Här kommer första inlägget från engelsk mark! Jag har nu spenderat en dryg vecka i landet men det känns som jag har varit här i minst två med tanke på allt jag har hunnit med. I söndags kväll anlände jag till Cambridge efter flyg och idogt bagagesläpande på diverse tåg. Anledningen till att jag och sex andra traineer tog oss till Cambridge var för att studera engelska i en vecka, samtidigt som vi bodde i varsin värdfamilj.

Efter att fått uppgifter till fel värdfamilj höll jag på att hamna i helt fel del av stan, men det löste sig som tur var och jag hamnade hos en underbar värdfamilj som tog väl hand om mig under veckan. Däremot så var inte alla lika nöjda med sina värdfamiljer då vissa familjer endast ser sitt hem som en fabrik där studenter kommer och går, ofta i stora klasar (3-4 stycken samtidigt).

Under veckan har vi haft en hel del diskussion kring detta med om det är bra eller dåligt att bo i värdfamilj. Jag skulle vilja dela upp detta i några plus och minus.

+ Du tvingas prata engelska även när du äter frukost/middag.
+ Du får bättre kontakt med kulturen i det land du befinner dig i.
– Du får inte tillfälle att slappna av på samma sätt som om du bott i ett hotellrum.
– Du känner att du måste delta och kommunicera för att vara artig.

Cambridge som stad är för övrigt oerhört vacker och väldigt trevlig att vara i. Många fina byggnader och ett gäng trevliga pubar.

I helgen blev det sedan en snabbvisit till London där vi hann med lite sevärdheter. Shopping på Oxford street, kaffe i Soho och asiatisk middag på kvällen. På söndagen skiljdes vi åt för att sticka till olika destinationer i Europa. Jag och Matilda kunde dock stanna lite längre och hann därför se en del av London maraton live, vilket var en riktig folkfest.

Nu sitter jag på den engelska landsbygden och ska få klarhet i vad jag egentligen gör här. Till att börja med ska jag resa en hel del i England och i Skottland, vilket kommer bli en bra start för att lära mig mer om UK och verkstadsnätverket vi besitter här.

/Markus Wernberg

Nytt konto, nya arbetskamrater och nya sysslor. Livet som trainee är i ständig förändring. Nu har jag en härlig fönsterplats och ett gäng glada inköpare runt om kring mig. Jag har suttit här nu i en vecka och det var en introduktion med fart i måste jag säga så under helgen som var har jag sovit väldigt mycket och djupt.

Förra veckan fylldes med att lära känna nya ansikten med tillhörande namn samt förstå hur inköpsorganisationen fungerar och varför man jobbar som man gör. Sedan sprang jag tätt efter min handledare på olika möten där vi satt ner och diskuterade strategiska likväl som operativa inköpsbeslut till höger och vänster. Lärde mig även att lägga order på lite smått och gott.

Onsdagkväll kopplade jag av med lite skön musik med flickvännen. Gick på Michael Bublé som var i Globen och det är inte lite avundsjuk man blir på den rösten den snubben har.

Avslutningen på veckan blev något utöver det vanliga (för mig). 20 indiska leverantörer var på besök och önskade att Scania skulle börja göra affärer med just deras företag. Scania höll en kort presentation om företaget samt hur vi jobbar med leverantörer. När det var klart ställde sig alla indier upp och började deala visitkort med närmsta Scania-anställd. Så där stod jag och hivade in visitkort och utbytte artighetsfraser på löpande band. Min kollega fick tag på den leverantör som det var sagt att vi skulle ha ett privatmöte med och joggade snabbt ut ur lokalen. Jag kom på efterkälken då jag var tvungen att passera leverantörer som jag inte hade hunnit plocka visitikort av ännu. När leverantörernas besök började komma till sitt slut så radade de upp sig framför en lastbilsmodell och började vinka in alla Scaniamänniskor för gruppfoto. Så där i mitten, knäböjandes i äkta fotbollsmanér, bland turbaner och välansade skägg, fanns en liten trainee som inte kunde sluta le åt hela situationen. Önskar att jag hade fotografierna att visa upp med tyvärr.

-Jens   

Nu har jag varit en lite dryg vecka på min tredje praktikperiod, vilken är på Scanias Centrala SPS Office. SPS står för Scanias Produktions System och är vår version av Toyotas världsberömda produktionsmodell, något som också brukar kallas Lean. Min nya avdelning jobbar med att stödja Scanias produktionsenheter med processutveckling – väldigt spännande! Det är här det händer.

