Ett trettiotal blogginlägg senare så befinner jag mig vid ett vägslut och det är dags att tacka för sig.

Förra veckan var kantad av mängder av härliga aktiviteter då det var traineeprogrammets sista seminarievecka. Flertalet personer från ledningen tittade förbi och konverserade lite avslappnat med oss och önskade oss lycka till inför våra kommande utmaningar utanför traineevärlden. Arbete inom produktion, utveckling, inköp samt marknadsarbete på Irland är summeringen av mina 14 månader och nu går jag tillbaka till motormonteringen för att jobba helhjärtat med logistikutveckling.

Med detta inlägg vill jag tacka för mig, tacka för allt fantastiskt som jag fått uppleva som trainee och tacka för alla kommentarer och frågor från er bloggläsare, Förhoppningsvis har jag inspirerat någon att söka sig till Scania. Traineeprogrammet får mina allra varmaste rekommendationer.

På återseende!

Traineer får åka räddningsbåt i skärgården utanför Dalarö.     

Traineetårta under sista traineedagen

-Jens

Den här veckan har traineegruppen samlats igen för vår tredje och sista seminarievecka. Temat var Service Delivery-processen vilket innebär att vi har fått lära oss massor om service i dess bredaste mening. Med andra ord allt Scania gör och vill göra i framtiden för kunderna efter att de fått lastbilen levererad. Bland höjdpunkterna var föreläsningar från nästan alla i Scanias ledningsgrupp – riktigt spännande att få höra deras karriärtips och syn på vart Scania är på väg. En annan höjdpunkt var dagens utflykt till Sjöräddningen på Dalarö och deras båt med Scania-motorer. Häftigt att se hur våra produkter används i praktiken!

På sjöräddningens båt

En motor i världsklass

Så var det fredag och slut på både veckan och de 14 månaderna på traineeprogrammet. Idag är alltså min sista dag som trainee och mitt sista blogginlägg här på traineebloggen.se. Det känns lite konstigt att släppa “trainee” som nästan blivit något av en identitet, men det känns också spännande att gå vidare till nästa steg. Från och med nästa måndag kommer jag arbeta med inköp av hydrauliska komponenter. En rejäl utmaning som de nyfikna kan följa under en tid på Scanias karriärblogg.

Trevlig helg och tack för mig!
Louise

Imorgon presenterar traineegrupp 6 sitt projektarbete ”Kommunen – den självklara arbetsgivaren för unga”. Under vår tid som traineer har vi arbetat fram en strategi som ger de nordvästskånska kommunerna handfasta råd i arbetet att säkerställa den framtida kompetensförsörjning som kommunal sektor står inför. Under de senaste månaderna har strategins sista rader skrivits och lämnats till tryckeriet, samtidigt som vi har befunnit oss i den praktiska planeringsfasen inför själva releasen.

Under morgondagen finns alla traineer i gruppen på plats för att visa upp vårt arbete och de resultat som arbetet genererat. Nyckelpersoner kopplade till frågan om kompetensförsörjning och/ eller traineeprogrammet bjöds in tidigt i höstas. Vi ser framemot en spännande eftermiddag där vi får chansen att presentera vårt arbete och föra dialog med de inbjudna gästerna.  Det kommer också finnas tillfälle för de inbjudna att på egen hand fördjupa sig i de bilder och tankar som ungdomar i Skåne har förmedlat till oss…

I tisdags besökte vi Dunkers kulturhus, platsen för vår release, för en sista praktisk avstämning. Vi konstaterade att mingelborden är på plats och strålkastarljuset fungerar.  Nu återstår endast att invänta fredag eftermiddag. Roligt ska det bli.

Ni som är intresserade av traineeprogrammets projektarbete och ej närvarar vid releasen på fredag, glöm inte att följa oss på twitter under dagen (@Trainee_SKNV) samt håll utkik på vår blogg www.traineeprogrammet.se. Bilder och beskrivningar från dagen utlovas!

