Gästbloggare: Cecilia Hagelberg, trainee i Warszawa


No Comments

Cześć! Dziękuję bardzo! Przepraszam!

Polska är ett svårt språk, som synes ovan. När jag flyttade hit så försökte jag i början att lära mig polska, men gav upp rätt snabbt. Efter snart tre månader i Polen har jag dock upptäckt att språket är det enda som inte är toppen med Polen – det är ett fantastiskt land.

Jag flyttade hit den 23 april, och gör min tredje rotation av traineeprogrammet på marknadsförings- och kommunikationsavdelningen i Polen, på Scania Polska, distributören som ligger i Warszawa. Mina huvudsakliga arbetsuppgifter har varit att projektleda Polens nationella final i Young European Truck Driver (YETD). Vansinnigt roligt, och väldigt lärorikt. Min chef, Paweł, har tagit emot mig på ett föredömligt sätt och inkluderat mig i alla möjliga aktiviteter, även sådana jag inte varit direkt involverade i, för att jag skulle få en överblick över hur marknadsföringsavdelningen i Polen arbetar. Detta innebar att jag har fått resa mycket i Polen och se annat än Warszawa. Jättekul, men jag kommer INTE att sakna hastigheten på polska motorvägar (tänk 190 km/h)…

Finalen i YETD gick av stapeln i Opole den sjätte och sjunde juli i år. Under den första tävlingsdagen fick de nio finalisterna ta sig igenom moment som ”fuel economy driving”, ”check before driving” och ”health and safety”, det sistnämnda i samarbete med Röda Korset. När teamet från Röda Korset upptäckte att jag är svensk så bestämde de raskt att jag skulle spela panikslagen medpassagerare som inte kan engelska/polska i den bilolycka de iscensatte för att testa förarnas säkerhetskunskaper. Mina invändningar var inte till någon nytta, och jag fick spela hysterisk svenska nio gånger om, en gång för varje finalist. En aktivitet som faller in i kategorin ”saker man inte trodde man skulle göra på jobbet”…

Finalens andra dag hölls på Master Truck, som är Polens största lastbilsmässa. Förra året kom ca 50 000 besökare (!!!). De nio finalisterna tävlade i precisionskörning, vilket inte är det lättaste. När alla var klara summerades poängen från båda dagarnas moment, och de två bästa fick möta varandra i Knock the King, som går ut på att förarna med lastbilen ska fälla koner som står i fyra olika hörn. Kruxet är att den kon de ska ha ned står mycket nära två andra koner som absolut inte får fällas av lastbilen, görs detta måste chauffören ut ur bilen och ställa upp dem igen, och förlorar då tid. Efter en mycket spännande final så hade vi till slut en segrare, som kommer att åka till Södertälje och representera Polen i den europeiska finalen i september. Hurra för Wojciech Kobierowski!

 

En liten bit av tävlingsbanan, där man kan se konerna som ska fällas i Knock the King.

En av väldigt många bilar som ställdes ut på Master Truck.

Det som inte varit YETD
Mina vardagar i Warszawa har sett ut ungefär så här:
Jag går upp klockan sex och sätter mig i bilen halv åtta. Det tar mig ca en timme att köra till jobbet, vilket mest beror på trafiksituationen, inte avstånden. Jag bor i centrala Warszawa, och distributören ligger en bit utanför. Jag är oftast framme på kontoret mellan åtta och halv nio. Väl på jobbet har jag som ovan nämnts mest jobbat med YETD, men även med andra egna projekt, samt med att hjälpa till i det löpande arbetet och ofta med kontakter med Sverige. Halv fem brukar jag köra hem. Jag har en barndomskompis som både bor och jobbar mellan mitt jobb och min lägenhet, så jag brukar ofta skjutsa henne – trevligt med sällskap. På kvällarna har jag mest hängt med kompisar, tränat och kollat in Warszawa. Min lägenhet är helt fantastisk, jag bor i en tvåa på 18:e våningen i centrala Warszawa.