Sedan i måndags är jag på en aktivitet på Scanias monteringslinje för axlar där vi försöker förbättra produktiviteten på en del av linjen. Vad vi gör är att studera det arbete som utförs av montörerna och försöker se möjligheter till förändringar som kan minska arbetstiden, t.ex. att flytta materialet så att man inte behöver gå så långt för att hämta det, eller låta en maskin snurra 4 varv istället för 8. Grundtanken är att förbättring bara kan komma från att man verkligen förstår processen – och vår japanska konsult från Toyota trycker hårt på att vi ska observera, kartlägga och ta reda på fakta innan vi börjar springa iväg med lösningar. Ett helt nytt sätt att jobba för mig, som i alla fall i mitt privatliv mest brukar försöka lösa ett problem i taget efterhand som de dyker upp!

En metod för att analysera arbetsinnehåll och tid på en del av linjen

Allt är fortfarande väldigt nytt med mycket förvirrande intryck, men jag tänkte i vilket fall dela med mig av några reflektioner så långt:

1. Puh! Jag behöver skaffa mig bättre kondition. Att stå i timmar och observera arbetet på linjen är, som en av mina kollegor säger, en konditionssport. Det är uttröttande att stå och koncentrera sig och hela tiden vara beredd på nya intryck. För att inte tala om hur fötterna känns… Vår japanska konsult berättade över lunchen om den legendariska Toyota-chefen Ohno och hans Ohno-cirkel, en cirkel han ritade upp på golvet vid produktionslinjen där de han lärde upp fick stå i en hel dag (åtta timmar!) och bara observera. Än så länge är vår övning lyckligtvis dock inte så hardcore.

2. Mina kunskaper i Nederländska är äntligen användbara! Jag har två nederländska kollegor på SPS Office i Södertälje och ytterligare en från Scanias monteringsfabrik i Zwolle som jag ska jobba med på ett projekt om några veckor. Roligt att verkligen få se den internationella sidan av Scania och att få snacka lite nederländska igen 🙂

3. Verkstadskläderna börjar kännas bekväma. Eftersom vi står på linjen hela dagarna är vi också klädda därefter. Det kommer bli svårt att vänja sig vid att behöva stryka skjortor igen…

En del av axelmonteringen

Har ett tunt schema denna dag och tog tillfälle i akt att besöka två andra traineer för att få höra vad de har sysslat med de  senaste tre månaderna. Det trevliga med att göra sådan här besök är att man slås av hur otroligt många världar det finns inom Scania. Utan att överdriva – du kan syssla med vad som helst, dagens sanning!

Mitt första stopp blev hos Emma som jobbar som materialplanerare i byggnaden där de tillverkar axlar. Hon visade mig upp till hennes kontorslandskap där ett gäng sköna filurer sitter och håller koll på alla artiklar som trillar in och ut ur verkstan. Förutom att hon har ansvar för ett tiotal leverantörer så har hon desutom hunnit med att köra tre veckor inom logistik. Där fick hon nöjet att vara Kaizenledare för den första kaizenövningen inom logistik på axelmonteringen. Vi tog en vända ut i produktionen också för att räkna lite artiklar. Dock inte utan reflexväst då Emmas skrivbordsgranne snabbt förklarade att om man inte har dylikt överlevnadsplagg signalerar det till truckförarna att det är fritt fram att köra på en hur mycket de önskar och vill. Något man så klart vill undvika skrattade jag nervöst tillbaka och såg till att kolla vänster-höger flera gånger än nödvändigt vid varje korsning ute i produktionen.

Emma i full skyddsmundering – stålhätteskor och reflexväst

Från produktionsgolvet vandrade jag sedan över till Daniel som är ekonomi-putte. Med ett stort leende och dinglande slips i grön nyans kom han joggandes ner för spiraltrappan till receptionen i Scanias huvudbyggnad. Lika enkelt som han tog trappan utför plöjde jag nyfiket efter honom uppför trappan samtidigt som han glatt förkunnade att han nu skulle visa alla sjukt bra grejer som han hade åstadkommit under sin praktikperiod. Vackra visuella presentationer på whiteboard och excel fick mig att avlägga en liten applåd. Grabben har fått knega med lean-office vilket är väldigt intressant enligt min mening. För den nyfikne så kan man även kolla in årsrapporten där Daniel är den person som ligger bakom sida 4 och sida 5 samt not 32. Väldigt viktigt att belysa tyckte han då det resulterade i att han lite nonchalant tryckte upp årsrapporten två centimeter från min näsa. 