Teatersalen på Dunkers kulturshus – platsen för morgondagens release (foto: www.dunkerskulturhus.se)

/ Elin Svensson, traineeprogrammet SKNV

So, another exciting week has passed and which included lots of travelling and 7 countries to visit to be precise and where I could add a few countries I visited for the first time, including Bulgaria, Estonia and Lithuania. It was amazing to meet all the staff and management in the different countries we have offices in, and since we’re among the market leaders and growing fast  in this area, it was of course a energetic atmosphere to come to!

One of the differences from our Nordic operations is that we also broadcast news in several countries in Eastern Europe, so it was really interesting to see how a news station works. In Tallin, the biggest scope of the day included a story where dogs in Tallinn mysteriously were poisoned by someone putting out small capsules on the street! Terrible of course but I couldn’t help smiling about the whole news department’s excitment about this, “And we have a dog owner coming into the studio, god job!” There, I also got to act as a stand in host, and if I only had known Estonian, it would probably even have been possible to get on air since everything you say is written on the screen in front of the camera!

Acting as an estonian news reader

My first meeting with a real wheather man!

On Friday I was also participating in X games, a large gaming fair, and although computer games not really are my strongest side, I did the best I could, promoting our new computer game site called Viagame, a project run by a previous trainee. Participating in those extra projects, as the trainees often do, gives you a much better overview of the organization and everything we do, plus that its great fun of course, learned a lot from talking to 10 year old gamers!

building up our Viagame booth

Next week, me and some trainee colleuages will be standing at Handels Göteborgs’ career fair Gadden, so if you’re nearby, pass by and say hi to us!

Until next time, have a great week and thanks for reading!

Jessica

Nu under min sista vecka i Italien tänkte jag dela med mig av några av de kulturkrockar som har dykt upp under min tid här. Håll tillgodo.

Sista chokladbiten. Den mest chockande krocken, för det här hade jag verkligen inte förutsett. Min mamma tog med en godispåse som jag kunde bjuda på på jobbet. Jag gjorde som jag skulle gjort i Sverige: ställde en skål i fikarummet vid 10-fikat med en lapp som uppmanade folk att ta en bit choklad. Efter lunch vid tvåtiden kom vi tillbaka för en kaffe och en chokladbit… men alla chokladbitar var borta. Skålen var helt tom! Det hade verkligen aldrig hänt i Sverige. Har ni någonsin sett en godisskål där man har tagit sista biten? Eller någon av de fem sista för den delen… Men i Italien verkar det inte alls finnas samma sociala tryck på att lämna lite kvar.

Vägskyltar. Italien har många vägskyltar som får en att dra på smilbanden, exempelvis de avståndsskyltar som under en sträcka på några kilometer på vägen mot Brescia visade avståndet till staden som i tur och ordning 48 km, 50 km och 51 km (varpå vi undrade om vi verkligen var på väg mot staden). Andra skyltar har jag skrattat gott åt för att sen sätta kaffet i halsen, t.ex. de som visar att man inte får köra om på en motorvägspåfart som är ungefär 1,5 bil bred. Empiriska studier har visat att det inte alls är självklart för en italienare som har en starkare motor i bilen än jag och gärna vill åka fortare. Eller de skyltar som säger att maxfart på motorvägen sänks från 130 km/h till 50 km/h vid “la nebbia”, dimma. Det kändes väldigt överambitiöst fram tills jag en kväll körde in i en dimma där jag inte såg mer än 10 meter framför mig och plötsligt var väldigt nöjd med att köra långsamt.

