För att verkligen trivas med det man jobbar med så tror i alla fall jag att man måste vara ordentligt insatt och förstå sin egna produkt. För om man inte kan något om, exempelvis motorer så kommer man inte finna något intresse i det heller. Det är precis så man har gått tillväga under alla sina studieår, från högstadiet till gymnasiet, från gymnasiet till högskola/universitet och sedan ut i arbetslivet – man har valt efter vad är man duktig på för det tycker man är roligt.

Om man då saknar lastbils trivia, kommer man tycka att det är trist att jobba på Scania? Verkligen inte för det här löser traineeprogrammet genom att ordna så att alla traineer får ta lastbilskörkort. Jag har haft fulla veckor nu så jag har inte hunnit tala om att jag klarade av uppkörningen den 7 december och är därmed sedan dess en tvättäkta trucker. Verkligen inget jag trodde skulle ske för ett år sedan. Några av traineerna får även ta CE-körkort vilket innebär att de tar körkort för tungt släp till lastbilen också. Sedan har vi en glad lirare som får ta busskörkort då han jobbar inom det segmentet.

Vad som händer under traineeperiodens första del är att man får litteratur och teorilektioner på en lokal trafikskola i Södertälje (Grönlunds Trafikskola). De som ska ta C-körkort får 30 stycken 50 minuters lektioner (om man nu behöver alla, jag använde 20 lektioner innan jag körde upp – skryt? Ja lite…). För CE-kortet så får man några till lektioner. Avslutningsvis gör man en uppkörning med säkerhetskontroll precis som när man tar B-körkortet.

För att hålla igång med körandet så kan man låna sig en lastbil på Scanias utvecklingsavdelning när de har lediga fordon inne. Hade tänkt låna en över jul och brumma hem till mor och far och visa upp. Tyvärr så var det fler än jag som hade den tanken så det fanns bara en buss kvar att låna, något som jag inte får köra. Men det kommer fler möjligheter har jag på känn.

God Jul på er samtliga!

-Jens

(foton: Scania Image Bank)

Det har varit radioskugga från min del i en vecka nu och det ber jag om ursäkt för. Anledningen är att det har varit ett fullspäckad schema förra veckan då vi traineer hade seminarievecka. Trist kanske det låter men ack så fel man kan ha om man bara utgår från namnet. En tredjedel av traineegruppen har under en längre tid planerat och möjliggjort en hel vecka med ett specifikt tema – denna vecka fick vi lära oss allt som fanns om Scanias Utvecklingsprocess. Vi har fått se hur en idé behandlas inom Scania för att sedan längre fram i processen kristalliseras till en faktisk implementation i produktionen. Även metoder och processer för hur man bemöter problem som dyker upp på vägen eller när produkten redan är satt i produktion har vi fått lära oss.

Förutom att fått gå på mängder av intressanta föreläsningar så fick vi även vecka pannan i mindre case som guidade oss genom produktutvecklingsstegen (i grova drag). För min del är det just när man för överföra sitt teoretiskt kunnande till praktiken som det verkligen sätter sig så för min del var casen klockrena. Jag har då åtminstonde fått betydligt bättre koll på hur ett stort företag som Scania jobbar med utveckling och allt vad det innebär.

Utöver utbildningsmaterialet som vi i traineegruppen fick ta del av så bjöds det på fika & frukost lite då och då. Scaniakören kom och sjöng julsånger under den arla Luciamorgonen medan man stod med saffranstyngd lussebulle i munnen med en mugg rykande glögg. Nämnde jag att vi avslutade casen med övernattning på Stjärnholm Slott där vi även mot kvällen intog ett frikostigt och välsmakande julbord. Jag och min traineekollega Jocke fick vandra runt lite i slottet mellan fisk-,  kött- & efterrätter för att skaka ner all den goda maten och göra plats för lite till.

Vi han även med att äta lunch med våra chefer på fredagen var på det spelades boule i en närliggande boulehall. Då jag är tävlingsmänniska och gick förlorande ur denna match så sätter jag punkt för denna rad här och nu.    (en sak till…detta var seminarievecka nr.1, kommer två till så alltså mycket att se fram emot)

-Jens

Jag gör som jag tidigare nämnt min första praktikperiod på monteringsfabriken. Jag har gått in på en tjänst som processtekniker och har ansvar för utrustning och processer på det sista avsnittet på monteringslinan. Enkelt så, men vad gör jag egentligen? För att illustrera detta tänkte jag ge ett axplock på aktiviteter som jag kan tänkas utföra:

–    Lämnar in verktyg på reparation.
–    Bokför och analyserar stopptider
–    För tvärfunktionella diskussioner med mina kollegor i Holland, Frankrike och Brasilien.
–    För diskussioner med de övriga processteknikerna i fabriken.
–    Skriver kravspecifikationer för nya utrustningar/investeringar.
–    För diskussioner med leverantörer.
–    För diskussioner med underhåll.
–    Hämtar verktyg från verktygsförråd.
–    Skapar en så effektiv och ergonomisk monteringsmiljö som möjligt.

