Den årliga industrisemestern på Scania har precis avslutats. Jag är tillbaka. Lunchmatsalarna är igång igen. Gymmet har utökat öppettiderna. Bussarna har börjat gå igen. Det har minst sagt varit lugnt på Scania de senaste veckorna. Professorers framtidstro (http://www.svd.se/nyheter/inrikes/industrisemestern-hotad_242377.svd) om jämnare semesteruttag under årets alla dagar kan vi konstatera inte är helt applicerbart Scania. Industrisemestern är klart kännbar på företaget, även om självklart tjänstemännens semesterdagar tas ut med större flexibilitet än de verkstadsanställdas.

Men nu är vi tillbaka, i alla fall de flesta av oss, efter några veckors semesteruppehåll. Produktionen är igång igen och jag har precis börjat min sista placering på Scanias traineeprogram. Men mer om det senare….

Från början tänkte jag börja med att skriva om hur det är att jobba här nere  i Prag men vädret den sista tiden har varit så fruktansvärt att det måste skrivas om.

Som jag nämnt tidigare är jag från Göteborg och jag vet vad som menas när det regnar, tro mig. Jag är mer van vid att regnet kommer från sidan än uppifrån men regnet som har varit här i Prag har varit något alldeles extra.

De flesta har säkert läst om hur vädret i Centraleuropa har varit de sista dagarna men jag skulle vilja beskriva lite hur det har påverkat folk som bor här.

För elva år sedan så var det de värsta vädret på 200 år. Detta ledde till att folk fick lämna sina hus och det tog lång tid att återställa hus och skador med en slutnota på flera miljarder euro. Denna gången är det inte riktigt lika illa men samma människor som fick lämna sina hus förra gången är även drabbade denna gången. Det talas om att försäkringsbolagen inte kommer att stå för notan utan folk får stå för kostnaderna själva. Det har kommit ca 80 med regn under helgen i Prag. Flera restauranger har fått stänga och bilderna nedan visar hur det ser ut för några av dem nere i Prag.

Här nere kommer lite bilder på hur det ser ut i centrala Prag för tillfället. Jag vill tacka Rebecca som har tagit bilderna.

Hoppas på bättre nyheter snart

/Niklas

Härom veckan fick jag och min kollega Niklas möjlighet att besöka staden Brno och en mässa kallad Pyros. På denna mässa ställde Scania ut sina Emergency vehicles tillsammans med en del konkurrenter.

Scania har över 100 års erfarenhet av att bygga chassin för brandbilar. Tillsammans med påbyggare i bland annat Laxå levereras kompletta brandbilar världen över. (mer finns att läsa här och här). Har man vägarna förbi Södertälje kan man svänga förbi vårt museum i Marcus Wallenberghallen,  som from 10 juni till 30 augusti ställer ut brandbilar från olika tidsepoker.

Jag och Niklas passade såklart på att spana in konkurrenterna. Nedan ser ni en Mercedes-Benz som ser ut att vara byggd på ett busschassi, något som skiljer sig från de övriga stora konkurrenterna som använder ett lastbilschassi.

Anställningen på Scania har sannerligen ökat intresset för lastbilar i kvadrat! Min häpna och intresserade inställning till dessa fordon förvånade till och med mig själv.

Även om jag imponerades av Mercan så slog hjärtat lite snabbare när vi fick syn på den extrautrustade Scanian som stod nära intill. Kraftigare. Högre. Mer muskler.

På vägen tillbaka till bilarna fick vi syn på ett annat mässområde med ett helt annat fokus. Klart man tog chansen att provsitta en stridsvagn.

Till nästa gång!

/Rebecca

Hej,

Mitt namn är Niklas Johansson och jag är precis som vår andra bloggare från Scania , Rebecca, också stationerad i Prag.

Jag är trainee inom produktion från vår chassiverkstad och gör just nu min tredje period inom Marknad här i Prag. Tidigare har  jag varit inom vår chassiproduktion där vi bygger våra lastbilar och bussar samt på Utveckling.

Jag är uppvuxen i Volvoland Göteborg men har studerat Maskinteknik i Lund med en Master i Technology Management och beslutade mig för att jobba för världens bästa lastbilstillverkare.

