En av de bästa sakerna med mitt jobb är att det är så omväxlande. Jag gillar när det händer olika och nya saker hela tiden och tycker verkligen att ”omväxling förnöjer”, som mormor skulle säga. Det gäller både traineeprogrammet i stort där vi får rotera på olika funktioner och mitt jobb just nu på SPS Office. Ett litet axplock från vad jag har gjort den senaste tiden:

Förbättrat. Jag deltog i en fyradagars förbättringsövning (kaizen på japanska) för några veckor sedan där vi arbetade med att förbättra ergonomin för de som jobbar inom logistik på axelmonteringen. Lärde mig mycket om vilka sorters rörelser som är bra respektive dåliga för kroppen och hur mycket vi faktiskt jobbar med det här på Scania. Om vi ska kunna behålla vår kompetens i många år måste vi se till att arbetet också är möjligt att göra i många år, dag efter dag.

Förhandlat. Tillsammans med min hemmaavdelning ägnade jag en förmiddag i förra veckan åt att lära mig mer om agerande, mål och förberedelse inför förhandlingar. Sen ägnade vi eftermiddagen åt att öva förhandling med varandra i olika lag. Som nybörjare var jag delvis taggad men också nervös över att få förhandla mot erfarna inköpare på avdelningen, men det gick faktiskt ganska bra. Vi vann dock varken förhandlingstävlingen eller tipspromenaden trots att vi visste vilken årsmodell min chefs bil är (tips: jag gick på lågstadiet då den tillverkades), men jag hade riktigt roligt och lärde mig mycket som jag ska se till att komma ihåg tills hösten.  

Byggt. Tillsammans med några andra från SPS Office och internutbildning arbetar jag med ett projekt där vi skapar framtidens system för utbildning av montörer. Just nu håller vi på och omsätter våra idéer i verklighet vilket inkluderar skruvar, muttrar, plaströr samt stora tavlor med fotografier på hur man gör och inte gör. Det är riktigt spännande att få vara med i ett helt nytt projekt från början – och känns verkligen som att vara med och uppfinna hjulet!

Dessutom har jag äntligen kommit igång med italienskan inför perioden i Italien i höst. Jag kan nu både böja regelbundna verb, genusbestämma substantiv och berätta vad jag heter. Det ni. Jag har också jag lärt mig en del italienska ord. Det sägs att eskimåerna har 30 olika ord för snö. Italienarna har ett ord på fyra bokstäver som betyder ”passion för ett fotbollslag”. Det börjar långsamt sjunka in vad jag har gett mig in på.

/Louise

Gassande sol där ute och svalkande air condition där inne. Det är högsommar i Södertälje och många av Scanias arbetsmyror söker sig ut i solen på rasten med en smältande glass i handen. Livet på inköp tickar på i sin gilla gång och jag plockar nog på mig den ena erfarenheten efter den andra. För en person som jag lär sig bäst genom att få testa på saker och ting i praktiken.

Den här veckan så har jag fått sett hur man bygger från grunden. Och likt mitt tidigare besök så är det fästelement som trollas fram från en liten metallklump till en vacker skruv, eller bult, eller annat don som behövs för att hålla saker och ting på plats. Förutom det roliga med att träffa många olika personer så får man uppleva nya platser. Småland har inte varit så välbesökt av mig tidigare men nog var det lite förtrollande allt. Kan ha och göra med stämningen på speedwaytävlingen då det var folkfest i byn, att få uppleva de småländska skogarna och sjöarna samt tårtfirande i en industrilokal till prinsessan Estelle ära.

Även om det blir rätt intensiva dagar när man är på resande fot så tycker jag nog ändå att det är värt det med tanke på allt spännande och utvecklande som man får vara med om.

-Jens

Under min vistelse i England jobbar jag inom en avdelning som heter SRS Office. SRS står för Scania Retail System och avdelningens mål är kortfattat att förbättra Retail-nätverkets effektivitet, såväl ute i verkstäderna som på kontoren. För att göra detta används ett antal verktyg och hjälpmedel som sprids ut till nätverket.

En mycket intressant vecka går nu mot sitt slut. Jag och en kollega har gjort en rundresa i Skottland till de åtta Scania-verkstäder som finns där. Det vi har tittat på när vi träffat verkstäderna är hur långt de kommit i sitt förbättringsarbete och gett dom tips på hur de kan utveckla och förbättra sitt arbete.
Skottlandsresan kan kortfattat beskrivas med följande punkter:
– Vackert
– Soligt
– Lurig dialekt
– En ordentlig variation i kvalitet på förbättringsarbete
– Lärorikt

Källa: Google

Tack vare att jag spenderat en period i produktionen och därmed jobbat med SPS (Scania Production System) kan jag ge en hel del tips och feedback till verkstäderna men också till SRS-organisationen, då det finns många likheter mellan SPS och SRS. Riktigt kul att kunna bidra!