Ekonomi-putten Daniel a.k.a s.4-5, a.k.a not. 32

En helt vanlig förmiddag ute hos traineerna…

-Jens

Nu är det inte allt för många dagar kvar för mig inom R&D. Påsken nalkas och efter nästkommande vecka så börjar min tredje praktikperiod på en inköpsavdelning. Mer om hur livet är där kommer att förmedlas via denna blogg som allting annat jag lyfter av mitt hjärta. Fram till dess så börjar jag knyta ihop säcken och avsluta de ärenden som jag kan avsluta. Vid sidan av har jag även producerat en slutrapport om seminarieveckan vi hade förra veckan. Resultatet blev hela 4,18 lastbilar av 5,0 möjliga – med andra ord så blev det en väldigt lyckad vecka.

Där seminarieveckan avbröts tog traineernas vårfest vid och vilket kalas det blev. Och inte undra på det då temat för evenemanget var 90-talet. Sammanlagt anlände ett 70-tal personer från blandade traineeårgångar där den mest erfarna i skaran började som trainee redan 1992.

 Kalaset pumpade ut 90-tals hits och den glada folksamlingen ropade ut sin glädje homogent varje gång en ny gammal klassiker tog fart i högtalarna. “Ohhhhh, den här sången är sjukt 90” hördes ett sus vid varje nytt intro. Utklädnaden var det inte heller något fel på. En stor dos kreativitet, vilja och nostalgi resulterade i många sköna återseenden.  Imitationerna var många och skratten ständigt återkommande. Axplocket av foton i detta inlägg visar hur ett fantastiskt bra traineeprogram firar in våren 2012.

Roland från Torsk på Tallin letar efter Eda,  Microsoft “Blue Screen” skriker ERROR, Edward Scissorhands skivade upp fläskfilén och MacGyver tar en sväng om med Spice Girls.

 -Jens

Jag, Johanna i traineeprogrammet SKNV, har sedan den 1 mars bytt kommunikationsavdelningen i Höganäs mot IT-enheten i Klippans kommun. Den första månaden har passerat fortare än en häst travar och jag tycker att jag har funnit mig själv tillrätta på min nya arbetsplats.

Jag tror att de flesta håller med mig om att byta jobb och allt vad det innebär är en viss anspänning och ganska nervöst. Det är nya ansikten att lära känna, nya arbetsuppgifter och nya rutiner. Något som dock underlättar att-byta-jobb-processen, tror jag är ett varmt välkomnande och en bra introduktion från den nya arbetsgivaren.

För mig är det viktigt att snabbt få ett helhetsperspektiv; jag vill veta vilka mål som är övergripande för organisationen, så att jag kan se min del i det hela och veta hur jag ska kunna bidra till utveckling och måluppfyllelse. Jag vill även veta vad som förväntas av mig som medarbetare och vad jag kan förvänta mig av min arbetsgivare. Detta tycker jag att Klippan har lyckats förmedla väldigt bra, inte minst från mig egna handledare/chef. I fredags anordnades dessutom en introduktionsdag för nyanställda i Klippans kommun, då bland annat personalchefen Marianne Claesson och kommunalrådet Bengt Svensson pratade om just organisationens mål och vilka förväntningar som finns från båda hållen.

Detta har bidragit till att jag känner mig välkommen till Klippans kommun och jag har nu goda förutsättningar för att göra ett bra jobb!

/Johanna Dahlqvist, Traineeprogrammet SKNV

Som mina bloggande traineekollegor redan har förtäljt så är traineernas seminarievecka på ingång med stormsteg. Undertecknad har denna gång varit med och arrangerat detta event och det känns som att alla pusselbitar har fallit duktigt på plats.

Lyckan över den överjäkligt roliga seminarieveckan alternativt vårväder fick i alla fall mina två traineeföljeslagare  JoTa och Mr. Olsson att leva ut lite likt två kalvar utsläppta på grönbete när vi vandrade ner till tryckeriet för att hämta material vi låtit trycka upp inför evenemanget. Ett av mina favorit citat “…like all dandies, he was happy. – Barbey D’Aurevilly” (jag är fantast av Brittiskt och Amerikanskt Preppy-mode) kan enkelt transformeras samt få bli titeln till detta foto.