Utsikten från mitt vardagsrum.

Att gå Scanias traineeprogram är helt fantastiskt, men igår upptäckte jag en av traineeprogrammets baksidor – att säga hejdå. Igår var sista dagen där både min chef samt undertecknad var på kontoret samtidigt. Min chef gav mig en flaska av någonting polskt (måste googla vad det är), en modellastbil som marknadsföringsavdelningen här hade skrivit sina namn på, och tre smällpussar på kinden. Det kändes rätt vemodigt att köra hem igår, samtidigt som jag var glad över att jag uppenbarligen inte hade gjort ett allt för katastrofalt avtryck här i Warszawa. Men – eftersom Scania är ett så fantastiskt internationellt företag så kommer jag att träffa Paweł redan i september igen – under europafinalen i YETD. Hurra!

Over and out från Warszawa,

/Cecilia

Framför bronsstatyn av Warszawas vapensköld, på torget i Gamla Stan.

 

No Comments - Click here to be the first to comment!





Bookmark and Share

Please leave a comment - click here!

En känsla för teknik


No Comments

I början av veckan blev jag barnsligt glad när jag träffade några unga tjejer i korridoren på jobbet iklädda illrosa tröjor med texten ”Scanias Sommarskola Teknik”. Coolt. Varför fanns inte det där jag bodde när jag gick på högstadiet? Min egen erfarenhet av teknikutbildningen under högstadiet var kursen ”Teknik” där vi sågade en julstjärna i trä i träslöjdssalen, borrade fem hål och satte ner lysdioder som vi sedan lödde till ett kretskort och ett batteri så att de blinkade på ett juligt sätt. Roligt i och för sig, men mitt enda minne av teknik på nio år.

Med tanke på min bristande teknikutbildning innan högskolan är det ju ett rent under att jag började läsa till ingenjör. Jag minns att jag  tryckte iväg ansökan till Industriell ekonomi med känslan: ”vad gör jag?” Jag hade just sökt till ett program som fokuserade på teknik och ekonomi, två kurser som jag hade sammanlagt ungefär 10 timmars erfarenhet av någonstans långt bak i åttan eller nian.

Jag är väldigt nöjd med att jag vågade det eftersom det visade sig vara helt rätt för mig, men det hade ju varit ännu bättre om det hade funnits en teknikintresserad lärare som hade kunnat inspirera till att satsa på ett tekniskt yrke. Min välmenande teknik och NO-lärare hade enligt egen uppgift läst ungefär 5 poäng i ämnet femton år tidigare, och det räckte inte riktigt hela vägen. Därför är jag glad över att högskoleverket förra veckan beslutade att mitt gamla universitet KTH från och med nästa år får examinera tekniklärare. Jag hoppas att det leder till en bättre känsla för teknik i skolan än vad jag fick när jag växte upp.

Om fler lärare börjar prata teknik och fler företag släpper in ungdomar hos sig för att visa vad de egentligen gör kanske  de som söker till högskolan om några år inte som jag behöver känna sig osäkra på vad de egentligen gett sig in på. Jag hoppas på det. Även om det kan bli väldigt bra ändå 🙂

No Comments - Click here to be the first to comment!





Bookmark and Share

Please leave a comment - click here!

Nytt, nytt, nytt


No Comments

Oj, vad roligt det är att ha mycket att göra! Mitt projekt har dragit igång på allvar och vi har en att-göra-lista som bara växer med en deadline som kommer allt närmare. Omöjligt? Nej, men utmanande! Som tur är har vi fått ihop en blandad grupp med representanter från både SPS Office (min avdelning), utbildningssidan och den produktionsenhet som vi bygger mot. Just nu fem starka som jobbar med det här så mycket vi kan. Det vi försöker skapa är ett utbildningskoncept för nya montörer som fokuserar på grundläggande praktiskt lärande. Det här har Scania aldrig haft förut och det är verkligen en speciell känsla att jobba med att ta fram något helt nytt. Alla som har kommit i kontakt med projektet hittills har reagerat ungefär på samma sätt: “det här är superhäftigt, kan jag få komma hit och kolla på vad ni gör oftare?” Det ger en obeskrivlig kick att känna att jag jobbar med något viktigt.

