Här kommer ett fototungt inlägg för en gångs skull! Igår torsdag var det dags för det årligt återkommande loppet Scaniamilen. Det är ett stort jippo med massor av folk. I vimlet syntes såklart mängder av medarbetare från olika avdelningar av Scania Södertälje, men även koncernkollegor från andra delar av världen: Jag hörde både spanska och holländska vid inskrivningen. Vissa avdelningar hade tryckt upp egna tröjor med olika klatschiga slogans. Överlag jättecharmigt, haha 🙂

Bild från startområdet. MYCKET folk!

Ytterligare "område"

Tävlingen är öppen för allmänheten, men de pröjsar en slant för att vara med. Det var lite gymnasieskolor, andra företag och några konsulter som deltog. Flera av mina traineekollegor sprang förresten på mycket bra tider, extra plus i kanten till Linda L som knep en 7e plats i damernas 10 km! Det är bra att vi ungdomar håller igång och tar hand om våra kroppar, det finns risk för att man sitter många timmar i kontorsstolen framöver… Ribban ligger oavsett ganska högt till nästa år, jag tror de traineer som var utomlands denna gång är mycket revanschsugna!

Jag i min numera ganska vanliga "jag blir inte bra på bild!"-min/pose 🙂

Till min ”prestation” då: Jag har under våren förberett mig genom att börja med s.k. barfotalöpning. Jag införskaffade ett par Vibram Fivefingers och satte igång att bygga upp styrkan i mina vader och fotvalv i februari. I början orkade jag knappt 1500 m, men allt eftersom våren gick kunde jag springa  längre och längre sträckor! Uppbyggnaden nådde alltså kulmen igår med mitt första 10 km – pass, som jag sprang på 51.34. Jag är jättenöjd med tiden med tanke på att jag har börjat med en för mig helt ny typ av löpning och byggt upp från grunden. Spåret hade kanske lite väl många stenar (3-4cm stora) i mitt tycke, och fotsulorna är  lite ömma idag. Ungefär som en jättebrutal fotmassage kanske man kan säga, hähä 🙂

Tack till min kollega micke för den här fina bilden på mig ute i spåret. Tittar man på minerna ser man att det ÄR roligare att springa "barfota"