel-1 efternamn med andra ord 🙂

För min del tar Traineebloggen sommaruppehåll nu och återvänder i augusti. Ha en bra sommar du som läser!

Wow! Today I realized that I only have nine days left to work on my projects. Well, I have four weeks left in Czech Republic but only nine days in office. So now I have to use the typical cliché that all blogging trainees seem to believe in – “time flies!”

Two weeks ago I started to feel homesickness; I felt that the language barriers were really disturbing me, my projects were not progressing as I wanted and my boyfriend was too far away. Then I read in an expat guide that this is classic. When the first excitement and love of the city starts to fade away it is very common to get depressed. So how did I get out of this dip? Well, nice friends seem to be the best cure. At first a friend from high school paid a visit and we spend a lot of time on talking bullshit and relaxing. Then three Scania trainees and my boyfriend came to celebrate Swedish Midsummer in Prague. IKEA is really fantastic; they offer everything that is needed for a nice midsummerdinner . We had herring, meatballs, potatoes, sour cream, chive, crackers, strawberry cake and snaps. As you can see in the photo we had a very nice afternoon in the sun (there was only a little accident when two dogs came and licked our plates…).

With less homesickness in my heart I now believe that time will continue to fly; the rest of the time abroad will only be a travel downhill:

• Tomorrow I will meet the biggest Scania customer in Czech Republic, HOPI. I asked for 20min to ask questions but today I was informed that we will have one hour together. I’m really excited but also a bit scared that I won’t have enough questions for one hour…
• Next week we will finally have two days of public holiday. These are the first ones during my stay in Prague. The fact that Czech Republic has one of the least religious populations on Earth seems to be affecting the number of public holidays. It is certainly not giving any bigger number of holidays…
• In two weeks we will have a marketing meeting in Hungary. We will spend two days by the Lake Balaton. It is the largest lake in central Europe and is situated in a very nice wine region. I’m also planning to stay in Budapest during the following weekend, which I hope will be great.
• Last but not least, when I finish my time in Czech Republic I will have my first summer vacation with payment. That actually feels a bit strange. Strange but nice!

For those who are interested in better understanding of what engineers really do at Scania I can recommend the new blog of Linus Kingfors. It is written by a summer trainee whose mission is to bother engineers…

Hallå igen!

Jag har väntat lite med uppdateringar eftersom jag inte haft så mycket att skriva om. I Södertälje har det hunnit bli sommar, jag har flyttat till Stockholm vilket innebär halverad restid gentemot tidigare, och självklart har jag gjort det jag gör allra bäst: vara trainee i största allmänhet!

Det har inneburit ett antal saker:

Jag har varit på två supertrevliga konferenser! En med min nuvarande grupp, IT Coordination & Development – Production, och en med min ”hemmagrupp”, Products & Services Development. Den första var på Balingsholm, en herrgård i Huddinge och den andra på Hedenlunda slott i Flen. Båda var väldigt givande men diametralt olika, där den första tryckte på hur vi arbetar, nya metoder, framtida mål och så vidare. Perfekt för mig som ska lära mig så mycket det bara går om företaget under mitt traineeår. Förresten så hoppas jag att du som läser förstår att vi har exakt samma mål som produktionen, skillnaden ligger i VAD vi ska göra för att uppnå dem.

Den andra konferensen fokuserade på personlig utveckling, där vi ledda av fantastiskt skickliga Lotta (från Scanias HR) gick igenom ganska stora och svåra frågor, bland annat förmågan att både ge och ta POSITIV feedback. Jag hade ingen aning om att det var så pass svårt att uttrycka beröm, för att inte tala om att ta emot beröm. Googla på feedbacktrappa om du inte tror mig!

Utöver att gå på trevliga konferenser och lära mig om Scania och om mig själv har jag faktiskt jobbat en del också, haha! Mitt huvudprojekt denna period går med full fart, idag höll jag en processmodelleringsworkshop med ett antal mättekniker från olika delar av produktionen. Workshopen gick riktigt bra, och det var ett sant nöje att få arbeta med människor som var så professionella och duktiga trots att de var utanför sitt dagliga arbete och inne i en mer teoretisk IT-värld.

Jag har en dryg vecka på mig att sammanställa resultatet och jobba fram ett underlag för utrullnings/implementeringsprojektet som tar vid efter mig, så det är bäst jag sätter igång!

Glad midsommar om jag inte hinner återkomma och tack för att du läser 🙂

Balingsholm

I’ve heard from older trainees that have been in Czech Republic that they have had too little to do at work while being here. Maybe it is just the culture or they really want us to enjoy Prague instead of feeling pressed because of work. The same thing has happened to me. Last few weeks I have felt that I’m about to finish my projects soon, which I also told my boss. This however made me end up with a new office…

Or maybe not just one office, rather a whole city full of offices. Because when I told my boss that it was boring to have too few things on my daily agenda, he thought that I just needed new inspiration, a change of working environment. So instead of any new projects he told me to find I nice café that I could work in. Since I run my own projects without any connection to the daily work of any of my colleagues he thought that I should take the chance to find inspiration somewhere else than in the Scania office.

