Hur svårt kan det egentligen vara att lära sig köra lastbil? Jag hade kört lastbil ett par gånger på Scanias democenter innan det var dags att börja övningsköra för det C-körkort alla traineer får ta, och tyckte att det var helt fantastiskt kul. Tänk dig en racingbana fast med ett fordon som väger 60 ton. Wow. Och det var väl inte så svårt det där. Man gasade lite, bromsade lite och svängde i svängarna. Piece of kaka.

Behöver väl knappast berätta att jag ganska snart landade i verkligheten när jag hade min första riktiga körlektion. Skillnaden mellan att köra lastbil ute i trafiken och på democenter kan kanske lättast beskrivas som skillnaden mellan att övningsköra för personbil och att åka gokart. Visst, man lär sig gasa, bromsa och svänga på gokartbanan men i verkligheten tillkommer det långsamma tanter, barnvagnar, långsamma tanter med barnvagnar, hörn som man inte ser runt och att växla, växla och växla. En växellåda för lastbil har 12 växlar, så det är lite som att vara sexton år igen och sitta i en bil för första gången. Som Bambi på hal is helt enkelt.

Men snart är det på riktigt. Om en månad kör jag upp och till dess måste allt sitta. Dags att börja drömma om växellådor på nätterna och rabbla lastsäkring på tåget till jobbet. Ärligt talat är det mycket roligare än det låter. Och belöningen ligger ju i målet: att klara körkortet. Inom kort kommer jag att vara en trucker. Dock utan keps 🙂 Frågan jag har börjat ställa mig är bara: kan jag fortfarande köra personbil? Akta er mamma och pappa, nu är det jul och jag kommer hem och provar.

För att verkligen trivas med det man jobbar med så tror i alla fall jag att man måste vara ordentligt insatt och förstå sin egna produkt. För om man inte kan något om, exempelvis motorer så kommer man inte finna något intresse i det heller. Det är precis så man har gått tillväga under alla sina studieår, från högstadiet till gymnasiet, från gymnasiet till högskola/universitet och sedan ut i arbetslivet – man har valt efter vad är man duktig på för det tycker man är roligt.

Om man då saknar lastbils trivia, kommer man tycka att det är trist att jobba på Scania? Verkligen inte för det här löser traineeprogrammet genom att ordna så att alla traineer får ta lastbilskörkort. Jag har haft fulla veckor nu så jag har inte hunnit tala om att jag klarade av uppkörningen den 7 december och är därmed sedan dess en tvättäkta trucker. Verkligen inget jag trodde skulle ske för ett år sedan. Några av traineerna får även ta CE-körkort vilket innebär att de tar körkort för tungt släp till lastbilen också. Sedan har vi en glad lirare som får ta busskörkort då han jobbar inom det segmentet.

Vad som händer under traineeperiodens första del är att man får litteratur och teorilektioner på en lokal trafikskola i Södertälje (Grönlunds Trafikskola). De som ska ta C-körkort får 30 stycken 50 minuters lektioner (om man nu behöver alla, jag använde 20 lektioner innan jag körde upp – skryt? Ja lite…). För CE-kortet så får man några till lektioner. Avslutningsvis gör man en uppkörning med säkerhetskontroll precis som när man tar B-körkortet.

För att hålla igång med körandet så kan man låna sig en lastbil på Scanias utvecklingsavdelning när de har lediga fordon inne. Hade tänkt låna en över jul och brumma hem till mor och far och visa upp. Tyvärr så var det fler än jag som hade den tanken så det fanns bara en buss kvar att låna, något som jag inte får köra. Men det kommer fler möjligheter har jag på känn.

God Jul på er samtliga!

-Jens

(foton: Scania Image Bank)

Detta inlägg är mitt sista i detta forum. Jag är ju inte längre trainee, utan klassas numera som “young professional”. Tänk att det ska vara så svårt att bli vuxen… 🙂 Eventuellt kan du läsa mig på Scanias karriärsajt någon gång i framtiden, så håll koll på den ytan. Där finns för övrigt andra bra bloggare för den som är intresserad av Scania.

