I en av sina dialoger gör Platon en liknelse. Han ber oss föreställa en grotta där människor sitter fastkedjade, vända mot grottans inre vägg. Bakom dem finns en mur och bakom muren brinner en eld. Mellan muren och elden går människor och håller upp diverse redskap. Eldens ljus skapar ett skuggspel på väggen som de fastkedjade människorna är vända mot. Detta skådespel är den enda bild av verkligheten som de känner till.

Om någon befriade en av de fastkedjade människorna och förde ut personen ur grottan skulle hen få ont i ögonen av det starka solskenet, kanske till och med bli rädd för den klara verklighet, som så främmande skilde sig från den i grottan och vilja fly tillbaka till mörkret och skuggorna. Men om någon höll kvar den befriade människan, menade Platon, så skulle snart solljuset och naturens lagar bli bekanta. Om den befriade sen skulle gå tillbaka in i grottan och berätta för de kättrade hur det såg ut där ute skulle det inte tas på allvar.

Ibland föreställe jag mig att den offentliga sektorn har tagit på sig uppdraget att befria de kättrade människorna och dra ut dem från grottan till verkligheten för att visa dem hur världen fungerar. Men det kanske egentligen är tvärtom? Finns det inte ibland en tendens att det är vi som sitter i grottan och stirrar oss blinda på föreställningar om hur det ser ut ”där ute”? Och om någon medborgare ens skulle få för sig att gå in till våra kontor och försöka dra med oss ut ur dörren för att visa hur det ser ut utanför, så skulle vi helst vilja vända tillbaka till våra bekväma excelark och power point-bilder. Tillbaka till skuggspelets verklighet.

I vanlig ordning raljerar jag en smula, men det är något värt att reflektera över, när vi faktiskt jobbar på uppdrag av medborgarna. I våras gick jag och mina traineekolegor ut från våra kommunhus för att undersöka hur högstadieeleverna upplevde den kommunala sektorn. Det var en otroligt uppfriskande process som borde vara mer regel än undantag för vår resultatstyrning. Parallellt med vårt traineeporjekt arbetar jag med ett medborgarserviceprojekt där vi vill göra det enklare för medborgarna att kontakta kommunen. Det kommer förhoppnings ge en ökad service och göra att kommunen upplevs som mer tillgänglig, på sikt kanske rent av inbjudande, ja, varför inte lockande? Men det är ingen lätt nöt att knäcka. Och det är en sak att tydligare peka vart ingången finns, en annan att öppna upp grottan helt. Å andra sidan byggdes inte Rom på en dag.

(För övrigt är det knappast bara offentlig sektor som borde känna sig träffad. Går det inte att applicera grottliknelsen på i princip alla förhållanden där A har ett maktövertag över B? Och om det alltid går att lägga ett tvärtomperspektiv på liknelsen, borde inte det innebära ömsesidig respekt snarare än Platons nattväktarstat?)

//Fredrik Norén

Min värld växer i varje möte med en ny människa, med varje steg jag tar och med varje tecken jag skriver. Upplevelsen av liv berikar varje dag.

Hej, mitt namn är Jonas Lindholm. Jag är inte en Trainee. Än. Som student vid Umeå universitet har jag länge funderat över vad som händer sen, efter exjobbet men före pensionen. Vilka öppningar finns det in till arbetsmarknaden? Alla inlägg jag har läst här på Traineebloggen vittnar om drivna entusiastiska personer som med facit i hand upplever mycket och blir många erfarenheter rikare. Motivationen som lyser igenom inlägg efter inlägg smittar av sig och jag finner mig själv peppad, taggad, redo att själv ta en plats. Men varför skriver jag här?

Traineedagen syftar till att samla företag med traineeprogram under en dag så att du som besökare kan skaffa dig en ordentlig bild av vad det innebär att vara trainee, vad som krävs och vad du kan göra för att öka dina möjligheter att komma in på ett traineeprogram.

