Under min vistelse i England jobbar jag inom en avdelning som heter SRS Office. SRS står för Scania Retail System och avdelningens mål är kortfattat att förbättra Retail-nätverkets effektivitet, såväl ute i verkstäderna som på kontoren. För att göra detta används ett antal verktyg och hjälpmedel som sprids ut till nätverket.

En mycket intressant vecka går nu mot sitt slut. Jag och en kollega har gjort en rundresa i Skottland till de åtta Scania-verkstäder som finns där. Det vi har tittat på när vi träffat verkstäderna är hur långt de kommit i sitt förbättringsarbete och gett dom tips på hur de kan utveckla och förbättra sitt arbete.
Skottlandsresan kan kortfattat beskrivas med följande punkter:
– Vackert
– Soligt
– Lurig dialekt
– En ordentlig variation i kvalitet på förbättringsarbete
– Lärorikt

Källa: Google

Tack vare att jag spenderat en period i produktionen och därmed jobbat med SPS (Scania Production System) kan jag ge en hel del tips och feedback till verkstäderna men också till SRS-organisationen, då det finns många likheter mellan SPS och SRS. Riktigt kul att kunna bidra!

Nu väntar tre dagars helg i England. Jag kollar in omgivningarna och vilar upp mig inför ytterligare en spännande vecka i väst.

Betydligt mer kontakt med människor när man sitter på inköp än vad jag har upplevt på mina tidigare ställen. Så den som eftersträvar ett socialt yrke lär finna sitt kall inom inköp.

Igår satt jag med på ett möte när vi tog emot en italiensk leverantör. Har tidigare träffat en italiensk distributör och den gemensamma nämnaren här är att de är fruktansvärt trevliga samt klär sig oklanderligt. Annars är det mest svenska leverantörer som jag har kontakt med i mitt dagliga arbete. Tydligen har vi mycket att hämta från de småländska bygderna och det är inget fel med de. Dessa leverantörer är minst lika trevliga. 

I onsdags så fick jag möjlighet att lära känna några leverantörer vid sidan av möteslokalen då de bjudit ut några Scaniaiter på middag. Nog hade jag väntat mig att diskusionen mellan de elva middagsgästerna skulle handla kring skruvar och andra fästelement men aldrig hade jag trott att det skulle talas med sådan kärlek. Teknisk fördjupning i tillverkning av självaste gängorna på skruven var något som blev min bordsgrannes “mission” att beskriva för mig. Skesterna blev yvigare och yvigare efter varja “hur menar du nu?” som jag kläckte ur mig, men trots mitt ihärdiga oförstående så tappade min föreläsare inte hoppet om mig. Vid ett tillfälle så viskade Anders (min glada Scaniakollega) i mitt öra: vad du än gör så säg inte “skruv som skruv”, då kommer vi inte få se morgondagen gry. Så med lite mer kunskap om fästelement men ack så långt kvar till fullärd fick vi en väldigt trevlig afton. 

Ett av inköps stora plus är definitivt kontakten med alla glada männsikor som man får. Här har ni mig, Anders och min handledare Barbro.

-Jens

Susade iväg på leverantörsbesök igår och hyrbilen puttrade iväg till Hallstahammar, orten som har gett Sverige Thore Skogman.

Vad mer som finns i Hallstahammar är en av Scanias leverantörer (Bulten AB) som tillverkar fästelement (bultar, skruvar, etc.) och har gjort det ända sedan 1873 då företaget startades. Idag är Bulten är en av de största leverantörerna av fästelement till fordonsindustrin i Europa.

Inte så jättecoolt att köpa in kan tyckas men där har ni fel. Fästelement är bra invecklade saker trots allt och det var något man fick erfara när vi igår vandrade runt i produktionen och se hur mängder av maskiner spottade ur sig den ena varianten av skruv efter den andra. Något sådant litet spelar en stor roll för oss i lastbilsindustrin då det rör sig omkring 4000 stycken skruvar på en lastbil till en vikt omkring kanske 100-150kg.