Till dig som funderar på om trainee är rätt väg vill jag säga följande: fundera till, riktigt ordentligt, om du är redo för att engagera dig själv och det första året av din karriär i något som är mer långsiktigt. Belöningen är inget du kan ta del av direkt, utan den kommer växa fram under åren på ditt nya jobb. Medan dina kollegor under året skaffar sig koll och kunskaper och blir duktiga på något så springer du i 200 km/h, runt omkring som en yr höna, och försöker lära dig så mycket som möjligt. Du kommer känna dig lite som ett skämt. Det kommer vara påfrestande. Samtidigt får du massor av privilegier i form av utbildning. När du sedan tar plats på din första avdelning känns det ändå som att börja från noll för femte gången på ett år…

Ett litet tag.

Sen kommer vågen. Vågen av förståelse, vilja att förändra, förbättra och nå längre. Längtar du efter den vågen så är trainee rätt för dig. 

Tack för mig, tack för att du har läst, och lycka till!

Det har varit radioskugga från min del i en vecka nu och det ber jag om ursäkt för. Anledningen är att det har varit ett fullspäckad schema förra veckan då vi traineer hade seminarievecka. Trist kanske det låter men ack så fel man kan ha om man bara utgår från namnet. En tredjedel av traineegruppen har under en längre tid planerat och möjliggjort en hel vecka med ett specifikt tema – denna vecka fick vi lära oss allt som fanns om Scanias Utvecklingsprocess. Vi har fått se hur en idé behandlas inom Scania för att sedan längre fram i processen kristalliseras till en faktisk implementation i produktionen. Även metoder och processer för hur man bemöter problem som dyker upp på vägen eller när produkten redan är satt i produktion har vi fått lära oss.

Förutom att fått gå på mängder av intressanta föreläsningar så fick vi även vecka pannan i mindre case som guidade oss genom produktutvecklingsstegen (i grova drag). För min del är det just när man för överföra sitt teoretiskt kunnande till praktiken som det verkligen sätter sig så för min del var casen klockrena. Jag har då åtminstonde fått betydligt bättre koll på hur ett stort företag som Scania jobbar med utveckling och allt vad det innebär.

Utöver utbildningsmaterialet som vi i traineegruppen fick ta del av så bjöds det på fika & frukost lite då och då. Scaniakören kom och sjöng julsånger under den arla Luciamorgonen medan man stod med saffranstyngd lussebulle i munnen med en mugg rykande glögg. Nämnde jag att vi avslutade casen med övernattning på Stjärnholm Slott där vi även mot kvällen intog ett frikostigt och välsmakande julbord. Jag och min traineekollega Jocke fick vandra runt lite i slottet mellan fisk-,  kött- & efterrätter för att skaka ner all den goda maten och göra plats för lite till.

Vi han även med att äta lunch med våra chefer på fredagen var på det spelades boule i en närliggande boulehall. Då jag är tävlingsmänniska och gick förlorande ur denna match så sätter jag punkt för denna rad här och nu.    (en sak till…detta var seminarievecka nr.1, kommer två till så alltså mycket att se fram emot)

-Jens

Jag jobbar inom IT, specifikt för slutanvändare (end user services). Det rent våldsamma flödet av nya produkter, tjänster och information som vårt fält utsätts för gör att det är lite knepigt att ha en nykter syn och göra smarta val. Vem bestämmer? Det finns tyvärr ingen allvetande Mr. Fantastic som kan välja rätt hela tiden, så det är upp till en mängd smarta människor, med olika tillgång till information, olika bakgrund och olika synsätt att tillsammans komma fram till något bra. Ibland är det en ryggdunkarklubb av medhåll och bekräftelse, ibland känslosamt gastande och hårda ord, men oftast något mittemellan. För vem vet vad som är rätt? Det är lätt att vara självsäker och tro på sin sak, men sanningen är, tror jag, att väldigt få egentligen HAR helt torrt på fötterna i en diskussion. Jag tror ibland att den svenska konsensusmodellen handlar om just detta, att fatta bra beslut med bristfällig information genom att försöka dela informationen tillräckligt många gånger (diskutera) så att alla når en samsyn. Det tar tid, men jag tror ändå beslutet blir bättre.