Män vs kvinnor. I Italien finns det sysslor för män och sysslor för kvinnor, åtminstone i vissas ögon, vilket jag också hade förväntat mig. Det här blev tydligt när jag skulle lära mig montera snökedjor. Inför en resa för att hälsa på en traineekollega i Schweiz fick jag tips om att det kunde vara svårt att komma över bergen utan dem. Visserligen ingick det i teoriprovet till lastbilskörkortet hur man sätter fast snökedjor men jag kände mig ändå tvungen att be om en demonstration. Mina kollegor förstod inte riktigt varför jag behövde det. De tyckte att jag 1) kunde be min pojkvän sätta fast dem, han vet hur man gör, han är ju man, eller 2) slänga lite med håret och stanna en lastbilschaffis som kunde hjälpa mig 🙂

Utan att göra listan längre kan jag bara konstatera att det har varit fler krockar. Ibland har jag känt mig dum med mina svenska förväntningar, ibland varit frustrerad över att de inte tänker som jag och ibland skrattat högt åt våra försök att förstå varandra, men de här små kulturkrockarna är ändå härliga minnen som jag kommer bära med mig från tiden här. Jag är glad över att få ha upplevt dem, och om jag skulle arbeta utomlands igen skulle jag gärna samla på mig några till.

/Louise

 Jag har lite svårt att bestämma mig för om det var en bra eller dålig idé att börja lära mig italienska. Eftersom jag kan lite italienska får jag delta på fler möten och jag får mer ut av dem. Det är bra. Men eftersom alla vet att jag kan lite italienska pratas det också oftare italienska på mötena. Det är ganska opraktiskt. Jag kan nämligen precis så mycket av språket för att jag ska förstå vad de säger och därmed ha svårt att koppla bort under långa diskussioner, men precis så lite att jag blir otroligt trött av att försöka hänga med. Även om ämnet är otroligt intressant verkar min hjärna bli överbelastad och reagerar med att signalera till hjärnan att jag ska klippa med ögonen och gäspa. Pinsamt.

Det verkar som att det finns någon typ av matematiskt samband mellan hur mycket italienska jag hör på jobbet och hur mycket hjärnan signalerar att jag behöver sova. Jag tror att det är kvadratiskt, ungefär som Einsteins berömda formel e=mc^2. Det innebär alltså att jag av lite italienska blir lite trött, men av ganska mycket italienska blir väldigt, väldigt trött. Jag har hittills inte somnat vid skrivbordet men min kollega som jag åker på utflykter med har noterat min talang för att somna i bilen…

Men jag är ändå mest nöjd med att jag lärt mig en del av språket, eftersom det har visat sig vara väldigt praktiskt i ett land där långt ifrån alla pratar engelska. Annars hade jag t.ex. inte kunnat köpa fotinlägg på apoteket, fråga om vägen när jag tappat bort mig i en ny stad eller beställa rätt saker på restaurangen. Engelska fungerar inte i de situationerna. Tyska däremot fungerar rätt bra i den här regionen. Min familj var här på besök i helgen och så fort man kommer en halvtimme norr om Trento in i Sydtyrolen börjar skyltarna vara både på italienska och tyska och man blir oftare tilltalad på tyska först. Inte helt lyckat för mig som inte kan tyska, men väldigt bra för de andra i min familj som gör det. Så helt plötsligt var det jag som fick be de andra om översättningshjälp istället för tvärtom 🙂

Norra Italien är för övrigt helt fantastiskt vackert. När det regnar nere i dalen snöar det på toppen och det är riktigt häftiga kontraster. Kommer sakna det dramatiska landskapet när jag åker hem!   

Under traineeprojektets gång har vi bytt projektledare cirka en gång varannan månad. Nu på sluttampen av projektet är det min tur tillsammans med Caroline att inta denna roll. Det är roligt och lärorikt att vara projektledare men det finns utmaningar förenade med att olika personer innehar denna roll under projektets gång. Framförallt är det svårare att behålla en röd tråd i arbetet, risken för att tappa idéer och initiativ på vägen ökar och den övergripande förståelsen projektets utveckling är ibland svårt att få grepp om. I traineeprojektet fyller det roterande projektledarskapet dock ett viktigt syfte då en del av att vara trainee också innebär att öva på projektledarrollen.