Projektgruppen är internationell med nederländsk projektledare och två olika grupper som jobbar i Södertälje och i Zwolle. Förra veckan åkte jag därför med två kolleger till Zwolle för att kolla på vad de snickrar ihop där och snacka ihop oss om viktiga detaljer. Vi hade dock mindre än 24 timmar i landet, så min enda tid att se själva staden Zwolle blev en morgonpromenad klockan halv sju på morgonen. Mitt intryck av stan är med andra ord att den är vacker men ganska folktom med stängda affärer 😉

20120608-095927.jpg

I helgen drog djungeltelegrafen traineerna emellan igång ungefär en timme efter att Scania hade skickat ett pressmeddelande om att vi kommer byta VD och delar av ledningen från och med första September. Förändringarna innebär bland annat att jag inom Inköp får en ny chef: Andrea Fuder som tidigare jobbat på Volkswagen. Väldigt roligt med första kvinnan i Scanias ledning och det ska bli spännande att se om idet blir några förändringar med ny chef. Ska också bli spännande att se om den Spice Girls-outfit jag hade på mig sist jag träffade vår nya VD kommer hjälpa eller stjälpa mig i karriären. Stay tuned.

No Comments - Click here to be the first to comment!





Bookmark and Share

Please leave a comment - click here!

Omväxling förnöjer


No Comments

En av de bästa sakerna med mitt jobb är att det är så omväxlande. Jag gillar när det händer olika och nya saker hela tiden och tycker verkligen att ”omväxling förnöjer”, som mormor skulle säga. Det gäller både traineeprogrammet i stort där vi får rotera på olika funktioner och mitt jobb just nu på SPS Office. Ett litet axplock från vad jag har gjort den senaste tiden:

Förbättrat. Jag deltog i en fyradagars förbättringsövning (kaizen på japanska) för några veckor sedan där vi arbetade med att förbättra ergonomin för de som jobbar inom logistik på axelmonteringen. Lärde mig mycket om vilka sorters rörelser som är bra respektive dåliga för kroppen och hur mycket vi faktiskt jobbar med det här på Scania. Om vi ska kunna behålla vår kompetens i många år måste vi se till att arbetet också är möjligt att göra i många år, dag efter dag.

Förhandlat. Tillsammans med min hemmaavdelning ägnade jag en förmiddag i förra veckan åt att lära mig mer om agerande, mål och förberedelse inför förhandlingar. Sen ägnade vi eftermiddagen åt att öva förhandling med varandra i olika lag. Som nybörjare var jag delvis taggad men också nervös över att få förhandla mot erfarna inköpare på avdelningen, men det gick faktiskt ganska bra. Vi vann dock varken förhandlingstävlingen eller tipspromenaden trots att vi visste vilken årsmodell min chefs bil är (tips: jag gick på lågstadiet då den tillverkades), men jag hade riktigt roligt och lärde mig mycket som jag ska se till att komma ihåg tills hösten.  

Byggt. Tillsammans med några andra från SPS Office och internutbildning arbetar jag med ett projekt där vi skapar framtidens system för utbildning av montörer. Just nu håller vi på och omsätter våra idéer i verklighet vilket inkluderar skruvar, muttrar, plaströr samt stora tavlor med fotografier på hur man gör och inte gör. Det är riktigt spännande att få vara med i ett helt nytt projekt från början – och känns verkligen som att vara med och uppfinna hjulet!

Dessutom har jag äntligen kommit igång med italienskan inför perioden i Italien i höst. Jag kan nu både böja regelbundna verb, genusbestämma substantiv och berätta vad jag heter. Det ni. Jag har också jag lärt mig en del italienska ord. Det sägs att eskimåerna har 30 olika ord för snö. Italienarna har ett ord på fyra bokstäver som betyder ”passion för ett fotbollslag”. Det börjar långsamt sjunka in vad jag har gett mig in på.