Det är anledningen! Det är anledningen till varför jag just nu sitter och har svårt att fokusera på dagens agenda. Mina tankar är på fredagen, där min värld skall växa ännu lite till. Under Traineedagen kommer jag anstränga mig för att låta de som inte får chansen att vara med på plats, ändå få ta del av det som sker. Det kommer bli en fantastisk dag i huvudstaden med massor av fantastiska upplevelser och jag hoppas innerligt att ännu fler tar chansen att inte nöja sig med att sitta hemma och läsa om det nästa år, utan ser till att vara med på plats.

Jag nämnde inledningsvis att jag är student vid Umeå universitet och jag tänkte kort presentera min utbildning. Mitt huvudämne är informatik och programmet heter Beteendevetenskapligt program med inriktning mot IT-miljöer, vilket resulterar i att jag kommer ta ut en Fil.kandidatexamen med huvudämne Informatik och inriktning beteendevetenskap och IT-miljöer. Det krävs ofta en kompletterande förklaring, då många inte direkt kan associera informatik någonting …verklighetsnära. Jag tycker Linnéuniversitetet har en bra förklaring på sin hemsida som jag ofta delar med mig av:

Vad är informatik?
Informatik handlar om hur information används av människor, hur teknik används för att kommunicera och hur system byggs upp för information och kommunikation. Detta innebär att samspelet mellan människa och teknik i ett socialt sammanhang är centralt samt att förstå teknikens möjligheter och begränsningar. Vi utvecklar och utvärderar informations- och kommunikationsteknik i relation till individer, arbetsgrupper och omgivande samhälle.

Nog om mig,
Har Du något tips till mig som skall åka på Traineedagen? Du som kanske är en arbetsgivare eller är Trainee idag. Vad bör jag förbereda och planera inför? Kommentera gärna så plockar jag med det i mitt nästa inlägg.

Jag har ju vid tidigare tillfälle lovat att berätta hur jag hamnade som trainee på Holmen, och har nu äntligen fått tid att knåpa ihop ett sådant inlägg. Här kommer det:

Jag har läst ett program på KTH som heter Civilingenjör och Lärare, där man på 5 år blir utbildad civilingenjör samt gymnasielärare inom det ämne man valt att inrikta sig på. För min del är det kemi. Under fjärde året på skolan kände jag att trots att jag läst väldigt mycket kemi så hade jag ingen koll alls på hur det såg ut i verkligheten – hur och vilka arbetar egentligen med kemi? Jag bestämde mig för att försöka hitta ett sommarjobb som innebar någon typ av arbete med kemi, vilket inte är det enklaste när man bo i Stockholm. Jag sökte bland annat ett jobb på ett laboratorium på pappersbruket i Hallstavik (ett av Holmens bruk) utanför Stockholm.

Tiden gick och jag hade nog nästan gett upp hoppet då telefonen till slut ringde (satt och pluggade till en alldeles speciellt jobbig tenta – minns det som om det vore igår). Det var chefen på laboratoriet på Hallsta Pappersbruk som ringde. Det jag minns allra starkast är att hon sa “bara så att du vet är det ingen finkemi, det är smutsigt, högljutt och hinkar med grisiga prover”. Det var inget som störde mig, även om jag vid det laget inte hade någon som helst bild av hur det skulle bli. Jag ska dock inte påstå att det var med något annat än blandade känslor som jag förberedde mig på att över sommaren “flytta” till Hallstavik. Planen var nämligen att jag skulle veckopendla.