Vi är som sagt i slutet på projektet och i skrivande stund är det knappt tre veckor kvar till dess att vi släpper vår strategi.  Anmälningarna till vår release trillar in, presentationen är på god väg och om drygt en vecka skickar vi strategin till tryck. Vi har haft möten med såväl vår styrgrupp som våra beställare – vilket gör att åtminstone mina nerver känns stabila. Även om jag kan känna av en viss stress i gruppen så vet jag att vi kommer leverera galant! I ärlighetens namn så tycker jag bara det är bra om vi är lite nervösa. Det är trots allt ett av de största projekten som någon av oss har arbetat med!

18 dagar kvar…

En hel vecka har gått sedan sist, och jag får ärligt talat fundera lite på vad som hänt det gånga veckan. Jag har varit förkylt och gått runt lite grann som i en dimma, ständigt med en näsduk i hand och halstablett i munnen. Ingen höjdare men nu är det gjort och till nästa vecka hoppas jag vara frisk.

I veckan har jag jobbat på med mitt projekt, som jag tidigare berättat består det av att göra en inköpsanalys på två av våra sågverk. Jag börjar blir klar med det ena (Iggesunds sågverk) och har under veckan haft de sista mötena gällande det. Nu återstår analys av mina resultat och lite fundering kring hur produkten ska se ut, samtidigt som jag kickar igång arbetet med det andra sågveret (Bravikens sågverk). Jag inbillar mig, och hoppas, att det går snabbare när man gör något för andra gången. Samtidigt märker jag redan nu att sågverken är väldigt olika, Braviken är relativt nystartat och har en helt annan typ av inköpsmönster. Spännande, ska det bli!

I veckan har jag även hunnit med ett besök på en av kartongmaskinerna nere på Iggesunds bruk. Man kan tycka att det är konstigt att jag blandar hejvilt, sågverk och pappersbruk, men jag försöker helt enkelt se så mycket att verksamheten när jag ändå är på plats i Iggesund. Besöket på kartongmaskinen var jättekul. Jag jobbade ju på en pappersmaskin i somras och kunde både se stora likheter och stora skillnader i hur maskinerna och anläggningen fungerar. En kartongmaskin har till exempel 3 inloppslådor mot pappersmaskinens enda! Under en dag nera på kartongmaskinen hann jag med att se massatornen och maskinkaren, hela maskinen, efterbehandlingen, höglagret och tunneln till terminalen, pilotanläggning och smetberedningen. Mycket att ta in på en och samma dag men otroligt intressant och kul. Efterbehandligen var en av de roligaste platserna, det påminnde lite om tomtens verkstad där kartongen paketerades på en massa olika sätt.

Generellt tycker jag att anläggning på Iggeunds bruk är otroligt fin, de arbetar verkligen med kvalitet i alla led, och personalen otroligt trevlig. Var man än kommer finns det alltid någon som vill berätta om vad de håller på med, vilket verkligen berikar denna typ av besök. Tack!

Nästa vecka är det återigen dags för traineeträff, vilket jag vid det här laget har lärt mig är väldigt intensiva dagar. Vi hörs på andra sidan 🙂

 En lång vecka går mot sitt slut, och igår kom jag på mig själv med att tänka “åh, imorgon ska jag bara vara på kontoret hela dagen, vad skönt”. Det är en av det sakerna som får mig att verkligen älska mitt jobb – jag får vara med om så mycket att de dagar jag arbetar “som vanligt” på kontoret känns som välförtjänt vila. Sen ska jag ju i och för sig inte sticka under stol med att jag börjar bli lite lagom trött på allt tågresande. Men som sagt – upplevelser har varit lite av veckans signum.

 Jag började veckan i Iggesund, där jag var helt ensam på kontoret i två dagar. Det är nästan läskigt hur effektiv man kan vara när man får fokuser till 100 % på det man håller på med. Samtidigt tror jag att man skulle tröttna väldigt fort så jag är tacksam över att jag för det mesta har min kollegor på plats. Kvällarna ägnades som vanligt och körlektioner – men även middag, choklad och romatisk komedi med Sofia (en av traineerna i Iggesund). Redan på tisdag kväll var det dags att åka hem.