/Louise

No Comments - Click here to be the first to comment!





Bookmark and Share

Please leave a comment - click here!

Skottland runt


1 Comment

Under min vistelse i England jobbar jag inom en avdelning som heter SRS Office. SRS står för Scania Retail System och avdelningens mål är kortfattat att förbättra Retail-nätverkets effektivitet, såväl ute i verkstäderna som på kontoren. För att göra detta används ett antal verktyg och hjälpmedel som sprids ut till nätverket.

En mycket intressant vecka går nu mot sitt slut. Jag och en kollega har gjort en rundresa i Skottland till de åtta Scania-verkstäder som finns där. Det vi har tittat på när vi träffat verkstäderna är hur långt de kommit i sitt förbättringsarbete och gett dom tips på hur de kan utveckla och förbättra sitt arbete.
Skottlandsresan kan kortfattat beskrivas med följande punkter:
– Vackert
– Soligt
– Lurig dialekt
– En ordentlig variation i kvalitet på förbättringsarbete
– Lärorikt

Källa: Google

Tack vare att jag spenderat en period i produktionen och därmed jobbat med SPS (Scania Production System) kan jag ge en hel del tips och feedback till verkstäderna men också till SRS-organisationen, då det finns många likheter mellan SPS och SRS. Riktigt kul att kunna bidra!

Nu väntar tre dagars helg i England. Jag kollar in omgivningarna och vilar upp mig inför ytterligare en spännande vecka i väst.

Read 1 Comment





Bookmark and Share

Please leave a comment - click here!

Go East


No Comments

Vad är det egentligen som lockar med att resa utomlands? Att komma bort från jobbet? Troligtvis inte, för i så fall skulle nog inte alla traineer på Scania välja att spendera åtminstone 3 månader utomlands med att just jobba. Här på bloggen kan ni följa Markus äventyr i England, men vi har också traineer i Spanien, Tjeckien och Tyskland för att nämna några. Själv är jag fortfarande i Sverige i väntan på September då jag åker till Italien.

I helgen utnyttjade jag möjligheten att ta en ledig dag och gav mig iväg för en kul helg med Cecilia i Warszawa. Cecilia är trainee inom Brand & Marketing communications och ska i Polen bland annat arbeta med att projektleda den polska nationella finalen av Scanias förartävling Young European Truck Driver.

Gamla (återuppbyggda) staden i Warszawa.

Jag får väl erkänna att jag hade sett Polen som ett ganska tråkigt och grått land och därför aldrig åkt dit, men jag fick se mig ordentligt överbevisad av ett vackert gammalt (återuppbyggt) centrum, härlig mat, billig öl samt strålande sol och nästan 30 grader. På lördag förmiddag gick jag bara runt och skrattade tills känslan av overklighet hade lagt sig – vem förväntar sig att i April hitta sommaren bara en dryg timmes flygresa söderut? Jag började redan på plats fundera på vilka andra ställen som jag mentalt har sorterat bort ur min att-göra-lista. Nästa biljett bokas inom kort!

Sol och trettio grader på uteservering i Warszawas gamla kvarter = Lyx!

Idag är jag tillbaka på jobbet, mycket utvilad och lite brunare 🙂  Efter att den förbättringsövning vi gjorde på axelmonteringen slutade i fredags är det nu dags att sätta tänderna i nästa projekt som kommer vara längre och mindre intensivt. Planeringen tar fart i morgon och det är nästan så att det bor lite fjärilar i magen av förväntan 🙂 Och på grund av en helt annan slags förväntan ligger mina solglasögon fortfarande kvar i handväskan. Optimist javisst.

– Louise

 

No Comments - Click here to be the first to comment!





Bookmark and Share

Please leave a comment - click here!