Som ni märker är det högt och lågt, smalt och brett och allt på samma gång. Vissa dagar kan man lägga mycket tid på strategiskt utvecklande arbete. Medan andra dagar helt ägnas åt att lösa problem som sker för stunden. Detta gör att det hela tiden blir ett avvägande mellan vad som måste göra nu och vad som kan vänta. För min egen del fungerar detta bra för det allra mesta medan det ibland blir alldeles för mycket att göra vilket gör att det blir en hög stressfaktor. Men ett hjälpmedel som har gett mig lite ro är en tavla med texten ”Bråttom” på x-axeln och ”Viktigt” på y-axeln. På den tavlan klistrar jag sedan upp post-its med aktiviteter och placerar dem i den ruta där den är rätt prioriterad.

Slutligen vill jag understryka att det är oerhört spännande att arbeta som processtekniker då du aldrig vet hur nästa dag kommer att se ut. Jag tror också att det är oerhört nyttigt att lära sig att kunna prioritera och att prioritera rätt!

/Markus Wernberg

…dary! Legendary!

Förra veckan från torsdag till söndag så var det traineesammandrabbning uppe i Sälen. Trainee 2011 hade genom sitt idrottsutskott ordnat med en fullspäckad skidresa för traineer (nya som gamla). Nu uteblev ju dock snön men schemat var välfyllt ändå. Likt min traineekollega Louise som redan har berättat om denna händelse så känner även jag att resans highlights måste numreras.

1. Vädret – Även om snön uteblev och skidorna fick ligga kvar i förrådet hemma i Solna så hade vi ett fantastiskt väder. Detta resulterade i uppfriskande fjällpromenader till våffelstuga samt lektörstiga traineer som gav allt på årets 5-kamp.

2. Nätverkandet – Med en full busslast traineer av blandad årgång samt ytterligare några personbilsekipage blev det en härlig blandning av folk. Det var ett glatt gäng som kunde konsten att socialisera och maskeradfesten som annordnades under fredagen visade på att folket gick in ordentligt för maskeradtemat som var “Skurkar”. Nätverkandet gick på högvarv.

3. Pianobaren – Medan majoriteten av resesällskapet drog iväg på E-type på lördagen så stannade en lite majoritet kvar för att försjunka sig i det mjuka fåtöljerna i pianobaren på Högfjällshotellet. Ett genidrag enligt min mening då servicen var på topp, musiken var skön och jag slapp trängas och spilla öl med de andra E-type fansen (nepp, jag är ingen fantast av hans musik)

-Jens

foto: Jonatan Liljestrand

-Jens

 ”What happens in Sälen, stays in Sälen”. I helgen har hela traineegruppen och förra årets traineegrupp varit i Sälen. Det klassiska citatet för alla åka-bort-över-helgen-ställen att man inte får prata om vad som hänt gäller ju även i Sverige.  Men jag väljer att ta ett litet sidosteg från regeln, inte för att skvallra om några pinsamma historier, men för att lista helgens highlights:

Highlight 1) Snöfritt.
Ja, det är faktiskt en highlight. Precis som väntat var det inte alls fel att få ta långa sovmorgnar och spendera lördagen på äventyrsbadet och saunaland istället för i skidbacken. Mmm… Det fanns visserligen en del snö, men tillräckligt lite för att vara en fullgod ursäkt att välja varm och avslappnad istället för kall och mörbultad. Skidor får jag väl åka nästa år istället.