Under tiden här nere  har  jag redan hunnit med att både besöka Slovakien, Ungern och andra delar av Tjeckien.

Jag kommer att försöka att ge lite inblick i hur det är att jobba i Tjeckien med allt från hur det är att jobba på Scania i Tjeckien till vad jag hittar på när jag inte är på jobbet. Har ni några frågor är det bara att ställa dem så skall jag försöka svara på bästa möjliga vis.

Vi hörs!

Niklas

Att jobba inom Scania CER (Central European Region) innebär att jag får möjlighet att besöka både Slovakien och Ungern (utöver Tjeckien där jag för tillfället är stationerad). I förra veckan fick jag tillfälle att göra en resa till våra kontor och återförsäljare i dessa länder. Syftet med resan var främst att lära mig mer om Scanias verksamhet i dessa länder, men också att analysera skillnader i kultur och arbetssätt.  

Vår återförsäljare i Senec strax utanför Bratislava

På vägen tillbaka passade jag på att svänga förbi Wien och hälsa på min traineekollega Carin som håller koll på den österikiska marknaden. Tänkt att man så enkelt kan ”svänga förbi” här. Avstånden är verkligen korta om man jämför med Sverige. Även om det bara blev enn snabbvisit hann hon ändå visa mig en del av Wiens pärlor.

/Rebecca

I skrivande stund har jag befunnit mig i Prag i en dryg månad. Tiden verkligen springer iväg. Projekten jag jobbar med har kommit upp i arbetstempo och man börjar få förståelse för hur saker och ting fungerar i det här landet, eller ja, nästan i alla fall. För vissa saker fungerar långt ifrån som det gör i Sverige.

Ett exempel är trafiken.

Under min första vecka hade jag oturen (eller oskickligheten?) att vara med i trafikolycka. Odramatisk liten men oproportionerligt omfattande i fråga om administrationen kring den. Med en bakgrund i försäkringsbranschen konstaterade jag snabbt efter olyckans inträffande att detta skulle vi nog kunna lösa rätt snabbt och enkelt. Jag vet ju hur smidigt det kan fungera i Sverige.

Så fel jag hade!

Det var dags att lära mig att tjeckernas engelskakunskaper långt ifrån motsvarar det svenska genomsnittet. Eller så hade jag otur, vad vet jag? De inblandade i trafikolyckan kunde inte ett ord engelska. Vi kommunicerade genom min iPad och Google Translate. Älskar man inte tekniken i dessa lägen? Även om det var en långt ifrån tillfredställande dialog lyckades vi ändå tillkalla polis till platsen. Efter att ha träffat fyra olika poliser kunde båda jag och poliserna konstatera att nej, vi förstår inte varandra – alls! En tyglad frustration började sprida sig i kroppen. Till slut får jag äntligen tala med en polis som kan engelska. Denne tar min redogörelse. Skriver ut rapporten i bilen och meddelar att vi kan lämna olycksplatsen. Med endast en tillbucklad registreringsskylt, men 2,5h sen, får jag äntligen börja rulla hemåt igen. Till slut. Och helt slut.

Testas man inte i arbetslivet så kan man vara säker på att det sker på fritiden. Med erfarenheten i bagaget så känns resterande utmaningar här i Tjeckien som en enkel match!

När jag kom hem gick jag till den park som ligger granne med mig. Andades in våren och andades ut all frustration med Prag stad som utsikt.

Mitt namn är Rebecca Larsson och jag kommer framöver att blogga för Scania här på Traineebloggen.se. Efter en uppväxt i Nyköping läste jag till Civilekonomi vid Linköpings Universitet. Där inriktade jag mig på ekonomisk styrning men hann även med att läsa marknadsföring i San Diego, Kalifornien.

Som en av tre ekonomitraineer på Scanias traineeprogram har jag redan hunnit komma till min tredje placering (av fyra) på programmet och befinner mig för tillfället i Prag i Tjeckien. Här jobbar jag, tillsammans med cirka 660 medarbetare, med regionen Tjeckien/Slovakien/Ungern. På denna placering har jag frångått mitt huvudområde, controlling, för att istället jobba med Human Resources inom regionen. Men mer om det senare.

