Nu när ansökningsperioden för traineeprogrammet är i full gång så tänkte jag försöka locka fler ansökare med detta riktigt coola klippet. Har du någonsin sett en stor Scania lastbil göra en burnout förut? Hade inte jag heller förän jag såg det här klippet…och visst ser det lite maffigare ut än när små personbilar puttrar runt i en cirkel? 

En höjdpunkt under traineeprogrammet är att man får gör verkstadspraktik och därmed testa på att jobba med chassitillverkning en vecka, axel/växellådatillverkning en vecka och så klart en vecka på motortillverkningen. Om ni önskar veta lite mer om hur det kan vara att jobba på linen så kolla in det här klippet. Det är inte konstigt att man blir lite nostalgisk när man hör sången och det kommer ni framtida traineer också att bli.

-Jens

Som både du och jag har märkt har ett fantastiskt vinterväder bitit sig fast i Sverige, även om det har varit på gränsen till för kallt de senaste dagarna. Skidpremiär planeras senare i veckan då jag i helgen hämtade mina skidor från föräldrarnas garage. Nu gäller det bara att putsa laggarna rena och få på ny och fin valla för att sedan bege sig ut i Handens motionsspår. Tror nästan att Vasaloppet hägrar igen nästa år. Kämpade mig igenom Öppet spår 2010 och börjar nu få upp motivationen och ångan för ytterligare ett kraftprov i Dala-skogarna.

Jobbmässigt konsultar jag fortfarande ute hos en leverantör. Detta innebär utökad restid varje dag, vilket gör att jag spenderar mycket tid i bil. Detta gör att jag har tagit mitt radiolyssnande till en ännu högre nivå. På morgonen är det reklamradio som gäller mellan Haninge och Södertälje, sedan byter jag bil och byter då också radiokanal till P3. På eftermiddagarna brukar jag hålla mig seriös och lyssna på Studio Ett på P1. Oerhört bra program om man vill få koll på det senaste kring världens stora nyheter och höra politiska åsikter och debatter. Pensionärsradio! Nördigt! Det är okej, jag tar det… Men har ni några frågor kring radiokanalernas tablå kl. 7-10 och kl. 16-19 så hör av er.

Hos leverantören lägger jag 90 procent av min arbetstid i ett Exceldokument. Det otroliga programmet där man hittar fler och fler fantastiska finesser för varje dag som går. Word och Power Point i all är men det är inte många saker som slår ett välstrukturerat Exceldokument.

Jag läste att ansökningsperioden till traineeprogrammet startat i dagarna. Roligt! Jag hoppas att många tar chansen att söka sig till Scania och den härliga resa som traineeprogrammet innebär. Hör jättegärna av er om ni vill ha synpunkter, åsikter och tips om traineeprogrammet! 

/Markus Wernberg

Sitter på kontoret med musik i lurarna. Ray LaMontagne sjunger You Are the Best Thing samtidigt som jag hammrar fram dessa bokstäver på skärmen. Jag har en lucka i schemat nu och vände mig till min traineekollega Cissi med råd om hur man botar plötslig rastlöshet. “Blogga” skrev hon tillbaka. Skriv att det är första ansökningsdagen för traineeprogrammet denna kyliga onsdag. Att det var kyligt visste jag sedan innan då jag varit ute och kollat runt bland lab-lastbilarna tidigare idag och mina kinder blev lika rosiga som Mors-lilla-olles kinder men att det var första dagen för att lämna in ansökan till traineeprogrammet hade jag helt glömt bort.

Spännande! Undra vilka ni är som man kommer få lära känna om några månader framåt i tiden. Undrar vilka av er man kommer få jobba ihop med, åka på skidresa med, lirar innebandy med (är du bra så paxar jag dig till mitt lag för jag hugger mest runt med klubban, något som sällan resulterar i mål). Av vad jag har sett från mitt års och tidigare årskullar av traineer så vet jag att ni är några sköna lirare som kommer att söka in som traineer.