                                            Like all Trainees, they were happy

-Jens

Den här veckan har jag avslutat mitt arbete hos den leverantör jag varit hos under två månader. Det känns som att jag har gjort en insats och att vi tillsammans har kommit framåt. Jag har lärt mig oerhört mycket om hur ett mindre företag fungerar och har samtidigt fått vara delaktig i flera processer. (utveckling, inköp, produktion) Det har dock tagit på krafterna att pendla en extra halvtimme enkel resa varje dag, vilket gör att det är skönt att gå vidare med nya engagemang och sikta mot nya mål.

Den här veckan har jag som sagt avslutat arbetet hos leverantören och fått en avtackningslunch tillägnad mig, sedan har jag varit på ett leverantörsbesök i Norrköping och spelat fotboll med traineegänget. Det känns som att veckorna bara flyger förbi…

Nästa vecka är det dags för ännu en seminarievecka. Oerhört roligt! Den ska avhandla området ”Sales to delivery”, vilket innebär att vi djupdyker i försäljning, produktion och leverans. Vi kommer att under veckan bland andra få träffa Martin Lundstedt och Anders Nielsen som båda pekas ut som tänkbara efterträdare till Leif Östling i en artikel i Dagens industri, som publicerades i veckan. Läs artikeln här. Vi kommer även att besöka hyttillverkningen i Oskarshamn, vilket jag ser mycket fram emot. Då Oskarshamn ofta lyfts fram som en fabrik där de ligger i framkant vad det gäller produktionseffektivitet och ergonomiarbete.

De tillfällen då vi traineer får sammanstråla och svetsa samman våran gemenskap ytterligare är ett stort privilegium och något som jag värdesätter högt. Traineeresan till Malmö var riktigt rolig (även om jag inte vill bli långtradarchaufför) och traineeidrotten igår blev succé när hela 12 stycken var med och spelade fotboll.

Englandsvistelsen rycker närmare med stormsteg. Spänningen stiger…

/Markus Wernberg

Idag snöar det i Södertälje och sommaren känns väldigt långt borta. För mig smygstartar dock sommaren redan om några veckor då jag tar ledigt och åker mot södern. Resan kändes alldeles för nära igår när vi satte oss ner för lite planering av utflykter, men alldeles för långt bort idag när det är vitt på marken 🙂

En Scaniamotor klarar även ordentligt med snö.

I slutet av förra veckan åkte jag till Tyskland för att besöka en av våra leverantörer och titta på deras nya logistiksystem. Det var spännande att se hur de jobbar från interna lager till utleverans och jämföra med Scanias godsmottagning. Det mest slående intrycket var att det var väldigt rent 🙂 Väldigt lärorikt att som blivande inköpare få studera en leverantör från logistikperspektivet, som ju är lite av ”det andra benet” som jobbar med Scanias leverantörer. Kul också med min första tjänsteresa utomlands, förhoppningsvis blir det några till under det kommande året.

Nu är det bara drygt 3 dagar kvar av jobbet på Motormonteringen, vilket också innebär att det är mindre än en vecka till vår seminarievecka som startar på måndag. Temat på veckan är Scanias process från sälj av lastbil hela vägen tills kunden står med nycklarna i handen, vilket faktiskt blandar in nästan hela företaget. En väldigt tvärfunktionell och intressant process med andra ord! Eftersom jag själv är med och planerar den här veckan är jag nu extra förväntansfull och lite nervös. Tänk om de andra traineerna tycker att veckan är jättedålig? Nu tror jag att det är ganska liten risk med tanke på att vi har planerat in både besök hos en återförsäljare, föreläsningar med två personer ur Executive Board, en grillkväll, resa till Scanias fabrik i Oskarshamn inkluderat övernattning, och däremellan massor med intressanta föreläsningar.

Mitt personliga ledord inför den här seminarieveckan är sömn. Jag har den hemliga talangen att jag kan somna nästan närsomhelst och varsomhelst. Väldigt praktiskt när man pendlar till Södertälje eller är ute och reser med många timmars flyg, men något mindre praktiskt under en intensiv period på jobbet där man sitter i mörka rum med väldigt mjuka fåtöljer. Så dags att börja ladda redan nu! Zzz…

Tillbaka i Södertälje efter en torsdag-söndag i Malmö/Helsingborg/Köpenhamn. 20 traineer tog åtta lastbilar och en buss, testade sina nya C-körkort/D-körkort-kunskaper och brummade söderut. Livet som trainee exemplifieras av foton och ja, det är så härligt som det ser ut.

 – Jens