Förväntan


No Comments

Idag snöar det i Södertälje och sommaren känns väldigt långt borta. För mig smygstartar dock sommaren redan om några veckor då jag tar ledigt och åker mot södern. Resan kändes alldeles för nära igår när vi satte oss ner för lite planering av utflykter, men alldeles för långt bort idag när det är vitt på marken 🙂

En Scaniamotor klarar även ordentligt med snö.

I slutet av förra veckan åkte jag till Tyskland för att besöka en av våra leverantörer och titta på deras nya logistiksystem. Det var spännande att se hur de jobbar från interna lager till utleverans och jämföra med Scanias godsmottagning. Det mest slående intrycket var att det var väldigt rent 🙂 Väldigt lärorikt att som blivande inköpare få studera en leverantör från logistikperspektivet, som ju är lite av ”det andra benet” som jobbar med Scanias leverantörer. Kul också med min första tjänsteresa utomlands, förhoppningsvis blir det några till under det kommande året.

Nu är det bara drygt 3 dagar kvar av jobbet på Motormonteringen, vilket också innebär att det är mindre än en vecka till vår seminarievecka som startar på måndag. Temat på veckan är Scanias process från sälj av lastbil hela vägen tills kunden står med nycklarna i handen, vilket faktiskt blandar in nästan hela företaget. En väldigt tvärfunktionell och intressant process med andra ord! Eftersom jag själv är med och planerar den här veckan är jag nu extra förväntansfull och lite nervös. Tänk om de andra traineerna tycker att veckan är jättedålig? Nu tror jag att det är ganska liten risk med tanke på att vi har planerat in både besök hos en återförsäljare, föreläsningar med två personer ur Executive Board, en grillkväll, resa till Scanias fabrik i Oskarshamn inkluderat övernattning, och däremellan massor med intressanta föreläsningar.

Mitt personliga ledord inför den här seminarieveckan är sömn. Jag har den hemliga talangen att jag kan somna nästan närsomhelst och varsomhelst. Väldigt praktiskt när man pendlar till Södertälje eller är ute och reser med många timmars flyg, men något mindre praktiskt under en intensiv period på jobbet där man sitter i mörka rum med väldigt mjuka fåtöljer. Så dags att börja ladda redan nu! Zzz…

 

No Comments - Click here to be the first to comment!





Bookmark and Share

Please leave a comment - click here!

Produktkunskap


No Comments

Oavsett vilket företag man arbetar på är det mycket värt att ha bra koll på företagets produkter. För några år sedan berättade en vän till mig att hon hade varit på intervju på ett telecombolag och blivit ombedd att förklara vilken sorts datauttag de hade i byggnaden. Ehrm. Ja, hon fick inte jobbet. Det är ett ganska extremt exempel, men det finns också en tanke bakom att ha anställda med passion och förståelse för produkten. Med bra produktkunskap blir jag dels en bättre ambassadör och dels bättre på att förstå vad som är viktigt för kunden och därmed vilka arbetsuppgifter jag ska lägga krut på.

Igår hade jag mitt första pass som demoförare på Scanias DemoCentre. I korthet är det ett ställe där kunder, Scaniaanställda och andra gäster kan komma på besök för att få köra Scanias lastbilar och bussar på en provbana. Eftersom banan är avgränsad räcker det med vanligt körkort för personbil för att få köra – så länge det i varje bil finns en utbildad demoförare som ansvarar för säkerheten och hjälper till att visa hur man kör. Med hjälp av lastbilskörkortet och en specialutbildning för demoförare har jag nu blivit en typ av ambassadör för Scanias produkter. Tanken är att jag ska komma dit några gånger i månaden och demonstrera våra fordon. Snacka om bra motivation för att hålla min produktkunskap på topp!