So here I am, at café Louvre with a Summer Ice Tea in my hand. Maybe my boss was right, sitting eight hours a day in front of the same computer isn’t the optimal solution when you need to be creative (but isn’t that just what I have to do when starting my “real” working life?). Of course I can’t say no when I get this chance so if you need any advice on cosy cafés with free WIFI in Prague, please contact me J

The part with not getting any new projects was not 100% true. I was actually invited to take part in the release and maintenance of Scania Czech Republic on Facebook. That is a project that really needs creativity. I read a lot of blogs and different advice on the Internet of how to use Facebook for marketing and communication. Most of them agreed that the language has to be very informal and friendly and you really can’t sell anything directly on the page. The fans have to feel that the company has a real personality and is interested in listening to the customers. Still, the hardest issue in the beginning is to reach the fans and involve them in creating the page. My colleague that is responsible for the page wants to have 80 000 fans within one year. That seems way too optimistic to me, but we will see who has to buy a nice dinner in June next year (I have put a note in my Outlook so I wont forget to check).

Now I will order a strawberry pancake… Good that I was out running yesterday!

Här kommer ett fototungt inlägg för en gångs skull! Igår torsdag var det dags för det årligt återkommande loppet Scaniamilen. Det är ett stort jippo med massor av folk. I vimlet syntes såklart mängder av medarbetare från olika avdelningar av Scania Södertälje, men även koncernkollegor från andra delar av världen: Jag hörde både spanska och holländska vid inskrivningen. Vissa avdelningar hade tryckt upp egna tröjor med olika klatschiga slogans. Överlag jättecharmigt, haha 🙂

Bild från startområdet. MYCKET folk!

Ytterligare "område"

Tävlingen är öppen för allmänheten, men de pröjsar en slant för att vara med. Det var lite gymnasieskolor, andra företag och några konsulter som deltog. Flera av mina traineekollegor sprang förresten på mycket bra tider, extra plus i kanten till Linda L som knep en 7e plats i damernas 10 km! Det är bra att vi ungdomar håller igång och tar hand om våra kroppar, det finns risk för att man sitter många timmar i kontorsstolen framöver… Ribban ligger oavsett ganska högt till nästa år, jag tror de traineer som var utomlands denna gång är mycket revanschsugna!

Jag i min numera ganska vanliga "jag blir inte bra på bild!"-min/pose 🙂

Till min ”prestation” då: Jag har under våren förberett mig genom att börja med s.k. barfotalöpning. Jag införskaffade ett par Vibram Fivefingers och satte igång att bygga upp styrkan i mina vader och fotvalv i februari. I början orkade jag knappt 1500 m, men allt eftersom våren gick kunde jag springa  längre och längre sträckor! Uppbyggnaden nådde alltså kulmen igår med mitt första 10 km – pass, som jag sprang på 51.34. Jag är jättenöjd med tiden med tanke på att jag har börjat med en för mig helt ny typ av löpning och byggt upp från grunden. Spåret hade kanske lite väl många stenar (3-4cm stora) i mitt tycke, och fotsulorna är  lite ömma idag. Ungefär som en jättebrutal fotmassage kanske man kan säga, hähä 🙂

Tack till min kollega micke för den här fina bilden på mig ute i spåret. Tittar man på minerna ser man att det ÄR roligare att springa "barfota"

I really don’t know where to start… I have already been in Prague for more than four weeks and all the impressions from the town, work and colleagues are getting mixed in my head. Before I left Sweden I was scared and worried about this period abroad but now I just love it. There are of course times when I feel lonely, uncomfortable and left out since I don’t know the language. These moments are however definitely compensated with hundreds of positive things.

The city – According to Wikipedia Prague has been the political, cultural and economic centre of Europe and particularly central Europe for the over 1100 years of its existence. So you can imagine that there are plenty of historical buildings worth seeing. The Old Town has a charm that no modern city could ever get with all cobblestone streets which network is such a mess that it is not even worth using a map. It is easier just to walk in the direction that you think is correct. And you should definitely not be wearing shoes with sharp heels.

It is also really easy to keep your cost of living down (if you’re not a spender like me…). The food prices are sometimes even hard to grasp, in the cafeteria at Scania you buy a complete meal for less than 20 SEK. You should also drink beer instead of any other beverage since most of the time it is even cheaper than water… The price of 0.5 l beer is less than 15 SEK even in the more touristy parts of town. The big drawback is of course that it is easy to focus on food and beer instead of exercising.  

My work – I have three different projects that I’m currently working on. I probably shouldn’t go into details but roughly I will try to find the factors that make customers buy Scania in Czech Republic and which marketing channels that should be used to communicate these factors. In the third project I will make a landscape assessment of all IT-systems that contain some customer information and try to figure out how and if these systems should be connected to the CRM-system (Customer Relationship Management). What information could be important for the salesmen and workshop to have easy access to when meeting the customers?