Första dagen visade det sig att vi var 3 sommarpraktikanter på labbet, en kille som varit där tidigare och två nya tjejer (jag och Anna). Första dagen ägnades främst åt säkerhetsgenomgång, att hämta ut kläder och en rundvandring på bruket. Jag som aldrig varit i en industri förut gick runt med ögon stora som tefat. Mina arbetsuppgifter på laboratoriet kom att bli en sk. våtprovning, där man utför prover på ett antal steg i massaprocessen på bruket och jämför dessa med resultaten från verktyg som mäter samma sak online. Varje morgon var jag ute i bruket i ca 1 timme och gick runt till alla pappersmaskiner och hämtade prover, och befann mig sedan resten av dagen inne på laboratoriet. Orten Hallstavik var väl kanske inte det roligaste stället att spendera sommaren ensam, men med trevliga arbetskamrater och en utmanande jobb så var det övergripande betyget ändå helt klart positivt.

Till hösten började skolan igen och snart var det dags för exjobb. Jag funderade lite på att försöka göra något inom pappersindustrin, men fick sedan ett erbjudande på inom läkemedelsbranschen som passade väldigt bra till min utbildning och tidsmässigt – och hoppade på det. När exjobbet äntligen var klart, examen i hamn och det var dags att söka jobb. Men först skulle jag åka iväg på lite semester (man måste ju fira!). Innan jag åkte iväg kollade jag dock upp vad det fanns för traineeprogram att söka – eftersom jag visste att dessa ofta hade ganska tidiga ansökningsdatum. Jag tror att jag sammanlagt sökte 3 olika traineeprogam, varav ett var på Holmen. Anledning för att jag reagerade på just den här tjänsten som Projektledare inom strategiskt inköp som den kallades, var att det verkade vara en väldigt bred tjänst där jag dels kunde bidra med min kunskap som kemiingenjör och dels lära mig massor av nytt om inköp. Att det dessutom innebar arbete i projektform är något som jag vet passar mig väldigt bra. Sen måste jag ju erkänna att det faktum att tjänsten hade Stockholm som stationeringsort kändes väldigt bra, då jag trivdes i Stockholm och helst inte ville flytta.

Jag åkte iväg på semester, och en dag när jag stod nere i hamnen i Cannes på franska rivieran så ringer telefonen! De var från Holmen, och jag fick veta att jag och 8 andra var utvalda bland 150 sökande och skulle få komma på intervju på huvudkontoret i Stockholm. Jag fick även veta att det var de faktum att jag sommarjobbat på Hallsta som gjort att de reagerat på min ansökan och sedan hade jag fått väldigt goda lovord från mig chef där. Jag var så, så glad men samtidigt nervös.

Jag var ganska så nervös fram tills den dagen innan intervjun, men när jag vaknade på morgonen och skulle åka till intervjun var det som att jag inte orkade vara nervös längre, nu var det ju bara att köra! Jag träffade min blivande chef, traineeansvarig på Holmen och 2 blivande kollegor (i mitt fall en tidigare trainee). Att få träffa en av de tidigare traineerna, som haft exakt den tjänst jag sökte var otroligt bra eftersom man då kunde ställa precis alla frågor man undrade över. Jag tyckte inte att intervjun med chefen gick speciellt bra men de övriga var jag nöjd med. Jag var nöjd när jag lämnade Strandvägen den eftermiddagen – men var ganska övertygad om att jag inte skulle stå mig i den hårda konkurrensen.

På måndagen efter intervjun gick jag runt och tittade på klockan – hela dagen! När klockan slog 5 och det inte har ringt ännu gav jag upp hoppet. Klart att det inte känns kul, men jag gjorde åtminstone ett försök. Precis när jag i min besvikelse ska lägga undan telefonen (som varit klistrad i min hand hela eftermiddagen), så ringer det. Jag känner igen numret och inser direkt att jag fått det. JAG HAR FÅTT DRÖMJOBBET!

Jag har nu suttit och slitit mitt hår för att försöka komma på vilket fokus detta blogginlägg ska ha. Eftersom att jag i dagsläget inte har ett fokus utan jobbar med många olika spännande uppgifter – så får mitt blogginlägg helt enkelt spegla detta.