På onsdag morgon besökte jag nämligen min gamla skola och mitt gamla program, Civilingenjör & lärare på KTH. Jag fick träffa årets nyantagna studenter och pratade lite om studierna och vad man kan göra efter studierna. Det är inte så länge sedan jag stod där själv, och det var jättekul att höra hur de hade det. Som vanligt när jag ska prata är det alldeles för roligt och jag har svårt att sluta, så den blev det en språngmarsch till kontoret för att hinna i tid till nästa sak på agendan. Nämligen kick-off med det gäng som ska representera Holmen på olika arbetsmarknadsmässor och branschkvällar under det kommande året. Vi diskuterade bland annat kommunikationsstrategier, vår målgrupp och rekryteringsbehov. Nu känner åtminstone jag mig mycket tryggare i att möta studenter som är intresserade av Holmen, och det ska bli kul att komma ut på sådana event. Kanske ses just vi någon gång? Efter dagens diskussioner och genomgång väntade en spännande aktivitet – nämligen takvandring. Spana in bilderna längst ner!

På torsdag var det sedan dags att besöka den av Holmen svenska enheter som jag dittills inte besökt, Braviken. Jag började med att besöka pappersbruket och en av inköpskollegorna där. Han bjöd ner mig efter att vi pratat med varandra om lite jobbfrågor, och tyckte det var konstigt att vi inte hade setts. Sagt och gjort – jag skulle ändå förbi Norrköping och det var både trevligt och nyttigt att ses. Överallt känns det som man får ett väldigt varmt välkomnande och några bra råd på vägen. Sedan hann jag även med att besöka Braviken sågverk, som ingår i det projekt jag håller på med just nu. Jag är snart klar i Iggesund och ska nu göra samma sak på Braviken. Syftet med detta besök var dock bara att knyta lite kontakter och förklara vad det är jag sysslar med. Alla verkade väldigt nyfikna och det ska bli kul att arbeta med gänget i Braviken!

Vad jag har gjort idag behöver jag ju inte gå in på, det presenterade jag ju först av allt – suttit still! Väldigt skönt att ta det lite lugnt och jag har fått masssor gjort. Snart tar jag helg, med gott samvete.

Slussen från ovan!

Citytunneln

Kollegor på (inte så) hett plåttak!

Igår onsdag fick vi möjlighet att tillbringa en förmiddag tillsammans med Nathalie Zarrabi som arbetar stadsövergripande med fokus på likabehandling i Helsingborg. Förmiddagen var ägnad det högst relevanta ämnet som har sina grunder i jämställdhet och diskrimineringslagen. Vi fick ta del av Helsingborgs projekt ”Lika Olika” som arbetar för att medarbetarna ska kunna vara sig själva på sin arbetsplats utan att begränsas av stereotypa föreställningar eller snäva normer. Förmiddagen blandades med teori, information om hur Helsingborgs arbetar,filmvisning och diskussionsövningar.

Vi fick se två intressanta filmer som vänder på normen och därigenom visar på hur ”fel” det kan bli. De fungerar som väldigt bra diskussionsunderlag och får en verkligen att tänka till. Hur vore det om normen var tvärt om? http://www.handisam.se/Templates/Static/FixedMoviesPlayer.aspx?MovieName=tillganglighet

Även om många av oss tidigare tänkt på jämställdhet, jämlikhet och likabehandling är det ett ämne som behöver diskuteras åter igen. Det är så lätt att det kopplas endast till kön och frågan känns bred och obegriplig. Men det finns alltid någonting att börja med. Ett enkelt första steg som kom upp under diskussionen var att varje kommunhus borde inventera antal språk som talas, för att på så sätt bilda en ”språkbank”. Även om personen i fråga inte har samma kompetensområde så kan det hjälpa att övervinna många språkbarriärer.

Så vi riktar ett stort tack till Nathalie och går tillbaka till våra kommunhus och inventerar språk och studerar den fysiska miljön.

// Sarah Lundberg SKNV