Nu väntar tre dagars helg i England. Jag kollar in omgivningarna och vilar upp mig inför ytterligare en spännande vecka i väst.

Betydligt mer kontakt med människor när man sitter på inköp än vad jag har upplevt på mina tidigare ställen. Så den som eftersträvar ett socialt yrke lär finna sitt kall inom inköp.

Igår satt jag med på ett möte när vi tog emot en italiensk leverantör. Har tidigare träffat en italiensk distributör och den gemensamma nämnaren här är att de är fruktansvärt trevliga samt klär sig oklanderligt. Annars är det mest svenska leverantörer som jag har kontakt med i mitt dagliga arbete. Tydligen har vi mycket att hämta från de småländska bygderna och det är inget fel med de. Dessa leverantörer är minst lika trevliga. 

I onsdags så fick jag möjlighet att lära känna några leverantörer vid sidan av möteslokalen då de bjudit ut några Scaniaiter på middag. Nog hade jag väntat mig att diskusionen mellan de elva middagsgästerna skulle handla kring skruvar och andra fästelement men aldrig hade jag trott att det skulle talas med sådan kärlek. Teknisk fördjupning i tillverkning av självaste gängorna på skruven var något som blev min bordsgrannes “mission” att beskriva för mig. Skesterna blev yvigare och yvigare efter varja “hur menar du nu?” som jag kläckte ur mig, men trots mitt ihärdiga oförstående så tappade min föreläsare inte hoppet om mig. Vid ett tillfälle så viskade Anders (min glada Scaniakollega) i mitt öra: vad du än gör så säg inte “skruv som skruv”, då kommer vi inte få se morgondagen gry. Så med lite mer kunskap om fästelement men ack så långt kvar till fullärd fick vi en väldigt trevlig afton. 

Ett av inköps stora plus är definitivt kontakten med alla glada männsikor som man får. Här har ni mig, Anders och min handledare Barbro.

-Jens

Vad är det egentligen som lockar med att resa utomlands? Att komma bort från jobbet? Troligtvis inte, för i så fall skulle nog inte alla traineer på Scania välja att spendera åtminstone 3 månader utomlands med att just jobba. Här på bloggen kan ni följa Markus äventyr i England, men vi har också traineer i Spanien, Tjeckien och Tyskland för att nämna några. Själv är jag fortfarande i Sverige i väntan på September då jag åker till Italien.

I helgen utnyttjade jag möjligheten att ta en ledig dag och gav mig iväg för en kul helg med Cecilia i Warszawa. Cecilia är trainee inom Brand & Marketing communications och ska i Polen bland annat arbeta med att projektleda den polska nationella finalen av Scanias förartävling Young European Truck Driver.

Gamla (återuppbyggda) staden i Warszawa.

Jag får väl erkänna att jag hade sett Polen som ett ganska tråkigt och grått land och därför aldrig åkt dit, men jag fick se mig ordentligt överbevisad av ett vackert gammalt (återuppbyggt) centrum, härlig mat, billig öl samt strålande sol och nästan 30 grader. På lördag förmiddag gick jag bara runt och skrattade tills känslan av overklighet hade lagt sig – vem förväntar sig att i April hitta sommaren bara en dryg timmes flygresa söderut? Jag började redan på plats fundera på vilka andra ställen som jag mentalt har sorterat bort ur min att-göra-lista. Nästa biljett bokas inom kort!

Sol och trettio grader på uteservering i Warszawas gamla kvarter = Lyx!

Idag är jag tillbaka på jobbet, mycket utvilad och lite brunare 🙂  Efter att den förbättringsövning vi gjorde på axelmonteringen slutade i fredags är det nu dags att sätta tänderna i nästa projekt som kommer vara längre och mindre intensivt. Planeringen tar fart i morgon och det är nästan så att det bor lite fjärilar i magen av förväntan 🙂 Och på grund av en helt annan slags förväntan ligger mina solglasögon fortfarande kvar i handväskan. Optimist javisst.

– Louise

Susade iväg på leverantörsbesök igår och hyrbilen puttrade iväg till Hallstahammar, orten som har gett Sverige Thore Skogman.

Vad mer som finns i Hallstahammar är en av Scanias leverantörer (Bulten AB) som tillverkar fästelement (bultar, skruvar, etc.) och har gjort det ända sedan 1873 då företaget startades. Idag är Bulten är en av de största leverantörerna av fästelement till fordonsindustrin i Europa.

Inte så jättecoolt att köpa in kan tyckas men där har ni fel. Fästelement är bra invecklade saker trots allt och det var något man fick erfara när vi igår vandrade runt i produktionen och se hur mängder av maskiner spottade ur sig den ena varianten av skruv efter den andra. Något sådant litet spelar en stor roll för oss i lastbilsindustrin då det rör sig omkring 4000 stycken skruvar på en lastbil till en vikt omkring kanske 100-150kg.