Jag kan konstatera att det är mycket spännande på gång i Landskrona och på min arbetsplats. Jag har fått två tjänster på 50 % nästa år som jag redan har påbörjat till viss del. Jag kommer inte vara kvar på kommunikationsavdelningen men ska i allra högsta grad jobba med kommunikation. Vad det är jag ska göra tänkte jag gå in mer på i mitt nästa blogginlägg – men jag kan avslöja att det berör ett historiskt firande och en hel del säkerhet…

Samtidigt som jag smygstartat mina nya tjänster så har vi ett mycket spännande projekt på kommunikationsavdelningen som jag blev en del av först i dag. Eftersom att detta ligger i ett startskede säger jag inte mycket mer än så just nu.

Såhär på sluttampen av traineeprogrammet tyckte min chef  att det skulle vara lärorikt för mig att prova på en upphandlingsprocess och en ärendeprocess. Detta var ett förslag som jag tacksamt tog emot och har således fyllt en del av min arbetstid de senaste veckorna.

Parallellt med allt som är på gång i Landskrona så är vi i sluttampen på traineeprogrammet. Ni som läser bloggen regelbundet har stenkoll på detta så jag tänkte inte gå in så mycket på det. För min del går traineeprogrammet nu in i en ny fas eftersom att jag tar över som projektkoordinator i gott sällskap av Caroline. Det är en ynnest att vara med och föra vårt projekt i mål och jag ser mycket fram emot den 23 november när vi släpper vår strategi som vi jobbat så hårt med det senaste året.

Att vara involverad i flera processer, projekt och löpande uppgifter är riktigt roligt. Tiden går så otroligt fort. De gånger jag känner att tiden är knapp och stressen kan komma krypande – då påminner jag mig själv om att en snabb klocka är ett tydligt tecken på att jag har kul på mitt jobb!

En dag som trainee

04.50 Klockan ringer och det är dags att masa sig upp ur sängen. Är tacksam över att jag duschade kvällen innan och äter frukost på stående fot, stänger väskan och går ut genom dörren.

05.50 Förbannar min tidpessimism för att jag återigen är på Centralen långt innan mitt tåg ska gå. Och är lite arg på SJ för att man inte får kliva på tåget trots att det står inne vid perrongen (vid den här tiden på morgonen är det ganska lätt att vara arg). Ger dock upp ilskan och läser lite i min bok.

06.23 På plats på tåget och vi rullar iväg. Jag fick tyvärr en gångplats, mycket sämre än förnsterplatserna på nya SJs nya snabbtåg. Väntar tills de kollat biljetterna innan jag blåser upp min nackkudde, pluggar i hörlurarna och somnar. När jag åker såhär tidigt tjänar jag på att sova på tåget så att jag orkar jobba hela dagen.

06.45 Vaknar till av att vi står stilla, någonstans norr om Stockholm. Det är ett signalfel men snart får vi åka förbi. Vi har tur och är vad jag vet sista tåget som lyckas passera, resten av dagen är det totalt kaos i tågtrafiken.

08.00 Klockan ringer – det är en timme kvar tills vi är framme i Hudiksvall. Äter lite medhavd frukost, ringer och beställer en taxi till tågstationen och kollar igenom materialet till mitt möte.

09.15 I taxin på väg till jobbet ringer min handledare och frågar om jag fastnat i tågkaoset. Lugnar honom med att jag är framme om ett par minuter.

10.00 Möte. Har lyckats samla ett gäng viktiga och kunniga personer inom Holmen Timber för att diskutera det underlag jag tagit fram till/inför mitt projekt. Mötet går riktigt bra och jag går därifrån med en lista på prioriterade områden.

12.00 Jag och handledaren åker på lunch. Träffar Timbers nya personalansvariga som tidigare jobbade på Hallsta Pappersbruk och som också var den första som anställde mig på Holmen (sommarjobb). Ibland är Holmen-världen riktigt liten!