En av de stora fördelarna med traineeprogrammet är helt klart att man får möjlighet till att följa med på så mycket olika möten. Hur skulle jag annars veta hur man gör gängorna på en skruv om jag inte hade åkte till Hallstahammar? Tumme upp för leverantörsbesök.

En skruvs utveckling från larv till vacker fjäril

-Jens

Idag var jag på finalen och prisutdelningen för KTH:s Future Female Leader Award (FFLA). Scania är ett av partnerföretagen i denna tävling som syftar till att lyfta fram duktiga tekniktjejer och erbjuda vinnaren en drömstart på karriären. Förra året var jag själv finalist och i år kände jag så pass många finalister att tummarna inte räckte till att hålla för alla!

Den slutliga vinnaren var Sara Johansson, en av mina kollegor här på bloggen och deltagare i Scania Student Intro. Stort grattis! Jag hoppas se dig och samtliga finalister på Scania framöver!

Här kommer första inlägget från engelsk mark! Jag har nu spenderat en dryg vecka i landet men det känns som jag har varit här i minst två med tanke på allt jag har hunnit med. I söndags kväll anlände jag till Cambridge efter flyg och idogt bagagesläpande på diverse tåg. Anledningen till att jag och sex andra traineer tog oss till Cambridge var för att studera engelska i en vecka, samtidigt som vi bodde i varsin värdfamilj.

Efter att fått uppgifter till fel värdfamilj höll jag på att hamna i helt fel del av stan, men det löste sig som tur var och jag hamnade hos en underbar värdfamilj som tog väl hand om mig under veckan. Däremot så var inte alla lika nöjda med sina värdfamiljer då vissa familjer endast ser sitt hem som en fabrik där studenter kommer och går, ofta i stora klasar (3-4 stycken samtidigt).

Under veckan har vi haft en hel del diskussion kring detta med om det är bra eller dåligt att bo i värdfamilj. Jag skulle vilja dela upp detta i några plus och minus.

+ Du tvingas prata engelska även när du äter frukost/middag.
+ Du får bättre kontakt med kulturen i det land du befinner dig i.
– Du får inte tillfälle att slappna av på samma sätt som om du bott i ett hotellrum.
– Du känner att du måste delta och kommunicera för att vara artig.

Cambridge som stad är för övrigt oerhört vacker och väldigt trevlig att vara i. Många fina byggnader och ett gäng trevliga pubar.

I helgen blev det sedan en snabbvisit till London där vi hann med lite sevärdheter. Shopping på Oxford street, kaffe i Soho och asiatisk middag på kvällen. På söndagen skiljdes vi åt för att sticka till olika destinationer i Europa. Jag och Matilda kunde dock stanna lite längre och hann därför se en del av London maraton live, vilket var en riktig folkfest.

Nu sitter jag på den engelska landsbygden och ska få klarhet i vad jag egentligen gör här. Till att börja med ska jag resa en hel del i England och i Skottland, vilket kommer bli en bra start för att lära mig mer om UK och verkstadsnätverket vi besitter här.

/Markus Wernberg

Nytt konto, nya arbetskamrater och nya sysslor. Livet som trainee är i ständig förändring. Nu har jag en härlig fönsterplats och ett gäng glada inköpare runt om kring mig. Jag har suttit här nu i en vecka och det var en introduktion med fart i måste jag säga så under helgen som var har jag sovit väldigt mycket och djupt.

Förra veckan fylldes med att lära känna nya ansikten med tillhörande namn samt förstå hur inköpsorganisationen fungerar och varför man jobbar som man gör. Sedan sprang jag tätt efter min handledare på olika möten där vi satt ner och diskuterade strategiska likväl som operativa inköpsbeslut till höger och vänster. Lärde mig även att lägga order på lite smått och gott.

Onsdagkväll kopplade jag av med lite skön musik med flickvännen. Gick på Michael Bublé som var i Globen och det är inte lite avundsjuk man blir på den rösten den snubben har.