DemoCentres lastbilar

Jag hade laddat med ordentligt med kunskap inför mitt första pass så att jag skulle kunna sitta där tillsammans med erfarna Scaniaägare och försöka förklara skillnaden mellan den gamla och den nya retardern (fråga inte). Istället blev det ganska bra uppvärmning in i demoförarrollen med en grupp nyanställda från Scania där jag fick visa glada amatörer hur man ställer in stolen och kör med automatisk växling. En väldigt rolig eftermiddag!  (Och nej, ingen frågade om jag var ny och ingen körde av vägen 😉 )

Den här veckan blir extra kort för mig eftersom jag är ledig torsdag till söndag och ska åka ner och träffa familj (min sambos) och vänner i Nederländerna. Med en medeltemperatur på plus 5 är det kanske inte drömsemestern för de flesta svenskar under vinterhalvåret, men för mig som inte har träffat mina kompisar på ett år är det verkligen efterlängtat. En chans att ladda batterierna och ha en riktigt skoj helg! Tot maandag!

 

No Comments - Click here to be the first to comment!





Bookmark and Share

Please leave a comment - click here!

Kick-off


No Comments

I fredags hade jag en annorlunda dag. Istället för att åka upp till motorverkstaden åkte jag till Utbildningscenter för att ha kick-off med min seminariegrupp. Gruppen består av nio traineer som tillsammans ska planera en seminarievecka på temat ’Sales to Delivery’, alltså Scanias process fram till att kunden får sin lastbil eller buss. Seminarieveckorna är vår chans att få lära oss ett lite större perspektiv än det vi ser på våra praktikplatser och få lyssna till riktigt bra talare, så jag är väldigt taggad att sätta igång med arbetet!

Vi nio ska tillsammans planera veckan vilket innebär att bestämma allt från vilka talare vi ska ha till om vi ska ha bullar eller frukt till förmiddagsrasten. Vill bara betona att det inte automatiskt är bullarna som kommer kräva minst diskussion… Personligen tycker jag att vi borde diskutera mer med hjälp av post-its, mitt favorithjälpmedel som jag jobbar med varje dag. Just nu har jag t.ex. ett par post-its framför mig där jag skrivit upp små puckar jag ska göra så fort jag har tid. 

Men man kan också göra mycket annat kul med post-its, se exempelvis:

Extreme Sticky Notes Experiment

Funderar också på en annan sak. Det heter kick-off när man startar något. Vad heter det när man avslutar något? Kick-on?

No Comments - Click here to be the first to comment!





Bookmark and Share

Please leave a comment - click here!

Att utmanas


1 Comment

Hur mycket ska man egentligen utmanas som ny på ett jobb? Igår var jag på möte med en grupp andra nyanställda och ledningen på Inköp för att diskutera hur vi har upplevt vår introduktion och det stöd vi fått som nya på Inköp. Det var rätt häftigt att sitta på möte med ledningen och få framföra sina idéer och ställa frågor till dem. Kul att kunna påverka även som nyanställd.

Något som vi snuddade vid var en diskussion om hur mycket man egentligen ska hjälpa någon som är ny. Har suttit och funderat en del på det idag. Självklart finns det fallgropar som man kan guidas runt för att slippa falla i men det ligger också ett värde i att själv få upptäcka hur jobbet funkar och lära sig att prioritera, effektivisera och hantera sin tid själv. Som ny vill man ha hjälp och stöd, men samtidigt blir det ju en björntjänst i långa loppet om ens handledare eller chef blir någon slags ”curlingförälder” som tar bort alla utmaningar så att man inte själv får möjlighet att utvecklas. Helt klart en svår balans att tänka på om man själv någon gång skulle handleda någon.

Min nästa utmaning heter  Italienska för nybörjare och är på väg hem till mig med posten. I september åker jag nämligen till Italien i tre månader för att arbeta på Scanias italienska marknadsbolag, en fantastiskt lyxig möjlighet att få prova på Scanias internationella sida och lära känna en annan kultur. Men eftersom italienare inte direkt är världsberömda för att prata fantastisk engelska, och mitt italienska ordförråd nu ungefär sträcker sig till ”Doue straio, grazie” (som med lite liberal stavning borde betyda ”två solstolar, tack”), är det nog dags att göra något åt saken.

En äldre Scania i Pisa

Read 1 Comment





Bookmark and Share

Please leave a comment - click here!

Older Entries Newer Entries