Som du kanske förstår så är det en del förhandlingar nuförtiden. Jag har en bild av hur saker ska göras från universitetet, samtidigt som Scania IT har en helt annan bild. För att få det att klaffa måste jag övertala, överbevisa och överförklara tills ett konsensus uppstår. Och det är mitt jobb som f.d. trainee. Utmana, vara jobbig och fråga varför 5 gånger, sen säga ”men MICHAEL PORTER säger…”

Okej det sista var ett skämt. Men du får en känsla av vad jag menar. Stångas?

Jag gör som jag tidigare nämnt min första praktikperiod på monteringsfabriken. Jag har gått in på en tjänst som processtekniker och har ansvar för utrustning och processer på det sista avsnittet på monteringslinan. Enkelt så, men vad gör jag egentligen? För att illustrera detta tänkte jag ge ett axplock på aktiviteter som jag kan tänkas utföra:

–    Lämnar in verktyg på reparation.
–    Bokför och analyserar stopptider
–    För tvärfunktionella diskussioner med mina kollegor i Holland, Frankrike och Brasilien.
–    För diskussioner med de övriga processteknikerna i fabriken.
–    Skriver kravspecifikationer för nya utrustningar/investeringar.
–    För diskussioner med leverantörer.
–    För diskussioner med underhåll.
–    Hämtar verktyg från verktygsförråd.
–    Skapar en så effektiv och ergonomisk monteringsmiljö som möjligt.

Som ni märker är det högt och lågt, smalt och brett och allt på samma gång. Vissa dagar kan man lägga mycket tid på strategiskt utvecklande arbete. Medan andra dagar helt ägnas åt att lösa problem som sker för stunden. Detta gör att det hela tiden blir ett avvägande mellan vad som måste göra nu och vad som kan vänta. För min egen del fungerar detta bra för det allra mesta medan det ibland blir alldeles för mycket att göra vilket gör att det blir en hög stressfaktor. Men ett hjälpmedel som har gett mig lite ro är en tavla med texten ”Bråttom” på x-axeln och ”Viktigt” på y-axeln. På den tavlan klistrar jag sedan upp post-its med aktiviteter och placerar dem i den ruta där den är rätt prioriterad.

Slutligen vill jag understryka att det är oerhört spännande att arbeta som processtekniker då du aldrig vet hur nästa dag kommer att se ut. Jag tror också att det är oerhört nyttigt att lära sig att kunna prioritera och att prioritera rätt!

/Markus Wernberg

…dary! Legendary!

Förra veckan från torsdag till söndag så var det traineesammandrabbning uppe i Sälen. Trainee 2011 hade genom sitt idrottsutskott ordnat med en fullspäckad skidresa för traineer (nya som gamla). Nu uteblev ju dock snön men schemat var välfyllt ändå. Likt min traineekollega Louise som redan har berättat om denna händelse så känner även jag att resans highlights måste numreras.

1. Vädret – Även om snön uteblev och skidorna fick ligga kvar i förrådet hemma i Solna så hade vi ett fantastiskt väder. Detta resulterade i uppfriskande fjällpromenader till våffelstuga samt lektörstiga traineer som gav allt på årets 5-kamp.

2. Nätverkandet – Med en full busslast traineer av blandad årgång samt ytterligare några personbilsekipage blev det en härlig blandning av folk. Det var ett glatt gäng som kunde konsten att socialisera och maskeradfesten som annordnades under fredagen visade på att folket gick in ordentligt för maskeradtemat som var “Skurkar”. Nätverkandet gick på högvarv.

3. Pianobaren – Medan majoriteten av resesällskapet drog iväg på E-type på lördagen så stannade en lite majoritet kvar för att försjunka sig i det mjuka fåtöljerna i pianobaren på Högfjällshotellet. Ett genidrag enligt min mening då servicen var på topp, musiken var skön och jag slapp trängas och spilla öl med de andra E-type fansen (nepp, jag är ingen fantast av hans musik)

-Jens

foto: Jonatan Liljestrand

-Jens

 ”What happens in Sälen, stays in Sälen”. I helgen har hela traineegruppen och förra årets traineegrupp varit i Sälen. Det klassiska citatet för alla åka-bort-över-helgen-ställen att man inte får prata om vad som hänt gäller ju även i Sverige.  Men jag väljer att ta ett litet sidosteg från regeln, inte för att skvallra om några pinsamma historier, men för att lista helgens highlights:

Highlight 1) Snöfritt.
Ja, det är faktiskt en highlight. Precis som väntat var det inte alls fel att få ta långa sovmorgnar och spendera lördagen på äventyrsbadet och saunaland istället för i skidbacken. Mmm… Det fanns visserligen en del snö, men tillräckligt lite för att vara en fullgod ursäkt att välja varm och avslappnad istället för kall och mörbultad. Skidor får jag väl åka nästa år istället.