Avslutningen på veckan blev något utöver det vanliga (för mig). 20 indiska leverantörer var på besök och önskade att Scania skulle börja göra affärer med just deras företag. Scania höll en kort presentation om företaget samt hur vi jobbar med leverantörer. När det var klart ställde sig alla indier upp och började deala visitkort med närmsta Scania-anställd. Så där stod jag och hivade in visitkort och utbytte artighetsfraser på löpande band. Min kollega fick tag på den leverantör som det var sagt att vi skulle ha ett privatmöte med och joggade snabbt ut ur lokalen. Jag kom på efterkälken då jag var tvungen att passera leverantörer som jag inte hade hunnit plocka visitikort av ännu. När leverantörernas besök började komma till sitt slut så radade de upp sig framför en lastbilsmodell och började vinka in alla Scaniamänniskor för gruppfoto. Så där i mitten, knäböjandes i äkta fotbollsmanér, bland turbaner och välansade skägg, fanns en liten trainee som inte kunde sluta le åt hela situationen. Önskar att jag hade fotografierna att visa upp med tyvärr.

-Jens   

Har ett tunt schema denna dag och tog tillfälle i akt att besöka två andra traineer för att få höra vad de har sysslat med de  senaste tre månaderna. Det trevliga med att göra sådan här besök är att man slås av hur otroligt många världar det finns inom Scania. Utan att överdriva – du kan syssla med vad som helst, dagens sanning!

Mitt första stopp blev hos Emma som jobbar som materialplanerare i byggnaden där de tillverkar axlar. Hon visade mig upp till hennes kontorslandskap där ett gäng sköna filurer sitter och håller koll på alla artiklar som trillar in och ut ur verkstan. Förutom att hon har ansvar för ett tiotal leverantörer så har hon desutom hunnit med att köra tre veckor inom logistik. Där fick hon nöjet att vara Kaizenledare för den första kaizenövningen inom logistik på axelmonteringen. Vi tog en vända ut i produktionen också för att räkna lite artiklar. Dock inte utan reflexväst då Emmas skrivbordsgranne snabbt förklarade att om man inte har dylikt överlevnadsplagg signalerar det till truckförarna att det är fritt fram att köra på en hur mycket de önskar och vill. Något man så klart vill undvika skrattade jag nervöst tillbaka och såg till att kolla vänster-höger flera gånger än nödvändigt vid varje korsning ute i produktionen.

Emma i full skyddsmundering – stålhätteskor och reflexväst

Från produktionsgolvet vandrade jag sedan över till Daniel som är ekonomi-putte. Med ett stort leende och dinglande slips i grön nyans kom han joggandes ner för spiraltrappan till receptionen i Scanias huvudbyggnad. Lika enkelt som han tog trappan utför plöjde jag nyfiket efter honom uppför trappan samtidigt som han glatt förkunnade att han nu skulle visa alla sjukt bra grejer som han hade åstadkommit under sin praktikperiod. Vackra visuella presentationer på whiteboard och excel fick mig att avlägga en liten applåd. Grabben har fått knega med lean-office vilket är väldigt intressant enligt min mening. För den nyfikne så kan man även kolla in årsrapporten där Daniel är den person som ligger bakom sida 4 och sida 5 samt not 32. Väldigt viktigt att belysa tyckte han då det resulterade i att han lite nonchalant tryckte upp årsrapporten två centimeter från min näsa. 

Ekonomi-putten Daniel a.k.a s.4-5, a.k.a not. 32

En helt vanlig förmiddag ute hos traineerna…

-Jens

Nu är det inte allt för många dagar kvar för mig inom R&D. Påsken nalkas och efter nästkommande vecka så börjar min tredje praktikperiod på en inköpsavdelning. Mer om hur livet är där kommer att förmedlas via denna blogg som allting annat jag lyfter av mitt hjärta. Fram till dess så börjar jag knyta ihop säcken och avsluta de ärenden som jag kan avsluta. Vid sidan av har jag även producerat en slutrapport om seminarieveckan vi hade förra veckan. Resultatet blev hela 4,18 lastbilar av 5,0 möjliga – med andra ord så blev det en väldigt lyckad vecka.