Highlight 2) Nätverkande med före detta traineer.
Vi hade fem årgångar av traineer representerade i Sälen, och det var väldigt kul att träffa alla, knyta kontakter och bara snacka över en lunch eller middag. Nu fanns all den där tiden som det vanligtvis är så ont om. Nätverkandet kulminerade i en femkamp med olika snöfattiga grenar där mitt lag tog hem en väldigt ful pokal som jag nu har stående i bokhyllan hemma. Vi hade också tre fina fester, där jag tyvärr inte kan gå in på detaljer om jag fortfarande vill att mina kollegor ska prata med mig…

Highlight 3) E-type.
På lördagen åkte vi till ett uteställe i Sälen för att se E-type live. Det fanns egentligen ganska många minus angående den konserten, som att han tydligen inte kunde sina egna texter (!) (till skillnad från oss i publiken som alla mindes tiden då Angels crying var hetast på dansgolvet), att Gert Fylking var uppe på scenen och strippade, och att det var sjukt trångt, svettigt och varmt. Men det var satans häftigt att se en av Sveriges stora artister bara en meter bort och skrika sig hes till låtar man inte har hört på tio år! Nostalgitripp deluxe.  

Nu är det vardag på jobbet igen, eller så mycket vardag som det blir som trainee 🙂 Skönt att vara hemma på ett sätt, men jag längtar redan tillbaka till Sälen…

Highlight 1, 2 och 3.

Jahapp! Då har jag lämnat traineelivet bakom mig. Inga mer rosenkantade uppdrag och översnälla handledare, nu stundar piskornas och utskällningarnas tid istället…

Eller va? Nej. Oj. Så var det visst inte! Idag känns det faktiskt mest som om jag börjat på min femte traineeperiod. Jag kommer gå parallellt med en kollega ett tag för att lära mig vad en tjänsteansvarig gör, för att sedan ta över ansvaret för vår Microsoft Lync-tjänst (tänk Skype). Så “traineeperiod fem” kommer vara en gradvis övergång till att bli “medarbetare”, mest troligt kommer jag inte märka när det skiftar över. Detta innebär ju också att det inte är så farligt att sluta vara trainee. Jag jobbar ju på samma företag, med bekanta människor, och får göra samma roliga saker, kryddat med lite ansvar. Det är nog, som mitt mantra börjar bli, väldigt mycket upp till mig hur detta slutar. Kul!

Vad gör en tjänsteansvarig på Scania IT? Hittills har jag luskat ut två huvuduppgifter ur ett stort moln med buzzwords och fikaprat:

• Ekonomiansvar för tjänsten: Budgetera, planera, prognosticera, prissätta och så vidare
• Marknadsansvar för tjänsten: Snacka, sälja, paketera, marknadsföra, rekommendera, utveckla, tipsa, ja ni fattar

Tekniskt ansvar har jag inte. Det sköter våra duktiga tekniker om. Mer om detaljerna i mitt jobb i ett senare inlägg när jag fått lite bättre grepp!  

Varför var det bra för mig att gå traineeprogrammet, om jag jobbar som tjänsteansvarig? Det tar vi nästa gång, för det är en jävla massa 😉

Den gångna helgen spenderades i Linköping. Jag var där tillsammans med min sambo och mina föräldrar för att delta i en examenshögtid för att slutgiltigt fastställa att jag numera kan kalla mig Civilingenjör i Industriell ekonomi. En fin högtid med diplomutdelning, bra talare, fin körsång och otaliga fanfarer och applåder. Kvällen fortsatte sedan med en trerätterssittning på klassiskt studentiskt vis.

Me and my lady

Igår var jag tillbaka till vardagen igen. Fulltecknad agenda med många problem att lösa, många mail att skriva och ett par timmars övningskörning med lastbilen i Södertälje centrum. (Vi traineer ska ju alla ta lastbilskörkort) Efter att ha löst många problem, skrivit  många mail och kört lastbil lämnade jag kontoret efter 12 timmar. Men jag trivs riktigt bra på jobbet, så vad gör väl det?

Till helgen åker alla årets traineer till Sälen för att umgås med framförallt förra årets traineer, men även några äldre traineer. Ska blir riktigt roligt även om snön verkar utebli. Min plan är att snöra på mig kängorna och vandra tills jag hittar en lämplig våffelstuga att krypa in i och njuta av färska våfflor med grädde och sylt, gärna med ett glas varm jordgubbssaft till!

/Markus Wernberg

Inköpsjobbet är väldigt internationellt. Varje vecka mailar och ringer jag folk från hela Europa, antingen för att jag vill fråga dem något eller för att de vill fråga mig något. Då får man sitta där med sin  bästa svengelska och fundera på vad en massa ord heter som man aldrig i sitt liv behövt använda förut. ”Avsändning” till exempel. Någon som har en bra översättning?