13.00 Tillbaka på kontoret skriver jag en sammanfattning av mötet och försöker strukturera upp nästa steg i projektet. Skriver ner allt i det block som blivit en förlängning av min hjärna – utan det skulle jag glömma hälften.

14.00 Avstämningsmöte per telefon med min handledare i Iggesund och min handledare i Stockholm. Telefonmöten är inte direkt min favorit men det går bra ändå, jag får klartecken om att både de två angreppssätt jag tänkt mig för projektet är bra och att jag helt enkelt ska genomföra båda (men börja med det ena).

15.00 Introduktion med den tekniskt ansvarig för en av Iggesund Paperboards kartongtyper, tobakskartong. Får lära mig mer om någonsin om tobaksbranschen och får klämma och känna på olika förpackningar. Jättespännande!

17.10 Upptäcker att kartongintroduktionen var alldeles för spännande och att tiden dragit iväg. Skyndar ner till kontoret och hämtar upp min packning och får skjuts ner till mitt hus av Sofia (en av de andra traineerna).

18.15 Tillbaka efter 5 väldigt svettiga kilometer på det underbart fina spåret vid Ankarmoen här i Iggesund. Sofia är mycket snabbare än mig så jag har fått kämpa för att hänga med – grym träning!

19.00 Två hungriga tjejer handlar och lagar mat, duschar och hamnar i soffan framför TVn. Så skönt att snacka om allt mellan himmel och jord (ganska mycket jobb såklart).

21.00 Går ut till bilen – och inser att det är svinkallt ut (EN plusgrad!). Hösten är här på riktigt.

21.30 Tillbaka ”hemma” i huset, snackar en stund med min tjeckiska rumskompis som varit på svenskkurs i Hudiksvall. Det visar sig att vi fått ytterligare en rumskamrat i huset med han är inte där just då.

22.30 Sover tungt efter en låång men roliga dag.

Iggesunds bruk i kvällsljus.

I fyra veckor och 3 dagar har jag nu hunnit vara trainee på Holmen, och resan har bara börjat. I mina inlägg här på trainebloggen.se har jag tänkt att ni ska få hänga med på denna roliga resa, där jag ska försöka ge en så bra bild som möjligt av hur det är att vara trainee just på Holmen.

En lämplig start är väl kanske att presentera mig?

Jag heter Linnea Danielsson och trainee inom Strategisk Inköp på Holmen AB. Jag är en av 8 trainees på Holmen detta år, och vad de andra sysslar med kommer jag (eller dem själva) kanske presentera lite senare, men jag kan redan nu säga att vi gör väldigt olika saker. Som strategisk inköpare på Holmen kommer jag att jobba med alla enheter i koncernen och är baserad på huvudkontoret i Stockholm. Traineeperioden på Holmen är ett år, jag började nu i augusti och kommer starta upp på min “vanliga” tjänst efter semestern nästa år. Traineeprogrammet hos Holmen innebär för min del ett Introduktionsprogram, ett Traineeprogram och tre stycken projektperioder på olika enheter. Det var den korta versionen av vad jag har att se fram emot detta år.

Vad har jag då hunnit med än så länge? Jo, jag har haft introduktion på mitt hemmakontor i Stockholm där jag fick träffa cheferna för alla stabsenheter och hör vad de jobbar med samt lite allmän introduktion till de verktyg och system som jag kommer arbeta med. Jag har också varit på Introduktionsprogrammet, som är ett antal träffar för alla nyanställda i företaget. Den första träffen var i Örnsköldsvik där vi hälsade på Holmen Skog och fick se både en av platskolorna och en slutavverkning. Jag fick till och med sitta med i en av skogsmaskinerna! Sen har jag varit uppe i Iggesund, där mitt första projekt äger rum, och har även här haft introduktion kring vad det är jag ska göra. Och sist men inte minst har jag varit på traineträff och träffat alla de andra traineerna. Superskoj och utvecklande var det!

Det var alltså en snabb recap över var jag befinner mig idag! När vi hörs nästa gång ska jag berätta hur jag hamnade här där jag är idag.