Highlight 2) Nätverkande med före detta traineer.
Vi hade fem årgångar av traineer representerade i Sälen, och det var väldigt kul att träffa alla, knyta kontakter och bara snacka över en lunch eller middag. Nu fanns all den där tiden som det vanligtvis är så ont om. Nätverkandet kulminerade i en femkamp med olika snöfattiga grenar där mitt lag tog hem en väldigt ful pokal som jag nu har stående i bokhyllan hemma. Vi hade också tre fina fester, där jag tyvärr inte kan gå in på detaljer om jag fortfarande vill att mina kollegor ska prata med mig…

Highlight 3) E-type.
På lördagen åkte vi till ett uteställe i Sälen för att se E-type live. Det fanns egentligen ganska många minus angående den konserten, som att han tydligen inte kunde sina egna texter (!) (till skillnad från oss i publiken som alla mindes tiden då Angels crying var hetast på dansgolvet), att Gert Fylking var uppe på scenen och strippade, och att det var sjukt trångt, svettigt och varmt. Men det var satans häftigt att se en av Sveriges stora artister bara en meter bort och skrika sig hes till låtar man inte har hört på tio år! Nostalgitripp deluxe.  

Nu är det vardag på jobbet igen, eller så mycket vardag som det blir som trainee 🙂 Skönt att vara hemma på ett sätt, men jag längtar redan tillbaka till Sälen…

Highlight 1, 2 och 3.

Jag lovade att återkomma med lite brödtext angående vilka fördelar traineeprogrammet gett mig i detta mitt första jobb. Here goes:

• Jag har bred förståelse för kunden. Kunden för Scania IT är Scania, och jag har jobbat, på generell nivå, i hela Scania. R&D, produktionsorganisation, och internationellt i marknadsledet. Jag har inte enbart besökt dem och sagt ”hmm, intressant!”, utan istället jobbat i deras processer, varit med på deras möten, ätit i deras matsal, skrattat vid deras kaffemaskin, och så vidare. Det är en s.k. tacit knowledge som är svår att lära ut, den behöver upplevas.
• Jag har fått lyssna på några av de mest insatta personerna som finns på Scania, under våra trainee-gemensamma utbildningsveckor. Det gör att jag har fått ett djup i förståelsen för affären, oavsett om det gäller FoU, relationen med påbyggare eller servicekontrakt. Jag har fått en ”Scaniahatt” som gör att jag alltid försöker göra det som är bäst för Scania som helhet, inte lokalt i min egen organisation. Mitt jobb finns ju trots allt för att någon köper lastbilar, bussar och motorer av oss, inget annat.
• Jag har som sagt jobbat i olika delar av Scania, och lärt mig ganska många olika processer och arbetssätt. Dessa kan jag ta med mig och använda mig av nu efter traineeprogrammet. Det blir en ”röra om i grytan”-effekt i organisationen, och somliga rynkar säkert lite på näsan. Men det är ju just det som är syftet. För efter de har rynkat på näsan så tänker de efter lite till, och då har jag lyckats – Lika ofta som jag har bra, nya idéer så kan mina kollegor ha bättre och smartare idéer tack vare sin lite fetare erfarenhet. 
• Jag har udda kontakter lite här och där på Scania som gör att jag kan skippa några kontaktsteg och ha mer direkta dialoger med de personer jag behöver.
• Jag har ”skinn på näsan” efter att ha varit nyanställd fyra gånger på ett år, ”den nya killen” hela tiden, fått frågan ”jaha vad ska du bli när du blir stor”, deltagit i beslut höga som låga, fått beröm, skäll och annat. Att utsätta sig för så pass mycket social press bygger självförtroende.

Det var det. Och det SNÖADE igår. Hurra 🙂