Så är ni sökande och undrar över hur traineernas vardag ser ut så är ni välkomna att höra av er till mig med era frågor. jens.arleroth@scania.com

 Länk till Scanias Traineeprogram 

 -Jens

Fredagen är till ända och man får skjuts hem till Solna i en R500 med V8 av privatchauffören JoTa. Vi cruisar fram och sjunger med i “what’s love got to with it”. Nu är det sannerligen helg

I fredags hade jag en annorlunda dag. Istället för att åka upp till motorverkstaden åkte jag till Utbildningscenter för att ha kick-off med min seminariegrupp. Gruppen består av nio traineer som tillsammans ska planera en seminarievecka på temat ’Sales to Delivery’, alltså Scanias process fram till att kunden får sin lastbil eller buss. Seminarieveckorna är vår chans att få lära oss ett lite större perspektiv än det vi ser på våra praktikplatser och få lyssna till riktigt bra talare, så jag är väldigt taggad att sätta igång med arbetet!

Vi nio ska tillsammans planera veckan vilket innebär att bestämma allt från vilka talare vi ska ha till om vi ska ha bullar eller frukt till förmiddagsrasten. Vill bara betona att det inte automatiskt är bullarna som kommer kräva minst diskussion… Personligen tycker jag att vi borde diskutera mer med hjälp av post-its, mitt favorithjälpmedel som jag jobbar med varje dag. Just nu har jag t.ex. ett par post-its framför mig där jag skrivit upp små puckar jag ska göra så fort jag har tid. 

Men man kan också göra mycket annat kul med post-its, se exempelvis:

Extreme Sticky Notes Experiment

Funderar också på en annan sak. Det heter kick-off när man startar något. Vad heter det när man avslutar något? Kick-on?

I fredags så var jag inte in på kontoret under hela dagen. Istället vandrade jag andra lokaler och fick umgås med en tredjedel av traineegruppen. En skön fredag utan ansvar och börda kan tyckas men icke! (sen så var det ju en grymt skön fredag med ansvar och börda). Under traineeprogrammet så har man tre stycken seminarieveckor som vi traineerna själva ansvara för att anordna och tanken är att vi ska få en bättre förståelse för Scanias processer och struktur. Och nu har alltså lotten fallit på mig och åtta av mina traineekollegor med mål att leverera en spännande vecka med föreläsningar, aktiviteter och övrigt lull-lull för de resterande personerna i traineeprogrammet. Vår vecka ska handla om Scanias “Sales to Delivery Process” och i enklare ordalag så ska vi gå igenom vad som händer från att en försäljare har kontakt med kund och gör en affär tills lastbilen/bussen/industrimotorn är levererad till kund. 

Jag kommer förmodligen återkomma och rapportera mer om denna arbetsuppgift då jag kommer att jobba med det ett tag framöver parallellt med mina övriga arbetsuppgifter på R&D.

Ha en bra start på måndagen och veckan nu. Jag ska i alla fall plocka upp mig själv efter mitt nederlag i morse då bussen inte ville komma och jag försökte rädda situationen med att sprinta till närmsta tunnelbana bara för att få se vagnen åka iväg mitt framför näsan på mig.

-Jens

Just nu har jag det väldigt lugnt. Otrolig kontrast gentemot produktionens pulserande vardag. Jag sitter för tillfället mellan två stolar eller rättare sagt mellan två olika avdelningar och projekt. Jag ska lämna POL för att ta en konsultande roll på en leverantör till Scania. Mitt uppdrag är att stötta en leverantörs inköpsarbete och jag kommer därmed vara på plats dagligen hos leverantören. Lite tråkigt att inte få köra klart mina veckor på POL då jag verkligen trivdes som fisken i vattnet när jag var ute på turné i Småland förra veckan. Leverantörsbesöken gick riktigt bra och jag kände att jag kunde tillföra något trots att jag är helt färsk på avdelningen. På grund av detta tillfälliga tomrum av arbete ägnar jag mig åt att mingla i korridorerna, läsa på om Scanias inköpsprocess och skriva blogginlägg.

En intressant nyhet som publicerades förra veckan var Leif Östlings utspel om att Scania och MAN inte ska ingå något närmare samarbete och att detta har förankrats i Volkswagens ledning. Läs mer om detta här. Huruvida detta är bra eller dåligt har jag alldeles för lite insikt i för att kunna kommentera. Det man dock kan konstatera är att när Östling inte längre är VD för Scania är chansen eller risken (beroende på hur man vill se det) mycket större att det blir någon form av samarbete eller sammanslagning mellan Scania och MAN. För som det känns just nu är det Östling som sitter med trumf på hand och trumfen behåller han åtminstone fram till 2015.