En av de stora fördelarna med traineeprogrammet är helt klart att man får möjlighet till att följa med på så mycket olika möten. Hur skulle jag annars veta hur man gör gängorna på en skruv om jag inte hade åkte till Hallstahammar? Tumme upp för leverantörsbesök.

En skruvs utveckling från larv till vacker fjäril

-Jens

Här kommer första inlägget från engelsk mark! Jag har nu spenderat en dryg vecka i landet men det känns som jag har varit här i minst två med tanke på allt jag har hunnit med. I söndags kväll anlände jag till Cambridge efter flyg och idogt bagagesläpande på diverse tåg. Anledningen till att jag och sex andra traineer tog oss till Cambridge var för att studera engelska i en vecka, samtidigt som vi bodde i varsin värdfamilj.

Efter att fått uppgifter till fel värdfamilj höll jag på att hamna i helt fel del av stan, men det löste sig som tur var och jag hamnade hos en underbar värdfamilj som tog väl hand om mig under veckan. Däremot så var inte alla lika nöjda med sina värdfamiljer då vissa familjer endast ser sitt hem som en fabrik där studenter kommer och går, ofta i stora klasar (3-4 stycken samtidigt).

Under veckan har vi haft en hel del diskussion kring detta med om det är bra eller dåligt att bo i värdfamilj. Jag skulle vilja dela upp detta i några plus och minus.

+ Du tvingas prata engelska även när du äter frukost/middag.
+ Du får bättre kontakt med kulturen i det land du befinner dig i.
– Du får inte tillfälle att slappna av på samma sätt som om du bott i ett hotellrum.
– Du känner att du måste delta och kommunicera för att vara artig.

Cambridge som stad är för övrigt oerhört vacker och väldigt trevlig att vara i. Många fina byggnader och ett gäng trevliga pubar.

I helgen blev det sedan en snabbvisit till London där vi hann med lite sevärdheter. Shopping på Oxford street, kaffe i Soho och asiatisk middag på kvällen. På söndagen skiljdes vi åt för att sticka till olika destinationer i Europa. Jag och Matilda kunde dock stanna lite längre och hann därför se en del av London maraton live, vilket var en riktig folkfest.

Nu sitter jag på den engelska landsbygden och ska få klarhet i vad jag egentligen gör här. Till att börja med ska jag resa en hel del i England och i Skottland, vilket kommer bli en bra start för att lära mig mer om UK och verkstadsnätverket vi besitter här.

/Markus Wernberg

Nytt konto, nya arbetskamrater och nya sysslor. Livet som trainee är i ständig förändring. Nu har jag en härlig fönsterplats och ett gäng glada inköpare runt om kring mig. Jag har suttit här nu i en vecka och det var en introduktion med fart i måste jag säga så under helgen som var har jag sovit väldigt mycket och djupt.

Förra veckan fylldes med att lära känna nya ansikten med tillhörande namn samt förstå hur inköpsorganisationen fungerar och varför man jobbar som man gör. Sedan sprang jag tätt efter min handledare på olika möten där vi satt ner och diskuterade strategiska likväl som operativa inköpsbeslut till höger och vänster. Lärde mig även att lägga order på lite smått och gott.

Onsdagkväll kopplade jag av med lite skön musik med flickvännen. Gick på Michael Bublé som var i Globen och det är inte lite avundsjuk man blir på den rösten den snubben har.

Avslutningen på veckan blev något utöver det vanliga (för mig). 20 indiska leverantörer var på besök och önskade att Scania skulle börja göra affärer med just deras företag. Scania höll en kort presentation om företaget samt hur vi jobbar med leverantörer. När det var klart ställde sig alla indier upp och började deala visitkort med närmsta Scania-anställd. Så där stod jag och hivade in visitkort och utbytte artighetsfraser på löpande band. Min kollega fick tag på den leverantör som det var sagt att vi skulle ha ett privatmöte med och joggade snabbt ut ur lokalen. Jag kom på efterkälken då jag var tvungen att passera leverantörer som jag inte hade hunnit plocka visitikort av ännu. När leverantörernas besök började komma till sitt slut så radade de upp sig framför en lastbilsmodell och började vinka in alla Scaniamänniskor för gruppfoto. Så där i mitten, knäböjandes i äkta fotbollsmanér, bland turbaner och välansade skägg, fanns en liten trainee som inte kunde sluta le åt hela situationen. Önskar att jag hade fotografierna att visa upp med tyvärr.

-Jens   

Nu har jag varit en lite dryg vecka på min tredje praktikperiod, vilken är på Scanias Centrala SPS Office. SPS står för Scanias Produktions System och är vår version av Toyotas världsberömda produktionsmodell, något som också brukar kallas Lean. Min nya avdelning jobbar med att stödja Scanias produktionsenheter med processutveckling – väldigt spännande! Det är här det händer.