(lyckas inte ladda upp några bilder just nu – jag lovar att det kommer i nästa inlägg!)

Bilkörning i Italien. Ja, det är ju inte direkt Indien, som Karolina skriver om, men jag har blivit varnad av ganska många att det inte är att leka med. På Scanias utbildning i riskmedvetande vid utlandsresa visades följande film för att beskriva situationen på italienska vägar:

http://www.youtube.com/watch?v=-v6drVPAij4

Inte direkt uppmuntrande. Trots detta stod jag här i Trento med bilnycklarna i handen och studerade min lånebil för de närmaste månaderna (tyvärr inte en Scania, utan en vanlig bil). Det finns en gräns för hur långt man klarar sig till fots och en tur till stormarknaden för att köpa alla basvaror man kan behöva under nästan tre månader kändes ganska långt förbi den gränsen. Lite lätt panik satte dock in när jag insåg att jag satt i en främmande bil i Italien och plötsligt var på väg upp på motorvägen. Min bil har nämligen inte GPS. Och hur snabbt får man egentligen köra på en italiensk motorväg? Vad betyder den där vita skylten men en massa text som svischade förbi? Men det gick bättre än väntat även om jag nog kommer ta den andra vägen jag hittade vid alla framtida inköpsresor. Utan motorväg.

I lördags kände jag mig dock inte längre ovan vid bilkörningen här efter att ha kört i 6-7 timmar runt halva Norditalien. Jag hade besök av två kompisar och passade på att utforska Verona, Gardasjön och bergen ovanför Bolzano som är nästa större stad norrut. Det kändes sjukt lyxigt att kunna vandra runt i en historisk storstad, ligga på stranden och vandra i bergen inom 24 timmar. I September. Södertälje har en del att jobba på.

Utsikt från berget Renon, norr om Bolzano i norra Italien

Ett tu tre så har september gjort sitt inträde, och just denna månad är särskilt speciell för alla oss som är eller har varit traineer inom traineeprogrammet Skåne Nordväst. September månad är lika med start för en ny traineeomgång, och det är med stor glädje som vi nu hälsar tio nya traineer välkomna in i våra offentliga organisationer!

I tisdags möttes vi för första gången, traineegrupp 6 och traineegrupp 7. Några av oss har mötts som allra hastigast under rekryteringen i våras, men då mest i form av nervösa handslag i en folktät rekryteringsmiljö. Från att ha varit främlingar för varandra är vi nu traineekollegor och flera av oss kommer också att dela arbetsplatser framöver. Roligt! Vid vårt första möte tidigare i veckan passade vi på att bekanta oss lite med varandra. Efter en inledande presentationsrunda av klassisk karaktär testade vi (i sann traineeanda) ett mer annorlunda sätt att lära känna nya kollegor, nämligen genom speeddejting. Ett tjugotal stolar radades upp på uteplatsen utanför stadshuset i Ängelholm och därefter var det bara att sätta igång med snabba frågor och hastiga stolsbyten.  Efter en dryg halvtimme visste vi betydligt mer om varandra än vad vi någonsin gjort tidigare!

Under eftermiddagen genomfördes även en tipsrunda med utplacerade frågor runt stadshuset i Ängelholm. Våra kunskaper sattes på prov genom blandade frågor om våra nya traineer och Skåne Nordvästs kommuner. Nu vet jag vem av de nya traineerna som har bott i Frankrike, vem som har många kaffemaskiner hemma, och vem som kan det här med att odla kryddor på balkongen.

Efter dagens möte vet jag också att alla deltagare i grupp 7 kommer lyckas galant i sina nya roller som traineer. Den saken är helt klar efter dagens alla spännande samtal och skratt.

Jasna, Victor, Caroline, och Falk var de gamla och nya traineerna som vann tipsrundan!

// Elin, traineeprogrammet Skåne Nordväst