Hur mycket ska man egentligen utmanas som ny på ett jobb? Igår var jag på möte med en grupp andra nyanställda och ledningen på Inköp för att diskutera hur vi har upplevt vår introduktion och det stöd vi fått som nya på Inköp. Det var rätt häftigt att sitta på möte med ledningen och få framföra sina idéer och ställa frågor till dem. Kul att kunna påverka även som nyanställd.

Något som vi snuddade vid var en diskussion om hur mycket man egentligen ska hjälpa någon som är ny. Har suttit och funderat en del på det idag. Självklart finns det fallgropar som man kan guidas runt för att slippa falla i men det ligger också ett värde i att själv få upptäcka hur jobbet funkar och lära sig att prioritera, effektivisera och hantera sin tid själv. Som ny vill man ha hjälp och stöd, men samtidigt blir det ju en björntjänst i långa loppet om ens handledare eller chef blir någon slags ”curlingförälder” som tar bort alla utmaningar så att man inte själv får möjlighet att utvecklas. Helt klart en svår balans att tänka på om man själv någon gång skulle handleda någon.

Min nästa utmaning heter  Italienska för nybörjare och är på väg hem till mig med posten. I september åker jag nämligen till Italien i tre månader för att arbeta på Scanias italienska marknadsbolag, en fantastiskt lyxig möjlighet att få prova på Scanias internationella sida och lära känna en annan kultur. Men eftersom italienare inte direkt är världsberömda för att prata fantastisk engelska, och mitt italienska ordförråd nu ungefär sträcker sig till ”Doue straio, grazie” (som med lite liberal stavning borde betyda ”två solstolar, tack”), är det nog dags att göra något åt saken.

Nu är man lite trött. Förklaring till detta är kan inte beskyllas enbart på en faktor utan många olika som samspelar.

Faktor 1: Det är fredag och det har varit en väldigt omtumlande vecka med mycket ny information som ska bearbetas och struktureras upp i huvudet. Det är andra veckan på R&D och det är som mina kollegor har nämnt i tidigare blogginlägg; att det är väldigt energikrävande att gå från en avdelning där man precis börjat lära känna folket och gå över till en ny för att börja om hela introduktionsfasen.

Faktor 2: Jag har en ganska kass skrivbordstol för tillfället som gör att jag sitter som en ostkrok och knapprar frenetiskt på mitt skrivbord. Det går an när man är uppe och springer mycket men alltför långa skrivbordsbesök är inte det ultimata.

Faktor 3: Jag fick närvara på ett sjukt spännande R&D-teknikmöte under förmiddagen där alla högdjuren samlades för att diskutera. Min uppgift som jag gav mig själv var att stå tyst längs väggen och försöka hänga med så mycket som möjligt i dialogerna i hopp om att lära mig hur de stora pojkarna och flickorna pratar. Jäkligt intressant men väldigt tungt för benen då jag stod stilla på samma intorkade kaffefläck på golvet under 90 minuter.

Nepp, nu ska jag ta och unna mig en lite fruktstund samt vattna min trötta krukväxt. Den hängiga grönsaken ser ut som jag känner mig för tillfället. Trevlig helg!

-Jens

Igår slog olyckan till. Ett felsteg på gymmet är inga problem i vanliga fall, men när man hoppar för att landa med full kraft på ena foten och den hamnar bara halvt där den ska vara har man helt plötsligt ett problem. Efter några timmars väntan och undersökning visade det sig att den inte var bruten (puh!) men trots det anlände jag imorse till jobbet på kryckor. Inte så glamoröst 🙂

Men det är vid sådana här tillfällen jag påminns om varför jag jobbar på det här företaget. Visst, lastbilar är coolt, men anledningen till att jag sökte hit och trivs här är ändå människorna. Idag fick jag hjälp att bära min väska på centralen, hjälp att komma på bussen, skjuts ända till dörren av busschauffören på Scania, hjälp att ta mat i lunchmatsalen och dessutom ett stort antal dörrar öppnade här och var – mestadels av folk jag inte känner. Ett gäng små insatser som gjorde min dag. Det värmer i hjärtat att ha tur i oturen. Jag borde nog stuka foten oftare.