Jag har också insett något ganska märkligt: att det inte alltid är en fördel att vara bra på engelska. Om jag skulle sitta en hel helg och kolla på Morden i Midsomer eller engelska kostymdraman skulle jag nog prata en väldigt ”posh” Oxford-engelska på jobbet på måndagar, men de som jag kommunicerar med skulle nog inte förstå ett ord vad jag säger. Tvärtom, de telefonsamtal där jag känner att min engelska inte riktigt är med är också de som går bäst och där vi snabbast kommer till en lösning. Ibland är det en fördel att göra det enkelt.

Den här veckan ska jag göra allting enkelt för mig så att jag hinner med allt jag ska göra på bara tre dagar istället för fem. På torsdag morgon åker vi nämligen med hela årets traineegäng och många traineer från tidigare år till Sälen på skidresa. På programmet står bland annat gemensam lunch, femkamp och temafest. Och skidåkning då – utan snö. De ihållande plusgraderna i landet som gjort mig lycklig varje morgon när jag väntat på bussen i snålblåsten, innebär tyvärr också att jag missar min enda chans att åka skidor i år. Men när jag tänker efter innebär det ju också att jag slipper ungefär 15 kg packning inklusive skidorna och slipper att gå upp klockan sju på morgonen efter en lång afterski (eller vad det nu kan heta om man inte åker skidor innan). Dessutom är det ju upplagt för mer bastu, mer mys och snack i lägenheterna och mer äventyrsbad. Helgen ser ljus ut.

Tog mig utanför motormonteringens byggnad igår (det är där jag sitter den här praktikperioden) och styrde kosan mot STC (Scania Tekniskt Centrum), med andra ord R&D eller Utveckling för de som känner sig mer bekväma med de ordalagen. Skulle få en rundtur av traineekollegan Ina men dessvärre kan jag inte rapportera så mycket om vistelsen här i bloggen då det är mycket hysch-hysch om vad som händer på Utvecklingsberget. Nu tror jag inte att det var allt för hemliga saker jag såg igår men för att inte göra sig skyldig till läckning av industrihemligheter så blir det sparsamt med detaljer denna gång. Dock kan jag bjuda på en härlig bild där Ina glad i hågen visualiserar hur en gammal stämpelklocka ska användas. Trots att hon inte stämplade på riktigt så kände klockan av hennes närhet vilket resulterade i att den började surra och klicka. Vi joggade fort iväg från det tekniska otygelsen och försatte oss i säkerhet i matsalen och lugnade nerverna med pannkakor och glass. Studiebesök runt omkring på Scania bjuder alltid på äventyr

-Jens

Pendla…

Ordet har alltid haft en smak av avsky i min munnen. Jag har inte ens behövt ljuda bokstäverna utan det har räckt med att forma läpparna efter ordet och  det har gått en rysning längs ryggraden på mig. Tidigare har jag aldrig behövt tagit mig alltför långa distanser för att komma till skola eller jobb. Nu bor jag i Solna och jobbar i Södertälje. Färdsträckan på 39,2 km resulterar i en och en halv timmes pendling (enkel väg!) som jag har varje morgon och sedan igen på eftermiddag. För de som bara kan tala i fotbollstermer (har träffat sådana personer) så är det längden på 373 och en tredjedels fotbollsplaner.

Fast jag har lärt mig att det är inte så farligt med pendling trots allt (bortsett från signalfel, spårfel, vagnfel, lokfel, skyltfel, datafel och SL-folkets medfödda fel). Hemligheten är så enkel, man tar med sig en bok eller ett stycke resesällskap på sin pendlingsfärd så blir det ganska gemytligt (bortsett från skrikande barn i sätet bredvid – inte mysigt alls). Under mina resor till jobbet så har jag i skrivandets stund avverkat Stieg Larssons Millenium Trilogi och är nu inne på min fjärde bok som avhandlar finansiell historia.

Dock orkar man inte läsa alla gånger och då är det bra med roligt folk runt omkring sig. I dessa forum finns egentligen inga gränser och det spårar gärna lite grann. Även om diskutionen börjar kring USA’s Superutskotts hantering av den skenande statsskulden så slutar det gärna vid att Nils (en annan trainee) borde döpas om till Nulf. Ina och Cissis (två andra traineer) viker sig dubbelt av skratt och får trötta pendlare att sätta morgonkaffet i fel strupe. Men visst blir det roligare att pendla…i alla fall för mig, så tack för det.

Bill och Bull delar en Metro i morgonrusningen

-Jens