Jag hoppas kunna fylla denna bloggplats med olika glimtar från min vardag men också ge er en inblick i andra delar av traineeprogrammet och Scania. Undrar ni något? Fråga! Önskar ni läsa om något speciellt? Skriv och berätta!

Vi hörs,
Rebecca

Sista veckan på första praktikperioden börjar lida mot sitt slut och runt kröken hägrar julfirande och efterlängtad vila. Jag tar tillfället i akt och reflekterar över mina första tre månader på Scanias hyttfabrik i Oskarshamn.

Även om arbetsuppgifterna hopat sig och berget av diverse måsten aldrig tyckts sina, måste jag idag påminna mig själv för att komma ihåg det arbete, om något, som blivit gjort. Jag tar ett steg tillbaka och finner ord som programmering, optimering, körkort, seminarievecka, PCR, elektrodarmar, arbetsorder, håltolk, osv. osv. osv. Frågan blir snarare den omvända. HUR har allt hunnits med? Svaret ligger inte i mig, utan snarare i kollektivet. Här hjälps medarbetare åt att utveckla den fabrik som vi alla lever och arbetar i dag ut och dag in. Heta diskussioner och meningsskiljaktigheter visar till slut det som egentligen är så självklart – att vi strävar mot samma mål och att vi egentligen bara behöver hitta en gemensam väg dit.

Tre månader har lärt mig att jobbet som produktionstekniker INTE innebär att sitta på en stol och följa upp andras arbete. Det innebär snarare gratis konditionsträning och en vid spridning av arbetsuppgifter. Det berg som en gång prydde mitt lilla skrivbord är idag som bortblåst och efter jul väntar nya berg med utmaningar på Scanias projektkontor i Södertälje. En utmaning jag verkligen ser fram emot.

Ett trettiotal blogginlägg senare så befinner jag mig vid ett vägslut och det är dags att tacka för sig.

Förra veckan var kantad av mängder av härliga aktiviteter då det var traineeprogrammets sista seminarievecka. Flertalet personer från ledningen tittade förbi och konverserade lite avslappnat med oss och önskade oss lycka till inför våra kommande utmaningar utanför traineevärlden. Arbete inom produktion, utveckling, inköp samt marknadsarbete på Irland är summeringen av mina 14 månader och nu går jag tillbaka till motormonteringen för att jobba helhjärtat med logistikutveckling.

Med detta inlägg vill jag tacka för mig, tacka för allt fantastiskt som jag fått uppleva som trainee och tacka för alla kommentarer och frågor från er bloggläsare, Förhoppningsvis har jag inspirerat någon att söka sig till Scania. Traineeprogrammet får mina allra varmaste rekommendationer.

På återseende!

Traineer får åka räddningsbåt i skärgården utanför Dalarö.     

Traineetårta under sista traineedagen

-Jens

Den här veckan har traineegruppen samlats igen för vår tredje och sista seminarievecka. Temat var Service Delivery-processen vilket innebär att vi har fått lära oss massor om service i dess bredaste mening. Med andra ord allt Scania gör och vill göra i framtiden för kunderna efter att de fått lastbilen levererad. Bland höjdpunkterna var föreläsningar från nästan alla i Scanias ledningsgrupp – riktigt spännande att få höra deras karriärtips och syn på vart Scania är på väg. En annan höjdpunkt var dagens utflykt till Sjöräddningen på Dalarö och deras båt med Scania-motorer. Häftigt att se hur våra produkter används i praktiken!

På sjöräddningens båt

En motor i världsklass

Så var det fredag och slut på både veckan och de 14 månaderna på traineeprogrammet. Idag är alltså min sista dag som trainee och mitt sista blogginlägg här på traineebloggen.se. Det känns lite konstigt att släppa “trainee” som nästan blivit något av en identitet, men det känns också spännande att gå vidare till nästa steg. Från och med nästa måndag kommer jag arbeta med inköp av hydrauliska komponenter. En rejäl utmaning som de nyfikna kan följa under en tid på Scanias karriärblogg.

Trevlig helg och tack för mig!
Louise