Sedan i måndags är jag på en aktivitet på Scanias monteringslinje för axlar där vi försöker förbättra produktiviteten på en del av linjen. Vad vi gör är att studera det arbete som utförs av montörerna och försöker se möjligheter till förändringar som kan minska arbetstiden, t.ex. att flytta materialet så att man inte behöver gå så långt för att hämta det, eller låta en maskin snurra 4 varv istället för 8. Grundtanken är att förbättring bara kan komma från att man verkligen förstår processen – och vår japanska konsult från Toyota trycker hårt på att vi ska observera, kartlägga och ta reda på fakta innan vi börjar springa iväg med lösningar. Ett helt nytt sätt att jobba för mig, som i alla fall i mitt privatliv mest brukar försöka lösa ett problem i taget efterhand som de dyker upp!

En metod för att analysera arbetsinnehåll och tid på en del av linjen

Allt är fortfarande väldigt nytt med mycket förvirrande intryck, men jag tänkte i vilket fall dela med mig av några reflektioner så långt:

1. Puh! Jag behöver skaffa mig bättre kondition. Att stå i timmar och observera arbetet på linjen är, som en av mina kollegor säger, en konditionssport. Det är uttröttande att stå och koncentrera sig och hela tiden vara beredd på nya intryck. För att inte tala om hur fötterna känns… Vår japanska konsult berättade över lunchen om den legendariska Toyota-chefen Ohno och hans Ohno-cirkel, en cirkel han ritade upp på golvet vid produktionslinjen där de han lärde upp fick stå i en hel dag (åtta timmar!) och bara observera. Än så länge är vår övning lyckligtvis dock inte så hardcore.

2. Mina kunskaper i Nederländska är äntligen användbara! Jag har två nederländska kollegor på SPS Office i Södertälje och ytterligare en från Scanias monteringsfabrik i Zwolle som jag ska jobba med på ett projekt om några veckor. Roligt att verkligen få se den internationella sidan av Scania och att få snacka lite nederländska igen 🙂

3. Verkstadskläderna börjar kännas bekväma. Eftersom vi står på linjen hela dagarna är vi också klädda därefter. Det kommer bli svårt att vänja sig vid att behöva stryka skjortor igen…

En del av axelmonteringen

Har ett tunt schema denna dag och tog tillfälle i akt att besöka två andra traineer för att få höra vad de har sysslat med de  senaste tre månaderna. Det trevliga med att göra sådan här besök är att man slås av hur otroligt många världar det finns inom Scania. Utan att överdriva – du kan syssla med vad som helst, dagens sanning!

Mitt första stopp blev hos Emma som jobbar som materialplanerare i byggnaden där de tillverkar axlar. Hon visade mig upp till hennes kontorslandskap där ett gäng sköna filurer sitter och håller koll på alla artiklar som trillar in och ut ur verkstan. Förutom att hon har ansvar för ett tiotal leverantörer så har hon desutom hunnit med att köra tre veckor inom logistik. Där fick hon nöjet att vara Kaizenledare för den första kaizenövningen inom logistik på axelmonteringen. Vi tog en vända ut i produktionen också för att räkna lite artiklar. Dock inte utan reflexväst då Emmas skrivbordsgranne snabbt förklarade att om man inte har dylikt överlevnadsplagg signalerar det till truckförarna att det är fritt fram att köra på en hur mycket de önskar och vill. Något man så klart vill undvika skrattade jag nervöst tillbaka och såg till att kolla vänster-höger flera gånger än nödvändigt vid varje korsning ute i produktionen.

Emma i full skyddsmundering – stålhätteskor och reflexväst

Från produktionsgolvet vandrade jag sedan över till Daniel som är ekonomi-putte. Med ett stort leende och dinglande slips i grön nyans kom han joggandes ner för spiraltrappan till receptionen i Scanias huvudbyggnad. Lika enkelt som han tog trappan utför plöjde jag nyfiket efter honom uppför trappan samtidigt som han glatt förkunnade att han nu skulle visa alla sjukt bra grejer som han hade åstadkommit under sin praktikperiod. Vackra visuella presentationer på whiteboard och excel fick mig att avlägga en liten applåd. Grabben har fått knega med lean-office vilket är väldigt intressant enligt min mening. För den nyfikne så kan man även kolla in årsrapporten där Daniel är den person som ligger bakom sida 4 och sida 5 samt not 32. Väldigt viktigt att belysa tyckte han då det resulterade i att han lite nonchalant tryckte upp årsrapporten två centimeter från min näsa. 

Ekonomi-putten Daniel a.k.a s.4-5, a.k.a not. 32

En helt vanlig förmiddag ute hos traineerna…

-Jens