Där seminarieveckan avbröts tog traineernas vårfest vid och vilket kalas det blev. Och inte undra på det då temat för evenemanget var 90-talet. Sammanlagt anlände ett 70-tal personer från blandade traineeårgångar där den mest erfarna i skaran började som trainee redan 1992.

 Kalaset pumpade ut 90-tals hits och den glada folksamlingen ropade ut sin glädje homogent varje gång en ny gammal klassiker tog fart i högtalarna. “Ohhhhh, den här sången är sjukt 90” hördes ett sus vid varje nytt intro. Utklädnaden var det inte heller något fel på. En stor dos kreativitet, vilja och nostalgi resulterade i många sköna återseenden.  Imitationerna var många och skratten ständigt återkommande. Axplocket av foton i detta inlägg visar hur ett fantastiskt bra traineeprogram firar in våren 2012.

Roland från Torsk på Tallin letar efter Eda,  Microsoft “Blue Screen” skriker ERROR, Edward Scissorhands skivade upp fläskfilén och MacGyver tar en sväng om med Spice Girls.

 -Jens

Som mina bloggande traineekollegor redan har förtäljt så är traineernas seminarievecka på ingång med stormsteg. Undertecknad har denna gång varit med och arrangerat detta event och det känns som att alla pusselbitar har fallit duktigt på plats.

Lyckan över den överjäkligt roliga seminarieveckan alternativt vårväder fick i alla fall mina två traineeföljeslagare  JoTa och Mr. Olsson att leva ut lite likt två kalvar utsläppta på grönbete när vi vandrade ner till tryckeriet för att hämta material vi låtit trycka upp inför evenemanget. Ett av mina favorit citat “…like all dandies, he was happy. – Barbey D’Aurevilly” (jag är fantast av Brittiskt och Amerikanskt Preppy-mode) kan enkelt transformeras samt få bli titeln till detta foto.

                                            Like all Trainees, they were happy

-Jens

Den här veckan har jag avslutat mitt arbete hos den leverantör jag varit hos under två månader. Det känns som att jag har gjort en insats och att vi tillsammans har kommit framåt. Jag har lärt mig oerhört mycket om hur ett mindre företag fungerar och har samtidigt fått vara delaktig i flera processer. (utveckling, inköp, produktion) Det har dock tagit på krafterna att pendla en extra halvtimme enkel resa varje dag, vilket gör att det är skönt att gå vidare med nya engagemang och sikta mot nya mål.

Den här veckan har jag som sagt avslutat arbetet hos leverantören och fått en avtackningslunch tillägnad mig, sedan har jag varit på ett leverantörsbesök i Norrköping och spelat fotboll med traineegänget. Det känns som att veckorna bara flyger förbi…

Nästa vecka är det dags för ännu en seminarievecka. Oerhört roligt! Den ska avhandla området ”Sales to delivery”, vilket innebär att vi djupdyker i försäljning, produktion och leverans. Vi kommer att under veckan bland andra få träffa Martin Lundstedt och Anders Nielsen som båda pekas ut som tänkbara efterträdare till Leif Östling i en artikel i Dagens industri, som publicerades i veckan. Läs artikeln här. Vi kommer även att besöka hyttillverkningen i Oskarshamn, vilket jag ser mycket fram emot. Då Oskarshamn ofta lyfts fram som en fabrik där de ligger i framkant vad det gäller produktionseffektivitet och ergonomiarbete.

De tillfällen då vi traineer får sammanstråla och svetsa samman våran gemenskap ytterligare är ett stort privilegium och något som jag värdesätter högt. Traineeresan till Malmö var riktigt rolig (även om jag inte vill bli långtradarchaufför) och traineeidrotten igår blev succé när hela 12 stycken var med och spelade fotboll.

Englandsvistelsen rycker närmare med stormsteg. Spänningen stiger…

/Markus Wernberg