It is fun to have my own project since I can plan and run them exactly as I want, but it is also rather lonely since I don’t have anyone to discuss with. My colleagues run their own projects and my boss who initiated the projects are only here twice a month. Czech Republic belongs to the Scania CER region together with Slovakia and Hungary, and to be close to all employees my boss has his office in Slovakia. On the bad side this means that I can’t have discussions with my boss on daily basis but on the good side it also means that my colleagues are pretty relaxed in office. It’s entertaining to see how many people are real “ögontjänare”…

My biggest challenge in the country and especially at work is the language. There is no problem to talk English with my colleagues in the marketing department and with most of the managers but beyond that it is harder. It is highly frustrating that I can’t communicate with the salesmen and customers since their knowledge is really important for my projects. Before going to Czech Republic I was convinced that I would try to learn Czech but when arriving here everyone just laughed at me and told me that was waste of time since it is such a difficult language. After reading the following I can understand what they mean: “Every noun is either feminine, masculine inanimate, masculine animate or neuter. There are four different forms of feminine, four of neuter and two each of masculine animate and inanimate, and each form has a different ending, depending on its declensions: twelve different noun types, each declined seven different ways. That’s eighty-four altogether, and double that number because that’s only singular and every noun is either singular or plural.  So there are one hundred and sixty-eight forms a noun can take” (from Me, Myself & Prague by Rachel Weiss). And then we have the adjectives and verbs… So no, I will stick to the corporate language English and use interpreter when talking to salesmen and customers.

The people – Before going to Czech Republic I heard that staff in shops and restaurants are still stuck in communist culture and don’t make any bigger efforts to serve their customers. This might be true to some extent but I really don’t have any problems with this, as long as you make an effort and start with “Dobrý den” they are even prepared to speak English J  I also heard that Czech people are hard to get to know, a statement which I really don’t believe to be true. I have already been on a spring festival together with one colleague, been invited to relatives of another colleague and discussed marriage and communism with a third. I think that’s the best “get-to-know-progress” in any of my trainee periods so far.

I have also noticed some habits and cultural characteristics which I think are amusing. For example it is hard to find toilet paper without any color, smell or other add on, people don’t turn the lights on in the office (they rather sit in the dark, I still don’t understand why), women have to walk one step ahead of men and absolutely first through the door and all door locks requires the key to be turned two complete turns before the door is locked. All families should have at least one dog (even if they live in a small apartment in the middle of Prague) and it is perfectly normal to make out in public as if you were in your bedroom…

Oh, this became a very long text… Finally I want to say congratulations to those who have been employed as this year’s Scania trainees! I think you have a very nice year to come.

Vad är utbildning egentligen? Är ett jobb en utbildning? Var drar du gränsen mellan utbildning och erfarenhet? Behövs en sådan gräns?

Vissa människor gillar inte utbildning. De tycker inte om att gå på kurser och de hade helst sluppit högskolan helt. ”Jag vill jobba istället, kurser är slöseri med tid” kan de säga. De kanske tycker det är tråkigt att gå på kurs.

Jag tycker om att utbilda mig, fast det visste du redan 🙂 Grundskola, gymnasium, värnplikt, högskola, trainee. Allt en enda lång rad av kurser och seminarier, har det något slutmål? Jag vet inte riktigt, men på senare tid har jag börjat undra om det är någon bra idé att sluta utbilda sig, att tro att ”jo men när jag är 30, då ska jag BARA jobba, inte gå på kurser” är en bra målbild. Resten av världen väntar nog inte på mig då heller, utan det gäller att följa med och utbilda sig vidare för att inte stagnera. Arbetsätt, teknik och människor byts ut hela tiden och det finns inget som säger att jag kan fortsätta göra likadant som jag alltid gjort. Bäst att fortsätta lärandet med andra ord. Men visst, vi behöver inte kalla det kurser. Jag har till exempel ganska svaga minnen av vissa ämnen på universitetet (pga så kallad ytinlärning), men vad är det som hindrar mig ifrån att ta upp “Optimeringslära” och förkovra mig? Inget/Jag själv!

Att säga att ett traineeprogram blandar utbildning och arbete är ganska vanligt i företagens marknadsföring. Är det en lögn? Jag räknade lite på det, och de senaste 3 månaderna har jag lagt 25 % av tiden på ren utbildning, kurser. Utöver det tillkommer en massa ”dold” utbildning i form erfarenhet/lärande i arbete, där jag tycker mig ha snappat upp väldigt mycket.  Lägger vi dessa erfarenheter till utbildningstiden tror jag vi landar på betydligt mer än 25 %!

Arbete OCH utbildning, utbildning som är direkt relaterad till det du jobbar med. Svårslaget? Sök trainee då… 🙂

Första försök på en begreppsmodell - verksamhetsutveckingskurs